torsdag, februari 6

Milstolpen!

Idag har min stora unge haft med sig en kompis hem från förskolan för första gången i livet. Det kändes  först som att valla en hel skolklass (minst!) hem genom Gnesta när jag gick där som ensam vuxen ansvarig för tre (3!) barn, men sedan var det smooth sailing, har inte haft en sådan konfliktfri eftermiddag/kväll på hundra år, ÄLSKAR KOMPISEN, alla satt till och med still vid matbordet i säkert tio minuter och åt, på helt gott humör, kommer att minnas det som ett mirakel under lång tid framöver.

Plus: blir lipig av lycka över att mitt barn har hittat vänner på nya förskolan som han vill ta med hem och "visa allt för, till exempel mitt lasersvärd och min nya tröja med leoparder", det är så fint. Och det är kanske mina favoritgrej i livet att tjuvlyssna och höra vad han säger när han visar runt i huset, hur han förklarar självklara saker i vår vardag för en utomstående, vad som är viktigt för honom att berätta.

Att de små porslinsrådjuren i bokhyllan är mina, till exempel.

Skitviktigt för alla som kommer hit att veta ju.

5 kommentarer:

Sara sa...

Jaaa! Jag nästan svimmade när fyraåringen visade runt här hemma för ett tag sen:
"Och här är mamma och pappas säng, där brukar man få ligga och sova om man t.ex. är sjuk eller ledsen."

<3 :D

/carina sa...

Tjuvlyssnade på de trettonåriga tvillingarna idag, där den ena tyckte att den andra blivit vuxen för snabbt. Jisses, vad svårt det var att inte avslöja sig, som tjuvlyssnare...

Colombialiv sa...

Åh, längt!

Tim Sterner sa...

Ack. Som man minns de där rundturerna. Barn är bra på att belysa självklarheter. Lite som programledare i matlagningsprogram när de håller upp en citron och säger "här har jag en citron."

Familjen Sundberg sa...

Åh det är underbart! Glöm sedan för guds skull inte bort att tjuvlyssna (hur du nu skulle kunna lyckas med det?) När han första gången har övernattningskompis. Ungefär lika fint :)