torsdag, augusti 08, 2013

Att behöva byta förskola

Vad det suger! Att behöva lämna en förskola man älskar och leta upp en ny på orten där man tänkte bo i framtiden. Jag hatar det. Idag berättade jag och Rufus för vår förskola (okej, kanske inte exakt min förskola då, men Rufus och Svantes i alla fall) att vi visst köpt hus och ska flytta i höst. Jag grät lite i smyg under tiden. Inombords i alla fall. Att barnen ska behöva byta dagis har varit det som vägt tyngst emot en eventuell flytt när vi ältat husköp fram och tillbaka på sistone.

Nu tror vi ju givetvis att det kommer att bli asbra för kidsen att bo i Gnesta (också). Annars hade vi ju inte flyttat. Men jag inbillar mig inte för en sekund att de ska jubla över omställningen omedelbart. Särskilt inte fyraåringen som vill att allt ska vara på samma sätt som det alltid har varit - jämt. Som får ett raseriutbrott om man flyttar soffan en meter åt höger för "DEN SKA STÅ SOM DEN BRUKAR!". Han är visserligen försiktigt positiv till detta husköp just nu ("Kommer du ihåg repstegen i det där trädet i trädgården, mamma? Den var cool. Jag kanske kan klättra på den om vi bor där?"), men...

Aja.

Det finns naturligtvis bra förskolor i Gnesta också.

(Känner ni till någon, så skrik gärna ert högsta! Vi famlar i blindo än så länge.)

Och barnen kommer ju att vänja sig så småningom etc, etc, etc.

OCH HUSET ÄR FANTASTISKT! JAG ÄR EUFORISK!

Men ändå.

Det kommer bli en ganska skakig höst, det här.

7 kommentarer:

Lina sa...

As we speak skolar jag in sonen på en ny förskola efter att vi köpt hus och flyttat till ny förskola! Tvååringen är helt klart annorlunda att skola in än 16-månadersen... Kanske för att sambon tog den inskolningen;)
Tänkte bara säga att jag förstår, men vi vet att vi gör det för VÅR skull, här ska ongen växa upp och vi äntligen få vårat eget hus. Så i längden kommer det bli kanon! Men jag hatar att flytta honom... så jag försäker tänka långsiktigt.

Maria sa...

Min man fick berätta på vår förslola ty jag klarade det icke... Och fröknarna grät en skvätt och det var superjobbigt. Lilltjej bjöd på avedsika och var ledsen en stund hon ockdå när det var dags. Jobbigt var det. Hon började på nya förskolan och sa varje dag "mamma idag vill jag gå till min Gamla förskola (och mammahjärtat tänkte, vi borde inte ha bytt!!) Men efter nån vecka blev det bättre, det var ju ganska kul på nya förskolan också. Hon fick en kompis som väntade vid grinden när vi kom på morgonen. Började prata om nya fröknarna. Slutade prata om det gamla. Sen var vi och hälsade på det gamla stället och det blev något slags avslut. Sen har hon inte pratat om det mer. Och efterår mötte vi en av bästisarna på gamla stället "vem är det mamma"? Nu har hon slutat prata om Min nya förskola också. De glömmer fort och vi njuter av vårt fina hus och trädgårdsliv! Det kommer att gå jättebra, men de behöver också lite tid att sakna det gamla och hitta rätt i det nya. Lycka till och Grattis till huset!

Emma sa...

Min 3-årige son bytte förskola i juni. Gick betydligt bättre än jag trodde. Innan han slutade på gamla var han väldigt negativ till förändringen och sa att han skulle längta efter sina kompisar. Men så snart att han kom till den nya (i Örnsberg) var det bara spännande och roligt. Visst pratar han en del om sitt förra dagis och han har inte hunnit få några bästisar på det nya men känns som om det kommer bli bra. Som tur är lever ju barn mycket i nuet.

Grattis till huset och lycka till med dagisbytet!

Anonym sa...

Vi har flyttat flera gånger under barnens (3 tsk) uppväxt. Klart det känns jobbigt just när man ska bryta upp och in i det nya. Men det kommer gå superbra när ni väl är på plats och de får nya kompisar. Tänk också att man lär barnen att det inte är någon fara att flytta på sig. Vi ser att våra barn har blivit oerhört trygga och nu när de snart är vuxna och på väg hemifrån på egen hand vet vi att de inte är oroliga för var de ska hamna i världen. De har sett att det inte spelar någon roll var man bor.... hemma är där familjen är.

Lycka till med flytten!

//Gry

Anonym sa...

Och inte har vi tre teskedar barn, utan tre styck!! ;-)

//Gry

Lisa sa...

Hahaha, Gry, tre teskedar barn, låter ju helt okej lätthanterligt ändå! Men tack. Ni andra också. Ni har så klart rätt, det kommer ju gå bra när vi väl är där, och de får kompisar och kommer in i det nya.

Känner mig mycket lugnare sedan jag pratade lite i telefon med två av förskolorna nära nya huset häromdagen. De verkade ju vettiga och snälla där också! Vem kunde ana?

Ska nog bli bra det här.

Ikka sa...

Gjorde en gång för kanske 4 eller 5 år sedan ett reportage från förskolan Sjöstugan där personalen berättade om vilka förändringar de genomfört efter att de fick utbildning av kommunens dåvarande genuspedagog. De två jag träffade var geniala. Och förskolan var dåförtiden nyblivet genusmedveten. Hur det är idag? Ingen aning.