tisdag, november 12

Intresse? FRED PÅ JORDEN! (Och inredning.)

Varför tycker jag det är så skämmigt att säga att mitt kanske största intresse är inredning? Kan ni svara mig på det? Va?

Jag kan själv, lite. Det är något med att jag tycker att det är 1. Snäppet för ytligt och 2. Snäppet för äckligt med alla pengar som ofta är inblandade i intresset, all konsumtion, det bortskämda i att jag är en sån som köper pappersbollar som prydnad och hänger upp i mitt fönster, när det sitter en hemlös kvinna och tigger i tunnelbaneuppgången 30 meter därifrån.

Varje gång jag läser inredningstidningar (vilket är rätt så himla jätteofta) blir jag skitprovocerad av alla "vi har blandat designklassiker med loppisfynd" och "det är bättre att alltid satsa på kvalitet" och "aaaa, jaså, den här hyllan som jag smällt upp i barnrummet? Nä, men den kostade väl 30 000. Värt."

I nästa liv ska jag ha en vettigare hobby.
Som är bra för världen.
(Och så ska jag ska se alla nyhetssändningar och sopsortera som en gud och engagera mig i en massa bra saker också.)

Men fram tills dess... alltså kanske att jag ändå bara tänker bejaka den här skiten?

Vara lite mer HEJ JAG HETER LISA, OCH JAG ÄLSKAR FINA GREJER och försöka att låta bli att kräkas i min egna mun när jag säger det?

Vi får se.

När jag var kanske åtta år klippte jag i alla fall ur bilderna på möblerna från Ikeakatalogen och ritade upp planlösningar på lägenheter som jag sedan möblerade med de urklippta möblerna. Och möblerade om. Och möblerade om igen. Och när jag var klar med det gick jag in i mitt riktiga rum och började kånka runt på grejerna där inne. Jag hade mycket tveksam smak i allt det här. Det här var vad jag drömde om för stil i mitt framtida rum: Svart & vitrutigt golv. Kromade möbler. Och fejktegeltapet där det ringlade fejkmurgröna. Det fick jag aldrig (thank god). Men jag fick möblera om. Hur mycket jag ville. Så det gjorde jag. Och det har jag fortsatt med.

Jag köper aldrig hyllor för 30 000 och smäller upp i barnrummet (för det har jag inte råd med), men jag skulle hemskt gärna vilja. Och det händer att jag målar om fullt fungerande kök och tapetserar om i rum som inte ens är slitna och hänger upp pappersfåglar i mitt tak som inte fyller någon som helst funktion, förutom "fina". Ibland ligger jag till och med vaken i flera timmar och känner mig sur för att jag inte kan komma på hur jag vill ha det i sovrummet i framtiden, om det ska vara den eller den nyansen på väggen, det eller det tyget på kudden, de eller de benen på sängen. Jag älskar när det är fint där jag bor. Jag blir på dåligt humör när det är fult.

Jag provocerar mig själv, och jag ser ingen direkt ände på det.

Sug på den.

20 kommentarer:

Spader Madame sa...

Okej. Jag förstår inte ditt intresse. Men anar att många ändå gillar heminredning. Det måste få vara okej, tycker jag. Själv har jag sådana känslor ibland kring mina kläder och skor. Och att du gillar heminredning ser man faktiskt på bilder från ert hemma. Mycket fint. Med vänlig hälsning, Avundsjuk i Sumpan

Fred på jorden är iofs också fint. Men ändå bara en dröm.

Jenny sa...

Men du Lisa? Bara att du är medveten om den där kvinnan i tunnelbanan och kanske hjälper henne också då och då, då måste du väl kunna få leva ditt liv som du vill?

Det går inte att ha dåligt samvete för allt, människan skulle inte fungera då. Köp nu en varm filt till kvinnan och lägg upp lite fler bilder, vetja!

lisakristin sa...

Känner igen mig!

Jenny sa...

PS: bilder på huset, inte på kvinnan.

Lena sa...

Jag skulle inte heller köpa en hylla för 30 000 och skull enog tänka till en eller två ggr om jag funderade på det. Såvida den inte vore turkost, där har jag uppenbarligen ingen spärr.
Ahum. Det är väl ok att gilla heminredning? Även om hemmet just nu i mitt fall ser ut om hejkon bejkon bara för att vi inte kommer överens. Inser att jag förmodligen också lider av nån kombination eftersom jag började hyperventilera när sambon blandade ihop allt Lego i ungarnas rum som jag hade så fint uppdelat.

Nä nu får jag hjärnblödning bara av att tänka på det igen. kanske därför inget blir gjort här hemma ;)

Anonym sa...

Lider av samma åkomma. Tror det är obotligt. Så det är nog bara att bejaka på, du har ju sjukdomsinsikt i alla fall.

Anonym sa...

Lena: Turkost? Sa du turkost? Aooooåååh. Jummie jummie jummie! *börjar tugga fradga*

Turkost är himla fint. Måste sluta tänka på det. Annars köper jag väl en turkos hylla för 30 000 i rena farten.

Maggie sa...

När min sambo diskade och råkade slå sönder två av min finaste dricksglas från 50-talet så började jag gråta. Jag var i princip otröstlig. Så att… Jaa...

Pia, Onsala sa...

Ha ha ha

ÅÅÅhh som jag känner igen mig i dig! Jag gjorde precis samma sak med ikea katalogen när jag var runt 14 år. Längtade tills jag skulle flytta hemifrån, bara för att få lite mer att möblera! :-)

Hanna sa...

Hej, ny som kommentator men har följt och storeligen uppskattat bloggen sen åtminstone innan barna kom. Så himla trevligt att hänga här!

OCH jag tycker att det inte bara är OK utan din SKYLDIGHET att säga att heminredning är ett av dina stora intressen.

Såhär: jag tycker mkt om när det är fint inrett, men har liksom ingen aning om var man börjar. Kan då bli mkt mkt avundsjuk på folk som har det riktigt fint hemma (som det framgår av bilder att ni har, t ex), och undra hur sjutton det går till. Tycker det är mycket befriande att inse att folk som har det mkt mkt fint hemma inte bara vaknade en morgon och visste hur det skulle vara, utan faktiskt lägger mycket tid och energi på inredning! Och att det då inte är konstigt att inga väggapplikationer plötsligt uppenbarar sig i barnrummet, eftersom jag lagt ungefär noll minuter på detta ska inträffa.

För att summera: var tydlig med att heminredning är ett stort intresse. Så kan vi andra säga: "Good for you! Det märks, för ni verkar ha det supertrevligt hemma. Vad sägs om att jag ger dig lite pengar och så kommer du och styr upp mitt vardagsrum?"

//Hanna

Linn sa...

Lisa, som Jenny säger, man behöver inte vara ubermench. Man får vila huvudet från världen och gilla inredning eller smink eller lerkrukor eller skor eller krigstevespel och fortfarande vara en bra person. Plus: alltså om du inte visar världen din braiga smak kanske det blir ganska mycket olyckligare och det vore ju inte så kul.

LyckoLina sa...

Men visst är det himla trist att det typ ALLTID är sådär i inredningstidningar, alla har blandat loppisfynd med le corbusier, och från resor till New York med myran och sjuan och ellips, gärna sånt man hittat på en gammal vind och visat sig vara bruno mattson eller nåt. Och så är alla designers, arkitekter, formgivare eller har ett eget textilmärke och blandar upp sitt eget med köpt. Trots all blandning så känns det ändå så likartat alltihop. Men det kanske bara är jag som är bitter... mvh/ 39kvm Ikea- och Åhlénsfynd blandat med Blocket...;)

Miss Upsey Daisy sa...

Jag är likadan och det blir verkligen inte bättre av att jag är mammaledig och går runt i hemmet och ser allt....

Ulrika sa...

Fnissar hejdlöst. Särskilt åt de svart-vitrutiga golvet och de kromade möblerna. Jag hade röda detaljer till i mina ritningar. Från 1984 eller så. Oj som jag ville ha det så när jag blev stor.
Ritade också inredningen till det skrädderi jag och en kompis skulle ha.

Känns skönt att det inte blev precis så.

Linda sa...

Ååå, jag känner igen mej! När jag gick i lågstadiet fick vi ta med oss varsin skokartong till skolan, och sen inreda ett tittskåp. Total lycka! Det fanns massor av pysselmaterial och där startade mitt inredningsintresse. Jag har kvar tittskåpet och blir alldeles bubbligt glad när jag ser det. Det innehåller massor av detaljer som lampor, en korg av en knäckform, speglar, tavlor, ett toalettbord med smink och smycken mm - helt obegripligt och bara skräp tycker nog de flesta men jag bara: åååååå, titta! :) Sen blev det mycket klippa ut möbler ur kataloger-pyssel, jag var mer inne på rottingmöblemang och pastell istället för krom, därefter terracotta-gult-kornblått-medelhav i en hysterisk mix :)

Carin sa...

Jag är så imponerad av allt ditt målande! DET som är så jobbigt... underarbete...suck!

Lisa sa...

Vad fina ni är, allihop.

(Och FNIZZ!, Jenny, vad sjukt det hade varit om du verkligen efterlyst bilder på kvinnan!)

Och POÄNG, Hanna, du har ju rätt, ännu mer provocerande med folk som inte erkänner att de lagt tid/pengar på sitt hem utan ger intrycket av att det bara "blivit så".

Jag bejakar lite lagom mycket då? Och lägger upp fler bilder så småningom. På huset, alltså.

Johanna sa...

Klart man får bejaka! Det tycker jag verkligen att man ska göra. Speciellt om man är insiktsfull och ser även andra människors perspektiv då och då, vilket du ju VERKLIGEN är en person som gör.

Du är definitivt inte ensam om att älska inredning, och jävlar i min lilla låda vad bra du är på det dessutom. :) Kram

Anonym sa...

Förstår dig. Jag blir ofta totaläcklad när jag läser inredningsmagasin.. Tycker nästan Family Living är värst eftersom det ska vara så nonchalant. Jo hejsan hoppsan, här bor vi snygga och framgångsrika paret under 30 bast med fem härliga ungar och vi bara råkar bo i en jättestor villa i valfri attraktiv del av Stockholm och vi har tokbra smak och mediajobb och vi har gjort en massa omöjliga loppsfynd och blandat det med Svenskt Tenn osv osv i all evighet. Spyr på sånt. Jag vet inte vad problemet är egentligen för jag älskar också inredning. Men det är ett "dolt" frossande som provocerar mig, alltså att all rikedom som uppvisas och flashas ändå ska " kläs ner" för att det inte ska vara så uppenbart provocerande.

Sofia

Voltaires Vardag sa...

Oj oj oj, väldigt close to home...Jag letar efter brevet till dig själv...Jag letar vidare.