torsdag, februari 13

Kallar du dig feminist?

Jag har tänkt mycket på Blondinbella i allmänhet, och på hennes omdebatterade blogginlägg om sin syn på feminism i synnerhet de senaste dagarna. (Jag syftar på först det här inlägget, och sedan det här.) Och så Jens Spendrups uttalanden. Och så typ hela TV-programmet Fittstim. Och varje gång jag återkommer till tankegångarna så blir jag... så himla ledsen och uppgiven bara.

Spelar det någon som helst roll hur många gånger man förklarar (lugnt och snällt och sakligt) vad feminism innebär (att man tycker att människor ska ha samma, jämlika villkor och förutsättningar oavsett kön), vad det inte innebär (till exempel manshat, eller att "tvinga sitt barn att bli könlös"), eller borde man kanske bara ge upp, lägga sig under en sten och läsa kommentarsfältet till de där Blondinbellainläggen igen och igen och igen och gråta ögonen ur sig?

Jag blir uppgiven av att frågan ens ställs så himla ofta som den gör: Kallar du dig feminist?

Hur jag än tänker på det så kan jag inte komma till någon annan slutsats än att svaret borde vara ett rungande jävla JA-AAA! från alla (med hjärna).

Man måste verkligen inte omfamna alla feministiska idéer, ideal, resonemang eller metoder, men själva grunden, att JA! Jag tycker att män och kvinnor borde ha samma möjligheter att göra det de vill, och jag inser att det inte alltid ser ut så idag, så jag är feminist, jag förstår verkligen inte hur det kan vara så motigt. För så många.

Det gör mig ledsen.

22 kommentarer:

Linda Heftler-Louiche sa...

Mig med. Jag gav lite upp för flera år sen.
ps. de här "bevisa att du inte är en robot"-grejorna man ska fylla i: skitsvåra. jag gör fel hela tiden.ds
med vänliga hälsningar/ robot

Lfthmn sa...

Jag irriterar mig på ordet "feminist". Jag fattar att det innebär/borde innebära att alla människor ska ha samma rättigheter/möjligheter men ordet är så vilseledande! Det är därför jag inte tycker om det och inte säger att jag är feminist, fast mina åsikter och värderingar antagligen till hundra procent stämmer in på i alla fall din definition av feminism. Kan man inte kalla det ekvilism eller något istället?

Frida sa...

Bra skrivet Lisa! Jag känner samma, varför ska det vara så svårt att förstå?

Lisa sa...

Vad är det som irriterar dig med ordet, Lfthmn? Jag har också tänkt en hel del på det där med ordvalet, men landar hela tiden i att jag tycker feminism är ett rätt bra ord. (Emellertid HEMSKT SYND att det ska sticka så mycket i ögonen på så många. DET hade jag gärna ändrat på.)

Och här är ett (tycker jag) superbra och pedagogiskt inlägg som jag hade stor nytta av när jag undrade varför det heter just feminism och inte något annat:

http://hej.blekk.se/2013/06/26/varfor-det-heter-feminism/

Hanna Lans sa...

Jag är helt med dig. Jag blir beklämd och uppgiven. Kunde inte låta bli att byta ut orden kvinna och feminism i hennes inlägg, mot svart och medborgarrättssrörelsen och skriva ett syrligt inlägg om det hela: http://morranovarlden.blogspot.se/2014/02/negerbella.html

Då borde det bli extra tydligt för alla som inte förstår allvaret i det hon skriver. För rasism tror jag ändå att vi alla enats om inte är bra? Eller?

Anonym sa...

Självklart feminist. Alltid. På barrikaderna, på mitt eget sätt (är vi inte alla?).
Själv står jag på barrikaderna genom att vara ensam kvinnlig chef av 13 på mitt företag.
Heja!

Karin sa...

What you said. Punkt.

Jenny / Ekomamma i stan sa...

Bra inlägg! Självklart är jag feminist, och kräks på alla som säger "jag vill inte kalla mig feminist, men humanist".

LisaL sa...

Jaa, ibland tappar jag tron på evolutionen. Vi borde bli smartare? Men lite OT, trots att jag är feminism ända in i själen så har även jag börjat fundera sjukt mycket över själva ordet feminism. För det är ju uppenbart att pojkar/män också är i underläge pga sitt kön i en hel del situationer (ja - i BETYDLIGT mindre utsträckning, men ändå!). Och den problematiken är samma skrot och korn som kvinnorförtrycket tycker jag, och därför känns ordet feminism plötsligt enkelspårigt. Och ja, mansrollen ändras om kvinnorollen ändras, men ändå. I'm slightly confused. (Men fortsätter mig kalla mig feminist)

Anonym sa...

YEAH! Lisa!

Helena sa...

Bra Lisa!
Jag hoppas du har många fler läsare än Blondinbella.
Det BORDE vara så.

AnJa sa...

Det här kan vara den första gången jag kommenterar hos dig, trots att jag läser din blogg och gillar den skarpt :-). Och jaaaaa som du definierar det är jag definitivt feminist. Sedan läser jag även Bellas blogg, varför vet jag inte, förmodligen för att få en inblick i en värld jag inte skulle vilja dela för allt smör i småland :-D. Tycker mest synd om alla de tjejer som totalt freakat och ser henne som den enda förebilden på denna jord.

Anonym sa...

Exakt så Lisa! Bara en sån sak som ordet hen. Jag fattar verkligen inte varför i hela friden folk anser anser att det är det värsta ordet och innebörden i hela vida världen? Jag fattar verkligen inte. Klart jag är feminist, i min värld är det bara dinosaurier som inte är det. Jag är ingen manshatare. Jag älskar många män, min make till exempel, som fö kallar sig feminist han med. Men jag vet inte. Jag förstår varken vilket universum Blondinbella lever i, eller Jens Spendrup, konstigt är vad det är. Trist.

Thérèse Eriksson sa...

Visst är det nedslående. Sen tänker jag också på att många av typen "jag skulle aaaldrig kalla mig feminist" 1) inte har en aning om var de varit i livet utan alla feminister före dem och 2) går vilse i tron på att det finns EN feminism som ALLA omfattar. Feminism är inte en strömlinjeformad rörelse där alla tycker likadant. Det är ett myller av åsikter, tillvägagångssätt och prioriteringsordningar samlade under det paraply du beskriver: insikten om att kvinnor än underordnade män, och att det måste förändras.

Att kalla sig feminist innebär alltså inte att skriva under på allt feminister gör, utan att arbeta mot samma mål.

Fiction sa...

Jag är nog per definition feminist men skulle aldrig någonsin kalla mig det, trots att jag nog skulle kunna knipa en del poäng på det. Men jag tycker att ordet feminist i sig skapar ett utanförskap. Ett "vi och dom"-tänk.

Jag förstår att världen är långt ifrån jämställd idag och det är bra att folk slåss med näbbar och klor för att det ska bli det. Men för mig är det sunt förnuft. Jag behöver ingen, och vill inte ha någon, titel på det jag kämpar för.

Men de gånger jag tagit diskussionen om varför jag inte vill kalla mig feminist så är det som att min kamp inte räknas. Det är som att den inte är på riktigt.

Jag är för människors lika värde oavsett ursprung! Jag kämpar i den mån det är möjligt för alla människors lika värde! För mig är det absolut obegripligt att någon skulle särbehandlas på grund av läggning, kön, etnicitet etc. Men ÄNDÅ så är det nästan som att man blir klappad på huvudet som att man inte skulle förstå vad det innebär att vara feminist eller förstå vad det innebär att kämpa för människors lika värde.

Jo, då! Jag förstår vad det innebär att vara feminist, men för den sakens skull vill jag inte kalla mig det.

Amy sa...

Jag tycker att alla människor har lika värde, oavsett kön, hudfärg, religion, sexualitet, politisk tillhörighet etc. Andra får beteckna mig hur de vill, och så länge avsikten inte syftar till att såra har jag inget emot att bli placerad i en kategori. Inte så länge jag tillåts ha mina åsikter att alla människor är jämlika. Och att jag får uttrycka just mina åsikter har jag just kvinnorörelsen att tacka för. Blondinbella är 23 år och har berättat i intervjuer att hon medvetet orsakar rabalder med provocerande inlägg för att dra till sig fler läsare. Jag tror att bästa sättet att bemöta det (och att hjälpa henne förstå) är att inte förmedla fler läsare till bloggen utan hellre att redovisa vad feminsism egentligen står för på sin egen sida.

Lisa sa...

Jag förstår vad du menar, Fiction, och tycker väl inte heller att man måste sätta en stämpel/titel på sig själv i alla lägen. Vissa saker är självklara, bara. Jag går till exempel inte omkring och säger "jag tror på demokrati" eller "jag tycker alla ska få bli kära i vem de vill" om inte någon frågar, för jag tar det som en självklarhet.

Men om du får frågan: Är du feminist? Svarar du nej då? Jag tolkar dig så.

Och jag har jättesvårt för att se var det där "vi och dom"-tänket som du pratar om finns i feminismen. Det är ju just det feminismen kämpar emot? Det borde inte få finnas ett vi, det borde inte få finnas ett dom, alla borde vara/behandlas lika.

Men, men. Det är ju fånigt att diskussionen ska komma att handla om själva ORDET, det är ju inte det som är det viktigaste, huvudsaken är ju det som ligger bakom.

Lisa sa...

Amy: Så himla sant. Får kanske bli nästa bloggutmaning jag kör med mig själv (och alla andra som vill hoppa på), olika rubriker som rör feminism, så kan man lugnt och sakligt och snällt skriva om frågorna på sitt sätt och dra sitt strå, och balansera blondinbellabilden lite.

Anna sa...

Först och främst: Jag är feminist, det är jag säker på. Jag anser att alla människor ska ha samma rättigheter och förutsättningar.

Däremot är jag ledsen för hur man har handskats med ordet feminism. Vissa använder det som ett medel för att visa hur synd det är om kvinnor eller att man hatar män t.ex. Det är inte det ordet egentligen står för, men tack vare dessa människor får man en negativ bild av feminism.

Inom feminismen kämpar man ibland för saker som jag anser är underliga. Självklart tycker jag företag ska anställa sin personal utefter jämställdheten, men det kräver också att både männen och kvinnorna är kompetenta för det yrket, inte att man anställt dom för att väga upp jämställdheten. Det funkar ju inte.

Det är av dessa anledningar jag hellre kallar mig humanist nu. Det är inte för att jag inte är feminist (för återigen: det är jag!) utan för att folk inte ska missförstå mig och tro att jag är en utav dom där korkade manshatarna som använder ordet feminism på fel sätt.

Jag står för lika rättigheter, är feminist, pacifist och humanist och det är jag stolt över.

Anna sa...

Jag är en sån där, som BB kallar det "rabiesfeminist". Det är att välja det och kampen eller att lägga mig ned och dö. Patriarkatet har smashat upp för mycket i min närhet för att jag skulle kunna "titta bort".

Malinka sa...

Javisst. Jag arbetar inom den feministiska rörelsen.

För den som inte förstår varför det heter feminism rekommenderar jag också Hej Blekks inlägg.

Singelmamman sa...

Tck för ett sansat och klokt inlägg.