måndag, augusti 19, 2013

Släktförhållanden vi minns

Alla dessa rimliga bråk man (jag) har med den bestämda tvååringen i huset. I morse diskuterade vi huruvida barnets morfar var min pappa eller inte. Jag tyckte: Ja. Svante tyckte: I HELVETE HELLER!!!

Jättemycket tyckte han det.

Jag sa emot kanske tre gånger på grund av att jag hade rätt och han hade fel och jag ville inte förlora diskussionen, men då välte han ut ett juiceglas över mig och la sig över köksbordet och vrålade så rutorna skallrade och eh, ja.

Då gav jag upp.

Så nu sitter jag här och har gått med på att mitt barns pappa även är min pappa (eh...) och att mitt barns morfar bara är mitt barns morfar och absolut inget annat, end of discussion.

Helt rimligt.

9 kommentarer:

I will not keep calm and you can fuck off sa...

Hahaha, åh - tack för skrattet :D Man får välja sina fighter, helt enkelt ;)

Carin sa...

Du får rita upp ett "släktträd" åt honom med bilder på alla, då kanske polletten trillar ned! :)

Jenny L sa...

Ah, du menar "farfar"!

Olga sa...

Pervo.

Colombialiv sa...

Hahahaha!

Christina Nienhardt sa...

Har haft exakt (!!!) samma diskussion med min 3-åring. "Du får inte kalla morfar din pappa, han är bara morfar och du har redan en pappa"... Hon vann också. Genom att genomföra yoga i bilen och skrika tills jag nästan körde i diket...

Emma S sa...

Jag kan fortfarande minnas känslan när min pappa sade mamma till min farmor. Jajjamen - vissa saker är svåra att greppa. Det finns bara EN pappa. ;-)

Linda sa...

Jag och mina kusiner bråkade rejält när vi var små. Anledningen? De kallade min mormor för farmor och vice versa. Heh.

Bjarbapappa sa...

Psst Fante!
Jag är gärna din morfar......hela tiden!