söndag, mars 30

Mitt namn är Solnaråttan. Jag har kommit för att hämta dig.

En länk jag ångrar att jag en gång klickade på: Den om Solnaråttan. Iuuuuuuuueeew! Osmart. Nu hör jag Solnaråttan överallt. Minsta lilla knäpp i huset får mig att spärra upp ögonen i vild panik och försöka förbereda mig mentalt på hur jag ska tackla åsynen av Solnaråttan alive and kicking i mitt kök/mitt sovrum/min hall. Det går väldigt dåligt. Jag är övertygad om att jag kommer att dö när det händer. Jag är också övertygad om att jag vacklar på gränsen till att bli paranoid i väntan på denna död.

Nyss hörde jag till exempel det karaktäristiska Solnaråtte-ljudet vid sovrumsfönstret och smög livrädd dit för att konfrontera mördardjuret.

Det visade sig att "det karaktäristiska Solnaråtte-ljudet" till vardags även brukar kallas "helt vanliga mysiga regndroppar mot fönsterruta."

Jahopp.

Jaja.

Jag lyfte åtminstone inte på en lövhög och nästan snuddade vid en lömsk orm igår, som min syster gjorde i sin trädgård. Det är väl alltid något.

5 kommentarer:

Johanna sa...

Roligast i artikeln var ändå den här meningen:

"Alla i familjen var rädda att den skulle börja leva igen, säger Erik Korsås, som läst några poäng om gnagare på universitetet."

Haha! Återuppstådda gnagare vi minns, 10p halvfart.

Colombialiv sa...

Den råttan har nått tidningarna till och med här i Colombia…

En så kallad världsnyhet.

Maya sa...

HAHA jag bor på samma gata :(

erikakanberika sa...

Kommer du ihåg råttan vid min balkongdörr? Fy vad jag är glad att jag inte bor kvar där längre.

Helena sa...

Vi hade bara en ynka liten mus i en fälla i garaget här om dagen. Ganska lättad att det inte var Solnaråttan utan bara den mindre modellen!

Och verkligen jätteroligt, så där så man torkar tårarna efter skattanfallet, med Johannas kommentar ovan.

Skönt ändå att kunna skratta åt Solnaråttan, eller iaf artikeln om den.