Året som gick

I januari hade vi kalas, för Rufus fyllde tre bast. Vi blev ganska sockerstinna. Och så bestämde jag mig för att prova det här med att bara vara egenföretagare hela året, som test. För att se om det gick. Så jag hyrde ett kontor, andades lite i en papperspåse och slutade kolla efter deltidsjobb.

Fast i februari var jag fortfarande hemma på halvtid med Svante. Han var tjock och härlig och hasade omkring på golvet och gnagde på saker med sina två riskornständer.

Och i mars! Då började jag jobba heltid igen, och släppte en bok. Det var kul.
Sen blev det april. Då firade vi till exempel påsk och drack vin i motljus i torpet. Jag minns det som förtvivlat trevligt, men jag kan ju ha fel.

I maj, aka världens bästa månad, fyllde både Svante och jag år. Båda fick paket! Och naturen var som vanligt apasnygg, och jag jobbade som en liten gnu för att hinna få allt färdigt innan sommaren.

Och i juni! Då var vi i New York. Hela långa månaden! Herre min get vilket genidrag.

Sen blev det juli och vi kom hem, och var lediga en månad till och hängde på landet och med våra mammor och pappor och syskon och syskonbarn och sådär. Kollade på blommor, bakade kakor, pillade oss i naveln, och längtade lite efter vanlig vardag. Såna grejer.

Sen blev det vanlig vardag och augusti! Då flyttade vi hem till Örnsberg igen och jag sprang 7 kilometer av bara farten för första gången i mitt liv. Blev ganska mallig, som ni kanske ser. Och jag kysste nästan golvet i min frilanslokal när jag fick sätta mig där och jobba igen efter sommaren. Mm... jobb. Mm... frilanslokal.

I september en dag lackade Rufus ur för att klockan inte var tre på eftermiddagen som han ville att den skulle vara, och rymde ut i trapphuset. Men det var lugnt, för Svante fixade in honom igen. Och Svante? Han började på förskolan. Det tyckte han var en fest.

I oktober åkte jag till jättemånga ställen och gjorde författarbesök och höll i skrivkurser och sådär. På en del av ställena var det dimmigt. Och varje gång jag kom till ett nytt ställe så blev jag sugen på att bo där och började knarka hemnet, och varje gång jag kom hem igen så kom jag på att jag inte alls ville bo någon annanstans och slutade knarka hemnet. Så kan man också hålla på.

Och i november kom min första bilderbok! Det var festligt. Rufus lärde sig den utantill.

Och sedan blev det december, och det kom snö. Och innan man visste ordet av så var det jul och nyår och TJOFF! så var 2012 slut. Det var ett bra år, tycker jag. Nästan alla andra verkar tycka att 2012 ska gå och dra något gammalt över sig pga SABLA PISSÅR, men det tycker jag är hårt. I mitt lilla hörn har 2012 skött sig ganska bra.

Hör du det, 2013? Du har faktiskt en del att leva upp till.