lördag, juli 06, 2013

De höga krav jag har på livet

Efter en vecka som ensam vårdnadshavare av barn (om än med sinnessjukt stor avlastning från stora delar av barnens släkt) i ett hus fullt av folk så kändes det som den ultimata kärleksgåvan när Gustav yttrade den här fantastiska lilla meningen i morse: "Jag kanske ska ta med mig barnen och gå på Naturhistoriska idag? Så kan du vara hemma själv? Och städa?"

Är helt euforisk nu.

HEMMA SJÄLV!!! STÄDA!!!

Vem farao hade kunnat ana att det skulle komma en dag då det kändes som den fetaste vinsten av dem alla? Skulle kunna kyssa golvmoppen om det inte vore för att det förmodligen inte hade varit så himla mysigt när det väl kom till kritan.

4 kommentarer:

Olga sa...

Älskar när man får vara ensam hemma och städa.

Anonym sa...

Hatar idén om att vara hemma ensam och städa! Lär i stället familjen att vi, stora som små, städar tillsammans en gång i veckan. Visst, det tar längre tid och det blir inte lika bra, men det funkar.

I min bekantskapskrets har de flesta äldre barn än vad jag har. Typ tonåringar. I de familjerna är det ofta så att mamma får vara ensam hemma och städa minst en dag i veckan. Skitpraktiskt för alla inblandade. Man och tonåringar svinar ner under veckan sedan till helgen drar de alla iväg, på olika balla aktiviteter, medan lilla mamma är ensam hemma och städar.

Nej, så ska det aldrig bli här – här städar vi tillsammans.

/Katarina

HemkäraHanna sa...

Kriterierna ändras. :)

Lisa sa...

Ja, Katarina, och så gör vi också vanligtvis. Städar tillsammans alltså. Men nu handlade det mest om att jag ville få vara själv. Och att lägenheten verkligen behövde storstädas på kort tid. Du kanske har kommit på något knep för att göra det med barn omkring, men vi har det inte. Det tar MYCKET längre tid för oss att städa ihop än om en gör det själv. Så ja, det händer att en av oss (OBS! Inte alltid kvinnan, dvs jag. Lika gärna mannen.) är hemma och städar medan den andra rastar barn någon annanstans. Men annars är jag med dig! Vill absolut inte heller få rollen som städerska i min familj.