torsdag, april 17

När man är dum mot Svantar

Igår när jag hämtade barnen på förskolan var det ett äldre barn som (OBS! På ett rätt kärleksfullt vis, faktiskt) ville skoja med Svante, och drog av honom hans mössa. Svante fattade inte det roliga med det. Enter: illvrål.

"HAN TOG AV MIG MIN MÖHÖHÖHÖSSA!!!"

Då gick Rufus utan att tveka en sekund fram till det äldre barnet och läxade upp hen.

"Det är INTE roligt! Du får INTE vara dum mot Svante! Jag vet att du försökte skoja, men han blev jätteledsen nu, så du MÅSTE säga förlåt! Och ge oss två av dina glaskulor. Jo-o! FÖR DET ÄR SÅ DET GÅR NÄR MAN ÄR DUM MOT SVANTAR!!!"

Okej, okej, han gick eventuellt lite överstyr där i slutet, men ändå: Så jädra gulligt att han kliver in och försvarar sin lillebror, jag älskar det. Det är ju sen gammalt att jag är svag för syskon som är fina mot varann (finns väl inget jag lipar så mycket åt i böcker och filmer), men det här med att det inträffar sådana här scener mellan ens egna avkommor? Det tar ju det hela till en helt ny nivå. Kommer väl vara konstant blank i ögonen från och med nu och resten av livet, typ.

Eller ja, förutom när de slåss och skriker på varann och retas, då.

Vilket i och för sig också är rätt ofta.

Men ni fattar.

6 kommentarer:

Singelmamman sa...

Fattar. Fint som sjutton!

Therese O. J. sa...

Mycket fint. Två glaskulor på köpet dessutom!

Mormor Lena sa...

Helt underbart! Lite likt ert sätt mot varandra när ni var små faktiskt. Att han t.o.m. fattar att den andre försökte vara rolig, det är STORT! Puss Rufus

Bonita sa...

Fattar precis det är som när jag var barnvakt åt mina syskonbarn och de tittar på film - plötsligt ser jag att sjuåringen lagt huvudet i treåringens knä och den lilla smeker storebror över håret.. hjärtsnörp overload

Colombialiv sa...

<3

Fatima sa...

Ellerhur! Isolde (3 år) kan lite när som helst avbryta vad helst hon håller på med och smeker Livia (1) ömt på kinden "Måste klappa Livia!"