torsdag, oktober 31, 2013

And counting...

Härmed vill jag meddela omvärlden att vi just passerade 100-strecket i antal packade flyttlådor. Snart klara! Kan man hoppas. Med tanke på att flyttlasset går om 35 timmar.

onsdag, oktober 30, 2013

Föräldrar och telefoner, uppföljningen

Jag blev uppringd av SvD häromdagen, reportern hade googlat sig fram till ett blogginlägg som jag skrev för ett tag sedan om föräldrar och deras smartphones. Här kan man hitta det. Det har kommit någon ny undersökning som visar att var femte barn någon gång har klagat på att deras föräldrar använder sina telefoner för mycket, nämligen. Så jag svarade på några frågor om vad jag tyckte om saken, (vilket är typ: Nej, föräldrar borde så klart inte bara glo på sina telefoner hela tiden. Men det är inte heller rimligt att föräldrar bara ska glo på sina barn hela tiden. Lite av båda verkar bäst.) Här kan ni läsa artikeln!

Intressant fråga, så klart.

Den gäller ju inte bara föräldrar. Tycker i allmänhet att nej, givetvis borde folk inte bara glo på sina telefoner hela tiden. Men också, tagga ner med moralpaniken, världen. Det är så här nu. Det finns smarta mobiler. De är väldigt bra till väldigt mycket. Och snart kommer vi förhoppningsvis att ha hittat en balans där vi klarar av att använda telefonerna rimligt mycket, och noja över något annat nytt påfund istället, så kan vi inte bara... slappna av lite kring det här med telefonerna nu? Eller, om det får oss att må bättre, sätta upp en tumregel för oss själva i stil med "jag ska inte kolla på mobilen vid köksbordet" eller "jag håller inte på med telefonen från det att jag hämtat barnen tills de somnat på kvällen", hålla oss till den, och gå vidare sen?

Folk försöker ju, faktiskt.

Jag känner inte en enda förälder som inte försöker vara en så bra mamma eller pappa de bara kan för sina barn, som slår knut på sig själva för att räcka till och hinna med och vara där och göra rätt. Det vore fint om vi slutade skuldbelägga hela himla tiden, tycker jag.

Och så vore det intressant med en undersökning som ställde samma fråga kring andra vuxenuppmärksamhetskrävande sysselsättningar.

"Har dina barn någon gång klagat på att du läser tidningen?"
"Har ditt barn någon gång klagat på att du pratar med någon annan vuxen?"
"Har ditt barn någon gång klagat på att du ser på TV?"

Och så vidare.

Barn är ena uppmärksamhetskrävande little suckers, skulle jag säga. Och jag tycker de ska få uppmärksamhet, massor av den, till och med. Men hela tiden? Alltid?

Inte rimligt.

tisdag, oktober 29, 2013

Nytt avsnitt av podcasten

Nu, ni! Nu finns det ett nytt avsnitt av podden uppe. Och den här gången har vi (OMG! OMG! OMG!) TRÄFFAT DAVID LEVITHAN! (Och med "vi" menar jag i själva verket "Per", men jag låtsas som om jag var med, för jag önskar att jag hade varit det.)

David Levithan är, för er som eventuellt inte vet, en amerikansk författare som skriver skitbra böcker. Och, har det visat sig, även en av universums trevligaste personer. I podden berättar han bland annat om sina författarjeans, hur mycket han gillar bokhandeln Strand, och vilka svenska artister han brukar lyssna på.

Vi har läst hans "Jag, En".

Alla måste lyssna!

måndag, oktober 28, 2013

Att försöka leka med rymden

Alltså! Femåringen (okej, nästan femåringen) som bor här, ibland har han helt oändligt långt tålamod med sin smått vansinniga två-och-ett-halvt-års-bror.

"Okej, då leker vi Star Wars Angry birds nu då. Jag vill vara Luke Skywalker, Svante, vem vill du vara?"
"JA E STAR WARS."
"Ja, men vem i Star Wars vill du vara?"
"JA E STAR WARS!"
"Men Svante, det heter int..."
"JA E STAR WARS!!!"
"Ja, ja, ja. Du är väl Star Wars, då."
"NÄ! JA SA FEL. DU E STAR WARS. JA E SPACE."

Ok.

söndag, oktober 27, 2013

Så klart!

Denna ödmjuka tvååring jag närt vid min barm! Hans senaste grej är att välja ut någon okänd man, kvinna eller hund på stan, peka på dem och högljutt utbrista i ett "Titta, mamma! Han ÄLSKAR mig!"

Skrattade speciellt ihjäl mig när föremålet för hans pekande finger var en darrande chihuahua, som stod med svansen mellan benen och försökte gömma sig bakom ett träd eftersom Svante verkade så skräckinjagande där han kom spatserande.

"Den ÄLSKAR mig!"

Mhm.

fredag, oktober 25, 2013

Lördagsplaner

Imorgon ska jag åka själv till huset i ottan och måla hela dagen. Detta är vad vi har kvar, som jag helst vill hinna innan flyttlasset går om en vecka:

- En första strykning av 1 st innertak (10 m2).
- En andra strykning av samma innertak.
- En första strykning av 1 st brädgolv (10m2).
- En andra strykning av samma brädgolv.
- En första strykning av alla utom tre köksluckor.
- En andra strykning av alla köksluckor.
Och just det!
- Tapetsering av en vägg också.

Tror ni jag hinner allt imorgon? Jag gissar... eh, nä. Men det ska ändå bli roligt.

All den energi jag kanske borde vika åt att packa flyttlådor? Den lägger jag på att måla.

Kunde väl varit värre.

torsdag, oktober 24, 2013

Nu är jag sådär mätt igen

Foto: Ulrika Pousette
Sexton fotade rätter till - check! Snart är vi faktiskt klara. Jag kommer att minnas dessa fotodagar som ett av de roligaste jobb jag någonsin gjort, herregud, få stå i det där fina, fina köket och laga mat och typ duka fint en hel dag. Så himla kul!

Har ni något vegetariskt önskerecept som ni skulle vilja fanns med? (Typ: "Åh! Jag har alltid önskat mig ett bra recept på lite matigare plättar!" eller vad ni nu kan tänkas ha önskat er.) Eller någon vegetarisk rätt som ni själva brukar laga som förtjänar en plats i boken? Tipsa gärna! Typ nu! För snart är det kört, då börjar finliret med texterna och layouten.

Nästa höst är det tänkt att boken ska släppas.

Plötsligt en torsdag

"Mamma, vet du nåt konstigt? Alla fredagar har tagit slut. Så nu måste alla barn få fredagsmys IDAG! Visst är det konstigt?"

tisdag, oktober 22, 2013

Kapitelböcker. KAPITELBÖCKER!

Jag läser "Kalle och chokladfabriken" för Rufus (snart fem) nu. Är så himla excite över detta att jag knappt kan sitta still, en kapitelbok!!! Det är vår första. Han har inte varit så sugen på att testa kapitelböcker innan, för "det ska vara vanliga, riktiga böcker, med riktiga bilder i", tydligen. Riktiga bilder har jag förstått = färgbilder. Så vi läser oftast bilderböcker. Men den här rackarn sålde jag in som att den handlar om godis, och då gick det plötsligt bra.

Det är oerhört roligt. För mig och för Rufus, hoppas jag, men kanske nästan mest för mig. En kapitelbok!!! Som räcker i flera dagar!!! Alltså verkligen inget ont om bilderböcker, jag älskar bilderböcker hett och innerligt, men det är ju också väldigt, väldigt kul med lite längre historier som omväxling. 

Egentligen är Rufus lite för liten för Roald Dahl, tror jag, men hittills funkar det ändå fint. Vi har kommit till kapitlet där Kalle hittar sin gyllene biljett nu. Iiiiiiih! Detta hav av skitbra kapitelböcker som ligger framför oss när han blir lite äldre, be still my beating heart, herregud! 

Vad vi ska läsa.

Kontraster en tisdag

Vad jag inte visste för tusen år sen när jag sa "Så klart!" när Sara frågade mig om jag ville vara med och göra en vegokokbok med henne var att det skulle komma dagar då jag skulle jobba hemifrån med att baka maränger inför en av fotodagarna. Hade jag vetat det så hade jag hojtat högre. "SÅ KLART!!!" Baka maränger är så himla fluffigt.

Vad jag heller inte visste i och för sig: Att detta fluffiga skulle ske samtidigt som vi flyttade. Hade en mindre kris nyss bara när det visade sig att Gustav packat ner elvispen i en flyttlåda, pga ej så himla lycklig över tanken på att behöva vispa allt för hand, men det löste sig. Jag hittade elvispen.

Så nu har vi 67 packade flyttkartonger, Hägerstens samlade reserver av grus utspritt över golven för att vi gett upp det här med städning innan flytt, och två plåtar fluffiga maränger här.

Om jag riktar blicken mot marängerna och djupandas så är allt fint.

söndag, oktober 20, 2013

T minus 13 dagar

Häromdagen när jag var i huset och målade väggar kom jag ihåg att ta med mig lunchlådan med cannelloni, men glömde bort att vi inte hade vare sig tallrikar eller bestick där ännu. Hence: Åt cannelloni direkt ur plastlådan, med händerna. Inte ett av mina värdigaste ögonblick i livet. Idag kom vi ihåg att ta med oss både tallrikar och bestick. Det kändes som ett uppköp! Även om vi eventuellt kommer att satsa på att ställa dit bord och stolar också så småningom.

Gustav har lagt in ett nytt brädgolv i barnens sovrum idag. Ännu en grej man tydligen kunde lära sig med hjälp av att titta på youtube-tutorials! Vem kunde ana? Själv har jag gjort ett tappert försök att måla köksluckor utan att kladda ner resten av köket, och samtidigt underhålla två barn som gärna ville hjälpa till med rollern. Eh... ja. Jag åker dit och målar klart en annan dag istället, tror jag bestämt.

Om två veckor bor vi där på riktigt.

Vad skönt det ska bli.

torsdag, oktober 17, 2013

Om det här med att köpa färg

Brukar ni göra det? Köpa färg i färgbutiker? Alltså, ni borde i alla fall, köpa färg är det trevligaste som finns. Jag jobbar mycket hårt på att bli bästis med en färgfarbror i Gnesta nu. Det går ganska bra, måste jag säga. Hittills har jag varit inne två gånger och fått hjälp i en halv evighet varje gång, och snart ska jag dit igen.

"Jamen, jag vill ju att det ska se grått ut. Ganska ljust fortfarande, men tydligt grått, inte bara en nyans av vitt. Den som jag köpte i fredags känns lite för tanig."

"Då bryter jag om den åt dig. Vad tror du om den här nyansen istället? Den tror jag skulle bli fin."

Det bästa med färgfarbrorn är att han kan allt, men inte idiotförklarar en det allra minsta om man händelsevis inte skulle kunna det själv, han bara guidar en pedagogiskt genom köpets alla delar tills man är klar och nöjd och har allt man behöver.

"Måla på papperstapet, säger du. Då är det säkert lite spikhål och sånt i den som du behöver ta hand om först. Har du spackel? Och sandpapper?"
"Jepp, det har jag. Och sen målartvätt, va? Det behöver jag."

Mmmm, jag freaking älskar att handla färg.

Vilket ju är bra, med tanke på att jag tydligen tänkt måla halva världen de kommande månaderna.

Hittills: mint, vitt, grått. Nästa gång tänker jag ge mig på grågrönt. Och sen lite väggmålningar! Då kommer färgfarbrorn att få det livat, för då ska jag ha rosa, gult, kanske lite orange, blått och rött.

Kommer eventuellt dela upp det i fem separata köptillfällen just for the fun of it.

Rapport från ett hotellrum

I detta nu missar jag den högtidliga prisutdelningen av PLAKETTEN, och inför det faktumet känner jag så här: Bu! Jag hade himla gärna velat vara där och se glad och tacksam ut, för det är så jag känner mig. Men, men! Nu är jag ju i Vara och träffar åttor och pratar om böcker. Man ställer inte in träffar med åttor (som vill prata om böcker) hur som helst, tycker jag.

Och jag har haft en väldigt bra dag!

Uppskattar speciellt att jag fick den befogade frågan: "Jag har lagt märke till att du använder många svordomar i dina böcker, och att en av dem är 'fuck-a-doodle-doodle'. Hur tänkte du ens där?" Det var en bra fråga. Övrigt jag har svarat på: Har jag eltandborste eller vanlig tandborste? Gillar jag pizza? Har jag någon gång laddat ner något illegalt? Har jag varit kär i någon långhårig hårdrockare? Hur ser landskapet ut där jag kommer ifrån? Är jag rik? Är jag galen? Samt: Har jag sett Vikings på TV?

Kommer att minnas det här som ett av mina roligaste skolbesök hittills.

onsdag, oktober 16, 2013

Tankar från tåget

Jag är på väg till Vara för skolbesök i två dagar, och har väl hittills tänkt cirka 367 000 gånger att "HERREGUUUUU, vad det är fint i det här landet!!!" pga skymning, höst, natur etc. Nyss tänkte jag också "men HERREGUUUU, sluta kör så fort, jag vill kunna ta kort så jag kan instagramma!!!", men det behöver vi kanske inte prata mer om. 

Har också, i vanlig ordning, öppnat min dator och känt skam över att tangentbord +skärm är så sjukt kladdiga och smutsiga. Damn you, barn! Händer varje gång jag öppnar min dator utanför hemmet trygga vrå. När jag sitter med datorn hemma i soffan ser jag inte ens kladdet pga hela mitt hem är kladdets högborg, men så fort jag kommer ut bland folk tycker jag det känns liiiite liiiite besvärande med alla dessa små, små handavtryck överallt. Har väl säkert snor på kläderna också. Vem skulle bli förvånad.

Jag har ätit en bulle till middag.

Den var god.

Det verkar finnas gratis och öppet internet på tåget.

Det är kul.

Nu ska jag läsa en bok jag har sjukt höga förväntningar på, nämligen Lex bok av Sara Kadefors.

Adjö.

tisdag, oktober 15, 2013

52 lådor and counting

Ska jag säga en sak som jag inte tycker är så jätterolig? Flyttpacka. Varje kväll efter att barnen har somnat och det vanliga vardagsstöket (läs: middagen) är undanröjd flyttpackar vi. Det är klockan 21 ungefär. Vet ni en sak som jag tycker är jätterolig att göra klockan 21, ungefär? LÄGGA MIG RAKLÅNG NER OCH SPELA DÖD FRAMFÖR EN TV-SERIE!!!

Meeeeen, se på tv kan man väl kanske göra en annan tid i livet.

Vi är på låda 52 nu.

(Ja, vi har ett exceldokument.)

Man kan konstatera att vi packar på olika sätt. Jag: tyst, sammanbiten, målmedveten. Gustav: glatt pladdrandes. Jag är djupt och innerligt imponerad över hur det över huvud taget kan finnas små anekdoter om alla föremål han stoppar ner i en låda, och ännu mer imponerad över att han orkar dra dem för den sammanbitna mur av tröttma som är hans tjej.

Jag längtar tills flyttlasset går så vi får börja packa upp allting igen istället.

Packa upp och fixa och dona på nya stället - så sju-hu-hu-ukt mycket roligare än det här!

Tänker jag mig.

Än så länge i alla fall.

måndag, oktober 14, 2013

Nytt avsnitt av podcasten

Och den här gången handlar hela härligheten om sex. Hur är sexet i dagens ungdomsböcker? Och i gårdagens? Och huuuur kan det vara så att min polare Per bara hittar en enda sexscen i Jenny Jägerfelds nya bok, när jag hittar flera stycken?

Vi har läst "Jag är ju så jävla easy going" av Jenny Jägerfeld, och gäst i avsnittet är författaren Sara Ohlsson.

In och lyssna med er!

lördag, oktober 12, 2013

Dagens googling

Det är lördagkväll och jag ligger i pyjamas och googlar dahlior och läser på hur man gör för att odla dem om man, händelsevis, skulle ha gått och blivit med trädgård precis. Så himla fina blommor! Jag vill ha tusen. Klätterrosor och pioner och kaprifol på sommaren, och dahlior och kanske höstanemoner sen framåt hösten. Ja? Ja!

Idag har i alla fall barnen varit i huset för första gången sedan visningen i somras. Jag var inte med själv, för jag helgjobbade med att föreläsa/skrivkursa i Vallentuna, men ryktet säger att barn och hus kom väl överens. Och att man kunde köpa lördagsgodis även i Gnesta. Himla tur det, skulle jag vilja säga. Hade kunnat bli skitdålig stämning annars.

Svante går omkring och talar glatt om för hela världen att "Vi flytta lannet*. Jag kjäkas biiiilen."

Lilla åksjuka arma barn! Jag hoppas han får göra annat också på sin nya bostadsort.

*OBS! Det är inte jag som tutat i honom att vi ska flytta till landet. Landet = där man kör på grusvägar. Det är ju sen gammalt. Vi ska bo mitt i en tätort med grannar och asfalt och trottoarer och övergångsställen och the whole shebang, det kvalar inte in som landet alls, men försök säga det till Svante den som kan. Försök det.

fredag, oktober 11, 2013

En fredag i oktober

Sååååå... Vad har ni haft för er idag, då? Själv har jag väl egentligen inte gjort något märkvärdigt, om man bortser från att vi FÅTT NYCKLARNA TILL HUSET!!! Och köpt 30 liter målarfärg. Samt att jag påbörjat min karriär som husägare med att försöka lära mig hur en pelletspanna fungerar. Jag tror det gick rätt bra. Huset var i alla fall varmare när vi gick än när vi kom, och det berodde inte på att något brann (förutom möjligen pellets, dårå). Bra tecken, tänker jag.

Så här långt: Mycket, mycket kul att vara husägare.

Lär väl "eventuellt" återkomma i ärendet någon gång ibland framöver.

torsdag, oktober 10, 2013

Och en annan grej?

Tack snälla ni! För alla kommentarer och grattis och glada tummar i samband med vad vi i folkmun nu för tiden kallar för PLAKETTYRAN. Ni är så himla gulliga! Jag gillar er.

Att skriva en kokbok

De senaste två dagarna har vi fotat mat till vegokokboken igen, så nu är jag: 1. Mätt och 2. Trött. Men det är mycket kul! Vi håller till i fotografens studio, och hennes stora studiokök. På morgonen kommer jag och Sara dit som två packåsnor med multipla papperskassar mat, och sedan parkerar vi oss i köket och lagar åtta rätter per dag, som fotografen fotar. När vi kliver in i köket i ottan är det helt rent och snyggt. En timme senare ser det lite ut som ett bombnedslag, men hey! Vi städar efter oss sedan.

Det blir snyggast om maten är preciiiiiis nylagad när man knäpper bilden, så under tiden som en av oss står i köket och lagar springer den andra omkring och väljer tallrikar, dukar, pynt och sånt, och bestämmer ihop med fotografen hur maten ska läggas upp och hur bilden ska komponeras. Sedan - ut med maten till kameran, kanske pensla med lite extra olja så den ser så där glansig och god ut, och klicketi klicketi, kolla bilden i datorn om vi blir nöjda, och sedan börja om igen.

Ja, och så äter vi.

Hela tiden.

Jag skulle säga att det där med ätandet är en av de allra bästa grejerna med att skriva kokbok hittills. Det, och att få gå på stan och köpa tallrikar på arbetstid.

Vi har fotat hälften av recepten nu!

Jag tror det kommer bli bra, det här.

tisdag, oktober 08, 2013

Plakett! Till mig! YEAH!

Idag är jag en himla glad och stolt och uppspelt person, för jag har fått veta att jag ror hem årets Nils Holgersson-plakett för 2012 års (och jag citerar) BÄSTA SKÖNLITTERÄRA BARN- OCH UNGDOMSBOK för Allt jag säger är sant.

Här kan man läsa mer.

Plakett! 25000 kronor! Och en motivering som fick mig att lyckolipa lite:

”Allt jag säger är sant av Lisa Bjärbo är en berättelse full av hopp, energi,glädje och sorg. Det känns befriande att läsa den rappt skrivna historien som talar direkt till läsaren och genast griper tag. Vi lär känna Alicia, på väg in i vuxenlivet, hennes familj och vänner samt framförallt en trygg mormor. Personskildringarna lyfter karaktärer och vi kommer snabbt in i gemenskapen. När sorgen plötsligt drabbar Alicia och hennes närmaste, är vi läsare lika oförberedda och det känns som ett blixtnedslag även för läsaren. Men med den drastiska humorn och det inbjudande tilltalet är det med glädje vi kastar oss i händelserna. Det är ett nöje att läsa om Alicia, en modig tjej, som det är lätt att identifiera sig med.”
Alltså, så himla roligt! Så himla glad!

Svensk biblioteksförening, I love you, ska hjula hela vägen hem nu.

måndag, oktober 07, 2013

Inte ens en liten vecka

Det är fyra dagar tills vi får husnycklarna nu. FYRA DAGAR! Jag vet inte riktigt vad ni ska göra med den informationen, men jag var tvungen att ventilera detta oerhörda, att på fredag, på fredag klockan 14.00 äger vi ett hus, med trädgård and stuff.

Vi tänkte fira det med att riva ut en plastmatta ur ett av rummen.

Det ska bli intressant att se hur två rookies tar sig an det projektet, "riva ut en plastmatta", det låter ju jättelätt, no? Och sen bara ligger det ett fint brädgolv därunder och väntar, som i en saga, yes?

Bra, vi säger så.

söndag, oktober 06, 2013

Söndag 6 oktober




VICTORY! Jästen skärpte till sig. Bullarna blev asgoda. Barnen gick med på att slita sig från alla skärmar och gå med ut. Mannen åkte för att stänga igen torpet för vintern. Och nu tänker jag skolka från kvällens flyttlådepackande och se på tv.

*insert v-tecken*

Godnatt!

Samtidigt en söndag

Alltså att en människa (läs: jag) kan känna stress över att hen ligger efter med sina tv-serier, och inte har hunnit se ett enda avsnitt på säkert två veckor: gud, vad det är löjligt. Som om min lilla värld skulle gå under bara för att jag inte var i fas med "Bron", vänligen skärp mig.

Jag försöker baka kardemummabullar.

Ett himla tjat om kanelbullar i fredags, när det egentligen är kardemummabullar som är de godaste?

Jag tänkte således att jag var tvungen att göra mitt bästa för att kompensera så här några dagar i efterhand. Bara det att degen inte jäser som den ska (eller ens alls).

Ska stämma jästen, tror jag.

Fatta hur många avsnitt "Bron" jag hade hunnit se istället för att misslyckas med ett bullbak idag om jag bara prioriterat lite annorlunda i livet.

lördag, oktober 05, 2013

Lekar vi minns

Hur mina barn leker Bröderna Lejonhjärta: Tänder en ficklampa. Trycker den mot ögat och glor rakt in i den. Hojtar "JAG SER LJUSET! JONATHAN! JAG SER LJUSET!". Springer ett varv i lägenheten. Släcker ficklampan. Upprepar.

Inga konstigheter.

torsdag, oktober 03, 2013

Alltså, jag fattar inte, inne i mitt huvud låter det ju så bra?

Detta att det flyttat in en engelsman på vårt kontor (eller, ja. Han bor ju naturligtvis inte här. Men han sitter och jobbar här på dagarna vid skrivbordet mitt emot mitt), det är:

1. Väldigt, väldigt bra för mina öron, för jag ÄLSKAR att lyssna på brittisk engelska, det är eventuellt det finaste jag vet i hela världen. Blir genuint lycklig varje gång hans telefon ringer, så jag kan få tjuvlyssna på honom när han babblar.

2. Väldigt, väldigt bra för min engelska.

och

3. Väldigt, väldigt dåligt för mitt självförtroende.

Alltså, jag låter lite, lite full och väldigt, väldigt dum i huvudet så fort jag försöker prata engelska? Om jag ens låter, det vill säga. Mestadels sitter jag naturligtvis stum med munnen lite halvöppen och stirrar förvirrat ut i luften och letar efter ord jag inte kommer på, och ser tillfället att säga något (eller till exempel svara på tilltal) fladdra förbi. Men när jag väl försöker mig på att säga något? Uhhhh, my ears! MY EARS!

Så himla trist, detta.

Lite, lite full och väldigt, väldigt dum i huvudet och/eller stum är vanligtvis inte mitt förstahandsval när det kommer till hur jag helst vill att nytt folk ska uppfatta mig, meeeen, meeeen, jaaaaa, jaaaaa, jag kämpar väl vidare här då, hej!

Det som inte finns på internet finns inte

Jag hade tänkt berätta för er om att vi gjorde en blöjtårta på kontoret igår, och gav bort till en av kontorspolarna som nyss fått barn, men så kom jag på att jag inte hade tagit någon bild, och eh... ja. Hur kul blir det då att prata blöjtårta? Om man inte kan få se härligheten? Så jag googlade på chans, och tänkte: hey! Kanske det finns någon annan som har tagit en bild på en blöjtårta någon gång?

Little did I know att hela internet var fullt av dem. Kolla!

Alltså, gör ni också blöjtårtor så fort någon fått barn? Gör alla det? På allvar?

Herregud, här gick man omkring och trodde att man var helt unikt tokrolig, och så bara: BAAM!

Att det alltid ska hända mig.

onsdag, oktober 02, 2013

Tiden det tar

"Den där podden ni gör? Den tar ganska mycket tid, va?" Jovars. Här är högen med böcker jag läst inför dagens inspelning (två avsnitt) av Allt vi säger är sant, och då fick jag ändå strunta i att stapla några av dem för min handled pallade inte att hålla upp högen annars. Mina handleder är såna himla suckers. Men alltså, flera av de här böckerna hade jag läst innan, och behövde bara skumläsa igenom igen. Och nästan alla skulle jag ha läst alldeles oavsett podcast eller ej. Men jo. Rätt många timmar blir det ju faktiskt. Time well spent, i alla aspekter utom den ekonomiska, tycker jag, emedan:

1. Jag älskar att läsa böckerna.
2. Jag älskar att prata om böckerna.
3. Jag tycker att det borde finnas shitloads av tidningar, tv-program, radioprogram, och mediebevakning som kretsar kring ungdomslitteratur, på grund av bra och viktigt och intressant, och eftersom det inte gör det (nästan alls) får en ju tydligen till att dra sitt strå bäst en kan.

*snörper bittert på munnen och himlar med ögonen*

Idag har vi bland annat spelat in avsnittet med temat "sex", och det var kul.

Upp med en hand alla som till exempel läste Grottbjörnens folk med blossande kinder som typ tolvåringar? Eller "Kram", "Puss" och "Love, love, love" av Hans-Eric Hellberg för den delen? Eller vilken annan bok som helst som innehöll något mer än förstulna pussar på kinden?

UPP MED EN HAND, sa jag! Blir ju skitkonstigt nu om jag är den enda som springer omkring här med två händer sträckta i luften!

Aja, det blir ett roligt avsnitt så småningom i alla fall.

Hej på er!