torsdag, september 12

Kär? I den där? Menar jag ens allvar?

Hittills idag (och nu är klockan 09.43) har den drygt tvååriga personen i min familj drivit mig till vansinnets brant cirka tjugosju gånger medelst vrål och skrik och sammanbrott. Värst var när jag dristade mig till att lägga blåbär i hans frukostyoggi, och använde fel sked. Fel sked! 

Naturligtvis en kränkning värd att vråla lungorna ur sig över.

Fattar ju alla.

Det är ta mig tusan lite av ett under att jag ändå fem minuter senare kommer på mig själv med att stå och titta helt förälskat på honom och bara: gnyyyy, vad jag avgudar dig, skitunge, vill du ha min högra arm kanske, för du får den, du får allt, bara jag får vara med dig nästan jämt, jag älskar dig.

Ett himla praktiskt under, får man säga.

Hade väl aldrig rest mig från det där blåbärskladdet annars.

7 kommentarer:

Frida sa...

Barn, alltså. Själv blev jag i morse utskälld för:
1) Att det är uppförsbacke till skolan. Jag borde bygga om vägen.
2) Att det var dimma ute. Oklart hur jag skulle korrigera det, men utskälld blev jag.

Lisa sa...

Gud, ja Frida! Borde du ju fattat att du inte skulle komma undan med. Uppförsbacke OCH dimma? Hur tänkte du ens?

Johanna sa...

Haha! I morse blev jag utskälld pga förstod inte var "tigertröjan" är för plagg. Visade sig vara en klänning, med en katt. Jävligt dumt av mig att inte förstå det där.

Anonym sa...

2-åringar alltså... helt omöjliga och underbara på samma gång.

Anonym sa...

Tiden går...och dom växer...Men då får man skäll för något annat!
Malou

Omentjej sa...

Oj vad jag känner igen mig. Min Fia (2,2 år) tar mig på en känslomässig berg&dalbana varje dag. Hennes gränstestande verkar dessutom just ha börjat på allvar (just när jag börjat andas ut).

Jag känner mig... utmattad. :)

Anonym sa...

haha, min 20-månaders kastar sig på golvet / gråter stora tårar / vrålar över saker som:

- ett armband som är för litet för att trä över huvudet som ett halsband, och mamman (jag) kan inte ‘fixa’ (trolla?) det möjligt

- ett blåbär rullar av skeden när den vänds upp-och-ner, och mamman (jag) kan inte ‘fixa’ (trolla?) det möjligt

- det är jättesvårt att gå med båda benen i ett byxben, och mamman (jag) kan inte ‘fixa’ (trolla?) det möjligt (‘gör om – gör rätt’ är inte en option)

- stövlarna ska absolut på först och sedan är det skitsvårt/omöjligt att få på byxorna, och mamman (jag) kan inte ‘fixa’ (trolla?) det möjligt (och igen är inte ‘gör om..’ möjligt – alls..)

- man är för kort för att hålla i ledstången när man går nerför trappan, och mamman (jag) kan inte ‘fixa’ (trolla?) det möjligt

- det inte växer hallon på vinbärsbusken, och mamman (jag) kan inte ‘fixa’ (trolla?) det möjligt (en superkraft jag gärna haft dock)