söndag, september 30

Lisas läsdagbok: Till offer åt Molok

Det här har jag läst: Till offer åt Molok, av Åsa Larsson.

Och det är: Den femte och senaste deckaren om Rebecka Martinsson och hennes crew i Kirunatrakten. Den här gången blir en kvinna ihjälstucken i sin säng, men som vanligt struntar jag rätt fullständigt i själva mordgåtan. Inte för att det är något fel på den (den är spännande), men det är inte därför jag läser den här serien. Jag läser för att få umgås med karaktärerna.

Det här gillar jag med boken: HUNDPOLISEN KRISTER! (Men gud, så himla fin han är.) Anna-Maria Mella! (Men gud, så himla rolig hon är!) Den lilla killen Markus som är med i den här boken! (Men gud, vad jag ömmar för honom!) Samt alla de övriga (förutom möjligen Måns, som jag med fördel tycker kan fasas ut ur den här serien snart.)

Det här gillar jag inte med boken: Hon jobbar mycket med parallellhistorier, Åsa Larsson. Den här gången får man parallellt följa den unga skollärarinnan Elina på 10-talet någon gång. Och det är inget fel i den historian, direkt. Men den engagerar mig inte det minsta lika mycket som nutidsskildringen kring mordutredningen.

Det ska komma en sjätte bok om Rebecka Martinsson har jag hört, men sedan är det stopp. Har mycket starka åsikter om vad den ska innehålla (i fråga om vad som ska hända med karaktärerna, då). Vad som måste ske. Vad som absolut inte måste ske. Är typ halvvägs på väg att skriva ner mina önskemål (läs: krav) och skicka till Åsa Larsson, pga MYCKET VIKTIGT ATT DETTA BLIR RÄTT! Men får väl försöka sansa mig, antar jag. Vill ju inte framstå som galen.

(Men detta är vad du bör hålla centralt i huvudet vid författandet av nästa del, Åsa: HUNDPOLISEN KRISTER!!!)

lördag, september 29

Eh? Och just det.

Jag hade inte heller ont i huvudet en enda sekund sedan mässan väl kommit igång?

WEIRD.

Sjätte året gillt

Och tre dygn senare bara: HÄJ IGEN! Nu har jag mässat klart. Det här året hände tre unika saker på bokmässan för min del:

1. Seminariet som jag och Johanna Lindbäck höll i var typ fullsatt. HERRE MIN GET! Det var helt sjukt mycket folk där och lyssnade! Andra år när jag har haft seminarier har det inte ens kommit hälften så många. Det var kul.

2. Jag fastnade inte (så mycket) med apatisk blick på mässgolvet, utan gick och lyssnade på rätt många andra seminarier istället. Det var också kul. Mitt bästa var nog det med Jenny Valentine och Jenny Jägerfeldt. Eller det med Jonas Gardell.

3. Jag köpte faktiskt med mig några böcker hem. Det är sinnessjukt nog första gången det händer, har alla andra år lämnat mässan utan en enda bok i bagaget pga avtrubbad. Men i år! FLERA STYCKEN!

Kanske rent av håller på att lära mig hur man gör det här med mässa?

Vore ju verkligen på tiden.

onsdag, september 26

Well, hello bokmässan!

Nu är jag här. I Göteborg. Det är regnigt och grått. Och jag har (fortfarande) ont i huvudet. Vad annars är nytt?

Jo! Jag köpte nya skor på vägen till hotellet. Det tar sig, piffet.

Nu ska jag snart dricka vin.

Imorgon mässar jag tills jag stupar.

Hörs!

tisdag, september 25

Packa nu då, människa!

Imorgon åker jag till Göteborg för att gå på bokmässan. Jag ska inte jobba så hemskt mycket i år (ett seminarium på torsdagen klockan 12.00 och en intervju i Rabéns monter samma dag klockan 13.40), mest bara förlusta mig. Och bli matt av allt folk och alla böcker och alla intryck. Det ska bli roligt!

Liiiite stressad bara över att alla piffar sig så himla mycket? Det har varit snack om nya kläder, nya frisyrer, nytt nagellack och fan och hans moster sedan jag vet inte när. Gulp!

Antal nya kulturstassar jag har att packa ner i väskan: 0.

Satsar således alla mina kort på karisma.

Vetifan om jag har någon sådan heller, men SCHHH!

Låt oss låtsas. 

Lisas läsdagbok: Femtio nyanser av honom

Detta har jag läst: Femtio nyanser av honom, av E L James.

Och det är en: Erotisk bästsäljare. Jamen, ni vet ju? Hela världen pratar ju om den. Den unga oskuldsfulla studenten Anastasia Steele möter den stormrika Christian Grey, och åtrå uppstår. Efter det handlar det mest om rep, ridspön, smisk och multipla orgasmer. Och okej då, lite om kärlek också.

Det här gillar jag med den: Oh well. Jag gillar att jag har läst den, så att jag vet vad snacket handlar om. Och jag gillar humorn som kommer fram främst i mejlväxlingen mellan huvudpersonerna. Det är (åtminstone till en början) rätt underhållande hur de liksom käftar med varann. Och så tycker jag det är lite respektingivande att E L James lyckas skriva 30-40 sidors (förvisso helt sjukt klyschigt beskrivna) sexscener, utan att det blir direkt tråkigt. Och ja, det är rätt hett, åtminstone de första tre, fyra gångerna "Miss Steele" och hennes "Sir" ligger med varann. (Resten av gångerna också säkert, men då har jag liksom tröttnat.)

Det här gillar jag inte med den: Alltså, det finns så mycket att prata om här. (Kvinnosynen. Klyschorna. Karaktärerna. Dialogen. Förutsägbarheten.) Men det som retar upp mig mest är nog ändå språket i allmänhet och det JÄVLA TJATET om Anastasias "inre gudinna" i synnerhet. "Min inre gudinna dansar salsa vid åsynen", "Min inre gudinna gnäller missnöjt", "Min inre gudinna står upp och viftar med pompoms", alltså jag skämtar inte, på typ varje sida. KOM IGEN! Det måste väl finnas bättre sexiga böcker än så här?

Nej.

Om vi säger så här...

När del två och tre i den här serien släpps? Då kommer jag definitivt att läsa något annat istället.

måndag, september 24

Önskerubrik: Turkisk peppar och Gröna grodor

Ibland tror jag att turkisk peppar är ett sådant där godis som jag kan köpa och äta en av. Det är fel. Jag äter en, och sedan en till, och sedan en till, och sedan SWOSH! är påsen slut och jag har sår på tungan.

Ibland tror jag även att gröna grodor är ett godis som är gott. Det är naturligtvis också fel. Gröna grodor smakar daller.

Men det vi egentligen borde prata om är givetvis filidutter.

Det pratas alldeles för lite om filidutter över lag i Sverige, tycker jag.

Det bästa godiset known to man förtjänar faktiskt lite mer uppmärksamhet.

Så att... bilda smågrupper och diskutera medan jag sköljer ur hårfärgen ur håret, så kan vi sammanställa er åsikter sedan?

UPPDATERING: Filidutter ser alltså ut som på bilden ovan. Hårda kulor med ungefär 1 cm i diameter. Salta på utsidan, sedan söt banansmak (som inte smakar banansmak, för det är ju ärligt talat rätt äckligt, och de här smakar gott) och inuti sura. Allt i ett, kan man säga.

Om när vill jag bo i hans värld

- MAMMA?
- Ja?
- ÄR DU EN TJEJ?
- Ja.
- DÅ ÄR DU DEN ENDA TJEJEN I VÅR FAMILJ.
- Ja, det är jag.
- BÅDE JAG OCH PAPPA OCH SVANTE ÄR KILLAR.
- Ja.
- DET BETYDER ATT DU HAR BRÖST.
- Ja.
- MEN ANNARS... DET SPELAR INTE NÅGON ROLL.
- Nej.
- VET DU? IBLAND DRICKER TJEJER ÄPPELJUICE TILL FRUSKOST. DET GÖR BARNKILLAR OCKSÅ. MEN INTE VUXNA KILLAR! VUXNA KILLAR DRICKER BARA APELSINJUICE. MEN ANNARS ÄR DET SAMMA. TROR JAG. FÖR VET DU? BÅDA ÄTER JU HAMBURGARE. MAMMA?
- Ja?
- JAG KAN JU LÅTSAS ATT JAG ÄR TJEJ IBLAND OM JAG VILL. SÅ KAN DU LÅTSAS ATT DU ÄR KILLE OM DU VILL. ELLER SÅ KAN JAG LÅTSAS ATT JAG ÄR EN DINOSAUR!!!
- Ja.

*tystnad*

- DET KAN VARA LITE HUR SOM HELST, FAKTISKT.

söndag, september 23

Soffhäng en söndag

Jaha, här sitter jag i Hammarby Sjöstad och är barnvakt åt två sovande barn. Det är rätt märkligt. Eller ja, det är inte märkligt att vara i Hammarby Sjöstad, eller att vara barnvakt, eller att barnen sover. Men det här med att vara typ själv i ett hem som inte är mitt? Det är ändå lite, lite underligt. Det känns lite som att jag snokar, bara genom att titta mig omkring?

Sitter således blickstilla i soffan och läser en bok.

Eller nej, nyss smög jag ut i köket och snokade mig fram till kaffet, men från och med nu!

Blickstilla i soffan.

lördag, september 22

Kära dagbok!

Idag har jag varit i Knutby. Jag hade väldigt, väldigt svårt att vara i Knutby utan att hela tiden tänka på Knutby, pastorn, Kristi Brud och allt det där. Men, men. Det var trevligt ändå, för jag hälsade på min polare Ylva och tittade på hennes nya 1. Bebis och 2. Hus. Båda var fina. Nu ska jag sova. Hej!

fredag, september 21

Glimtar av en vecka

Fint det är ute nu. Tänkt på det?

Önskerubrik: Lycka

Att upptäcka att Musik Special med Säkert! (som sänds på tv imorgon) redan ligger ute på nätet, och innehåller en intervju med Annika Norlin som Anna Charlotta Gunnarsson gjort. Där hon liksom grottar in sig och bland annat pratar om sina låttexter.

Å, du käre värld.

Bland annat säger hon att hennes främsta mål med låttexterna är att folk ska bli berörda och inspirerade.

Hej Annika! Varje gång jag lyssnar på dina låtar får jag lust att skriva en roman om det du sjunger om. En gång gjorde jag det också. Och lånade en av dina textrader som titel. Det var fint. Hej då!

torsdag, september 20

Önskerubrik: Att studsa till

"Mamma, jag blir galen på dig! Akta dig så jag inte smackar till dig på näsan så det kommer blod."

Jag studsar nästan dagligen till vid någonting som Rufus säger. Ofta för att jag inte förstår var han får orden ifrån (Vem har lärt honom "migration"? "Aktivitet"? "Muskler?" Inte jag, tror jag.) Ännu oftare för att det han säger är roligt, och då och då för att jag blir rätt upprörd också. Idag hotade han mig med stryk.

"Vem pratar så där?" undrade jag.
"Alfons Åberg."

Andra saker min son snappat upp från Alfons Åberg (som jag vill poängtera att jag älskar): "Killar leker inte med tjejer!" "Jag kan inte sova. Jag är törstig!" samt "Var sak på sin plats! Ordning och reda."

"Men kommer du inte ihåg hur Alfons kände sig sedan då, när han hade smackat till lillkillen så det kom blod?"
"Jo. Han var rädd. Det fanns ett odjur under sängen. Och Alfons trodde att lillkillen hade blivit död. Men sen hade han inte det! Han mådde bra! Och då åt dom godis."

Eh, ja.

Han kom i alla fall till slut fram till att man inte fick smacka till någon. Eller sparka, eller slå, eller dra i håret, eller bita.

"Som Svante, mamma. Så får man inte göra. Du måste säga stopp till honom."

Studsar också dagligen till för att han är så stor, numera, Rufus.

Man kan ju för bövelen resonera med honom?

Det är helt och hållet mindblowing.

Avgå, huvud!

Detta att jag haft lite lätt (och ibland ganska mycket) ont i huvudet konstant i ungefär två veckor nu?

DET ÄR FAKTISKT INTE OKEJ! BLIR GALEN! ELLER ÅTMINSTONE VÄLDIGT TRÖTT!

Har hittills haft följande hypoteser kring vad det kan bero på: Vätska. Kaffe. Sömn. Syn. Tror inte på någon av dem längre. Är nu inne på järn? 

Ni behöver inte diagnostisera mig, det är inte det. Jag är bara ute efter att öppet få håna mitt töntiga huvud, för att det inte sköter sig som det ska. Det räcker om ni säger, å, stackars dig, gå och köp något fint så blir det nog bättre.

Kan ni säga det?

Jag vet massa fint.

Du sätter rubriken! Jag skriver inlägget.

Jag vet att det är härmigt. I min verklighetsuppfattning är det så här: Alex Schulman kom på det först. Sen gjorde Alex en Alex. Och igår gjorde Josefine en Alex som gör en Alex. Och nu? Nu vill jag göra en Josefin som gör en Alex som gör en Alex.

Okej?

Bra.

Så här är reglerna: Lämna en rubrik i kommentarsfältet, så skriver jag ett blogginlägg med din rubrik sen.

Klart!

UPPDATERING: Tack! STOPP! Nu räcker det för den här gången. Puss!

Vän av ordning

Till stor del inser jag att ni eventuellt inte sitter som på nålar och väntar på att jag ska skriva om böckerna jag "läser just nu" som syns i högerspalten, och att det därför inte gör något om jag bara fimpar en bok som legat där och byter spår utan att nämna det. Men. Nu råkar jag ha en inre polizei som skriker efter ordning, så nu nämner jag i alla fall. Stå ut, bara.

Jag gjorde en klassiker och glömde boken jag tänkt läsa på landet.

Så, ja.

Nu läser jag Åsa Larsson istället.

Igen.

Hade väldigt roligt nyss åt hennes beskrivning av hur polisen Anna-Maria Mella åt som "en äkta flerbarnsmamma" (dvs ohälsosamt snabbt, som om tillfället att sleva i sig maten eventuellt aldrig skulle komma igen).

"Hon malde i sig en knäckebrödsskiva som om hon vore en flismaskin."

HA! Roligt.

Har över lag väldigt roligt åt alla skildringar av Anna-Maria Mella. I synnerhet de som rör hennes familj/barn. Man kan säga att Anna-Maria Mella säger (vrålar) rakt ut det som jag ofta tänker i tysthet. Micket, micket kul. Hoppas Åsa Larsson skriver en icke-deckare snart, med en vresig småbarnsmamma som huvudperson. Då ska jag ha den som husbibel.

onsdag, september 19

Låsa också? Ska det vara nödvändigt?

Tröttheten som uppstår när man precis jobbat klart för dagen, ska resa sig och gå, och inser att ens nycklar är som uppslukade av jorden. (Läs: glömda på dagis). Märkte jag inte i morse, för då var det fullt med folk här när jag kom och dörren står öppen. Men nu? Själv kvar. Kan ej låsa lokalen. Verkar korkat att lämna den öppen.

Himla tur för mig att jag lyckade snoka upp en lokalkompis som kan tänka sig att lämna hemmet, komma hit och låsa efter mig om en stund.


Ooooo, känner mig så charmig!

Not.

Note to self: MÅSTE. SLUTA. LÄGGA. GREJER. I. SUFLETTEN. PÅ. BARNVAGNEN.

Note to lokalkompis: Jag har diskat all gemensam disk idag! Och köpt mjölk! Och monterat nya kaffebryggaren! Jag bara säger.

tisdag, september 18

Och så jackan! Och mössan. NEJ! Släng inte av dig sko...

I morse gick startskottet. Nu är det officiellt den tiden på året då jag får ett större eller mindre nervsammanbrott varje morgon över antalet kläder som ska på alla dessa arga/krängande barn som befolkar vår hall.

Note to self: Klä inte på dig själv först, din jubelidiot. Alls, faktiskt. Var i största möjliga mån naken tills båda barnen är påpälsade och står redo vid ytterdörren. Så kanske du åtminstone inte freakar ur för att du är för varm. Okej? Okej.

Kämpa, Lisa!

måndag, september 17

Tavi for president

Ikväll är jag kär i den här 16-åriga tjejen: Tavi Gevinson. Delvis pga att hon gör Rookie Magazine som verkar himla bra. Men mest för att hon är så SABLA COOL i det här klippet. Å, guuuud, tänk om man hade varit sådan där som 16-åring!! Nu bara: dubbelt så gammal och inte ens hälften så fräck.

SVT, fixar ni det här?

I morse var jag med i Nyhetsmorgon och tipsade om barnböcker. Om det tänker jag: Oooo, vad festligt det var att få prata böcker i tv, då! Och också: Oooo, vad fort det gick! Hade lätt kunnat prata en livstid en halvtimme till.

Vore ju förtvivlat smutt med ett barn/ungdomsboks-tvprogram, n'est-ce pas? Boktipset från när jag växte upp kanske känns liiite omodernt, men tanken är ju förtvivlat fin. Eller ett barnboks-Babel! Mmm... barnboksBabel.  Eller å, ett UNGDOMSBOKS-BABEL!

Hade lätt sett varje liten ynka minut.

söndag, september 16

Och nej, det hjälper inte att de är "små och söta" heller.

I fredags när vi kom till torpet sprang det omkring en mus i Rufus säng.

Då dog jag nästan.

Sen gick det ett dygn, och sen sprang det omkring en mus i gästsängen istället.

Då dog jag nästan igen.

Och jag veeeet att det är skitlöjligt och att mössen är mycket räddare än jag och yada, yada, yada. Det hjälper verkligen inte ett dugg.

Skulle ändå gärna se att alla möss avgick med omedelbar verkan.

lördag, september 15

Glimtar av en lördag






Sol! Mogna äpplen i motljus! Told you.

fredag, september 14

"Landet" i det här fallet, ligger, som vi alla vet, utanför Vingåker.

Näe, fy farao vad Stockholm är kallt och regnigt och fult idag. Vi åker till landet. På landet är det väl alltid sol? Mogna äpplen i motljus, etc?

Tror jag det.

Festlig happening!

På måndag morgon (klockan 09.15) ska jag vara med i Nyhetsmorgon på TV4 och prata barnböcker. Tipsa om favoriter och så, ni vet.

Skriv in i kalendern, ställ alarmet, etc, etc.

torsdag, september 13

Dagens nöjdaste byggjobbare

Om jag precis hade en svacka i mitt litterära skapande och fastnade med tom blick och halvöppen mun, stirrandes rakt ut i luften?

Och om jag efter cirka trettio sekunder i det läget insåg att min blick vilade på en byggobbare som tagit av sig tröjan och stod och flexade med bröstmusklerna mot mig på gatan utanför fönstret?

Eh, ja.

Det kanske jag gjorde.

Liiite, liiite granna.

Så att, eh... Jag gör bara saken värre nu om jag går ut och förklarar för honom att jag egentligen inte alls nyss helt ogenerat satt och vrålglodde på honom i en halvminut, utan faktiskt bara tänkte på mitt jobb, va?

Het som e-bok


Och en annan grej! Nu finns Het som e-bok också. Man kan antingen köpa hela boken, eller de olika novellerna man är nyfiken på var för sig.

Klicka här! Så ser du.

Sista rycket

I morgon stängs omröstningen för årets bästa barn- och ungdomsboksblogg i Forma Books Blog Awards. Har du röstat? Annars klickar du förslagsvis här, scrollar ner, klickar i en liten ruta och lägger en röst på din favorit.

Ett piggt förslag är att du till exempel röstar på Bokunge, som jag är med och driver.

PÖSS!

20 centimeter senare

Detta har hänt: Frissan var frisk.

onsdag, september 12

Raka av skiten!

I måndags hade jag klipptid. Min plan var att säga något i stil med "klipp av fem centimeter" och gå därifrån och känna mig som om ingenting hade förändrats, som vanligt. Men sen blev frissan sjuk, och jag fick boka om tiden. Nu ska jag klippa mig imorgon istället, och plötsligt har "klipp av fem centimeter" blivit "klipp av 20 centimeter".

Hoppas VID GUD att frissan är frisk imorgon, för den här tendensen skrämmer mig lite.

Är hon inte där imorgon kommer jag väl sluta som flintskallig.

tisdag, september 11

När han blir vuxen

Imorse satt Rufus på hallgovet när jag tog på mig skorna och klappade imponerat på mina nylonstrumbyxbeklädda ben. De var gröna, strumpbyxorna.

"När jag blir vuxen, mamma?"
"Ja?"
"Då ska jag också köpa såna här fina, fina."

Andra saker han ska göra när han blir vuxen: Bli en dinosaurie. Vara uppe hela natten. Sutta på nappar. Lära sig cykla. Äta choklad. Gå till ett jobb.

Är visserligen lite nervös varje dag att min fina unge ska växa upp och förvandlas till något annat, men måste ändå säga att jag ser fram emot att träffa den där vuxna också.

Han verkar ju rätt rolig.

Om inget

Okej, kan vi prata lite om hur trött jag är just nu? Och då menar jag inte trött som i direkt "utmattad", utan mer som i "sömnig". Somnade just till över scenen jag sitter och skriver. Vet ej om det är ett dåligt tecken för mig, eller för scenen. Troligtvis båda.

DAMN YOU, EFTERMIDDAGSKOMA!

Jag vill vara pigg och alert och hjula mig fram över gator och torg.

Och på tal om absolut inget så läste jag den här artikeln om stress under småbarnsåren i morse med stort intresse.

Plus också! Jag har gröna skor idag.

Hej då!

måndag, september 10

Den medelgoda ungdomsromanen revolterar

I torsdags kritiserade författaren och litteraturkritikern Jens Liljestrand en bok som han hade invändningar mot (Sara Kadefors "Kast med liten kniv") i DN genom att säga att den snarare kändes som en "medelgod ungdomsbok" än som "seriös vuxenlitteratur". (Läs recensionen här.)

Den formuleringen gjorde mig (och många andra) tämligen förbannad å ungdomsböckernas vägnar. Mitt hörn av twitter var som en surrande, sur bisvärm. Vad menar du, Jens Liljestrand? Är ungdomsböcker per definition lite sämre än vuxenböcker? Enklare? Oseriösare? Hur då? Och... eh. Hur många moderna ungdomsböcker har du egentligen läst? 

Jens Liljestrand svarade antingen inte alls, eller undvikande. Men till slut kom det fram att han menade att det ställs fler krav på en vuxenroman än en ungdomroman. En vuxenroman måste ha psykologiskt trovärdiga karaktärer, och innehålla någon form av samhällsanalys. De kraven är inte alls lika höga när det gäller ungdomsböcker.

Eh, nähä? Säger vem?

Jag håller verkligen inte med, och tycker både att han nedvärderar ungdomsböcker och ungdomar genom att säga sådär. Och det gör mig mycket, mycket trött. Men! Det finns ändå en sak som jag tycker är uppfriskande med hela den här grejen. Nämligen: Det blev en diskussion. (Ha!, hur bitter låter jag inte? Det blev i alla fall en diskussion.)

Här kan ni läsa Johanna Thydells debattartikelssvar på Jens Liljestrands recension (i DN idag), här och här kan ni läsa blogginlägg på Bokhora, här och här skriver Unga böcker, och här skriver Bläddra, Bläddra. Och det finns säkert fler som jag missat.

Tycker verkligen, trots regelbundna nedvärderande åsikter från höger och vänster, ändå det känns som som ungdomsromanen är på gång. Inte bara för att det blir debatt när Jens Liljestrand skriver en sådan här sak i DN, utan rent allmänt. Har känslan av att fler och fler vuxna faktiskt får upp ögonen för genren nu för tiden, och självmant kan tänka sig att sträcka sig efter en ungdomsbok i hyllan (Hungerspelen! Twilight!). Och stoltsera med dem, rent av.

Det gör mig himla nöjd.

Snart hoppar ungdomsromanen upp från sitt skrymsle med näven knuten i luften och gör revolution.

Jag känner det på mig.

Vad många fantastiska böcker Jens Liljestrand och andra vuxna som inte fattat grejen ännu äntligen kommer att upptäcka då.

söndag, september 9

Tvåkilometersloppis

Idag har jag försökt gå på extremt välbesökt loppis (2 km-loppis i Aspudden/Örnsberg) med syskonvagn och två barn. Det gör jag inte om i brådrasket.

HERREGUUUUUD VAD FOLK!

OCH HERREGUUUUD VAD MÅNGA PLASTDINOSAURIER DET FANNS TILL SALU!

Mina nerver.

Nästa år ska jag ha noll barnvagnar och eventuellt också noll dinosauriefantaster med mig, påminn mig om det, okej? Okej. Kändes som om man skulle ha kunnat fynda halvt ihjäl sig, men jag pallade bara 200 meter innan jag dog trängseldöden, fick panik och gick hem.

Känner mig fortfarande helt svettig.

Lisas läsdagbok: Den andre Will Grayson

Detta har jag läst: Den andre Will Grayson, av John Green och David Levithan. (Övers. Titti Persson)

Och det är en: Ungdomsroman med två berättarperspektiv. I ena kapitlet skriver John Green om en Will Grayson, och i nästa kapitel skriver David Levithan om en annan Will Grayson (det är alltså två helt olika killar, som bara råkar heta samma sak). Den ena killen är gay, den andra är det inte, de råkar träffas så att deras världar möts, och jag tycker nog man kan säga att det handlar om kärlek till allra största delen.

Det här gillar jag med boken: Mest gillar jag att den är rolig. Jag har förstått att många hatar när man skriver "å, jag skrattade högt av den här boken!" för 1. Det låter töntigt, och 2. Roliga böcker är paria, och 3. Det är nästan aldrig sant. Men det skiter jag fullständigt i, för 1. Jag tycker inte det låter töntigt, 2. Jag gillar roliga böcker och 3. Det är visst sant, fråga Johanna som satt bredvid mig på tåget när jag läste. Jag skrattade högt när jag läste! Åt formuleringar och repliker, och det gjorde mig på gott humör. Gillar också båda Will Graysons mycket. Och romantiken, den amerikanskt överdådiga romantiken! Den gillar jag också.

Det här gillar jag inte med boken: Jag tyckte inledningen var ganska seg. Det tog säkert 85 sidor innan jag blev engagerad på allvar. Och så tyckte jag att Tiny (den enorma bögen) var liiite för mycket. Jag trodde liksom aldrig på honom, riktigt. Så även om jag skrattade högt och blev på gott humör, och gillar båda författarna väldigt mycket så tycker jag nog ändå bara... ja, jo, nja. Jag tycker både John Green (Var är Alaska och The Fault in our stars) och David Levithan (Ibland bara måste man) har skrivit bättre böcker än så här.

lördag, september 8

Hej Kristianstad!

Igår åkte jag tåg i en evighet och kom till Kristianstad. Där pratade jag och Johanna Lindbäck ihop på stadens bokfestival i 45 minuter. (MYCKET ROLIGT! Himla hit att få prata ihop.) Sedan åkte vi tåg i en evighet igen och kom hem.

Sak jag tänkte på under tågresan: Skåne är Sveriges kanske finaste landskap.

Samt: Cirka alla hus i Kristianstad är byggda i gammalt fint rött tegel. Aldrig riktigt tänkt på att rött tegel är så fint? Nu vill jag ha ett rött tegelhus i julklapp. Fix it, tomten.

torsdag, september 6

Vadå, NU?

Ni vet när man skickar ett meddelande på Facebook till en kompis man inte träffat på en evighet och bara: "Hej, hur är det?" och får svaret: "Eh, vattnet gick just. Så jag tror jag ska åka och föda barn nu. Hörs!"

Ni vet då?

Man blir ju 1. Rätt uppspelt, och 2. Rätt imponerad av sin egen tajming.

tisdag, september 4

Bloggens nya kläder

Fastnade visst i hundra år med att göra om utseendet på bloggen lite. Funkar? Jag menar, ser ni till exempel rubriker och länkar, fast de blivit blå?

Säg helst ja, för jag tyar inte att ändra tillbaka, jag vill sova.

Glimtar av en tisdag


Om Svante hade jobbat på, säg... Aftonbladet, och satt + på sin tillvaro? Då hade det delats ut väldigt många +++++ här i världen. Och också väldigt många överkryssade + som någon först bajsat på och sedan begravt i trädgården. För det är så han funkar, har vi insett. Antingen eller. I ena sekunden överlycklig och spexig, i nästa sekund så till den milda grad besviken att väggarna hotar att rämna.

"Är han bestämd av sig?", undrade förskolepersonalen idag.

Har påven lustig hatt? svarade jag inte då, men det var nära.

På nedersta bilden har han till exempel lackat ur för att bollen rullat iväg från honom och försöker således att få den att rulla tillbaka genom att ligga på golvet och vråla mot parketten.

Funkade inte.

Om någon undrade.

Lisas läsdagbok: Ska bara dö först

Idag är det tisdag, och då brukar Svenska Dagbladet recensera barn- och ungdomslitteratur. Men inte nu längre! Från och med förra veckan är den bevakningen placerad i lördagens kulturdel, och i helgen recenserade jag "Ska bara dö först" där.

(Här kan du läsa recensionen.)

Väldigt spännande! Och bra. Handlar om fem ungdomar i Oslo, som är på väg till en skolutflykt när något exploderar i tunnelbanevagnen de sitter på. Ett terrordåd? En bomb? Ingen vet riktigt.

En intressant sak som inte fick plats i tidningstexten var att Harald Rosenlow Eeg bytte namn på sitt manus precis innan han gav ut det i Norge. Den hette "Ska bara dö först" från början, men sedan kom verklighetens terrordåd i Oslo/Utöya, boken blev plötsligt skrämmande aktuell på nytt annat plan, och författaren tyckte titeln blev för magstark. Så i Norge heter boken "Giltig frånvaro" istället.

Absolut ett lästips (för läsvana ungdomar och vuxna). Han är väldigt skicklig på att skriva, den där norrmannen.

måndag, september 3

Förresten!

Mål med hösten 2012: Börja bära smycken. TILL VARDAGS.

Note to self: Köp smycken.

Something blue


Tredje september

Oh lord, mitt huvud, MITT HUVUD! Snart sprängs det väl. Bestämde just att jag inte alls behöver resa mig från soffan och gå och träna pga huvudvärk från helvetet, utan gärna får ligga kvar här och tycka synd om mig själv (läs: se på Suits).

Mycket nöjd med det beslutet.

Annars, då? Jag har hängt på förskolan hela dagen och skolat in Svante (med undantag för två timmar då jag skulle "hålla mig borta" och låg i solen vid vattnet och läste bok istället). Det går bra. Han blir vansinnig när jag lämnar honom, men det blir han å andra sidan när jag går in i ett annat rum hemma också, så det oroar mig inte jättemycket. Det går över snabbt. Tror jag. Vet jag. (Hann inte ens ut ur kapprummet innan han tystnade.) Imorgon ska han få vara själv nästan hela dagen.

Jag går omkring och när en känsla av att jag vill slänga alla kläder i min garderob.

Säg åt mig att inte göra det, för jag har inte råd att köpa nya.

Vill helst ej gå naken hela hösten.

söndag, september 2

Slut som artist

Alltså, det är verkligen himla, himla roligt att hålla skrivkurser. På riktigt. Det är det. Men HERREGUD VAD MAN BLIR TRÖTT! Det är typ samma som att skriva högskoleprovet två dagar i rad OCH jobba på café, samtidigt. (Detta är alltså mina referensramar när det kommer till att behöva använda hjärnan mycket OCH behöva stå upp samtidigt. Högskoleprov bakom disken på ett café. Oh, well.)

Läste ni löpet på kvällstidningen igår?

RASA I VIKT GENOM ATT STÅ UPP.

Kompenserar nu helgens förmodade viktras med att äta choklad i soffan och visualisera hur jag snart ska få gå och lägga mig.

lördag, september 1

Spring ni, så skriver vi

Det var himla roligt igår. Barnvakt, bokfirande, bubbel, what's not to like med det konceptet? Inget, kan jag meddela. Trots att jag fick ta gummistövlar till klänningen och i princip simma till festen.

Och idag har vi haft skrivkurs! Halvvägs in tycker jag själv att det känns mkt roligt, och hoppas att kursdeltagarna tycker ungefär samma. De kan i alla fall känna sig nöjda med val av helgaktivitet rent vädermässigt. När andra springer tjejmilen i regn och lera sitter vi inne och äter godis under tak, och skriver valentineskort till Elvis. Tycker vi har det rätt mysigt.

Imorgon ska vi be de arma stackarna att utvärdera oss ordentligt, så fixar vi en ny (ännu bättre?) kurs efter jul sedan. Då kommer ni va, ni som ville, men inte kunde nu?

Bra.

Fint.

Vi säger så.

Hej!