fredag, maj 17, 2013

"Dom läser inte. Dom läser aldrig."

De senaste dagarna har jag gnällt som en upprörd liten… iller på Twitter om läsning och läslust runt om på landets högstadieskolor. Eller ja, bristen på den, snarare. Det har tydligen inte räckt. Är fortfarande uppe i varv.

Den här terminens alla skolbesök är avklarade nu för min del. I vår har jag har träffat ungefär 50 högstadieklasser. En del av de besöken har varit fantastiska: Engagerade lärare och skolbibliotekarier som alltid jobbar aktivt med läsning och böcker i allmänhet, och (inför författarbesöket) med mina böcker i synnerhet. Och det säger ju sig självt: Det är helt vansinnigt roligt att komma till en klass där alla gemensamt har läst ens bok, och diskuterat den. Inte för att eleverna alltid har gillat den (för det har de verkligen inte alltid, speciellt inte alla.) Men för att de alltid, alltid är intresserade på ett helt annat plan när de har läst och förberett sig. Om inte annat så för att få chansen att ställa mig mot väggen: Varför är huvudpersonen i din bok så sjukt störig? Eller: Varför slutar din bok så himla dåligt? Det blir givande varje gång. Inte bara för mig, utan för eleverna själva. Och det resulterar alltid i att åtminstone någon av eleverna går raka vägen från författarbesöket till skolbiblioteket och lånar fler böcker.

Precis så som alla vill att det ska funka. Så funkar det ibland.

Men den stora majoriteten av den här vårens besök? Inte ens i närheten.

Många, många gånger har jag den här terminen stigit in i högstadieklassrum där eleverna sett ut som frågetecken. ”Vem är du? Är du vikarie?” De är helt oförberedda. De har inte hört talas om någon av mina böcker. De har definitivt inte läst dem. Och varför skulle de? ORKA LÄSA, liksom! Så jävla tråkigt och bögigt. I flera fall har jag hört högstadielärare sucka och konstatera att ”Nä, men dom läser inte i den här klassen. Dom läser aldrig. Det går inte att få dem att ta sig igenom en bok. Det är bara att glömma.”

Och det där. Det gör mig så ledsen och upprörd och uppgiven och… illrig på Twitter, obviously, att jag… får lust att banka huvudet i närmsta vägg och skrika.

Det är bara att glömma?!? Ursäkta franskan, men… VAD FAN? Hur kan det vara okej att ens tänka så som lärare? Hur kan det vara okej att bara ge upp? Och hur kan det gå, som elev, att komma undan med ett ”Jag läser inte” utan att det rivs upp himmel och freaking jord för att ändra på det?

Å, herregud, det här gör mig så frustrerad! Eller frustrerad, förresten, det räcker ju inte ens.

Att det i många högstadieklasser inte ”går att få dom att ta sig igenom en bok”, alltså ärligt talat.

Det är ingenting annat än otäckt.

Och då syftar jag alltså verkligen inte på att det är otäckt att barnen går miste om det fina med att läsa bra böcker. Eller ja, det är ju naturligtvis också trist. Men att de knappt kan läsa? Att de inte förstår texten i boken? Att de inte pallar att ta sig igenom sidorna, för att det är för svårt, kämpigt, motigt och ovant?

Det är ohyggligt mycket värre.

15 kommentarer:

Mela sa...

Min högstadielärare (som jag älskade) löste problemet såhär: För att bli godkänd i svenska var man tvungen att läsa 100 sidor skönlitterärt i veckan (och sen skriva recension på det man läst). Varje vecka. Kvaliteten på litteraturen brydde han sig inte i överhuvudtaget, bara man läste. jag som även då älskade att läsa tyckte ju förstås att det var fantastiskt, men faktum var att det funkade, ALLA läste. Vissa givetvis så lite som möjligt, men alla läste.

Jenny sa...

Väl rutet!

Läslust är ju så fantastiskt! Jag älskar känslan av att bli besatt av en bok, att jag bara måste fortsätta läsa. Det är ju så obeskrivligt härligt!

Jag läste precis Jeanette Wintersons "Varför vara lycklig när du kan vara normal" som handlar om det motsatta av vad du beskriver, när hon växte upp förbjöds hon att läsa (allt utom bibeln).

Frida sa...

Sannerligen skrämmande! Jag som inte är lärare får kämpa med mina egna barn. Än så länge (de är 6 år) älskar de böcker och börjar just kunna läsa själva (Stella läste en 28 sidor lång barnbok själv förra helgen, jag är stolt som en tupp!), och jag ska göra allt jag kan för att det fortsätter så. Men åh, alla barn som har föräldrar som typ inte läser (för det finns även sådana vuxna), hur ska det gå för dem om de får en sån där oengagerad lärare. SKRÄMMANDE!

Anonym sa...

Klart att det är upprörande att få höra sådant, och så får man inte ge upp som lärare. En lärare som resonerar så behöver fortbildning i hur man kan arbeta med litteratur i undervisningen. Idag finns ju också andra sätt att läsa, t ex att lyssna på böcker, om eleverna är dyslektiker. Och upplever läraren att många elever har ett torftigt ordförråd är det ännu mer angeläget att se till att de läser för forskningen visar att just läsning är det bästa sättet att utöka ordförrådet. Tv-tittande o dyl har inte alls samma effekt. Jag är själv lärare i bl a svenska och utbildad dyslexipedagog och vet att det visst går att göra litteratur intressant även för de elever som har lässvårigheter, har annat modersmål än svenska osv. Man måste vara lite kreativ som lärare också och se att det finns flera olika sätt att arbeta med litteratur i undervisningen. Det går ju att arbeta tematiskt och koppla ihop innehållet i boken med andra skolämnen än att enbart se att det ingår i skolämnet svenska. Det finns ju hur mycket kul/intressant som helst att göra kring en bok.

Lina sa...

Åhh vad obehagligt. Samhällsmässigt menar jag, precis som du verkar göra, inte bara för att det är så många som går miste om så mycket

Agnes sa...

Jag går första året på natur, och min klass består av ett gäng härliga filurer. Men något som förvånar mig är hur de allra flesta gnäller mer över att läsa en bok än över att räkna typ tre kapitel fysikuppgifter. Det är helt obegripligt för mig. Böcker är ju så himla mycket intressantare och mer underhållande än fysikuppgifter?! Men nej, tydligen inte. Tänk vad mycket de missar!

Ingerun sa...

Även om jag 100% håller med om att det är fel att ge upp så är det på sätt och vis för sent när barnen kommit till högstadiet. Man måste få barn att läsa långt före det.

Fru Björk sa...

Ring P1 tog upp just detta den tredje maj. Jag var smått knäckt resten av dagen.
Bland annat ringde en gymnasielärare med många år i yrket. Hon berättade att "förr" läste hennes elever tre klassiker per termin och hade alltså klämt 18 stycken när gymnasiet var över. Idag är hon glad om de lyckats läsa Ronja Rövardotter, som fö är en mycket god läsupplevelse. Och så sas det för en gångs skulle en massa annat klokt: http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/188938?programid=1120

Ursprunget till samtalet var tokskrämmande inslag i P1 Morgon http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/187114?programid=1650 om dagens universitetsstudenter.

Lyssna på båda. Om hjärtat ditt orkar ;),

Nea sa...

Skriver här från andra sidan Bottniska viken. Också jag har stött på elever som inte läst en enda bok då de kommit till högstadiet. Men dessa är nog få. De har fuskat, ginat sig genom skoluppgifter på olika visa och sluppit.

I mitt fall handlar det ändå om elever som haft svårigheter med läsningen. Då de sedan fick pröva lättlästa böcker erkände många just att de aldrig läst ut en hel bok förut och var stolta för att de gjort det :-) Så lättläst kan vara en lösning då det är svårt att läsa.

Läsförståelse å sin sida ska undervisas, uttryckligen. Då barnen lärt sig avkoda ska man börja tala om innehållet. Här läser barnen ofta tysta en "pulpetbok" då de har tid över i klassen. Det är ju bra i sig, men tyst läsning kan ibland medföra att läraren missar om eleverna alls förstått vad de läser.

Och sen gällande dem som bara inte ids. Då är det något snett i undervisningen i de lägre klasserna. Att läsa böcker ska vara en alldeles självklar del av undervisningen i lågstadiet! Läser man inte, blir man inte godkänd!

Martin Widmark har ju ett intressant projekt på gång kring detta, En läsande klass.

Anonym sa...

Men vad skumt. Blir uppriktigt sagt förvånad. Under min skoltid (90-tal) var det helt självklart att man fick böcker att läsa och ha prov på eller diskutera. Det verkar inte vara så längre och det är ju väldigt konstigt. Skulle samma resonemang funka med matte? "Näe alltså jag sysslar inte med multiplikation." Helt sjukt att läsning verkar ha raderats ur läroplanen. /Krista

Anonym sa...

Vår svenskalärare i högstadiet var en sån tyrann så jag undrar om någon vågade fuska med romanläsandet.. ; ) Men annars ja, så är det ju nog hemskt svårt att få någon som inte är motiverad att intressera sig för läsande, speciellt som det ju är jobbigt att läsa i början när man inte är van. Alla är kanske inte intresserade av romaner, utan föredrar biografier, eller t.ex. reseskildringar, så speciellt då det gäller äldre elever så kanske det skulle vara en tanke att presentera olika alternativ och försöka hitta vad eleverna är intresserade av, istället för att försöka få alla att läsa samma bok? Jag jobbar själv i en bokhandel, och där märker man att många yngre (som nu kanske inte läser så mycket) gillar t.ex. olika rockstjärnors biografier.

mor Lena sa...

Jag är inte bara mamma, jag är lärare också. Och jag vet att högläsning för barn, även äldre barn, är otroligt viktig. För 30 år sedan läste 80 procent av föräldrarna för sina barn, och idag är siffran 35 procent. Det är SORGLIGT! När jag frågar mina skolbarn hur de känner för ämnet svenska, så älskar de flesta det. Just för att vi läser så mycket, och skriver så mycket. Det GÅR att få barn att läsa!

Maria Schedvin sa...

En annan aspekt av det hela är demokratifrågan. Det allra bästa sättet att utöka sitt ordförråd är genom att läsa. Har för mig att jag läst att en läsande sjuttonåring har ett ordförråd på mellan 50000-70000 ord, medan den sjuttonåring som inte läser har ett ordförråd på 15000-17000 ord. Hur påverkar det individen? Hur ska jag kunna diskutera, argumentera och jämföra när jag inte har orden för att kunna göra det?
Även om jag också blir nattsvarträdd när jag tänker på hur många skolor som inte har skolbibliotek och skolbibliotekarier som kan vara inspirerande på så många olika nivåer när det gäller läsning.

tarawyn sa...

Vi hade ett visst antal sidor som skulle läsas per termin, tror det ökade ju äldre vi blev. Både under högstadiet och ettan i gymnasiet hade vi lässtund på morgonen varje dag, jag tror det var något i stil med 20-30 minuter och de som kom för sent fick sitta i annan sal för att inte störa.
Det fungerade superbra. De som läste mycket ändå fick ihop sina sidor snabbt och alla sidor utäver det kunde påverka betyget positivt, de som normalt inte läste blev motiverade att göra det och fick en lugn stund där det inte fanns något annat som störde.
Jag var redan en bokslukare sedan jag var 5, men för många i min klass gjorde det en enorm skillnad och många började läsa även på fritiden.

Anonym sa...

En otroligt viktig fråga detta!

Jag själv slukade böcker under hela min uppväxt. Däremot märker jag att mina barn (lågstadieålder) inte alls gillar att läsa. Det är verkligen hemskt och jag vet inte varför det är så? Ipad och Bolibompa mycket roligare kanske (obs, de får inte använda dator el tv obegränsat- tvärtom!)?

Jag har läst för dem sedan de var bebisar. Ville dock inte stressa med egen läsning för mycket innan de började skolan eftersom jag själv hade negativa erfarenheter av att "kunna för mycket" när jag började skolan. Men mina barn.. Jag får alltså tvinga dem att läsa och det känns i hjärtat. Jag blir orolig för det är ju så himla viktigt. Dessutom allt det bra som läsningen ger! Jag är mycket intresserad av barn- och ungdomslitteratur så jag tycker jag har bra koll på böcker som jag vet skulle passa dem men det är som om de inte har tålamod att lyssna när jag läser. När de läser på egen hand så går det liiite bättre men det som är tråkigt är att de aldrig självmant plockar upp en bok för att läsa utan jag får "tvinga dem". När jag var barn gjorde jag knappt annat än att läsa så kontrasten blir väldigt stor.

Någon som har tips på hur man kan motivera barn att läsa? Jag själv har försökt med regler "vi läser ett visst antal sidor/en viss tid varje dag". Jag har försökt att leta fram böcker som jag tror skulle fånga deras intresse, jag försöker också prata om böcker, "säljer in" en ny bok för att väcka intresse osv. Vi går till biblioteket regelbundet. Vi går till bokaffärer regelbundet. Jag har också försökt ta pauser från läsandet helt (förutom läsläxor såklart) och se om det skulle funka (nej!). Någon som har något annat tips?

Sofia