onsdag, januari 15

Min vardag utanför stan (på pendeltåget)

Ni är några stycken (jamen, på riktigt! Säkert minst två!) som har undrat över hur min vardag ser ut sen vi flyttade från stan. Hur det funkar med avståndet, om jag pendlar, och i så fall hur det är, hur vi gör med förskolehämtningar och lämningar i vardagen, und so weiter. Och jag är inte den som är den! Klart vi kan prata pendeltåg.

Men det kan komma att bli ett långt inlägg. Jag bara säger.

Förutsättningarna i detta hem ser just nu ut så här: Jag är egenföretagare (författare), och sedan årsskiftet jobbar jag 75%. Innan gjorde Gustav det, och jag jobbade heltid, men nu har vi bytt ett tag. Gustav är också egenföretagare (kommunikationsperson), och jobbar 100%. I Stockholm.

Jag jobbar till stora delar hemifrån (än så länge). Det betyder att jag sitter vid min dator i min lilla kontorsskrubb på övervåningen i huset och jobbar medan man och barn är annorstädes. Och med tanke på hur mycket jag älskar att vara hemma i detta hus så tycker jag det är oerhört lyxigt att få vara här nästan jämt. Åtminstone än så länge. Vi får väl se hur det blir med det i framtiden - jag är inte alls främmande för att hyra in mig på något kontor eller så om jag får panik av att gå hemma så mycket.

Någon gång i veckan (kanske en eller två dagar) händer det att jag åker in till Stockholm i olika ärenden, till exempel för att gå på något möte eller träffa någon eller spela in någon podcast eller så. Och ibland gör jag resor till olika städer och olika skolor för att prata böcker och läsning. Då åker jag tåg dit, precis som jag gjorde när jag bodde i Stockholm.

Man kan ta sig in till Stockholm härifrån på lite olika sätt. Till exempel med bil (det tar 45 minuter om det inte är bilkö). Eller med regionaltåg (det tar 35 minuter om inte tåget spårar ur). Eller med pendeltåg (som tar en dryg timme, om det inte är någon liten snöflinga på spåret eller så). Jag tar nästan alltid pendeln, för det är snällast mot plånbok och miljö (och man slipper parkera bilhelvetet).

Och barnen! De går på förskolan mellan 9-16 på dagarna. De flesta av de dagar som jag jobbar hemifrån är det jag som både lämnar och hämtar. Om både Gustav och jag ska in till Stockholm brukar vi deala, så att en lämnar och en hämtar. Förutom de dagar då jag är i typ... Trollhättan, får då får Gustav fixa rubbet.

Det lite läskiga är tanken på vad vi ska göra om vi båda är i Stockholm och de ringer från förskolan och säger att barnen blivit sjuka någon dag. Eller ja, vad vi ska göra är väl inte jättesvårt att räkna ut, vi ska ju ta oss hem. Men det tar ju två timmar om man är någon annanstans än på pendeltågsperrongen när samtalet kommer? Det gillar jag inte.

Men förutom det så tycker jag hittills att det funkar över förväntan, faktiskt. Det kräver definitivt mer planering, för pendeltågen går ju inte stup i minuten som tunnelbanan gjorde, och resorna tar längre tid. Men annars? Jorå. Jag ägnar timmarna på pendeltåget åt att svara på mejl i telefonen, och jobbläsa böcker. Det är rätt trivsamt. Och jag blir inte åksjuk! Det blev jag på tunnelbanan.

Den största skillnaden ligger nog egentligen inte i pusslandet med hämtningar/lämningar/åka till jobbet/åka från jobbet, för det pusslade vi ju konstant med även när vi bodde i stan. Den största skillnaden ligger nog i pusslandet med sakerna som händer utanför det där vardagliga, på kvällstid. Typ gå på partaj, eller så. (Den sista pendeln går 23.19 från stan, och därefter är det lögn i helvete att ta sig hit.) Eller ha folk som bor i Stockholm över på middag en vardagkväll (kommer gissningsvis inte hända).

Men, ja. För oss funkar det att bo så här. Tror jag? Vi har ju bara testat i tre månader, det är ju ingenting, så ni kan väl egentligen inte lita på ett enda ord jag säger. Fråga om två år igen! Så får vi se hur mycket jag älskar att åka pendeltåg då. Än så länge är jag mest hög på att bo i hus och tycker det känns skönt att befinna mig på en mindre ort, trots att den mindre orten har möss i köket. Jag tycker ändå det där sista säger en hel del.

3 kommentarer:

HemkäraHanna sa...

Det låter som att ni löst det på ett strålande bra vis. Skönt att det känns bra för er! Mössen till trots.

Josefin Jankes sa...

Hej!
Jag började läsa din blogg för att du bor i Gnesta vilket även jag gör, eller jag bor ute i Gåsinge socken vilket är en knapp mil från stationen. Nu fortsätter jag kika in då och då för att få något lättsamt att läsa när jag ligger och ammar men det är även roligt att ibland få din syn på staden jag gillar. Jag flyttade hit med familjen när jag var nio och efter pluggande och jobbande på andra orter är jag sedan fem år tillbaka. Jag brukar säga att det man får betala för att bo här är restid men egentligen har ju de flesta resor till och från arbetet var man än bor. I vilket fall är det lätt värt det!
Hoppas att du ska fortsätta trivs!

Anonym sa...

Hej,
Jag växte upp i Gnesta på 80-90-talet (född 75). Då var kommunikationerna om möjligt ännu sämre (regionaltåget fans inte och pendeltåget tog längre tid). Det var ett bra ställe att växa upp på, men i tonåren kändes det instängt och inskränkt. Flyttade till Södertälje efter gymnasiet och därefter till Stockholm. Bor nu på Hägerstensåsen efter ett par år i innerstan och Aspudden. Trivs bra här men saknar närheten till naturen. Har funderat på att flytta ut till Gnesta igen men jag är tveksam till om jobbpendlandet skulle funka för oss. Drömmer vidare om ett hus hemma i Gnesta.