fredag, januari 4

Lisas läsdagbok: Döden på en blek häst

Detta har jag läst: Döden på en blek häst, av Amanda Hellberg.

Och det är en: Skräckroman, står det på baksidan. Inte speciellt skräckig spökhistoria, tycker jag. Den handlar hur som helst om Maja Grå (20 år typ), som kommer till Oxford för att plugga konst. Men hon åker också till England för att söka efter svaren på vad som egentligen hände med hennes mamma, som nyss blivit brutalt mördad i närheten. Så fort Maja kommer till platsen börjar hon se syner. Vad vill de säga henne? Vad är det egentligen som hänt?

Typiskt citat: "Jag klöser maniskt för att få bort håret från ansiktet. Ändå får jag en vision av en stor gestalt, möjligen täckt av något slags dok eller med långt hängande hår, i utkanten av mitt synfält. En skugga, en intensiv kraft snarare än fast materia, ljudlös och nästan onaturligt stilla. Men när jag snor runt ser jag att det är alldeles tomt bakom mig."

Det här gillar jag med boken: Miljön och KONSTSKOLAN! Å, jag älskar varenda liten del av boken som handlar om Majas tid på konstskolan i Oxford. Hur hon väljer stålpennor och ritpapper, hur hon utvecklas i sin tecknarteknik, hur hon träffar nya vänner och bor på internat. Och så tycker jag det är en bra blandning i boken också. Ungefär lika delar mord/spöken och relationer/konstskola. Det tilltalar mig verkligen att man inte behöver välja, utan får båda. (Även om jag kommer på mig själv med att strunta rätt mycket i mordet/spökena efter ett tag, och vilja läsa mer om relationerna/konstskolan istället.)

Det här gillar jag inte med boken: Upplösningen. Jag tycker den är mer än lovligt krystad, faktiskt. Och jag köper inte heller alls kärlekshistorien som finns med, när blev ens Maja kär i den där Jack? Hux flux satt hon och var helt hjärtekrossad över honom, och jag bara: ??? *fattar inget*.

Men, men. Fastnade i den - det gjorde jag sannerligen. Kunde ta mig tusan inte släppa den. Och det är ändå ett väldigt bra tecken these days.

3 kommentarer:

Johanna sa...

ÄLSKAR allt med konstskolan! Skulle kunna läsa om enbart pennor och penslar i 10 sidor! Ja, och Oxford.

Pi sa...

Sällar mig till den lilla kören och håller med. Konstskolan och miljön är det absolut bästa. Skräcken? Nja, ganska mesig i mitt tycke.
Kärleken? Min långa erfarenhet säger mig att när en kvinna irriterar sig något alldeles enormt på en man och bråkar med honom om småsaker, så betyder det att hon håller på att bli tokkär i honom. I litteraturen alltså. I verkligheten brukar det betyda att han är irriterande och dum.

Helena sa...

Jag har helt motsatt uppfattning här. Konstbiten intresserar mig inte det minsta. Så olika det kan vara :)