måndag, mars 3

6. Det svåraste med att vara feminist tycker jag är...

...att folk blir kan bli upprörda.

Vill en del av mig svara i alla fall.

Eller "upprörda", jag vet inte, det kanske mer handlar om att en del himlar med ögonen och tycker MEN GUD, KAN HON LÄGGA AV, VAD JOBBIG!!!! i all stillhet. Det är väldigt provocerande för vissa, det här. Och jag tycker det är hemskt obehagligt när folk blir upprörda (även i all stillhet). Jag tycker inte om när det blir obekväm stämning, upprörda känslor eller högljudd diskussion. Jag tycker inte om att provocera. Jag tycker inte om konflikt.

Meeeeen.

Nu är ju den delen av mig som vill svara så inte direkt någon att lyssna på, eftersom den delen är en sån himla tönt. Så skit i det där med att folk kan bli upprörda nu.

Det svåraste är att när man väl tagit på sig di där små feministglasögonen så är det farao stört omöjligt att få av dem igen. De sitter som en smäck på näsan, och flera gånger varje dag poppar det upp nya orättvisor i synfältet som små jokrar, och varje gång det händer blir jag besviken och arg på världen/samhället, och frustrerad över att det är så svårt/går så långsamt att göra något åt skiten.

Det är ju faktiskt lite tråkigt.

Å andra sidan så är det ju "lite tråkigt" att borsta tänderna och använda tandtråd och duscha och andra sådana självklarheter också, och jag låter inte bli att göra det för det.

Förutom möjligen det där med tandtråden.

Men annars!

Ni fattar.

Det här är en av rubrikerna i 10 x feminism, som består av tio blogginlägg kring temat feminism. Häng på du också! I tio olika inlägg, eller genom att svara på alla frågor i samma inlägg. Du hittar alla rubrikerna här!

3 kommentarer:

Anonym sa...

Tack jättemycket. Det är så befriande när en läser en välformulerad text och bara känner: Ja, men ja precis.

Therese O. J. sa...

Mycket bra skrivet!

Colombialiv sa...

Precis så!