söndag, januari 27, 2013

Nappbloggen, dag 7

Han kan det här nu, proffsbarnet. Leva utan nappar, alltså. Han pratar inte ens om napparna längre, och somnar glad. Vet inte riktigt hur han kommer att tackla informationen om att hans lillebror fortfarande har napp i sängen på natten, för det har han inte fattat ännu. Förr eller senare lär han ju se det, menar jag. Kanske blir krisartat. Kanske inte. Vi lär ju märka.

En sak som jag redan har märkt stor skillnad på däremot, är hur länge han är uppe på kvällen. Innan längtade han så in i vassen efter sina nappar att han bad om att få och lägga sig redan när vi kom hem från förskolan vid halv fem. (Det fick han inte. Men halv åtta brukade han oftast vara i säng.) Och när han väl la sig var det som att ögonlocken började klippa så fort han fick napparna i munnen. Nu lockar den där sängen inte alls lika mycket, för det finns inga nappar i den. Och inte börjar några ögonlock klippa heller. I förrgår somnade han halv elva. Igår nio. Idag halv tio.

*vinkar adjö till mina tv-seriekvällstimmar*

I och för sig rätt mysigt att ha ett stort barn vaket i vardagsrummet när vi går omkring och plockar och har oss. Som liksom inte alltid behöver vår fulla uppmärksamhet varje sekund? Han känns så stor, plötsligt. Ikväll åt han och jag en nattmacka ihop långt efter att Svante hade somnat och han berättade fakta om olika hundraser för mig och lajvade scener ur senaste Bulldog. Han var Amy Diamond. Jag vann en dejt med en chihuahua.

All is well.

1 kommentar:

Alva sa...

"All is well" fick mig att tänka på Harry Potter. :D