torsdag, januari 30

The fault in our stars som film




Och här sitter jag med en klump i halsen och försöker låta bli att lipa framför en trailer till en film. En trailer! Åh, herregud, skärp mig. Men jag tror det kan bli bra, det här, det tror jag verkligen. Hazel Grace och Augustus Waters, mina darlings, vi ses på film i sommar, okej?

Okej.

11 kommentarer:

Anelisa sa...

Samma känsla här, i Belgien.

Anonym sa...

Jag behöver lite hjälp här. Har just läst boken och... är inte sådär omtumlad och kär som jag trodde jag skulle bli. Är det för att jag är ovan vid att läsa "ungdomslitteratur"? Eller missade jag något väldigt viktigt?

Känner spontant att det ju inte kan vara boken det är fel på, det måste vara jag.

cecilia s-t sa...

Ge mig boken! Jag måste säga upp mig och ägna resten av livet åt att läsa den om och om igen!

Anna @sweet life sa...

Åh vad skönt att höra dig säga det här precis nu. Jag tittade på trailern innan jag hoppade in på din blogg och sitter nu och gråter i middagssoppan. Fint fint fint!

Lisa sa...

Fast, Anonym, det kan ju också vara så att du bara inte gillar boken. Jag har hört att det finns folk som inte gör det :)

Emelie sa...

Åh, nu börjar de här inkontinenta ögonen droppa igen...

Ellen sa...

Åååh, jag ser fram emot den här filmen. Men alltså, vad är grejen med att visa typ hela filmen i trailern!?! Jag var tvungen att stänga av; även om man känner till storyn är vill man ju inte se alla nyckelscener i förväg.

Thérèse Eriksson sa...

Jag tyckte boken var bra, men var inte sådär otroligt eld och lågor. Däremot får jag tårar i ögonen av den här trailern. Som film kan den nog bli riktigt bra!

(Och till Anonym här ovan, möjligen med viss spoilervarning för den som ännu inte läst: Jag tror det som gjorde att jag inte blev så berörd var att karaktärerna har ett ganska kasst utgångsläge. Som läsare inser jag från rad ett att det här kommer gå åt pipsvängen på ett eller annat sätt. Därför blir jag liksom inte lika uppriven när det faktiskt gör det som jag kanske hade blivit om det gällt "friska" ungdomar.
(Eller så handlar det bara om att jag är avtrubbad sedan min förra fästman dog av en recidiverande hjärntumör när jag var 23. Jag vet inte.) Hur som helst, jag tycker mycket om karaktärerna och gillar verkligen Greens sätt att skriva, men storyn var inte tillräckligt oväntad för att jag skulle bli så där omtumlad och kär som du skriver.

Anna sa...

"okey"
"okey"

Jag gråter på jobbet. Inte "okey".

Kajsa sa...

Förväntar mig extrem gråtfest av den filmen.

Henrietta sa...

Jag kan med säkerhet i rösten säga att jag inte kommer se filmen. Trots att det var så länge sedan som jag läste boken känner jag mig inte ens lite redo att glänta på locket igen. Den där boken alltså. Älskade den, men vill aldrig läsa den igen.