fredag, mars 08, 2013

Lisas läsdagbok: Wonder

Det här har jag läst: Wonder, av R.J Palacio

Och det är en: Bok med många berättarperspektiv om den 10-åriga August Pullman, som är född med en "terrible facial abnormality", hur man nu översätter det till svenska. Efter 27 operationer ser han fortfarande hemsk ut. Så hemsk att små barn blir rädda för honom, äldre barn kallar honom för "freak" och ingen vågar vara hans vän. Fram tills nu har han fått hemundervisning för att slippa skolan, men nu är det dags. Han ska börja i middleschool, och man undrar ju stillsamt: Hur farao ska det gå?

Jag tror Wonder har getts ut som barn/ungdomsbok i USA, men jag är verkligen inte säker, och det kan kvitta. Man kan precis lika gärna läsa den som vuxen.

Typiskt citat: 
"We can't just pretend he's going to wake up tomorrow and this isn't going to be his reality", Mom whispered to Dad. "Because it is, Nate, and we have to help him learn to deal with it."
"So sending him off to middle school like a lamb to the slaughter..." Dad answered angrily, but he didn't even finish his sentence because he saw me in the mirror looking up.
"What's a lamb to the slaughter", I asked sleepily.
"Go back to sleep, Auggie", Dad said softly.

Det här gillar jag med boken: Auggie! Han är omöjlig att inte tycka om. Och jag gillar hans femtonåriga storasyster Olivia, som helt tappert (nästan jämt) bara går med på att allt kretsar kring Auggie och inte kring henne. Och hans föräldrar! Och så tycker jag verkligen att det är bra att boken är skriven med olika berättarperspektiv, så man inte bara får Auggies version, utan också får följa systern, några olika kompisar, systerns kompisar och systerns pojkvän.

Det här gillar jag inte med boken: Alltså. På sina ställen balanserar verkligen den här historien till att bli för... amerikanskt tårdrypande, tycker jag. Eller förresten, "balanserar". Den tippar över. Och det är ju inte det att jag inte köper det, för det gör jag ju (alltid). Jag gråter så tårarna sprutar. Men jag känner mig samtidigt också manipulerad och lättköpt när jag gör det, och jag får väldigt starka "Pay it forward"-vibbar av den. (Det är inte en jättebra grej i mitt huvud.) Men å andra sidan får jag också jättestarka "Den besynnerliga händelsen med hunden om natten"-vibbar av den (Och det är verkligen en jättebra grej i mitt huvud.) Så jag landar nog någonstans i: Ja, jag gillar Auggie. Men smetet runt omkring? Det är för mycket.

Den har precis kommit på svenska ser jag, och då heter den Undret.

2 kommentarer:

Jonna Lindberg sa...

Jag ska precis läsa den här boken på svenska, tycker den verkar fin! Jag älskar omslaget. Sjukt fint.

Lo sa...

Ska läsa den. Gillar amerikanskt, ibland.
Min dotter, snart 12, har precis slukat Det är så logiskt... och blev mycket lycklig när jag sa att du skrivit en till...