tisdag, mars 26, 2013

Syskonen

Den urbota übergulligheten i att ett av Svantes absolut första ord när han vaknar på morgonen är: "VUFU?"- jag kan inte komma över den. Det är till och med gulligt när han blir skitsur för att jag säger att VUFU fortfarande sover, och att vi inte ska väcka honom ännu. Och sen är det ännu gulligare när jag till slut öppnar VUFUs dörr och låter Svante störta in till sin storebror med ett glatt tjut, och tittar på när han kravlar upp i VUFUs säng, kryper bort för att klappa brorsan på kinden och vrålar "VUFU! VUFU! VUFU!" tills VUFU faktiskt vaknar. Och sen eskalerar det ytterligare när VUFU drar täcket över huvudet och muttrar något ohörbart, och Svante bara högaktningsfullt struntar i det, och klättrar upp på täckhögen och börjar hoppa, och fortsätter det lyckliga vrålandet: "VUFU! VUFU! VUFU!" Och sen, när VUFU till slut tittar upp och fnittrar åt sin brorsa, och helt kärleksfullt bara konstaterar att: "Svante? Du är ganska galen" och lyfter på täcket så Svante kan kravla ner bredvid?

Då dör jag lite.

Varje gång.

11 kommentarer:

HemkäraHanna sa...

Så fint! Det är allt en lisa för moderssjälen med syskonkärlek.

kruuna sa...

Men lägg av, mitt hjärta brister i bitar av gulligheten i det här! Hur klarar du av att se det utan att falla ihop på golvet?!

Charlotte sa...

<3 Och vilken fin bild. Så härliga färger.

Jag tror att jag har sagt det förut fastän jag inte kommenterar så ofta: Jättebra blogg!

Jane sa...

Men HUR gulligt!??!!!

Lisa sa...

Ahmen fy vad fint! Bra reklam för syskon detta...

Pia, Onsala sa...

Vufu, som en lite rumpnisse! :-)

Ann Margret sa...

Så gulligt att jag blev alldeles tårögd OCH skrattade.

Emelie sa...

Allså, jag fattar att det inte alltid är fantastiskt med syskonkärleken, men dina inlägg gör att jag ändå funderar på ett syskon till min knodd.

emmaw sa...

Å, jag har en liten pys som precis har börjat säga sin systers namn, iallafall om man har lite fantasi och välvilja. Han tror även att samma ord betyder "klappa fint" och det är ju väldigt sympatiskt.

Colombialiv sa...

Nej men! Det här var banne mig det finaste jag hört sen jag konfirmerades!

Martina sa...

Åååååh vad gulligt... Sådär gör min lilla också. Tyvärr svarar den store snarare med att illvråla "HON FÅR IIIIIIINTE VARA I MIN SÄNG!!!!!!" och tar man inte bort henne tillräckligt snabbt är det inte helt omöjligt att han försöker få bort henne handgripligen så det gäller att vara med. Fast han är lite yngre än Rufus också, hoppas det går över när han blir lite större. Helst innan hon börjar ge tillbaks...