söndag, december 29

Detta har hänt (#mansfritt2014)

1. Vi har kört hem till Gnesta, och blivit glada över att se vårt hus.
2. Jag har tapetserat om köket. Detta gjorde jag helt själv (!), utan någons, dvs pappas, hjälp (!), och utan att bryta ihop (!!!). Det tog sju timmar. Jag är odrägligt nöjd.
3. Min kille har outat sitt nyårslöfte om att slopa de flesta influenser från män till förmån för influenser från kvinnor under 2014, (han kallar det #mansfritt2014, och här kan ni läsa mer) och i det närmaste blivit ihjältwittrad/ihjälfacebookad kring detta. Imorgon ska han vara med i Gomorron Sverige.

Det är... jamen, alltså, just det här att han (som man) ska sitta med i TV (och ta upp en massa medieutrymme) och prata om att han tänker välja bort män (för att de tar för mycket plats i till exempel media)... det tycker jag är ironiskt. Hoppas 90% av intervjun kommer att handla om det. Annars gör jag än så länge tummen upp för nyårslöftet! Jag tycker det ska bli spännande att följa. Och jag är sjukt nöjd över att alla mina boktips/filmtips/podtips/whatevertips som nästan alltid har kvinnliga upphovsmän kommer att ha lättare att falla i god jord under 2014 (och förhoppningsvis även i framtiden), för det har han ju LOVAT nu.

Men jag tänker mycket på hur intressant det hade blivit om jag den där kvällen för några veckor sedan när vi satt i soffan och jämförde våra twitterflöden (gulliga vi är, visst?) hade bestämt mig för att köra samma race. Om en kvinna (jag) hade satsat på ett #mansfritt2014 och gått ut med det i sociala medier, samtidigt som en man (Gustav) hade gjort exakt samma sak: Hur mycket ryggdunkningar/retweets/medieutrymme hade kvinnan (jag) fått då? Och hur mycket hade mannen (Gustav) fått? Och vem av oss hade fått flest arga personer på halsen, som tyckte vi var dumma i huvudet?

Jag skulle tro flest ryggdunkningar åt mannen (spännande initiativ!), flest arga personer på halsen till kvinnan (jävla manshatare!).

Men mest tänker jag ändå att grundtanken bakom experimentet är bra, och att jämställdhet/feminism/könsmaktsordning etc mer än GÄRNA bör diskuteras även av män, så jag tänker ändå stå här (i mitt nytaperserade kvinnofällekök) och vifta lite diskret med mina pompoms medan min man breder ut sig i medierna.

Hepp!

11 kommentarer:

henrietta sa...

Jag tycker att Gustavs projekt är en bra grej! Trots att han är en man. Visst, folk skulle reagera annorlunda om det var en kvinna som körde igång ett likadant projekt, men det är väl lite av anledningen till att det är så bra att just Gustav gör det? Som min syster påpekade, när vi nyss pratade om detta: "Om en vill vinna feministkampen måste en ha med männen också, annars kommer det aldrig att gå."

Sofie sa...

Intressant det här. Speciellt min första reaktion: "wow, vilken kille". Men din analys stämmer ju. Och så fort en kille engagerar sig för feminismen så anses han ju vara "duktig". Men man (haha) får ju inte glömma att det är bra också, i framtiden kanske det inte blir lika många ryggdunkningar?

Aina sa...

Så himla bra att du inte bara kör "han är så jävla bra"-grejen utan har klockren analys på det. Heja dig!

Mirijam sa...

Där ser man, DEN Gustav alltså. Så här skrev jag om det i morse. http://mirijam.blogspot.se/2013/12/om-mansfritt2014.html

Johanna sa...

Superbra grej, man har ju för sjutton inte ensamrätt i att snacka om jämställdhet för att man är kvinna. Jag tror precis som du att en kvinna fått helt andra reaktioner på ett likadant förslag, vilket är sorgligt. Men det gör inte Gustavs idé mindre bra!

Heja er.

Colombialiv sa...

Vilket par ni är alltså! Heja er båda två!

Lisa sa...

Ja, men eller hur, Mirijam? Jag tycker som du.

ekomammaistan sa...

Aha, visst inte att det var din man.

Tycker att du skriver bra om det, och att mirijam sätter huvudet på spiken.

Jag tänker så här att männen har när det gäller feminismen en utgångspunkt som kvinnor har i många fall annars - att hur de än gör så blir det fel. Hålla tyst och låta kvinnorna sköta kampen - fel. Ta plats och delta i kampen - också fel.

Jag tycker på ett sätt att det är bra att det debatteras och lyfts frågan om att män som engagerar sig hyllas medan kvinnor ofta får skit för samma sak, men fokus bör ligga på medias och människors reaktioner snarare än på själva engagemanget.

Ylva sa...

Jag läste först "slopa influensor från män". Tänkte: varför inte slopa influensor över huvud taget?

/nina sa...

Min motsvarighet är att lägga ner all okynnesläsning av skitbloggar och istället ägna min lediga (ähum) tid åt läsning som ger mig något. Vill inte sitta och gå igenom rubrikerna på expressen. Vill inte veta vad blondinbella gör. Varför kollar jag? Idiot.

Gör om, gör rätt.

Anonym sa...

Intressant! Jag har alltid reagerat på att i TV-program där det ska finnas med både kvinnor och män så måste det alltid vara en viss övervikt av män för att det ska funka. Titta på stjärnorna på slottet. Det har i alla omgångar varit tre män och två kvinnor. I så mycket bättre har det alltid varit fyra män och tre kvinnor. I de allra flesta frågesportprogram där det är tre personer i laget är det två män och en kvinna. Det omvända förhållandet skulle bli jättekonstigt och man skulle tycka att det var överrepresenterat av kvinnor. Det är helt enkelt så att kvinnor ska ta ca 35 - 40 % av utrymmet för att det ska kännas jämställt. Tar kvinnor mer plats än så, då tycker både män och kvinnor att kvinnorna dominerar. Är det mindre än så, så tycker vi att kvinnorna är underrepresenterade. Jättemärkligt och måste vara något som vi omärkligt har lärt oss att kvinnorna ska finnas till lite mindre än män för att det ska vara jämlikt.