fredag, april 05, 2013

Längtan till ett stenbrott

Märkligt.

Jag var så himla uppspelt över att komma till kontoret och få jobba imorse att jag i det närmaste hjulade hit, och så blev det bara... uääääk av alltihop. Nu har jag en existensiell kris. VAFFAN? HUR HÄNDE DET ENS?

Min existensiella kris går ut på att jag vill "börja jobba i typ ett stenbrott eller nåt, där man slipper googla sig själv varje dag för att veta om man lever". I alla fall skrev jag så nyss i ett mejl. VAFFAN? VEM ÄR JAG ENS?

Men alltså, så här: Nio dagar av tio tycker jag att det är helt vansinnigt fantastiskt att jag sitter här och skriver böcker på heltid. Jag menar: Skriver böcker. På heltid. Och det funkar hyfsat? Jamen, det är ju faktiskt helt overkligt lyxigt. Och jag är så himla glad över det. Jag är det. Nio dagar av tio.

Den tionde dagen längtar jag till ett stenbrott pga spyless på mig själv, mitt huvud, mina tankar, mina böcker, mina idéer, min person, min blogg, samt allt annat som inkluderar ordet "mig/mitt/mina".

Uääääk.

Tänker nu: gå till bibblan, låna NÅN ANNANS bok, hämta barnen, gå hem, bygga en himla studsbana eller nåt, TJURA FRAMFÖR EN CHIPSSKÅL, läsa, se på Spung, samt vara ganska ful och ohärlig.

Hej då.

6 kommentarer:

Fröken K sa...

Men det är ganska härligt för oss i stenbrottet (eller okejrå, barnomsorgen, men close enough) att höra att det kan krisa sig även för någon i full fart med att "leva drömmen". Ganska ocharmigt och småsint av mig men ändock, ganska härligt på nå't vis, så tack för ärligt inlägg om myntets baksida. Och, jag känner ju inte dig allls även om det kan kännas så när man är en regelbunden läsare här, men lycka till med det där att vara ful och ohärlig, för förlåt att jag säger det men du verkar faktiskt inte vara så bra på just det!

Linda sa...

Här i stenbrottet (aka tidningsbranschen och på helgerna: renoveringsträsket) ska det njutas av "Allt jag säger är sant" i helgen. Mycket peppad!

Ellen sa...

Det KAN vara så att det är något i Stockholmsvattnet för jag har också halkat in i någon slags kris sista veckan. Helt plötsligt har jag börjat ifrågasätta om jag verkligen ska jobba med det jag gör resten av mitt yrkesliv fast jag alldeles tills nyss tyckte att det är världens roligaste jobb. Och det gör jag fortfarande tror jag? Det är nog inte så mycket att jag är trött på jobbet utan jag är trött på den jag är på jobbet. Inte roligt.

Nåväl, jag röstar på en skrivande Lisa framför en stenbrytande Lisa anyday så jag hoppas att geisten din är tillbaka snart.

Anonym sa...

Var kollar du på spung???

Karin sa...

Åh, välkommen till Spungträsket! Eller himlen, menar jag! Spung brukar vara utmärkt sand att stoppa huvudet till dess att ens egen existensiella kris gått över.

Lisa sa...

Ni är så gulliga, alla!

Och Anonym: Jag kollar på Spung från en hårddisk, fick avsnitten av en kompis. Lord knows var hon fått dem ifrån.