onsdag, juni 26, 2013

Som en inbrottstjuv på speed

I morse när vi var jättesena och barnen och jag hade gnällt/bråkat/tjatat/trilskat oss igenom allt vad påklädning, frukostätning och allmänt liv hette och äntligen stod påklädda och redo i hallen? Då hittade jag inte mina nycklar.

ALLTSÅ!

Det finns extremt få saker som får mitt huvud att POFF! explodera i blixtförbannat tillstånd lika mycket som när jag har ont om tid och inte hittar saker. Gu-ud, vad jag hatar att inte hitta saker!!! Betedde mig således som en ostrukturerad inbrottstjuv på speed och slungade saker omkring mig i hallen som om det inte fanns någon morgondag, while crying Lille Skutt-tårar. Helt vanligt.

Sen hittade jag nycklarna i fickan på ett par av Gustavs byxor som låg inknölade under sängen och lugnade ner mig.

Aja.

Dagen har blivit mycket bättre sen dess.

Hej på er!

4 kommentarer:

Emelie sa...

Vilken fin inställning ändå. Jag hade nog fortsatt att svära och tjuta och förbanna den som tagit mina nycklar och gömt dem i sin ficka under sängen.
Ha en fin dag!

Lisa sa...

Ja, Emelie... Hade Gustav varit hemma i den stunden så hade jag naturligtvis dräpt honom. Men det var han inte. Och eftersom det faktiskt var jag själv som gav honom min nyckelknippa när vi var i parken igår så har jag ändå under dagen landat i beslutet att låta honom leva.

Fru Björk sa...

När mina nycklar saknas letar jag alltid först i sambons jack-, byx-, väsk-, whateverfickor. Det ger nio gånger av tio önskat utfall. Dumt bara att han veckopendlar. Det är orsaken till den där tionde gången...

Emelie sa...

Fint av dig! Jag hoppas han har vett att uppskatta den gesten.