fredag, juni 28, 2013

Snart Småland

Laddar mentalt inför denna förstagångsföreteelse: Att färdas som ensam ansvarig vuxen med två barn (varav ett åksjukt) och ganska mycket packning på ett tåg genom Sverige imorgon.

Jag kan göra det, jag är inte rädd. Jag kan göra det, jag är inte rädd. Jag kan göra det, JAG ÄR FAKTISKT LITE RÄDD! Hoppas så mycket att båda barnen tänker vara på solskenshumör. Och att tåget inte blir stående någonstans i trettiofjorton timmar och luftkonditioneringen slutar funka och maten tar slut. En har bara två armar och ett visst mått av tålamod, etc.

Men, alltså: film, hörlurar, böcker, pyssel och grejer att äta. I can do this, visst?

Och sen när vi är framme? Då är det semester. SEMESTER!

Den är jag inte ett dugg rädd för.

Tadaa!

Omslaget är klart! Så här ska boken se ut när den släpps i början av september. Erkänn fin, erkänn fin, erkänn fin, ERKÄNN NI VILL LÄSA?

Här kan ni få mer info, se tjusiga pressbilder och what not.

onsdag, juni 26, 2013

Lisas läsdagbok: En man som heter Ove

Det här har jag läst: En man som heter Ove, av Fredrik Backman.

Och det är: Bästsäljaren alla pratar om nu för tiden. Så här beskriver förlaget den: "En underhållande feel good-berättelse i samma anda som Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann och filmen Livet från den ljusa sidan." Och jag tycker nog att det ligger en hel del i de liknelserna.

Typiskt citat: "Ove är 59 år gammal. Han kör Saab. Han är typen av man som pekar på folk han inte gillar lite sådär som om de var inbrottstjuvar och Oves pekfinger var en polisficklampa."

Det här gillar jag med boken: Alltså, det är ju väldigt svårt att inte gilla själva Ove. Den arga, vresiga sabla tjurskallen som går dagliga inspektionsrundor i radhuskvarteret för att se till så ingen missköter sig och till exempel... ja, men. Parkerar lite snett eller så. För då jävlar! Bakom tjurigheten är han nämligen himla snäll och bra, den där Ove. Och att jag gillar honom gör ju i sin tur att det är nästan omöjligt att inte röras av hans historia. Jag gråter således så tårarna skvalar. På både ett och två ställen. Och det gillar jag ju.

Det här gillar jag inte med boken: Jamen, blir det inte lite väl... onyanserat på sina ställen? Är inte Ove lite väl tjurig? Är hans fru inte lite väl fantastisk? Är inte grannfrun lite väl härlig i all sin utländska yvighet? Är det inte lite väl många humoristiska liknelser som man ska fnissa åt? Lite väl sentimentalt på sina ställen? Och, ja, det vanliga: ÄR HELA DEN HÄR HISTORIEN VERKLIGEN RIMLIG?

Fast äh, det här är en saga, jag ska inte vara gnällig. Den behöver inte vara rimlig. Eller ens nyanserad. Den kan få vara en rolig och rörande saga, om en man som heter Ove.

Det är inte ett dugg lustigt att så många gillar den här boken.

Som en inbrottstjuv på speed

I morse när vi var jättesena och barnen och jag hade gnällt/bråkat/tjatat/trilskat oss igenom allt vad påklädning, frukostätning och allmänt liv hette och äntligen stod påklädda och redo i hallen? Då hittade jag inte mina nycklar.

ALLTSÅ!

Det finns extremt få saker som får mitt huvud att POFF! explodera i blixtförbannat tillstånd lika mycket som när jag har ont om tid och inte hittar saker. Gu-ud, vad jag hatar att inte hitta saker!!! Betedde mig således som en ostrukturerad inbrottstjuv på speed och slungade saker omkring mig i hallen som om det inte fanns någon morgondag, while crying Lille Skutt-tårar. Helt vanligt.

Sen hittade jag nycklarna i fickan på ett par av Gustavs byxor som låg inknölade under sängen och lugnade ner mig.

Aja.

Dagen har blivit mycket bättre sen dess.

Hej på er!

tisdag, juni 25, 2013

Sorg efter de brädgolv som flytt

Det är en sorgens dag, det här. Eller nej, det är det väl verkligen inte egentligen, inget allvarligt som spelar någon roll på riktigt har ju hänt. Det är bara en helt vanligt tisdag. Men jag har i alla fall lipat lite, emedan vi just hoppade av budgivningen på det där gamla, fina, fantastiska skrutthuset som jag skrev om häromveckan. Det var ett sorgligt beslut. Jag hade ju redan flyttat in mentalt! Det är inte okej! INGEN HUSKÖPARE I VÄRLDEN KOMMER RIMLIGEN ATT KUNNA ÄLSKA DE DÄR BRÄDGOLVEN MER ÄN JAG HADE GJORT!

Tänk vad mycket roligare det här blogginlägget hade varit om vi hade köpt det och skrivit på kontrakt nu.

Sabla budgivning till att förstöra dramaturgin i bloggvärlden.

Två grejer till!

1. Jag tycker Liv Strömquists sommarprat var bra på många olika sätt. Till exempel för att hon sa: "Jag har en jättestor inre Laila Bagge i mig", för det tyckte jag var kul.

2. Den tredje säsongen av The Killing har börjat sändas i USA. Jag förstår inte hur detta kan ha undgått mig i flera veckor. Jag är bestört, rent av. Men icke desto mindre så har det ändå börjat sändas.

Sprid ordet.

måndag, juni 24, 2013

Midsommar 2013



Äh, kunde tydligen inte hålla mig, trots allt. Man gillar ju ändå bilder. I år firade vi midsommar delvis i vårt torp, och delvis i ett annat torp, som ligger två mil bort från vårt. Man kan säga att vi maxade torpupplevelsen. Det var trevligt. Man kan också säga att mitt yngsta barn inte brydde sig ett skvatt om att han var bortbjuden på kalas. Det tog väl en kvart innan han slängt av sig kläderna och strosade omkring i bara blöjan? Också ett himla partybeteende.

Nu skrev jag "himla" igen.
Hon jag skriver bok med bara: "Guuud, kvinna, sluta överanvänd det ordet! Jag blir så less!"
Jag bara: "Less? Vem säger ens så?"

Nu tänker jag sova.

Dagen som gick

Jag leker med tanken på att helt strunta i att posta ett gäng idylliska bilder från helgen som gick. Känns så o-er-hört söndag efter midsommar att göra det, liksom. Men vi får se. Jag kanske får feeling framåt tisdag och tänker om.

Idag har jag i alla fall slagit nytt pers i möte: Sju timmar instängd på Gilla Böckers kontor.

SJU TIMMAR?!?

Är så trött nu att jag suttit och stirrat på detta blogginlägg i trettiotvå minuter utan att lyckas formulera färdigt det.

Men också nöjd! På de sju timmarna hann vi nämligen gå igenom varenda mening i manuset (skämtar ej) och diskutera alla ändringsförslag vi kommit på under senaste vändan av redigeringen. Nu är det bara småpill kvar. Småpill = hanterbart ändå.

Så är känslan just nu.

Det, och sen också: Ge mig ett glas vin, already.

fredag, juni 21, 2013

Vad lugnt det är att vara ledig

Detta att hetsredigera bok hela dagen, kasta sig iväg till systemet, kasta sig vidare till vårdcentralen med Svante och få penicillin för ett fästningbett som vi tappat kontrollen över, kasta sig hem för att packa, kasta sig in i bilen, köra 16 mil (genom bilkö), kasta sig in i torpet och börja baka midsommarkaka klockan 23.10, ehhh?

Nu måste jag vara vaken till 01.00 när kakan är klar.

Orka.

Hoppas resten av helgen taggar ner lite. Annars kommer jag ligga och flämta i en liten hög under midsommarstången framåt eftermiddagen imorgon.

Men med det sagt?

Glad midsommar!

onsdag, juni 19, 2013

Vad jag sysslar med just nu

Om en dryg vecka ska min och Johannas bok skickas till tryck. Det är... inte alls speciellt många dagar, det. Idag var jag på förlaget och hämtade pappersbunten med första korrekturet. Så nu läser jag och Johanna och pillar och ändrar och har oss, och sen TJOFF lämnar vill tillbaka buntarna till vår redaktör Ada och sen TJOFF för hon in alla våra ändringar och sen TJOFF får vi tillbaka en version till som vi läser och pillar och ändrar i igen och sen TJOFF läser ytterligare en person korrektur och sen TJOFF finlirar Ada med det sista och sen TJOFF skickas boken iväg till tryckeriet. Ja, och däremellan ska omslaget bli helt klart också. Och baksidestexten.

Tjofadderittan, lambo!

Det kommer att bli skitbra det här.

måndag, juni 17, 2013

Har man bara något tillräckligt viktigt att säga så

I morse sa Svante sin första två-ords-mening. Jag vaknade klockan 06.02 av att jag hörde honom prata inne på sitt rum och gick dit för att kolla vad han ville. Och där stod han! I sin spjälsäng! Och pratade i två-ords-meningar!

"ÄTA GLASS? ÄTA GLASS? ÄTA GLASS?"

Visste fasen inte vilken av grejerna jag skulle bli mest imponerad av, hans språkförmåga eller hans optimism i arla morgonstund.

Både är ju rätt så himla imponerande, faktiskt.

*lägger ansiktet i kylskåpet över natten*




Nanna Johansson är jätterolig. Till exempel i den här texten. Och alltid annars.

söndag, juni 16, 2013

Kloppeti kloppeti

Hej! Jag är hög på häst. Och jag kommer inte att kunna gå imorgon. Hej då!

lördag, juni 15, 2013

Havremoppepeppen

Saker jag tänker orimligt mycket på just nu:

1. Att jag ska rida havremoppe imorgon. I TRE TIMMAR! Kommer väl dö av lycka där på den lelle islandshästen.

2. Om jag har något regnställ här i stan, och i så fall var. Det ska nämligen också regna imorgon. TRE CENTIMETER! Kommer väl dö av drunkn på den där lelle islandshästen.

Slut på lista.

fredag, juni 14, 2013

Statusuppdatering

Banken var snäll!!! Hen bara: Yeah, yeah, så ni är båda egenföretagare? Gör inget. Ni får ändå låna lite pengar om ni vill. Är så himla häpen nu!!!

Hypotetiskt sett betyder det här att vi kanske faktiskt skulle kunna köpa oss en alldeles för liten lägenhet i Stockholm någonstans om vi skulle vilja någon gång. Eller en 500 kvm stor sekelskiftesbyggnad i Olofström. Eller, för den delen, kanske ett hus i säg... Gnesta?

Intressant.

torsdag, juni 13, 2013

För liten?

Svantes senaste uttryck: "FÖ-LIIIIT!" ("För liten", reds. anm.), jag vet inte om det är en förmaning till honom själv eller bara ett uppgivet konstaterande, eller kanske både och. Han har i alla fall sagt det hundra gånger idag. Till exempel när han stod och tvekade på soffbordet och inte riktigt vågade hoppa ner på golvet som storebror just hade gjort? "FÖ-LIIIIT", sa han då och pekade på sig själv, och sen klättrade han försiktigt och nöjt ner i soffan istället. Eller när Rufus hade stängt in sig på sitt rum och Svante inte fick vara med för att han "bara förstör just nu"? Då stod han utanför Rufus dörr med sänkt huvud och mumlade besviket för sig själv: "FÖ-LIIIIT. FÖ-LIIIIT. FÖ-LIIIIT."

(Och det hade ju varit helt och hållet hjärtskärande om man inte hade vetat att han 90% av tiden får hänga med den där älskade storebrorsan utan att han påstås vara det minsta FÖ-LIIIIT. Nu var det mest kul.)

På förskolan leker de i samma gäng. Det är sex stycken barn i Rufus storlek. Och så oftast Svante, som en liten maskot strax bredvid. De kallar honom "Svante Gull".

Så, ja. Han må kanske vara lite LIIIIT, men han är i alla fall med.

Fint ändå.

Saker som (inte) händer

Men herregud, alltså, jag är så snorig, fast jag inte känner mig sjuk i övrigt, har väl snytit mig tre tusen gånger hittills idag? Använder mig för säkerhets skull av den räfflade sidan på hushållspapper när jag gör det, så att jag ska få blödande sår under näsan och se riktigt eländig ut vid dagens slut. Eller om det är för att hushållspappret jämt är närmast till hands. Ingen vet.

I alla fall är förskolan stängd, och jag är hemma med Rufus och Svante. Vi har hittills varit tre timmar i Aspuddsparken i regn. Nu går vi över till inomhushäng. Båda varianterna är rätt trevliga, emedan samtliga än så länge är på ganska soligt humör.

Imorgon ska vi (som i jag och barnens far) gå till banken och ta reda på om två egenföretagare någonsin i livet skulle kunna tänkas få låna pengar, så att egenföretagarna någonsin i livet kan köpa sig ett boende (och inte bara betala shitloads för att hyra ett). Det ska bli intressant. Jag gissar kanske nej. I alla fall om vi pratar om de två egenföretagarna som bor i den här lägenheten, och det gör vi ju.

Och blir det så kommer jag att tycka att livet är orättvist och kanske gråta lite.

Hej, hej.

onsdag, juni 12, 2013

Nytt avsnitt av podcasten!

Rykande färskt från producentens dator: Ett nytt avsnitt av ungdomslitteratur-podden "Allt vi säger är sant"!

I sjunde avsnittet pratar vi om svaga tjejer i bokvärlden. Finns dom? Hur är dom? Och får man skriva om dem, eller måste alla vara "starka kvinnliga förebilder" nowadays?

Boken vi läst heter "Dagboksanteckningar från ett källarhål" och är skriven av David Wiberg. Och så gästas vi av författaren Ulrika Lidbo.

In och lyssna med er!

(Och om ni vill? Och till exempel lyssnar i iTunes? Så får ni fruktansvärt gärna lämna ett omdöme efter ni lyssnat, eller klicka i ett betyg. Det får ni förresten så klart gärna göra även om ni lyssnar på andra sätt, genom att skicka mejl eller kommentera. Spelar så himla stor roll, di där omdömena! Så det vore supersnällt.)

måndag, juni 10, 2013

Hur är det nu igen?



Vill man (läs: jag och min familj) bo i Gnesta? I ett Q-märkt hus*? För om man (läs: jag och min familj) vill det? Då har jag kanske hittat ett ganska fint sådant hus nu.

DET HAR ETT FREAKING BRYGGERI TILL MIN ÖLBRYGGANDE MAN! I ETT "TORNHUS" PÅ GÅRDEN!

Å, herregud, be still my beating heart.

*ja, det är nu ni ska berätta för mig vad Q-märkt egentligen innebär.

Omslagsfotograferingen

Jo, förresten! En tråkig sak till med att vara på Öland och lajva solsemester hela långhelgen kan jag komma på. Nämligen: Jag missade fotograferingen till mitt och Johannas bokomslag. BUHU! Vi letade (ju) personer som kunde tänka sig att vara med på bokomslaget i förra veckan, och fick in en hel drös med förslag. (Tack alla ni snälla, fina, snygga, fantastiska människor som erbjöd er att ställa upp!) Till slut valde vi ett par som kändes som gjutna för omslaget, och de fotades i lördags. Har inte sett det färdiga resultatet ännu, men är säker på att det blir utomordentligt fint till slut.

Här kan man se lite bakom kulisserna från fotograferingen!

Hade varit hemskt roligt att vara med.

Men, men!

Någon måste ju samla snäckor på strand/ligga i en hängmatta/samla fräknar på helgen också.

söndag, juni 09, 2013

Öland tur och retur

Sådär, swosh, hemma igen. 23.41, och vi har precis sladdat in i hallen, lagt in barnen i sina sängar, packat upp väskorna och, swosh, imorgon sladdar vi vidare till jobb igen. 

Det luktar lite illa i kylen, men låt oss ignorera det och hoppas att det försvinner av sig självt under natten, okej? 

Okej.

Öland var i alla fall helt och hållet fantastiskt.

Skitfint väder, skitgod mat, skittrevligt sällskap och skitglada barn prick hela tiden.

Denna långhelg får fasen 9 av 10 möjliga ölandsbroar i betyg. 

(Med avdrag endast för att den åksjuke Svante kräktes lite på mig strax innan Södertälje på hemvägen.)

fredag, juni 07, 2013

Fredag 7 juni

Det är synd att klaga.

Som jag älskar denna långhelg

Hej lilla försummade blogg, jag är på Öland och använder mig av mina nyinköpta strandkläder. Det är klarblå himmel och sol, och Rufus har ramlat och slagit sönder halva knät på en grusväg så jag (och han) blev svimfärdig.

Vi har någon slags familjefest. Det betyder att min familj (föräldrar och syskon, respektive och barn) är på Öland hos en annan familj (föräldrar, vuxna barn, respektive och nya barn). Vi umgicks jämt när vi var små. Nu var det säkert tio år sedan vi var samlade alla. FESTEN! Bortsett blodbad och skadade knän är det en mycket fin tillställning hittills.

Dricker till exempel öl i solen as we blog.

Och havet går att bada i!

Prima liv.

tisdag, juni 04, 2013

Kläder att ha på strand

Idag har jag köpt bikini. Eller nej, det har jag inte, för det slutade med att jag köpte en baddräkt istället, men ändå, det är typ samma lika, jag har köpt kläder att ha på strand. Det gick rätt bra. Till exempel började jag inte lipa i provrummet, och/eller började hata mig själv mer än jag vanligtvis gör. Det tycker jag man får betrakta som en framgång.

(Eller nä, det får man väl egentligen betrakta som väldigt sorgligt och lite, lite patetiskt. Men tyst nu.)

Fast lite sur blev jag ju naturligtvis. Till exempel blev jag sur över att jag inte var en surfarkille och kunde komma undan med att köpa ett par fladdriga shorts som räcker ner till knäna i någon skrikig färg. Istället hylla efter hylla med bikinis, liksom. Vad är det ens för himla hittepå? Två kvadratcentimeter tyg och några snören, vem hittade på att alla kvinnor ville gå omkring iklädda nåt sånt (och endast nåt sånt) på stranden? Det var inte jag.

Nåja.

Känns i alla fall bättre att ha en baddräkt som passar än att gnöla omkring en säsong till i en bikini med trasigt knäppe, och se hur brösten hoppar iväg lite hipp som happ så fort barnen börjar klättra omkring på mig i vattenbrynet.

Värdigare, på nåt vis, om ni fattar.

En sån morgon

Och i avdelningen "helt rimliga reaktioner" kan vi härmed lägga till följande frukostkonversation:

- Har du hällt upp mjölk till mig, mamma?
- Mm.
- Det fick du inte.
- Va?
- FÖR JAG VILL INTE VARA I DIN FAMILJ MER OM DU HÄLLER UPP MJÖLK!!!

måndag, juni 03, 2013

Hej Olle!

I morse klämde min fantastiska lillasyrra fram en bebis. Olle heter han. Han är liten (fast förhållandevis ändå rätt stor), och ser ut som en liten skrynklig gubbe och nyss har jag hört honom gny lite genom telefonledningen och då lipade jag lite i smyg.

Lilla Olle!

Dig ska jag älska så länge jag lever.

Mvh
gråtmild moster