söndag, december 30

Statusuppdatering

Vi är hemma igen, efter en vecka i Småland. Det är skönt. Det spelar tydligen ingen roll hur bra man än har det där man är, och hur föredömligt alla man hälsar på beter sig - det är i alla fall skönt att komma hem till sitt eget bo. Skrota omkring i pyjamas och leta plats åt nya julklappsgrejer och sådär.

Men en chockerande grej som jag tänkt lite på under dagen är det här med att det är nyårsafton imorgon.

IMORGON!?!

Ameh, kunde ingen ha förvarnat lite?

Kommer säkert inte ens hinna måla naglarna ju.

onsdag, december 26

Rastlös i fleece

En lite underlig sinnesstämning som alltid infinner sig när jag befinner mig i mitt föräldrahem är att jag 1. Verkligen inte vill aktivera mig/träffa någon utan bara dra omkring i ful fleecetröja här hemma och göra absolut inget och 2. Blir helt sjukt rastlös av att inte aktivera mig/träffa någon och bara dra omkring i ful fleecetröja här hemma och göra absolut inget.

Svårlöst problem, känner jag.

Idag blev det nästan ohållbart, så till slut rotade jag fram mammas crosstrainer och några gamla hantlar och tränade en stund. Det var en ganska bra lösning. Tummen upp till exempel för att det knappt räknades som aktivitet, eftersom jag slapp träffa någon, och/eller gå utanför dörren, men ändå fick bort rastlösheten. Tummen ner för att jag behövde ta av mig fleecen.

Imorgon ska jag chocka mig själv med inte mindre än två (2) st utflykter utanför hemmets väggar som involverar socialt umgänge med andra människor och kräver någorlunda anständig klädsel. Plus "gå på stan".

Herregud!

Kan ju gå precis hur som helst.

tisdag, december 25

Och så kom juldagen

EXTRA, EXTRA, read all about it, TOMTEN VAR HÄR! Igår, alltså. Han delade ut julklappar till de tre barnen som hoppade och skuttade och rev och slet och tjöt och levde loppan bland sina (till antalet hyfsat begränsade) paket. Sen gick tomten, och när barnen hade somnat på kvällen delade vi vuxna ut julklappar till varandra. Genidrag, skulle jag vilja säga, den där uppdelningen.

Alla var glada.

Nu funderar jag på om det skulle vara möjligt att deala till sig en timmes lästid eller om jularna då det lästes högvis med böcker faktiskt är förbi för evigt. Jag tror kanske att de är det? I fåtöljen där jag brukade sitta och läsa ligger det i alla fall ett par kilo leksaksbilar nu. Och jag vet inte, men fattar ni hur hårda leksaksbilar är att sitta på?

Känns ju lite som ett tecken.

måndag, december 24

Jul jul!

Må knäcken räcka åt er alla. God jul!

lördag, december 22

Tejp vs rim, 1-0

Sak jag oroar mig för lite idag: hur det ska gå för mig att rimma på paket imorgon. Jag går och när en misstanke om att jag blir trögare och trögare för varje år som går nämligen. Känner mig SÅ PASS trög nu, till exempel. Plus också att rimdelen av hjärnan är full av snor?

Bådar sannerligen inte gott.

Men jag har slagit in julkolan och tejpat den med mönstrad tejp. Tejpdelen av hjärnan alltså: fortfarande intakt. Och det är ju, som vi alla vet, sjukt mycket viktigare att vara bra på att tejpa än att vara bra på att rimma.

Man får vara glad för det lilla.

fredag, december 21

Nu är det jul

PRIS SKE LOV, vi tog oss hem till Småland, och nu sjunker jag ner bland fluffkuddarna i mitt gamla tonårsrum och bara sover och sover och sover, jag svär.

Det var mest det.

onsdag, december 19

Tre män och en liten influensa

Alltså! Hälsotillståndet i det här hemmet just nu, va. Under all kritik.

Igår däckade Gustav i hög feber, och nu har han skrikandats sig igenom hela det senaste dygnet och knappt kunnat resa sig från sängen. (Jamen, skrikandas, ni vet. När man suckar väldigt högt för att livet är så jobbigt, så att man nästan skriker? Så, fast i varje andetag.)

Och idag vid lunch var det Rufus tur. "Jag är sjuk i huvudet" sa han och KABOOOM! så hade han hög feber och låg och stirrade ut i luften på sin säng och skakade. Sedan slutade han stirra och fick krupphosta istället, så vi var tvungna att sitta en stund på balkongen invirade i hans duntäcke och chilla.

Och Svante? Snorar så hälften kunde ha varit nog och agerar klängig plåsterlapp resten av tiden.

ÄR JAG DEN ENDA SOM HAR LITE IMMUNFÖRSVAR HÄR, ELLER?!?

I jämförelse är jag ju frisk som en nötkärna. Har bara ont i kroppen och hostar och sådär. Himla smidigt det, för vem skulle annars ha tagit hand om vraken jag lever med?

*går och baddar en panna*

tisdag, december 18

Julklappar? Check!

Om jag idag har gått på stan i sex timmar och köpt alla julklappar jag skulle köpa, trots att jag tror att jag har feber och kommer vara dödens sjuk inom cirka fem minuter?

OH YES ATT JAG HAR!

Ni kan skicka medaljen/medicinerna på posten, det går bra.

måndag, december 17

Problem vi minns

Hört från sovrummet:

- MEN SVANTE! JAG HAR INTE TID ATT GÖRA HIGH FIVE MED DIG HELA HELA TIDEN! JAG FÖRSÖKER FAKTISKT PUSSLA.

söndag, december 16

Dagens outfit etc.

Ibland ser vi ut så här hemma hos oss. Eller, ja. Vissa av oss.

Och alldeles nyss säckade Svante ihop med hög feber, så ja, nej, men... jag bara fortsätter väl på den inslagna banan och är hemma och tar hand om/underhåller barn på dagarna, då? Istället för att jobba och få alla de där sakerna gjorda som jag behövde få gjorda?

*djupandas lite i en papperspåse och känner lugnet*

Han kom och bad om att få gå och lägga sig. Det händer verkligen inte i vanliga fall. Drog med mig från soffan och gick in till sin spjälsäng och pekade med hela handen på kudden, och skakade mycket bestämt på huvudet när jag frågade om han ville läsa bok först. Lilla korven.

Barnet på bilden däremot: fortfarande friskt och festligt.

Hoppas det håller i sig för evigt.

lördag, december 15

Tio bra ungdomsromaner

Just, ja! Jag fick i uppdrag av Adlibris att göra en lista på tio ungdomsboktips inför julen. Kanske kan någon av er ha nytta av den listan så här inför jul? Här hittar ni den. Skitbra böcker, samtliga.

Påhittig och härlig my ass

Igår var jag en så himla påhittig och härlig förälder. Pysslade och ritade och lekte och hade mig. Plus! Åkte in till stan och gick på bio med båda barnen. Bara sådär. Och alla var glada och vi sprang i slow motion mot varandra i solnedgången och sa snälla saker till varann och hade det förträffligt.

Alltså har jag ägnat den här dagen åt att kompensera för allt det där och varit exakt tvärtom.

MAN VILL JU INTE ATT HÄRLIGHETEN SKA GÅ ÖVERSTYR, LIKSOM.

Hur kan det vara så, att tålamodet ena dagen räcker flera varv runt jorden och tillbaka, och nästa dag bara: ett gnäll och POFF!  *hjärnan självantänder*?

Himla opraktiskt ändå. Det blir ju jättetråkig stämning.

Skynda fynda

Psst! Nu har ni några timmar till på er att buda i den här Musikhjälps-auktionen, där man kan ro hem ett freaking BERG av signerade barn- och ungdomsböcker som blandade författare (till exempel jag) har skänkt. Pengarna går till att barnen i slummen ska få rent vatten.

Jag bara säger.

torsdag, december 13

Lucia 2012

Förlåt instagrammare för dubbelpostning, men älskar dessa 55 minuters luciafirande som jag hade för mig själv på kontoret i morse så mycket att jag inte kan låta bli. På barnens förskola firar de lucia själva under dagen, personalen går luciatåg för barnen, och barnen jublar. Och sen får föräldrarna komma dit och mingla senare på eftermiddagen och dricka glögg, men då är det ju liksom inte EN ENDA LUCIASÅNG, och jag älskar luciasånger, jag ÄLSKAR DEM, så fick ta igen med tv-tittande istället. Rufus sover i sin tomtedräkt som han haft på sig hela dagen, trots avsaknaden av luciatåg att medverka i. Inklusive luva. Jag tror han kommer att vakna varm, men jag är inte säker.

Drömtydning på hög nivå

Om man två nätter i rad drömmer om att man plötsligt en dag sätter sig upp i sängen och bara MEN HERREGUD!!! ÄR DET JULAFTON REDAN??? JAG HAR JU INTE KÖPT EN ENDA JULKLAPP!!! och sedan vaknar kallsvettig... Är det då ett tecken på att man kanske borde ge sig ut på stan och påbörja det där klappletandet snart?

Jag tänker: ja.

onsdag, december 12

Nästan som jullov

Sådär, ja! Då var årets sista "åka till en skola och prata böcker"-besök gjort. Nu har jag jullov. Eller nej, det har jag egentligen verkligen inte, jag ska jobba heltid en vecka till, men just nu känns "faktiskt sitta på sitt kontor och skriva böcker och sånt där" lite som jullov. 

Under 2012 har jag besökt 72 skolklasser runt om i landet. Det är nästan 2000 elever det. Många, ändå? 

Umeå var en perfekt final på det hela. Så himla fina, intresserade, smarta ungdomar! Gick omkring med ett fånflin i ansiktet i flera timmar efter sista lektionen igår. Det var liksom en tjej som sa "Måste lektionen verkligen vara slut? Kan du inte stanna för evigt?" till mig. FATTA?!? Flyttade typ till Umeå på studs. Älskar dagens ungdom.

Nu ska jag skriva bok i en vecka innan jag tar jullov på riktigt. 

Ska bli mig ett sant nöje, pga bokuslingen är så jefla rolig att skriva.

(Famous last words).

Mvh
peppad person

måndag, december 10

Rapport från ett hotellrum

Hej från Umeå!

Här är fint. Jag ligger under dubbla täcken på hotellrummet och ska sova åtta timmar i kvarten nu pga trött som en liten räv. Pratet på bibblan var mysigt! Till exempel kom Försök att inte se så snygg ut-Alexandra och Vilken Chula-Hanna dit och lyssnade. Då blev jag glad. Och så fick jag present av en tjej, Zandra, som ritat och målat assnygga rådjur till mig! Då blev jag också väldigt glad. Sen gick jag och tittade på café Schmäck som var stängt och tänkte: där är det, caféet som alla nämner hela tiden. Det såg trevligt ut, men det var rätt kyligt att stå utanför och glo som en fåne, så jag slutade med det rätt snabbt.

Imorgon ska jag till Dragonskolan.

Hej på er!

söndag, december 9

Sorterar in den här händelsen under "absurda grejer vi minns"

Inatt, 03.17, vaknade jag av jag hörde små tassande steg över parketten från Rufus rum. Han ställde sig bredvid min sida av sängen och ryckte mig lite försiktigt i armen.

- Mamma? Nu ska du få höra vad jag kan: KATTEN MUSEN TIO TUSEN!

Och sen gick han och la sig och somnade om igen.

Helt vanligt.

Träningstiden som inte finns

Alltså, när tränar ni? När hinner ni det? Jag undrar på riktigt, alltså.

I mitt liv finns det en liten chans att jag hinner träna på helgerna. Men i veckorna? Det går ju inte? Vi är nämligen rätt sällan hemma båda två på vardagkvällarna i detta hem. Och är man hemma själv med barnen kan man ju inte gärna lämna dem i sticket och gå ner på gymmet. Samma lika på morgonen. Den som inte ska lämna på dagis går tidigt till jobbet, och den som ska lämna... well. Den går verkligen inte och tränar. Och om vi väl råkar vara hemma samtidigt en helt vanlig vardagkväll? Jamen, då är ju det så skönt och trevligt att det ska rätt så himla mycket till att sabba det för att gå och träna.

Återstår alltså att träna på arbetstid. Och eh... det var väl cirka fem minuter sedan jag gnällde över att den inte räckte till den heller?

JAG FATTAR INTE HUR NI GÖR?!?

Går ni upp klockan fem och tränar på morgonen? Tränar ni på lunchen? Tränar ni hemma framför teven? ELLER HAR ERT DYGN FLER TIMMAR ÄN MITT?

Jag inser ju givetvis att det handlar om prioritering, men ååå, jag hatar prioritering, jag tycker mycket mer om "magisk lösning serverad på silverfat". Säg att ni har en sådan, någon?

fredag, december 7

Om det här med högstadieelever

När jag själv gick i högstadiet (åttan) minns jag att jag tänkte, oh lord, hur jävliga kan vi bli? Uttråkade, trötta, högljudda, missförstådda, störiga, nonchalanta, svårflirtade, självcentrerade, nollställda. Och detta sabla spel mellan alla i klassen. Man hade ju inte tid med något annat?

Alla jag känner var sitt allra värsta jag i åttan. Alla. Till och med jag, som annars satt längst fram i klassrummet med rak rygg och överpresterade mig igenom hela skolgången hade mina moments i åttan. Det ligger väl i sakernas natur, antar jag. Åttan är liksom då man slår i botten. Sedan blir man/allt helt okej igen. (Eller ja, allt är väl relativt. Men många/mycket blir i alla fall lite mer okej än de/det var i åttan.)

HUR SOM HELST.

Jag har tänkt att högstadielärare, det måste absolut vara det värsta, värsta, värsta tänkbara yrket. Alltså verkligen. Värsta tänkbara. Hur är det ens möjligt att det finns folk som frivilligt vågar utsätta sig för att stå inför en hel högstadieklass? Varje dag? År ut och år in? OCH VARFÖR FÅR DE INTE MEDALJ? Så har jag tänkt.

Och när jag fick min första förfrågan om att åka till en högstadieklass och prata böcker? Då blev jag så rädd att jag nästan kissade på mig. För att inte tala om hur rädd jag var när jag väl var på plats, i klassrummet, inför den där allra första åttan. Varför tackade jag ens ja? Hur tog jag mig igenom timmen? OCH VARFÖR FICK JAG INTE MEDALJ?

(Förlåt för det skolbesöket, btw. Det var nog inte så bra.)

Men alltså, nu, jag vet inte.

De börjar verkligen växa på mig, de där åttorna.

De är ju så roliga bakom allt det där läskiga? Och liksom... smarta?

Den här veckan har jag träffat sammanlagt nio åttondeklasser. De har visserligen varit ganska uttråkade, trötta, högljudda, missförstådda, störiga, nonchalanta, svårflirtade, självcentrerade och nollställda de också. Men de har ännu mer varit kluriga och roliga och intensiva och smarta och ärliga. Och nu är jag så trött att jag knappt vet vad jag heter, men förutom det: känner mig helt upplyft.

Så himla många fina personer det finns i fjortonårsåldern, trots allt.

Det var mest det jag ville säga.

I Umeå på måndag

Nästa vecka ska jag till Umeå och prata böcker. Är sjukt peppad på detta pga har aldrig varit i Umeå, men gärna velat åka dit, plus att en av grejerna jag ska göra är på Stadsbiblioteket och öppet för allmänheten så VEM SOM HELST FÅR KOMMA! Det är alltid roligt.

18.30 på måndag på stadsbiblioteket är det. En timmes prat om skrivande och böcker och sånt kul. Det står att målgruppen är "ungdomar" men jag lovar och svär att jag/bibblan inte tänker kasta ut er om ni kommer dit och det visar sig att ni är vuxna. Plus: Man får fika!

Kom, vetja!

Här sitter jag och kvider

Dagens länktips: Webbshopen Present & Correct. Börjar nästan gråta när jag kollar runt för att det finns så SJUKT MYCKET FINA PAPPERSGREJER, vill ha allt, kommer gå i konkurs nu, det var allt, tack och hej.

torsdag, december 6

Ge bort en bok i jul!

Helt ödmjukt och apropå inget vill jag påminna om att man kan köpa böcker (och tjusiga tygkassar) av mig. Som jag har skrivit! Och signerat! Och sen kan man ge bort dem i julklapp om man vill. Vore inte det trevligt?

Bilderboksretroböckerna skulle till exempel kunna passa någon som är född på 50-, 60- eller 70-talet.
Det är så logiskt alla fattar utom du skulle förslagsvis kunna ges bort till en typ trettonåring.
Allt jag säger är sant kanske skulle passa en femtonåring.
Och Het skulle lätt kunna passa en sjuttonåring.
Och Eddie och julen! Den borde ni ge till ett småglin.

Om man vill köpa kollar man pris och tillvägagångssätt här, och sedan mejlar man mig och beställer.

FRIDENS!

onsdag, december 5

Like a boss

Vi klarade oss! WE MADE IT HEM OCKSÅ! Har gått och nynnat på Destinys Childs Survivor hela kvällen och känt mig oövervinnerlig. Rufus låg visserligen i en snödriva vid ett tillfälle under hemvägen och vrålade att han HATADE SNÖ!!! men förutom det så tycker jag vi klarat oss igenom apokalypsen rätt bra.

Ni?

Barnen på frostmofjället

Dagens bedrift hittills: Att samtliga i familjen överlevde den långa, långa färden från hemmet till förskolan i snökaoset.

Jag vill tacka termobyxorna, tålamodet och min privata cheerleader för det. Utan dem hade det här inte gått att genomföra.

"Det här kommer att bli tufft, mamma. Men vi kan klara det! Jag kommer inte frysa ihjäl. Jag är stark. Jag kan dra Svante i pulkan. VI KAN KLARA DET! KOM IGEN!"

Nu ska vi bara ta oss hem i eftermiddag också.

Med tanke på hur mycket det snöar och blåser, samt vilket humör min privata cheerleader brukar ha framåt fyra, och pulkan bara rymmer ett barn, så vill jag passa på att tacka för den här tiden.

Slutet är nära.

Plötsligt händer det

John Greens ungdomsroman "The fault in our stars", (som jag ÄLSKAR), är utsedd till årets bästa bok enligt Time Magazine. Inte årets bästa ungdomsbok, alltså. Utan årets bästa bok. Den fakking sopade banan med alla vuxenromaner!

Så här skriver tidningen i sin motivering: ”If you’re wondering why sales of young-adult books are up, even with all the challenges the publishing industry is facing, it’s because of novels like this one."

BLIR SÅ SABLA LYCKLIG!

John Green, du är min idol.

Och Time Magazine också, från och med nu.

tisdag, december 4

Öppet brev till min äldsta son

Kära Rufus!

Här är en liten lista på nya adjektiv som du kanske kan ha nytta av: 

Snäll. 
Fantastisk. 
Smart. 
Tålmodig. 
Rolig. 
Snygg. 
Älskvärd.
Pålitlig.
Fin.
Bra.  

Jag sätter in några av dem i ett sammanhang, så blir det kanske enklare att förstå hur du kan använda dem:

"Å, mamma! Du är så snäll och fin och bra och rolig. Och snygg! Varje morgon vaknar jag och känner mig tacksam över att just jag har dig till förälder. Jag menar, du som är så smart och tålmodig och pålitlig och allt. Det är fantastiskt."

Det är bara som ett tips, alltså.

Ifall du händelsevis någonsin skulle tröttna på "DUMMA BAJSMAMMA!!!", menar jag?

Puss och kram!

Den eviga kampen om skrivtiden

Idag när jag kom till frilanskontoret spärrade min kontorskompis teatraliskt upp ögonen och bara: "Men hej! Du menar inte att du faktiskt ska sitta vid din dator och skriva bok idag?" Och jag bara: "Jo, jag menar det! PRIS SKE LOV!"

Exakt så lite skrivtid har jag nämligen haft på sistone, att det kan klassas som något helt unikt de dagar då jag faktiskt lyckas öppna word.

Spontan reaktion på det: AMEN HUR ÄR DET ENS MÖJLIGT?!?

Trodde i min enfald att det här med "jobba heltid som författare" ändå skulle lösa den eviga kampen om skrivtid på ett rätt effektivt sätt, men, men, nej, nej. Så var det tydligen inte.

Infoga bitter smiley.

Vad jag gör istället: Åker tåg. Besöker skolor. Svarar på mejl. Fixar med fakturor. Förbereder skrivkurser. Håller skrivkurser. Spelar in podcasts. Klipper podcasts. Pillar med bloggar. Fixar med annat administrativt. Packar ner beställda böcker i paket. Skickar dessa paket. Etc, etc, etc. Och missförstå mig inte, jag gillar verkligen att göra samtliga saker på denna lista, jag tycker det är helt och hållet fantastiskt att jag får chansen att göra dem, men ändå: FRUSTRATIONEN JUST NU!!! Hur jefla svårt ska det vara att få till en balans? Skriva bok och hinna med det andra? KAN NÅGON BARA TALA OM HUR MAN GÖÖÖÖR?

(Alternativt bara ge mig massor av pengar, så jag har råd att vika dagar åt att skriva. Det går också bra.)

Och ja, jag känner mig odräglig nu för att jag tillbringar hela dagarna med att göra saker jag verkligen gillar och ändå uppenbarligen inte är nöjd, men hej!

It's my blog and I gnäll if I want to.

Visst?

måndag, december 3

Mvh Pigg och rolig person

Att få gå och lägga sig och somna.

Ibland tänker jag att det inte finns något annat jag gillar så mycket i hela livet.

söndag, december 2

Veckans vego: Morotssoppa med kokosmjölk

Veckans vego, jag vet inte, namnet får det ju att låta som om det skulle finnas ett recept i veckan här? HA! Ni är några som uppmärksammat mig på att det inte gör det. På långa vägar. Men alltså, ni måste förstå, det krävs dagsljus för att jag ska lyckas knäppa en bild på mat som ser okej ut. Och dagsljus... well. Vinterhalvåret jobbar ju inte så mycket med sådant. Men i alla fall. Här är en soppa. Den är god. Prova!

Du behöver (till fyra personer):
8 stora morötter
0,7 liter vatten
1 grönsaksbuljongtärning
0,5 tsk sambal oelek (eller lite finhackad röd chili)
1-2 vitlöksklyftor
400 gram kokosmjölk
Shitloads av koriander (Om du gillar det. Och det gör du ju? Annars föreslår jag att du hoppar över just koriandern.)

Så här gör du:

1. Riv morötterna och fräs dem lätt i en kastrull.
2. Häll över vatten och släng i buljongtärningen. Låt koka tills morötterna är mjuka.
3. Mixa! Med stavmixer eller så.
4. Blanda i resten av ingredienserna, förutom koriandern. Eller jo förresten, häll i lite hackad koriander i också.
5. Låt koka i ungefär tio minuter till.
6. Klipp färsk koriander och lägg på soppan.
7. Ät med bröd.


Glimtar av en söndag

Jag kan inte tala för alla platser i världen, men i Hägersten har det i alla fall varit något så jävulskt fint idag. Snöigt och kallt och soligt. Och på Konstfack var det julmarknad! Där var det inte kallt på grund av sex miljarder folk som trängdes, men fint var det likväl. Ja. Det var väl mest det.

lördag, december 1

Nöjd.

Detta att jag nyss var så desperat efter en paus i dagens eviga bära-runt-på-argsint-ettochetthalvtåring-som-antingen-muckar-gräl-med-snartfyraåringen-så-fort-man-sätter-ner-honom-på-golvet-eller-bara-vrålar att jag bönade och bad om att få stänga in mig och städa badrummet väldigt, väldigt grundligt?

Himla bra ur badrumsperspektiv.

Nu står allt sorterat i prydliga rader i de dammfria badrumsskåpen, golvet är skurat till och med UNDER BADKARET och två kassar gamla krämer och sminkburkar och hårsnoddar och trasiga smycken är slängda all världens väg.

Plus också att den argsinta ettåringen sover, och jag får äta glass i soffan.

Okej. "Vi får se."

Rufus tycker att vi har lite för få husdjur här hemma. Han tycker absolut att vi ska köpa åtminstone ett.

- Kanske fiskar? Eller en leopard.

Helt rimligt.