onsdag, juni 26, 2013

Lisas läsdagbok: En man som heter Ove

Det här har jag läst: En man som heter Ove, av Fredrik Backman.

Och det är: Bästsäljaren alla pratar om nu för tiden. Så här beskriver förlaget den: "En underhållande feel good-berättelse i samma anda som Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann och filmen Livet från den ljusa sidan." Och jag tycker nog att det ligger en hel del i de liknelserna.

Typiskt citat: "Ove är 59 år gammal. Han kör Saab. Han är typen av man som pekar på folk han inte gillar lite sådär som om de var inbrottstjuvar och Oves pekfinger var en polisficklampa."

Det här gillar jag med boken: Alltså, det är ju väldigt svårt att inte gilla själva Ove. Den arga, vresiga sabla tjurskallen som går dagliga inspektionsrundor i radhuskvarteret för att se till så ingen missköter sig och till exempel... ja, men. Parkerar lite snett eller så. För då jävlar! Bakom tjurigheten är han nämligen himla snäll och bra, den där Ove. Och att jag gillar honom gör ju i sin tur att det är nästan omöjligt att inte röras av hans historia. Jag gråter således så tårarna skvalar. På både ett och två ställen. Och det gillar jag ju.

Det här gillar jag inte med boken: Jamen, blir det inte lite väl... onyanserat på sina ställen? Är inte Ove lite väl tjurig? Är hans fru inte lite väl fantastisk? Är inte grannfrun lite väl härlig i all sin utländska yvighet? Är det inte lite väl många humoristiska liknelser som man ska fnissa åt? Lite väl sentimentalt på sina ställen? Och, ja, det vanliga: ÄR HELA DEN HÄR HISTORIEN VERKLIGEN RIMLIG?

Fast äh, det här är en saga, jag ska inte vara gnällig. Den behöver inte vara rimlig. Eller ens nyanserad. Den kan få vara en rolig och rörande saga, om en man som heter Ove.

Det är inte ett dugg lustigt att så många gillar den här boken.

4 kommentarer:

Ylva sa...

Jag retade mig också på grannfrun först men sedan har jag läst hans blogg som handlar mycket om hans fru som är från Iran, tror jag att det är, och hon är väldigt lik bokens Parvaneh.

Maja Gräddnos sa...

Och även jag tyckte att det blev lite för många lustiga liknelser. Det märks att Backman är van att skriva blogg och det blev lite väl mycket blogg i bokformat ibland. Men jag tror att han får ordning på det till nästa bok, jag gillar Backman skarpt!

Vilse sa...

Jag håller på att plöja den just nu och älskar den! Gråter och gråter och fnissar och skrattar högt. Stör mig inte på Parvaneh utan älskar henne med hull och hår, däremot kan det bli för många metaforer, ja. Fast alltså.. när de är så bra som "hjärtat bultade som om bröstbenet var dörren till den sista offentliga toaletten i världen" då kan jag vara överseende.

Carin sa...

Jag föll också för den, trots att jag hört så mycket om att den skulle vara jättebra. Då brukar jag bli skeptisk eller ha för höga förväntningar. Men, jag tror att alla känner en Ove. Män som inte pratar utan gör...