lördag, augusti 31, 2013

Släppfest!

Vaknade i morse upp som en mycket glad, trött, tacksam och gråtmild person efter releasefesten för "Vi måste sluta ses på det här sättet" igår. Det är inte klokt, folk är så snälla! Vi fick jättemycket blommor och kramar och bubbel och presenter och pepp, jag är helt rörd! (Ser ni till exempel chokladbitarna med huvudpersonernas namn på? Alltså, gnyyyyyy!) PLUS: hade läppstift för kanske första gången i livet och kände mig inte ens obekväm.

Ni hör ju.

Helt omvälvande.

torsdag, augusti 29, 2013

Mmm... release.

Untz-untz-untz, idag är det torsdag! Det betyder att det är fredag väldigt snart, right? På fredag ska vi nämligen ha releasefest för "Vi måste sluta ses på det här sättet" och jag är nåt så jävulskt peppad på denna fest, entusiasmen saknar i stort sett motstycke i historien.

Har redan målat naglarna. På både mig och Svante.

(Jag satsade på rött. Han satsade på en hand röd, den andra handen blå, och samma på tårna. Mycket snyggt.)

Och så ska jag ha ny, svart, klänning! (Från COS, tack för tips.) Utan en enda frukt på! En helt unik händelse.

Ska bli mycket roligt.

Det var mest det.

Häj!

onsdag, augusti 28, 2013

Låt oss tala om tofu

Jag la upp en bild på en hög tofutärningar på Instagram idag, och hävdade att vår familj käkar ett kilo tofu i veckan. Jag tror knappt ens jag överdrev. Vi gillar ver-kli-gen tofu. Jättemycket gillar vi det. Delvis gillar jag det för att det är nyttigt, snällt mot världen och gott. Delvis gillar jag det för att mina barn gillar det. Och efter jag lagt upp den där bilden? Då råkade jag utlova ett tofuinlägg på bloggen. Så nu ska vi prata om tofu en stund.

*kavlar upp ärmarna*

Tofu är en ostliknande massa som tillverkas av sojabönor. Några bra grejer med tofu är 1. Att det finns mycket bra stuff (som protein och andra nyttigheter) i den, men typ ingenting som är dåligt eller onyttigt, och 2. Att man kan mata veganer man känner med den, för den innehåller varken djur eller mjölkprodukter.

Oftast brukar jag hitta tofu i ostdisken i affären. Det är ju lite märkligt, eftersom det inte är någon ost, men hey! Jag är glad att den finns. Allra gladast blir jag om jag hittar Omi Foods tofu, för den är billig och kommer i stora förpackningar. Men Kung Markattas är också bra.

Det finns ofta olika varianter att välja mellan när man väl hittat förpackningarna också: krämig, grynig eller fast. Vi köper alltid fast, för vi tycker de andra är slemmiga. Och så finns det naturell tofu och smaksatt/marinerad/rökt tofu också! Ett piggt förslag är att prova sig fram till vad man gillar. Vi brukar köra på den naturella. Den smakar nästan ingenting i sig, men suger åt sig smak om man blandar ihop den med något gött. Så vi marinerar! Ju längre desto bättre, ju godare marinad desto godare tofu.

Men sen då?

Tja, frågar du min yngsta son så kan man sleva i sig tofun som den är, i tärningar. Frågar du mig tycker jag det blir godare att tillaga den lite. På bilden här ovanför har jag lagat Teriyakitofu med sockerärtor - klicka här för recept. Det går skitfort och är gott. Annars gillar jag tofuwok med svamp också - klicka här för recept. Eller åh! Barnens nya favorit: Panerad tofu med potatismos, citron och vit sås. Som fiskpinnar, fast liksom... mindre läskigt på något vis. Då penslar jag först tofun i en marinad på typ... pyttelitesenap, teriyakisås, citronpeppar och salt. Och sedan vänder jag tofupinnarna i ströbröd och steker.

Och - stay tuned för ett SUPERTIPS! - händer det att ni vill att tofun ska bli härligt krispig (och tro mig, det vill ni gärna)? Då ska ni vända den i maizena innan ni steker den i olja.

Det var kanske allt?

Eller nej, förresten! Om det finns andra tofulovers här inne kan ni väl fylla på i kommentarerna med era bästa tofurecept, kanske?

Så kan tofun ta över världen sen.

20 liter vit färg, tack!

Idag har det varit en besiktningsman här och kontrollerat hyreslägenheten inför utflytt och tittat mycket strängt på mig. Det händer alltid när vi ska flytta. Vad är det med besiktningsmän och fina målningar på väggen/hysteriska tapeter/massor av hål efter bokhyllor? Varför gillar de dem aldrig?

Nu måste jag återställa allt med vitt.

Eller nej, nu ljuger jag, de fina tapeterna får faktiskt vara kvar. Jag är positivt överraskad. Men resten? Resten måste jag spackla och måla över.

"Kul."

Såatteh... Ser ni någon färgstänkt person irra omkring i Hägersten och upprepa "Det var värt det! Det var värt det! Det var värt det!" som en galen kvinna för sig själv den närmsta månaden så kan ni väl komma fram och säga hej.

måndag, augusti 26, 2013

Vad jag älskar med Instagram...

... är bland annat det faktum att jag aldrig mer kommer att behöva köpa en inredningstidning i hela mitt liv, för MY OH MY, vad det finns många med snygga hem i det där sociala forumet! På bilden här ovanför syns bilder som jag lånat från några av mina favoriter: 1. @pearottosson 2. @sofiaatmokkasin 3. @mackaparulrika 4. @rumochrabalder 5. @husnummer7 6. @doredoris

Och då är det ändå bara en bråkdel av alla hem jag får titta in i dagligen. I love it! Det är som knark. (Tipsa gärna om fler snygga instagramhem i kommentarerna, om ni har andra favoriter.)

Instagram är förresten över lag mitt absolut bästa internetställe nu för tiden. Tycker det är ett så himla vänligt och bra forum! Plus att folk tar väldigt bra bilder och är roliga och delar med sig av sin vardag på ett himla frikostigt och okomplicerat sätt. Det är fint. Alla borde hänga där.

söndag, augusti 25, 2013

Killar jag gillar

Titta, vad många killar jag gillar jag fått hänga med i helgen! Min pappa, min brorsa, min pyttelilla brorson, samt mina egna kids. Fattas bara själva mannen jag lever med, som varit iväg sedan i torsdags. Men han kommer snart hem! Så det ordnar sig det också.

Jag tycker att det har varit en bra helg.

fredag, augusti 23, 2013

Famous last words

Jo, förresten, en sak till tänker jag på! Tjurruset. Har ni sprungit det någon gång? Det är ett en mil långt löplopp, över "de brantaste backarna och blötaste kärren" som går av stapeln i Stockholmstrakten i oktober varje år. Av någon outgrundlig anledning (och jag menar verkligen o-ut-grund-lig, jag nästan kräks vid tanken på alla slags löplopp, skulle aldrig-aldrig-aldrig få för mig att delta i något, för jag hatar att springa, speciellt när folk ser mig) har jag i veckan hört mig själv säga: "Jamen, det gör vi! Vi springer det nästa år!" till mina kontorskompisar.

Det verkar ju skitroligt! Att få klafsa i lera och vada genom kärr och kravla upp för någon himla lerig slänt? Jag menar det på riktigt. (Här kan man se en film från hur det brukar se ut på det där loppet. Moahaha! Mängden lera. I love it.)

Det är fullt i den långsamma klassen till årets lopp, så vi får satsa på nästa år, och det är nog bra, speciellt med tanke på att jag 1. Aldrig i mitt liv har lyckats springa ens i närheten av en mil på plan mark än så länge och 2. Behöver lite tid på mig att fundera ut den ultimata klädseln.

Vad hade GI Jane för outfit och karaktär nu igen? Och var köper jag liknande?

"Spännande", detta.

Den motorväg som är mitt huvud

Min hjärna är så tydligt trefilig, nowadays. Jag borde bygga ut den. Bredda till åtminstone fem, kanske sex filer. Nu är det Barnen, Boken och Brädgolven som rusar fram där inne, helt skoningslösa. De låter liksom ingenting annat komma fram i ljuset.

Så himla trist när det händer.

Hur många blogginlägg är det rimligt att jag skriver om barn, bok och brädgolv (läs: tapeter, om tapeter hade börjat på b och passat in lite bättre) egentligen?

Jag tråkar ut mig.

Men i alla fall kommer min pappa (han som tydligen inte är min pappa, utan BARA SVANTES MORFAR, ni vet) och hälsar på i helgen. Det blir roligt! Vi ska glo på min brors splitter nya bebis, bland annat. Min brors splitter nya bebis heter Alfons och ligger nästan jämt med armarna bakom nacken like a boss och sover och är söt.

Jag gillar honom skitmycket.

onsdag, augusti 21, 2013

Den lilla svarta är bara en myt, right?

Det händer med jämna mellanrum att jag står och sliter mitt hår framför min garderob och vill avliva mig för att alla mina kläder ser ut som ett litet tivoli. Ingenting är liksom vuxet och sobert och svart och seriöst, allt är typ... klänningar med rosa hästar på. (Inget ont om klänningar med rosa hästar på, naturligtvis. Jag älskar rosa hästar. OBVIOUSLY. Men, alltså. Jag känner ändå att det finns tillfällen då  de rosa hästarna kunde få stanna hemma, till förmån för en liten härlig svart sak istället. Jag gör faktiskt det.)

Så jag går på stan.

Och tänker "Köp nåt vuxet! Köp nåt svart! Köp nåt i bra kvalitet, med fint fall!"

Och kommer hem men någon himla klänning med frukt och bär på.

Doh!

(True story.)

Var köper ni alla era härliga små svarta klänningar med snyggt fall? Finns dom ens? Och om ja, varför köper inte jag dem?

Alla dessa frågor man har här i livet.

Men hej lilla lott i livet, kul att träffa dig!

Idag hände det för första gången. Det som jag sedan länge fruktat kommer att vara min vardag i... eh? Kanske resten av tiden. Nämligen detta: Väckarklockan ringde, och ingen i familjen, förutom jag, reagerade. Inte ens det lilla barnet! Som brukar skutta upp i ottan! Och sen fick jag tillbringa resten av morgonen med att upprepade gånger väcka tre trötta manspersoner som hela tiden somnade om och ville "ligga kvar i sängen, bara en liten, liten stund till".

Det var rätt trivsamt just idag.

Jag menar, jag fick ju duscha i fred och klä på mig kläderna i fred och koka kaffe i fred och allt.

Men om jag ska sia lite om framtiden?

Det här (att behöva trippelväcka tre overkligt trötta manspersoner upprepade gånger varje morgon) kan mycket väl vara det som slutligen får mig att tippa över vansinnets brant så småningom.

Och jag tyckte min mamma lät väl barsk i tonen när jag var yngre och hon tände lampan i mitt sovrum och meddelade (säkert helt vänligt) att det var "Uppstidags!"? HAHAHA! She ain't got nothing att komma med jämfört med hur jag kommer att låta vid femtonde väckningsförsöket om några år, det säger jag er.

(Här kan ni föreställa er en illustrerande gif på en vansinnig kvinna som står och vrålar rakt ut i en megafon strax bredvid en säng.)

Mina nerver.

tisdag, augusti 20, 2013

Förskola - check!

Oookej. Fyra dagar efter det att vi ställt våra barn i förskolekö i Gnesta hade de beviljats varsin plats. På förskolan som vi valt som förstahandsval. HIGH FIVE! Lite "olika" det där, beroende på var man bor, alltså? Kunde man ju räknat ut i och för sig, men ändå. ÄNDÅ!

Är så himla glad/lättad/uppspelt nu.

Spontan magkänsla kring den nya förskolan: ÄLSKAR STÄLLET!

Ska hjula hela vägen hem.

måndag, augusti 19, 2013

Andra saker man kan göra en helg

Sak jag gillat idag: Min kontorskompis som med pompa och ståt haft ett icke-bröllop i helgen. Hon har varit ihop med sin snubbe i tio år, och ingen av dem var sugna på det här med äktenskap. Men fest ville de ha! Och ceremoni! Och allt annat som brukar höra bröllop till! Så för flera månader sedan bjöd de in släkt och vänner till happeningen "Vi gifter oss inte". Och i helgen var det dags. De hade sjömanskostymer. Och en trivsel-ceremoni, med trivselförättare. Och istället för att byta ringar bytte de varsin snaps. Och så höll de tal till varandra och hade middag och allt sånt där, och folk grät för att det var så högtidligt och rörande. Och idag kom hon till kontoret helt glädjestrålande och bara: Jag gifte mig inte i helgen! Det var så himla kul!

Tycker: Roligt.

Släktförhållanden vi minns

Alla dessa rimliga bråk man (jag) har med den bestämda tvååringen i huset. I morse diskuterade vi huruvida barnets morfar var min pappa eller inte. Jag tyckte: Ja. Svante tyckte: I HELVETE HELLER!!!

Jättemycket tyckte han det.

Jag sa emot kanske tre gånger på grund av att jag hade rätt och han hade fel och jag ville inte förlora diskussionen, men då välte han ut ett juiceglas över mig och la sig över köksbordet och vrålade så rutorna skallrade och eh, ja.

Då gav jag upp.

Så nu sitter jag här och har gått med på att mitt barns pappa även är min pappa (eh...) och att mitt barns morfar bara är mitt barns morfar och absolut inget annat, end of discussion.

Helt rimligt.

söndag, augusti 18, 2013

Den här helgen har jag...

... joggat förbi en annan joggare för första gången i mitt liv på grund av att jag tyckte att hen sprang lite långsamt. HELLOOOO, MILSTOLPE! Himla synd att det säger mer om den andra joggarens tempo än om mitt. Men, men. Ja, ja.

... funderat på att kasta ut alla barnens leksaker som blinkar/piper/låter/spelar små trudeluttar av musik genom fönstret på grund av BLIR GALEN!!!

... sansat mig.

... käkat tacos med en av mina favoritfamiljer i världen. (OBS! Ej min. Eller jo, min familj var också med, och kvalar också in som en av mina favoritfamiljer, men det var ändå inte den jag syftade på.)

... badat badkar. TWICE! Båda gångerna läste jag ut en bok.

... varit på galabiopremiär med Rufus och sett "Hokus Pokus Alfons Åberg". Rufus gav den två glada tummar upp. Nu vill han ha en egen hund. Ännu mer än han ville innan.

... lärt mig vika papperstranor.

... vikt papperstranor.

... firat en göllig ettåring vi känner. Han fick - wait for it - papperstranor! i present.

Ja, och så ältat tapeter och färg med min kille då, givetvis.

Typ så.

Ni?

torsdag, augusti 15, 2013

Huzilla? Hur låter det?

Tydligen älskar jag pasteller helt plötsligt. Vem kunde ana? Ingen. (Eller jo! Alcro. Alcro kunde eventuellt ana det lite efter de senaste dagarnas maniska hemklickande av färgprover. De har väl typ anställt tre, fyra pers den senaste veckan som jobbar bara med att skicka hem färgprover till mig. De borde i alla fall.)

Men det är lugnt. Jag älskar nästan alla andra färger också fortfarande. Så det ska nog ordna sig, det här.

Finns det något ord motsvarande "bridezilla" för såna som köpt hus och gått bananas?

Vi borde annars hitta på ett.

Att hälsa på i sitt hus

Det är ändå en bisarr grej, det här med att köpa bostäder. Jag menar, man är på en visning i en halvtimme, går hem, bestämmer sig för att buda, budar, får veta att man får bostaden om man vill ha den, åker till banken, skriver kontrakt, firar med skumpa och eh... kommer inte ens riktigt ihåg hur det såg ut i det där huset man just köpt?

Jag var helt svettig idag när vi skulle dit för att gå igenom det med en besiktningsman. Det hade ju varit skitjobbigt om vi hade stigit in i hallen och hatat stället.

Men, alltså.

Så här i efterhand?

Jag hade ju inte behövt oroa ihjäl mig direkt.

Min spontana känsla när jag steg över tröskeln idag var att jag ville slänga mig på hallgolvet och kura ihop mig som en liten självbelåten katt och bara ligga där och spinna fram till jul eller så.

HERREGUD!

Att vi ska få bo där! Och sitta i den där trappen! Och elda i de där kakelugnarna! Och gå på de där golven!

Kommer väl flina ihjäl mig vilken sekund som helst.

Kolla! En boktrailer!

Untz, untz, idag har den här fina boktrailern för Vi måste sluta ses på det här sättet sett världen för första gången, och det kan hända att jag känner mig helt orimligt exalterad och uppspelt över det, det kan det faktiskt. Kanske ska se den fyrtio gånger på rad ikväll istället för ett nytt avsnitt av The Killing? Inte alls omöjligt.

Tycker de är så fina, LåtsasHanna och LåtsasJens* (som också syns på omslaget på boken), jag blir lite, lite kär i dem varenda gång jag ser dem.

Ni måste kolla!

 *LåtsasHanna och LåtsasJens, förresten, nivån av "låtsas" här når tydligen nya nivåer hela tiden. Note to self: Hanna och Jens är på låtsas redan från början. De finns bara i fantastin. Som huvudpersoner i boken. Oroväckande ofta jag måste påminna mig om det här, kan man tycka.

onsdag, augusti 14, 2013

Vad jag tänker på när jag tänker på tapeter

Just idag: "Eldblomma" (Svenskt tenn), "Half moon" (Ferm Living), "Drakhimlen" (Majvillan). Men jag har släppt tapeterna lite nu. (Aaaahahahaha! As if.) Min nya grej är olika nyanser av färg. De heter ju skitfina grejer allihop! "Puder" och "duggregn" och "maräng" och sånt. Men man ska inte välja nyans efter namn, va?  Eller?

Högstadielärare i svenska? SE HIT!

Hej högstadielärare!

Tänk dig att ni ska ha en fortbildningsdag på skolan där du jobbar, och att rektorn kanske tänker festa till det och bjuda in någon utomstående som kan föreläsa för lärarna om något spännande ämne som ni kan ha nytta av i er undervisning sen.

Vore det då inte kul om det kom en ruskigt trevlig prick (eller två) och pratade om läslust, skitbra ungdomsböcker, roliga läs- och skrivövningar och delade med sig av sina bästa tips och tricks för hur man kan få en högstadieklass att läsa, analysera, diskutera och jobba med skönlitteratur? Och skriva texter (utan att ens få prestationsångest)? Upplagt efter målen i läroplanen? Inklusive massor av konkreta övningsexempel och boktips?

JO! DET VORE JU DET!

Som av en händelse tänkte jag och Johanna Lindbäck satsa på att bli dessa två ruskigt trevliga prickarna under hösten och våren.

Här kan du läsa mer!

måndag, augusti 12, 2013

Förstår ni vad han menar?

Gustav tycker att jag "kanske överdriver lite" när jag sitter och manipulerar bilderna på vårt nya hus i photoshop och lägger på andra tapeter på väggarna, "målar" om väggar i olika nyanser och testar färgkombination på färgkombination och tillbringar timmar med att framställa X antal olika bildversioner av hallen (till exempel), så att vi kan jämföra och se vilket alternativ som skulle kunna bli snyggast. Om utifall vi skulle vilja måla eller tapetsera om den någon vacker dag, menar jag.

"Kanske överdriver lite", pffft!

Jag fattar inte alls vad han syftar på.

Supermamman

Jaha, och vad gör ni då? Själv sitter jag på kontoret och skrikskrattar så det rinner mascara i hela ansiktet. Åt den här bloggen. Vet inte vad det är för geni som ligger bakom, men herregud, så här roligt har jag inte haft på internet sen... jag vet inte. De där sjungande getterna kanske.

Mina favoriter är den där hon har en nyfödd bebis, och äntligen får äta varm mat: Klick!

Eller den där hon leker kurragömma med sina barn och inser att om hon bara gömmer sig tillräckligt bra så har hon en hel halvtimme för sig själv. Klick!

Eller ooo! Den där femåringen avbryter henne mitt i Americas Next Top model: Klick!

(Tack för tipset, Alexandra! Made my day.)

UPPDATERING: Aha! Det är Enligt Ellen som är geniet! Så himla coolt.

söndag, augusti 11, 2013

Den berömda t-fasen

Ni vet hur barn är, med sina faser menar jag? Vad man än berättar om sina telningar (till exempel: "Min yngsta börjar varje morgon med att ställa sig på huvudet och rapa hela Copacabanana medan han vickar på öronen i takt med texten.") så är reaktionen i 99% av fallen: "Yeah, yeah. Det är bara en fas. Typ alla barn går igenom den."

Inbillar mig alltså inte för en sekund att Svantes nuvarande t-fas är på något sätt unik. Men rätt rolig att lyssna på är den, icke desto mindre.

T-fasen går i korthet ut på att han byter ut cirka alla ändelser, på alla ord, till ett "t". Vi snackar "tröjet" och "bilet" och "bananet" och "blöjet" och the whole shebang.

Men han tar sig på andra språkliga områden! Till exempel har han lärt sig säga "shit".

Häromkvällen när jag trodde att han hade somnat kunde man således först höra ljudet av en napp som ramlade från spjälsängen och ner i golvet inne hos Svante, och sedan kort därefter hans uppgivna röst: "SHIT! NAPPET."

Det var en rolig stund i livet.

fredag, augusti 09, 2013

Jag vill ju helst inte verka galen.

Alltså, mängden timmar jag har vigt åt att leta snygga tapeter på internet sedan vi skrev på huskontraktet i onsdags?

Låt oss aldrig prata om den.

torsdag, augusti 08, 2013

Att behöva byta förskola

Vad det suger! Att behöva lämna en förskola man älskar och leta upp en ny på orten där man tänkte bo i framtiden. Jag hatar det. Idag berättade jag och Rufus för vår förskola (okej, kanske inte exakt min förskola då, men Rufus och Svantes i alla fall) att vi visst köpt hus och ska flytta i höst. Jag grät lite i smyg under tiden. Inombords i alla fall. Att barnen ska behöva byta dagis har varit det som vägt tyngst emot en eventuell flytt när vi ältat husköp fram och tillbaka på sistone.

Nu tror vi ju givetvis att det kommer att bli asbra för kidsen att bo i Gnesta (också). Annars hade vi ju inte flyttat. Men jag inbillar mig inte för en sekund att de ska jubla över omställningen omedelbart. Särskilt inte fyraåringen som vill att allt ska vara på samma sätt som det alltid har varit - jämt. Som får ett raseriutbrott om man flyttar soffan en meter åt höger för "DEN SKA STÅ SOM DEN BRUKAR!". Han är visserligen försiktigt positiv till detta husköp just nu ("Kommer du ihåg repstegen i det där trädet i trädgården, mamma? Den var cool. Jag kanske kan klättra på den om vi bor där?"), men...

Aja.

Det finns naturligtvis bra förskolor i Gnesta också.

(Känner ni till någon, så skrik gärna ert högsta! Vi famlar i blindo än så länge.)

Och barnen kommer ju att vänja sig så småningom etc, etc, etc.

OCH HUSET ÄR FANTASTISKT! JAG ÄR EUFORISK!

Men ändå.

Det kommer bli en ganska skakig höst, det här.

Mina musikvanor nu för tiden

Ni vet när man loggar in på Spotify och det dyker upp en stor textruta som bara: "Så du gillar Trazan och Banarne och Bröderna Lindgren? Då kanske du också skulle gilla... Alice Babs!" och strax bredvid den en till som typ säger: "Det var ett tag sedan du lyssnade på Herrey's nu. Är det inte dags snart igen?", ni vet då?

Nähä.

Nänä.

Nä, men ha er himla vuxna musiksmak då.

Så sitter jag här och nynnar på "Calle Cobra" i min ensamhet så länge.

onsdag, augusti 07, 2013

OMG! OMG! OMG!

Vi har köpt ett hus. Vi har köpt ett hus! Ett hus-hus, där vi ska bo jämt, med trädgård och äppelträd och syréner och brädgolv (BRÄDGOLV!!!) och kakelugnar.

Jag känner mig yr. Men det ska väl gå över.

I november flyttar vi sex mil söderut till Gnesta.

måndag, augusti 05, 2013

Färdig bok!



Rätt bra utdelning på den här första jobbdagen efter semestern ändå. En färdig bok från tryckeriet, till exempel! Det är några veckor tills "Vi måste sluta ses på det här sättet" finns att få tag på i butik (släppdatumet är den 16 september), men ändå. Det känns fint att den finns. Inte bara i mitt huvud, utan även i verkliga världen.

Å, jag hoppas vid gud att någon (läs: alla) ska gilla den här boken! Eller egentligen mest: personerna den handlar om! Hanna och Jens. Och allt de tycker, tänker och säger! Jag gillar dem nämligen själv rätt så himla mycket, så jag kommer bli sårad å deras vägnar om ni hatar dem. Eller nej, det kommer jag kanske inte, för jag är medveten om att de är påhittade, men ändå. De ju varit mina (låtsas)kompisar aslänge, de här personerna. Ni får ju fatta att jag bryr mig om dem och vill att de ska klara sig bra ute i den hårda, kalla verkligheten.

Här kan ni läsa mer om boken på förlagets hemsida. Eller på min och Johannas gemensamma skrivblogg då, förstås. Och sen springer ni och köper, visst? Eller väntar tills jag hojtar och köper genom mig, så får ni skitsnygg (ehe...) autograf i också?

Bra, då säger vi så.

Fridens liljor!

Eller chips! Chips går också bra.

En liten sak som jag tycker vi kan prata om en stund nu är HUNGERN man (läs:jag) känner av att vara på kontoret. Vad är det om? Va? Va? Har icke varit hungrig på fem veckor, men idag bara: BAAM!

*svälter ihjäl*

Har jag ätit konstant hela semestern, och för första gången idag tvingats genomleva en hel dag utan ständigt småätande, eller vad är grejen? Blir man så här himla medtagen av att använda hjärnan?

Fly hit en ko så jag kan tugga i mig den.

Eller förresten, gör inte det, äter inte kor.

Fly hit en... sparrisåker? Ett potatisland? Norra Europas samlade produktion av baljväxter?

Eller bara skitmycket choklad.

Det är vilket som egentligen.

När vi inte hördes


söndag, augusti 04, 2013

Ordning i leden

Näe. Nu får det vara slut med slackandet (och bloggsemestern) för det här året. Nu återgår vi till vardagen! Är taggad till tänderna inför det faktum att jag ska få sitta framför min dator utan ett enda klängigt barn på mig imorgon. Di är gulliga, de älskade små liven, men di är också... ja, men ni vet.

Fem veckors kläng och konfliktlösning är ändå fem veckors kläng och konfliktlösning. Även om det sker i idylliskt motljus.

Jag ser således fram emot det där ensamsittandet rätt mycket.

Jag bara säger.