måndag, februari 04, 2013

Hon, han, hen

Jag fick en kommentar nyss, som jag fastnade vid i huvudet en stund.

"Undrar bara, skrev du "hen" utan att ens behöva tänka? Kan tala om att det ordet kommer jag aldrig att lära mej!"

Svar: Mycket, mycket snart kommer jag att skriva det utan att ens reflektera över det, men jag är nog inte riktigt där ännu. Eller så här: Jag skriver det utan större mankemang, men sedan stannar jag upp och tänker "Oj! Nu skrev jag hen. Där ser man!" Och jag har ännu längre till det när jag pratar. Har liksom inte vant mig vid att ta ordet i munnen ännu? Så är det i och för sig med många ord för mig. Jag skriver dem utan att tänka på att de skulle vara märkvärdiga på något vis, men när jag plötsligt hör mig säga dem? Jätteunderligt och ovant.

I alla fall så tycker jag att hen är ett oerhört praktiskt litet ord. Tar kortare plats än "hon eller han", och kan med fördel användas i sammanhang där man inte vet/inte vill avslöja ifall personen man pratar om är en man eller en kvinna. Nu har det ju bråkats om detta lilla ord så infernaliskt mycket att det i det närmaste känns som ett ställningstagande/ironiskt att ens använda det, men hey! Jag kan inte se några problem med att svenska språket berikas med ett neutralt pronomen. Jag tycker bara att det är praktiskt och bra. Så jag vill gärna lära mig, och tror säkert att jag kommer att göra det också. Men det tar väl tid?

Vet egentligen inte om jag pallar med att väcka den björn som sover och ta upp den här frågan igen (är rätt så himla trött på diskussionen, faktiskt), men blir ändå nyfiken av kommentaren.

Så....

Använder ni hen nu för tiden? Och om ja, gör ni det utan att ens behöva tänka? I alla typer av texter? Och när ni pratar också?

Diskutera i smågrupper!

42 kommentarer:

Miss Bildad sa...

Jag använder hen ganska ofta i skrift, men mer sällan när jag pratar. Har inte riktigt vant mig ännu. Men jag tycker, precis som du, att det är ett mycket användbart ord. Har svårt att förstå allt rabalder omkring dessa tre små bokstäver.

Peppe sa...

jag använder det som du. lättare i text än i tal, men det smyger in sig allt oftare. Väldigt praktiskt litet ord.

Stella sa...

nja, använder det varken i tal eller skrift, men det är nog mest för att tillfällena inte har uppstått. Känner lite att det blivit en SÅN GREJ av ordet, men jag tycker det är mycket ypperligt när man, precis som du skriver, inte vill säga han eller hon.

Charlotte sa...

Jag är faktiskt inte bekväm med att använda ordet, trots att jag är genusvetare. Det känns som att allt rabalder gör att det är ett ideologiskt ställningstagande snarare än en praktikalitet. Därför uppskattar jag extra folk som är vettiga och intressanta och som använder hen som om det vore den mest naturliga sak i världen. För då kan det också bli helt naturligt och så kan jag hoppa på tåget senare... :)

Jane sa...

Detta lilla ord används av mig sedan många år tillbaka (jag använder mig även av "henom"). För vad gemene man inte vet, är att det har funnits väldigt länge (dvs långt innan debatten drog igång). Det är dock inte ord jag använder mig av jätteofta och tyvärr känner jag samma "ironi" som du när jag gör det. Precis som att det är ett ställningstagande (vilket det inte är - för mig är det ett väldigt praktiskt ord som jag gärna vill använda).

Malinka sa...

Jag använder det mer och mer i skrift – blir till och med frustrerad när jag redigerar andras texter och inte kan ersätta klumpiga formuleringar och "hon/han" med "hen" . För *så* långt har vi inte kommit än. Jag tippar på att det dröjer åtminstone fem år innan vi är där.

I tal känns det lite mer ansträngt. Men jag försöker, till att börja med genom att byta bort alla oreflekterade "han" som man använder om folk som man inte vet könet på. ("Den föraren körde inte riktigt klokt. Ha…hen måste vara full".)

Bella sa...

Använder det både i tal och skrift när jag kommer ihåg det ^^ Det som dock är lite obehagligt är att folk faktiskt kan bli fly förbannade när man använder det i tal. Mycket märkligt och en aning avskräckande, men jag försöker smyga in det så ofta det går ändå.

Hanna Lans sa...

Skulle precis svara som Jane, att det funnits länge. Dåförtiden sa vi dock hn och skrev det h-n. Vi använde även ordet henom. Vet inte varför det föll bort egentligen. Men hen vill jag inte säga. Antingen är det en hon eller en han och vet jag inte då skriver jag h-n. Det viktiga är inte ordet i sig, det viktga är att det ena inte är mer förmer än det andra. Jag är kvinna och inte alls ledsen över att bli titulerad som en hon.

Thérèse sa...

Använder det i skrift när jag bloggar/twittrar, men än så länge inte i akademiska texter. Tycker det är ett ypperligt ord men precis som du skriver känns det lite som ett ställningstagande att använda det. Just därför är det kanske viktigt att använda det ändå, för att avdramatisera.

Jag föreläser regelbundet och har ett par gånger testat att använda hen (det vore i mitt ämne mycket praktiskt att kunna göra det). Har inte blivit utbuad än, så tänker nog försöka använda det mer framöver.

Min vän föreslog hen redan för femton år sedan, men då var jag allt för obekväm med det. Nu känns det självklart, och de spärrar jag har handlar bara om att jag inte pallar att ta en diskussion varje gång jag använder ordet. För tyvärr finns det fortfarande de som helt släpper ditt budskap om denna korta bokstavskombo dyker upp.

Linn sa...

Jag använder det både i tal och i skrift i jobbet, samt i skrift privat. Jag tycker fortfarande att det känns lite udda att säga det och när jag pratar privat så är jag rätt virrig hela jag så där skulle det kännas jätteseriöst att dra till med ett hen. Men som sagt, i jobbet och när jag är "business".

Veronica sa...

Allt rabalder kring HEN är pga ett missförstånd.
Syftet är ju att använda det då man inte vet könet alternativt då könet inte har någon betydelse, inte för att avköna. Konstigare än så är det väl ändå inte? Könlösa pronomen används av vårt grannland och där har dom absolut inga problem med att begränsa sig till det manliga/kvinnliga, trots användandet av HEN. Bra va?

Emelie sa...

Som flera andra och du själv, lättare i skrift än tal. Det blir så märkliga reaktioner när jag säger det. Hoppas folk vänjer sig för jag gillar att ha ett ord för en person när man inte vet eller det inte har någon betydelse vilket kön...

Hillevi sa...

Ja, jag använder det! Mest i text och då främst när jag tycker det är irrelevant med kön eller när könet är okänt. I tal känns det ovanare och jag använder det än så länge egentligen bara när jag talar om personer som jag vet inte känner sig bekväma med att benämnas som han eller hon.

Jag tycker det är ett fantastiskt litet ord, och för många personer finns ett reellt behov av att inte bli tvingade in i en tänkt könsdikotomi när de uppenbarligen definierar sig utanför denna.

Visst är det ett ideologiskt ställningstagande på många sätt, men ett sådant behöver ju inte alltid vara något jättedramatiskt, tänker jag. Vi tar ju ställning hela tiden, ofta helt omedvetet. Bara för att normen är osynlig betyder inte det att den på något sätt skulle vara mer naturlig och mindre konstruerad.

Linda Kapusta sa...

Har börjat att använda det, mycket användbart har jag upptäckt! Har nog bara använt det i tal någon enstaka gång men i skrift både privat, på blogg och facebook, men har även börjat smyga in det på jobbet. Får se hur det tas emot. Det kommer nog att ta lite tid men HEN är här för att stanna.

Malin sa...

Jag använder hen när jag kommer ihåg det; det kommer inte riktigt naturligt än. Men jag älskar det och tycker det är jättebra med ett neutralt pronomen!

Joa sa...

Använder aldrig ordet HEN. Tycker det känns konstigt. Vet inte varför.

Singelmamman sa...

Använder det och har inga problem med det. Tycker att det är bra med neutralt pronomen.

Johanna i Berlin sa...

Exakt! Ett praktiskt litet ord! Jag använder det både i jobbet (journalist) och privat och är väldigt glad för att det finns.

Kamilla sa...

Inom organisationen jag jobbar åt har vi använt det i rätt många är nu, känns det som. (Många och många, lär vara typ tre-fyra i alla fall.) Jag skriver med lätthet men använder inte så jätteofta i tal. Men det kommer väl.

Susanne sa...

Oh ja, visst använder jag hen och har nog gjort ganska länge. Det är så litet och behändigt och löser så många klumpiga ordkonstruktioner. Åtminstone i skrift - i talat språk hejdar jag mig en smula innan jag säger hen, beredd på att någon ska tycka ordet är konstigt och inte förstå mig, men sedan struntar jag i det och säger det.

Förr använde jag ibland h*n i skriftspråk men det är ju litet svårt när jag talar, eller? Försöker tänka ut hur det skulle låta: "håstjärnaen" eller nåt. :)

Lisa sa...

Jag har använt det i några år, så det är ganska naturligt. Däremot märker jag att jag reagerar när någon annan använder det. Lite som ett "Naaw, vad du kan!"

Anonym sa...

Jag har inte använt HEN än. Har lite svårt för det, eftersom jag bara tänker på Höna när jag hör ordet!/ Anna, engelskskadad

ekomammaistan sa...

Jag använder det precis som du skriver - i text kommer det rätt naturligt, men i talspråk så är jag inte riktigt där än.

Jag vill också gärna att det ska gå lätt att lägga till i mitt dagliga språk, det är ju så himla bra!

Jonna Lindberg sa...

Det har nog inte blivit så naturligt för mig ännu, även om jag gärna vill det. Jag använder det en del i skrift, men oftast när jag kommer på mig själv med att skriva "denne" eller liknande, och då ändrar jag till "hen". Jag tycker det är ett väldigt bra och praktiskt ord, och jag hoppas det börjar komma naturligt för fler och fler. För mig som läst en del juridik kan jag säga att lagboken säkert skulle vara hälften så tjock om man tog bort alla "han eller hon". Det känns bara onödigt.

Camilla sa...

Jag använder det både i skrift och i tal, men precis som för dig kommer det lättare i skrift. I tal får jag liksom väldigt medvetet lägga in det. Övar på att få in det i skallen så att det ska komma utan reflektion, för jag gillar verkligen ordet.

Ingerun sa...

Jag använder regelbundet hen i skrift. Bara när könet är okänt, annars han eller hon.

Jag tycker man ser ordet lite överallt numer.

Anna sa...

Jag skriver och säger det väldigt ofta, känns som att jag använt ordet i flera år nu, fast det inte alls är så väldans länge. Hänger i väldigt "medvetna" feministkretsar också så det kan väl ha med det att göra också. Men det är ett otroooligt praktiskt och skönt ord, tycker jag! Och barnen på dagiset jag jobbade på fram till sommaren älskade det, dom bara "smart ord fröken!!!" när jag berättade vad det var för något eftersom jag bytte ut alla han/hon mot hen när jag läste böcker. Hehe. Så dom älskade det! *där fick alla konservativa vuxenhjärnor på moppo*

Fråga Ugglan | Klok som en coffeetablebok sa...

I skrift använder jag det ganska mycket. Utan att tveka, men kanske inte utan att tänka precis. Det är ett praktiskt och bra litet ord! I tal har jag nog inte riktigt vant mig ännu. Jag använder det ibland, men det har inte lagt till sig i munnen ännu. Men som med de flesta nya ord så kommer det förstås att komma det med.

Alex sa...

Jag använder det ofta i skrift, inte fått in det i mitt huvud att det går lika utmärkt att använda det i tal. Min make är bättre där. Men jag vänjer mig väl. Jag umgås i en stor grupp människor där just hen inte är en big deal, det är praktiskt, punkt. Vilket är så himla skönt.

Sofi sa...

Alltså förlåt att jag helt bryter av från diskussionen här men jag måste bara få säga hur glad jag blir av att läsa din blogg! Ditt språk får mig alltid att skratta högt (exempelvis som nu när du avslutade med ett "Diskutera i smågrupper!" och alla dina pga) och ja jag tänkte att jag bara var tvungen att säga det. Slut på avbrytning av diskussion.

Btw så tycker jag att hen är ett superfinurligt ord just pga att man ibland inte vet, vill eller kan säga vilket kön någon tillhör (till exempel när man inte vill avslöja könet på mördaren i en kriminalroman för att man då indirekt också avslöjar mördaren och är man exempelvis bara på sida 5 kan ju ett sånt avslöjande mottas med missnöje av de flesta i läsekretsen). Jag försöker använda det både i tal och skrift så mycket jag kommer åt. Jag håller dock med Anonym om att associationerna går till en höna (särskilt i tal) vilket kan vara lite distraherande pga bilderna i huvudet som uppstår men det vänjer jag mig nog av med tillslut.

Emilia sa...

Jag använder det i båda tal och skrift. Mycket praktiskt.

Anonym sa...

Till Anna, engelsskadad: Förstår vad du menar, men tycker du att det känns konstigt att säga barn också, eftersom det får dig att tänka på en lada? Säkert är det bara en tidsfråga innan alla glömmer dubbeltydigheten med hönan. Det finns ju massor av ord som betyder olika saker på engelska och svenska utan att en tänker på det. /maria

Kära Syster sa...

Igår var jag mitt uppe i att förklara en lek för en teatergrupp jag leder och höll som bäst på att trassla in mig i "och så kullar han eller hon den.." varpå en mycket förståndig 12-åring avbryter: "Hen menar du!"

"Ja, det gör jag ju", svarade jag.

/Elin

FruW sa...

Använder hen. Inte utan att tänka på det, men jag skulle vilja att det var så. Och jag jobbar på det.

Och precis som ordet snippa kändes svårt och inte helt naturligt i början men nu är HELT införlivat i mitt ordförråd och vardagliga språkbruk, tror jag att hen kommer att bli det också. Det känns som att båda orden behövs, och fyller ett tomrum.

Och även om jag tycker debatten har fått sneda vinklingar och lite konstiga proprotioner, så tycker jag personligen att hen är bra inte bara för att det är praktiskt när man inte vet könet, utan för att ett ord som inte omedelbart fackar in oss som det ena eller det andra faktiskt kan vara bra att använda fast man vet - men där det inte spelar någon roll vilket kön människan/människorna vi talar om har. Inte för att någon ska skämmas för att vara varken man eller kvinna, utan för att det ganska ofta faktiskt inte är eller borde vara viktigt.

FruW sa...

Använder hen. Inte utan att tänka på det, men jag skulle vilja att det var så. Och jag jobbar på det.

Och precis som ordet snippa kändes svårt och inte helt naturligt i början men nu är HELT införlivat i mitt ordförråd och vardagliga språkbruk, tror jag att hen kommer att bli det också. Det känns som att båda orden behövs, och fyller ett tomrum.

Och även om jag tycker debatten har fått sneda vinklingar och lite konstiga proprotioner, så tycker jag personligen att hen är bra inte bara för att det är praktiskt när man inte vet könet, utan för att ett ord som inte omedelbart fackar in oss som det ena eller det andra faktiskt kan vara bra att använda fast man vet - men där det inte spelar någon roll vilket kön människan/människorna vi talar om har. Inte för att någon ska skämmas för att vara varken man eller kvinna, utan för att det ganska ofta faktiskt inte är eller borde vara viktigt.

Olga sa...

I skrift mer än i tal! Tycker det är praktiskt, och blir irriterad på folk som stör sig så använder det extra mycket därför trots att jag egentligen är ganska konservativ när det kommer till språk. Hehe.

Sandra sa...

Jag säger hen oftare än jag skriver det. Tycker att det är smidigt när man inte behöver säga om det är en hon eller han eller om man inte vet. Att säga "den" funkar ju också men det låter mer som en sak än en person.

Jag tänker inte på att jag säger hen, det kommer naturligt, och så har det varit sen jag först hörde ordet. Däremot blir jag nästanalltid påmind av någon annan, "sa du hen nu?"

Ewa sa...

I skrift, ja. Har inte hänt i tal än. Men det kommer väl. Och jag känner precis som du att jag gör ett ställningstagande när jag använder det. Sen blir jag bara så trött över att jag känner så och försöker att sluta känna så. Än så länge utan att lyckas.

Kerstinm sa...

Intressanta kommentarer! Som en utlandssvensk som bott i engelskspråkigt land i snart fyrtio år så känns det väldigt främmande för mej. Precis som snippa. Och jag har ännu inte hört ordet "hen" uttalas, vet inte om det uttalas som det engelska höna, vilket jag tänker på varje gång jag ser det nya svenska ordet i skrift. Eller säger man det med ett långt "e"? Tycker det är väldigt intressant att så många nappat på uttrycket!

Anonym sa...

Jag blev helt överlycklig när jag först hörde talas om hen! Tycker det är så användbart, det har verkligen saknats ett sånt ord. Jag använder det ofta. Jag struntar i vad folk tycker, jag vet att det uppfattas som kontroversiellt av en del. Senast idag var det nån på Facebook som skrev "...han/hon för jag vägrar att skriva hen!!". Sånt tycker jag är urlöjligt. Jag känner tvärtom att jag stör mig när folk krånglar till det med "han eller hon", det känns förlegat.

Blenda sa...

Hej!
Jag tycker eg att "hen" låter rätt fånigt,men det är nog en vanesak! Men faktum är, att jag är en praktiskt person, och jag gillar att "hen" är så praktiskt och neutralt och SÅ mycket kortare och smidigare än "hon eller han". Så jag använder det! Till och med på jobbet, jag menar en statlig verksamhet, minsann!

Gillar din blogg skarpt, OCH det är en av ganska få bloggar som jag och mina döttrar följer tillsammans! Och Rufus är en av mina idoler, helt klart.

Ha det gott/Blenda

Anonym sa...

Lite sen kommentar, men som någon påpekade så används "hen" i finskan, alltid. Något hon eller han existerar inte. Vill man av någon anledning veta om det är en hon eller han så får man förklara det. Och inte har det varit ett problem jag som finsktalande någonsin tänkt på. Så heja hen!