tisdag, januari 22

Nappbloggen, dag två

Okej. Oooookej.

Vi behöver kanske aldrig mer prata om den här kvällen?

*lägger mig i fosterställning och gråter för att mitt barn är så ledset*

Det kunde man ju ana, att det inte skulle gå så lätt som det gjorde igår varenda kväll tills han glömt vad nappar var för något. Men herregud ändå vad söndertrasat mitt hjärta blir när han gråter sig till sömns i mitt knä, helt förtvivlad.

Stackars nappungen.

6 kommentarer:

Linda sa...

Fruktansvärt, jag känner med dig. Teråringen har just slutat med älling i nappflaska (hon bestämde också själv) men är heeelt desperat vissa kvällar. Som små knarkare är de. O man lider med dem!

Stella sa...

men nej, lilla skrutt-hjärtat! åh fy, det måste vara så sjukt hemskt! hoppas det blir bättre snart.

hildebrandtskan sa...

Åh, lilla hjärtat! Hoppas det går över snart. Precis så var jag rädd att min son skulle reagera, men det gick tack och lov bra. Man får väl försöka förklara att tänderna blir ledsna av napp eller nåt. Men det är ju så lagom intressant när man ligger där och har sorg!

Singelmamman sa...

Åh! DEN förtvivlan minns jag. Stackars er alla.

Anonym sa...

Tänk vad skönt att få lov att gråta sig till sömns i sin mammas snälla knä! Tänk så, så kanske det känns lite lättare.
Tänk när han blir stor och är ledsen över nåt och inte kan komma till dig. (nej, tänk inte på det).

Från en som vet...

JoHo sa...

Mitt hjärta blöder för dig. och honom. INTE roligt att göra slut på en livslång kärleksrelation :(

Hoppas att han repar nytt mod till morgondagen!