tisdag, juli 31

Plötsligt tyckte hon att hon hörde steg i trappan...

Hade jag varit den skräckfilmsrädda typen så hade jag tänkt väldigt mycket nu på att jag ska vara ensam i det här torpet inatt (förutom två barn, som jag gissar är rätt värdelösa när det kommer till att bekämpa mördare och skummisar). Och att vi inte ens har någon bil att fly i, om det skulle behövas. Men nu är jag ju inte skräckfilmsrädd, så ja. Där föll det.

Idag har jag: klätt om kökssoffan med nytt tyg, diskat Svante i diskhon, varit ute och sprungit, samt åkt på shoppingutflykt med mig själv till Katrineholm. Samtliga sysslor gick över förväntan, så nu är jag nöjd.

Tisdag i torpet: 4,5/5 möjliga.

"Jag går på poletten nu. Jag är nästan vuxen."

Alltså, jag vet att det är förhållandevis sent och att alla andra barn i det närmaste föddes pott-tränade och att vi kanske borde börjat öva tidigare och yada, yada, yada. Jag vet det. Men om vi struntar i det och fokuserar på det världsomvälvande i den här historien istället?

MITT ENA BARN HAR SLUTAT MED BLÖJA DEN HÄR SOMMAREN! OCH GÅR NUMERA PÅ TOALETTEN/UTEDASSET SOM HELT VANLIGA MÄNNISKOR!

Är mycket, mycket stolt, glad, uppspelt, gråtmild etc. Snart börjar han väl övningsköra.

måndag, juli 30

Sommarseg

Jaha.

Såvida jag inte plötsligt får feeling imorgon och skriver femton, tjugo, trettio inlägg på den här bloggen så kommer juli (som vanligt) att gå till historien som årets (hittills) bloggfattigaste månad.

Så kan det gå!

Jag tror det är något i vattnet här på landet som gör det.

Vissa har ett späckat schema så här på semestern

Det här att Rufus börjat svara "Nej, jag har inte tid" på cirka allt man föreslår, det tycker jag ändå är lite underhållande.

- Rufus, kom nu! Det är mat.
- Nej, jag har inte tid.

- Rufus, ska vi gå ut och bada lite med Svante i poolen?
- Nej, inte just nu. Jag har inte tid.

- Rufus, det är dags att sova nu.
- Nej, nej, nej! Jag har innnnte tid!

- Men en promenad, då? Vi kanske hittar blåbär.
- Inte tid.

Himla upptaget barn man har. Nästan hela tiden.

- Rufus, ska vi ta en glasspaus?
- Nej, jag har inte ti... GLASSPAUS? JIHOO!

*springer som en pil mot frysen*

söndag, juli 29

Glimtar av en helg

Hej! Vi har det bra. Solen lyser på oss ganska ofta, våra bästa kompisar har varit här och hälsat på, och torpet är fint. Plus att det finns kakor! Ibland är jag ute och springer. Ibland är jag det inte. Fortfarande, efter sex år, tänker jag varenda gång jag tittar på det här torpet att det utan konkurrens är det bästa vi någonsin köpt.

lördag, juli 28

Plötsligt var det morgon

Hej, det är min sovmorgon, så jag ligger vaken och lyssnar på när Rufus leker med sin "godaste vän" Stina som är här i helgen. De har dagis med sina gosedjur utanför min sovrumsdörr. Alltså! De är så GULLIGA! (Och HÖGLJUDDA!) Och deras dialoger är så fantastiskt FLIPPADE!

- Nu sover Kjell. Och nu är han vaken! Fast nu blev han Nils Karlsson Pyssling. Och då kom en Tyrannosaurus.
- Det kittlas!
- RAOOOR.
- Jag tycker små, små marsvin. De är söta, tycker du det också?
- Ja, fast nu är det mellanmål.
- GÖM ER ALLE MAN!

Jag fattar absolut inget av vad som pågår på det där dagiset, men nyss deklarerade dagispersonalen i kör att de hade "så kolossalt kul idag", så skit i det.

All is good.

torsdag, juli 26

Onekligen glass

Idag har vi gjort egna glasspinnar. De blev väldigt goda. Så nu sitter Gustav i köket och gör upp strategiska planer för hur vi ska gå tillväga för att börja tillverka glass (och läsk) i lite större mängder än vi gjorde idag och sälja på gator och torg så småningom. Som "ett kul hobbyprojekt". Oh lord. Ser mig på stan i framtiden med töntig hatt på huvudet och låda på magen hojtandes något om glass, glass, här vare glass! så vet ni, således. Det var idag startskottet gick.

Aja.

Hittills har vi gjort två smaker: Jordgubbar & grädde (på bilden) och Vattenmelon & gurka. Jordgubbar och grädde var givetvis asgod (what's not to like about jordgubbar och grädde?). Den andra har vi inte provsmakat än, för den ligger i frysen och stelnar. Det kan mycket väl hända att jag återkommer i frågan.

(Man gör ungefär så här: Koka en "sirap" av råsocker och vatten. Mixa/purea frukt. Blanda i lite av sirapen. Och kanske lite grädde dårå, om du vill ha en gräddig touch. Häll i formar. Frys. Klart!)

Spänning i vardagen del 362

Svante har två favoritlekar just nu.

Den ena är att kasta sig över mig och munprutta på vad helst för bar hud han kan komma åt. Den andra är att kasta sig över mig och bita sitt allra hårdaste.

Går det att se skillnad på vilken av de två lekarna han tänker satsa på när han tar sats?

O, nej.

Är det lite som rysk roulette att leka med honom?

Jo, men lite faktiskt.

Mvh
bitmärkt_80

onsdag, juli 25

Livet på landet

Hej. Idag har jag byggt ett myggfönster till vårt sovrum här. Det blev perfekt. Eller okej, det blev bara nästan perfekt, men tillfredsställelsen efter att ha byggt något väger upp alla eventuella skavanker, så alltså: perfekt. Jag har också monterat en cykelkärra, doppat huvudet i sjön och påbörjat en karriär som glasspinnemakare. Plus varit varm, plockat lite svamp, ätit en våffla och fått ett bett av en envis hästfluga. HATAR HÄSTFLUGOR! Eller vad de nu heter, de där som biter sig fast och lämnar jättestora bett som ser ut som myggbett fast fem gånger större. Speciellt hatar jag dem när de biter 1. Mina barn (så de gråter jättehögt!) och 2. Mig. Inte för att jag struntar i om de biter någon annan jag känner heller, men ja. Ni fattar. Nyss var jag ute och cyklade lite i solnedgången. Det var fint. Jag stinker av myggstift. Hej då!

tisdag, juli 24

Om det här med bilunderhållning

Hej, vi är på torpet och ska vara här i nästan två veckor, och det känns fint, jag älskar att vara här, men det kanske jag nämnt förut?

När vi satte oss i bilen i morse för att åka hit deklarerade Rufus att han inte tänkte sova i bilen.
- MEN DET GÖR INGET. JAG TÄNKER INTE BLI ARG OCH INTE BLI LEDSEN ÄNDÅ. PÅ HEEELA VÄGEN.

Och sedan blev han inte det.

(!!!)

Han bara satt i sin bilstol och var nöjd och berättade sagor för oss och sjöng med till Trazan och Banarne och lyssnade på Gittan och Gråvargarna och konstaterade att det var jättejättejättelångt till torpet (det är 16 mil), men det gjorde inget, för han var glad ändå.

Alltså! Ibland vill man ju bara gulla ihjäl honom.

Är mkt, mkt glad över att båda våra barn alltid har varit rätt kompatibla med att åka bil. De sover mest, blir sällan åksjuka, är tämligen lättunderhållna och freakar ganska sällan ur så länge någon sitter bak hos dem och spexar lite lagom mycket.

En gång när Rufus var bebis var jag visserligen tvungen att sjunga den gamla slagdängan "Hör nu magistern"på repeat hela bilresan, på skithög volym, för att han skulle hålla sig lugn. Men, men. Det är en klämmig sång (som tydligt framgår av texten), så det kunde varit värre.

Så här går den:

"Hör nu magistern, här har vi visst en, låt som det svänger om. Den kan vi alla, sjunga och tralla, la-la-la-la-la-la-la-la! Den låter toppen, den går nog opp den, på någon lista snart. Hör vad det svänger, låten den hänger, med den är skön och smart!

Somliga visor, dom kommer och går. Sen finns det andra, som håller i många år.
HEJ!
Hör nu magistern, här har vi visst en..."

Perfekt som loop, bara att sjunga på i timme efter timme.

Varsågoda för tips.

måndag, juli 23

Alla oroar vi oss för något

Godkväll! Strax efter badet vid åttatiden ikväll utbröt tumult i Örnsberg. En 3-åring, som gärna vill vara anonym, kom i efterhand på att han inte alls samtyckte till nagelklippningen som just ägt rum i badrummet.

- KLIPP TILLBAKA NAGLARNA, MAMMA! JAG ÄR RÄDD ATT DE ALDRIG MER SKA BLI SÅ DÄR LÅNGA OCH SMUTSIGA SOM DE VAR NYSS!

Bättre än knark

Jag har tagit två dagars paus från semestern den senaste veckan och låst in mig på det öde frilanskontoret och skrivit som en maniac på min och Johanna Lindbäcks gemensamma bok. Så sjukt kul! Det känns som ASLÄNGE sedan jag skrev på något (även om det egentligen bara var en dryg månad sedan), och jag är ringrostig och seg och har cirka tre timmars startsträcka varje dag med suck och stånk, men efter det! Så sinnessjukt kul.

Glömmer ibland (cirka mellan varje sällsynt gång det händer) att jag blir helt löjligt euforisk av att skriva bok de där dagarna då det känns som att det faktiskt går framåt och jag bara behöver tvinga mig själv lite, lite grann för att textmassan ska växa.

Lite som när man är ute och springer och helt plötsligt orkar en extra kilometer bara så där.

Inte för att det där med springet någonsin har hänt mig.

Men, men.

Ni fattar.

Lisas läsdagbok: Alla mina vänner är superhjältar

Det här har jag läst: "Alla mina vänner är superhjältar", av Andrew Kaufman.

Och det är en: En kanadensisk kort bok (vi snackar 100 sidor) som väldigt många i mitt internetflöde läst och gillat och skrivit om på sistone. Den handlar om Tom, som är den enda vanliga människan around. Alla hans vänner är superhjältar. Han har till och med gift sig med en, Perfektionisten. Olyckligtvis blev hon hypnotiserad på deras bröllop, och nu har Tom blivit osynlig för henne. Inget han gör kan få henne att se henne. Det håller på att knäcka dem båda. När boken börjar har Perfektionisten precis klivit på ett plan, och ska flytta till en ny stad och börja ett nytt liv. Tom vet att han har flygresan på sig. Lyckas han inte få henne att se honom innan de landar har han förlorat henne för alltid.

Det är en knäpp och absurd historia, det här. På ett bra sätt (tror jag). Jag fick lite samma känsla när jag läste som när jag såg filmen "I huvudet på John Malcovich" (skriven av en helt annan Kaufman) första gången och bara: "Ursäkta, men vad är det här för knäppt, och overkligt dravel? Gillar jag det? Jo, men jag tror det? Kanske ganska mycket, faktiskt."

Det här gillar jag med den: Kärlekshistorian mellan Tom och Perfektionisten. Den är väldigt fin. Hela boken bygger på konceptet att den handlar om superhjältar i Toronto (det finns 240 stycken). Och de där hjältarna är visserligen charmigt och skruvat och roligt porträtterade, men det är ändå inte dem/det jag faller för när jag läser. Jag faller för kärlekshistorien. Det andra får jag mest på köpet.

Det här gillar jag inte med den: Well. Eftersom jag inte går igång helhjärtat på superhjältegrejen så tycker jag att de korta, insprängda avsnitten som beskriver de olika superhjältarna är rätt onödiga och lite halvsega. Jag gillar hur Kaufman skriver: kort, roligt, så det känns. Men för min del hade han faktiskt inte behövt ha med (så mycket om) de skruvade superhjältarna.

söndag, juli 22

Min dag som Ernst

Plötsligt händer det! Vaknade upp och var på hemmarfixarhumör och gick (okej, det här är eventuellt lite ljug, men ni fattar) raka vägen från sängen till verktygsskåpet och hämtade borrmaskinen och började borra hejvilt omkring mig. Nu sitter jag här och vill måla om en vägg. Det är en sabla tur för husfriden att vi inte har någon färg hemma, för annars hade Gustav eventuellt kommit hem till ett ommålat vardagsrum lite senare ikväll. Det är inte helt säkert att han hade gillat det.

(Dock att han nyss genomfört en soffkupp här hemma och bytt ut vår soffa på (okej, det här är eventuellt rätt mycket ljug, men ni fattar) eget bevåg. Så kanske att jag har en målarkupp innestående?)

Aja.

Jag målar lite på en skitstor låda istället, så länge. Den har jag färg till. Det ska bli en dinosauriedjungel i den skitstora lådan sen, men säg inget om det till Rufus, för det är en överraskning. Ni vet, lite som ett dockskåp, fast en dinosauriedjungel? Där alla små miljarder plastdinosaurier kan bo? Så.

Det vore förresten mycket vänligt av er om ni kunde komma på ett bättre namn på Skitstora Dinosauriedjungellådan åt mig. Något säger mig att det kanske behövs. Dinolådan? Dinoland? Eller så bara bestämmer jag nåt klämmigt namn själv och målar dit det innan ni hinner blinka. Man vet aldrig riktigt.

fredag, juli 20

Finns det alver där också?

Ibland när jag ringer mannen i mitt liv från jobbet så händer det att han säger: "Vi är i en skog. Det finns vildhästar och enhörningar här."

Då kan det hända att jag nödgas ställa följdfrågan: "Är ni i en fantasiskog nu igen? Eller är det bara enhörningarna som är på låtsas?"

Alltid när det händer så undrar jag efteråt vad mina kontorskompisar egentligen tänker om mig. För att inte tala om vad de tänker om mannen i mitt liv.

Ska kanske fråga dem en vacker dag.

Glimtar av en torsdag

Igår regnade det prick hela dagen.
Men det hindrade inte Svante från att sitta i skrindan och peka med hela handen.

- KATT! KATT! KATT! KATT! KATT! KATT! KATT! KATT!
- Okej, Svante. Vi ser.
- KAAA-ATT!
- Okej!
- KAAA- *går upp i falsett*- AAAA - ATTT!

Jodå.

Det är sant.

Vi träffade en katt!

Sedan packade vi in oss i bilen och åkte hem till Stockholm igen. Då såg jag solnedgång och dimma över åkrar. Det såg ut som ett vykort. Hejdå!

torsdag, juli 19

Rapport från en inaktiv

Det är himla trist att min hjärnverksamhet helt verkar ha stängts av, tycker jag. Trist, men inte så förvånande. Det händer jämt när vi är här. Vi sladdar in på gårdsplanen, jag säger hej till mamma och pappa, drar på mig en fleecetröja och förfaller. Sedan tänker jag inte en enda tanke eller gör en enda grej tills vi åkt härfrån igen.

Inte ens ett litet blogginlägg gör jag.

Eller jo, ett gör jag ju uppenbarligen.

Men det är med nöd och näppe, det säger jag er.

måndag, juli 16

Bio? Sa du BIO?

Idag har jag och min kille varit på bio ihop för första gången sedan kejsar Augustus bestämde att alla skulle skattskrivas. Till detta storslagna event valde vi Wes Andersons nya film Moonrise Kingdom pga ÄLSKAR!!! Wes Andersons filmer. (Topp tre Wes Anderson-filmer av de fem jag tidigare sett: 1. The Royal Tenenbaums 2. Darjeling Limited 3. Fantastic Mr Fox). Gjorde vi ju rätt i. Nu kommer jag behöva utöka den där topp 3-listan till topp 5, för det var redan innan assvårt att peta ut Life Aquatic från listan, och nu måste ju Moonrise Kingdom in någonstans också. Tricky. (Rushmore, däremot, som jag också sett, hamnar utanför både topp 3 och topp 5. Inte pga dålig, men pga inte lika bra.)

Minus med Moonrise Kingdom är att ingen av bröderna Wilson var med, fast de brukar vara det i Wes Andersons filmer. Älskar bröderna Wilson. (Topp två bröderna Wilson: 1. Luke 2. Owen.)

Plus med Moonrise Kingdom var att Bill Murray ändå räcker väldigt långt. Älskar Bill Murray.

Älskar också bio lite kom jag på.

Hej då!

Glimtar av en måndag

This just in: Det är fint att gå på kvällspromenad i krokarna kring det här hemmat. Och det är också fint att man kan få ha flera hem. Lite förvirrande, men fint. Jag åker hem när jag åker hit, och jag åker hem när jag åker härifrån.

Tjommarna på bänken är förresten mina föräldrar.

Om ni undrade.

söndag, juli 15

Bröllopsbakis

Bästis bortgift - check!

Det var så fint. Alla var så glada. Och skorna passade, åtminstone till klockan 02.00. Sedan fick man byta till platta sandaler! För det hade kungen sagt. Och det var bra sagt av honom, tycker jag. Plus att jag höll tal! Och orkade dansa till klockan fyra!

Känns overkligt, så här i efterhand. Speciellt det där med "orka" och "dansa".

Mvh
Trött i Helsingborg

torsdag, juli 12

Plötsligt i Åseda

Vi är på roadtrip genom Småland, har hälsat på hos kompisar i Västervik, och är nu på väg mot mina föräldrar. Nyss passerade vi Vimmerby, och sedan korsade vi Emån. Den var översvämmad. Nu regnar det. Jag har älgskräck.

Det var det.

tisdag, juli 10

Nä, men om man skulle ta sig ett bad, kanske?

Idag har jag varit hemma själv med barnen hela dagen och försökt packa och städa samtidigt, för vi ska åka till Småland imorgon. Det har varit ganska jobbigt. Jag vet inte om det är okej att säga så, att det är jobbigt att vara hemma själv med sina barn, men nu säger jag det i alla fall, för jag tycker rätt ofta det.

Tydligen spelar det ingen som helst roll hur sinnessjukt mycket jag älskar de små liven, för jag tappar ändå tålamodet cirka sju tusen gånger om dagen. Och sen får jag dåligt samvete för att jag gör det. Och sen blir jag arg för att jag får dåligt samvete, för jag skulle ju inte bli en sådan förälder som gick omkring och hade dåligt samvete hela tiden, jag vill verkligen inte bli det, jag tycker inte jag behöver ha det, men det är ju SKITSVÅRT ATT LÅTA BLI!!!

Och då har idag ändå varit en förhållandevis bra dag. Jag har till exempel inte gråtit en enda gång, ens när jag la Svante och han drog loss stora tussar av mitt hår för att komma till ro. Det gör jag annars titt som tätt. På det där frustrerade och trötta och uppgivna sättet, inte på det allvarligt ledsna, nota bene.

Ja, du käre värld.

Ibland önskar jag att jag vore lite mindre intresserad av mina egna intressen och hade lite mindre behov av att vara ifred. Det tror jag hade kunnat vara en stämningshöjare under de här småbarnsåren.

Men, men!

Idag bakade vi chokladbollar som stämningshöjare istället.

Det funkade förvånansvärt bra det också.

Och de är verkligen skitsöta när de sover!

(Barnen, alltså. Inte chokladbollarna.)

måndag, juli 9

Vad jag gör när jag inte bloggar

På lördag gifter sig en av mina allra bästa kompisar, så om ni undrar varför jag inte bloggar så är det för att jag provar olika bröllopsoutfits och övar mig på att gå i skorna jag har tänkt ha på mig. Det går ganska dåligt med skorna. Idag hade jag dem till exempel på mig i en kvart eller så när jag la Svante. Det gjorde lite ont. Bådar ju inte direkt gott. Plus att det var sjukt opraktiskt, för klackarna klapprade jättemycket när jag försökte smyga ut ur hans rum när han nästan hade somnat.

Men, men! Jag har ju flera dagar till på mig att öva.

Och alla som är på bröllop slänger väl ändå av sig skorna till slut och springer barfota framåt natten, va?

Juuust det.

lördag, juli 7

Det du gör, gör även jag

Gammalt djungelordspråk: När storebror tar upp sin gaffel och blåser på sin varma mat innan han stoppar den i munnen, tar lillebror upp sin helt vanliga banan och gör samma.

Inför varje tugga.

Tills bananen är slut.

Helt vanligt.

Glimtar av en idyll


Jamen! Idyllen på den svenska landsbygden just nu, alltså! Man blir ju tårögd. Det är lite av ett under att jag inte hann idyll-instagramma ihjäl mig innan vi åkte hem igen i eftermiddags, men det hann jag inte, och nu är jag i stan igen. Här är det också bra. Hej på er!

Lisas läsdagbok: Det borde finnas regler

Det här har jag läst: Det borde finnas regler, av Lina Arvidsson.

Och det är en: Ungdomsroman om bästa kompisarna Mia och Mirijam, och deras fjortonåriga värld. Det är Mia som berättar. Hennes största fokus i livet just nu är att hon vill döda den där Per, som stjäl Mirijam ifrån henne. Per är fyrtio år, har två barn, och är separerad. Och han "älskar Mirijam". Säger han i alla fall. Mia känner sig skeptisk. (Hej "Glappet" - en av världens bästa tv-serier.)

Det här gillar jag med den: Språket och tonen. För en gångs skull KÄNNS verkligen karaktärerna som fjorton år, och det är dialogen och språkets förtjänst. ”Jag hatar HM:s jeans, dom kan ju inte tänka i sin hjärna.” står det till exempel på ett ställe. Det är roligt. På många ställen är det väldigt roligt. Och jag tycker tonårstonen känns trovärdig.  

Det här gillar jag inte med den: Jag tycker den är lite seg, faktiskt. Det är för mycket utsvävningar, och för lite röd tråd. Jag älskar att vara inne i Mias huvud och följa med i hennes hoppande tankar, men jag älskar det bara i halva boken, och sedan... tröttnar jag faktiskt lite.

torsdag, juli 5

Veckans vego: Färskpotatismos med sparris och rödbetor

En sommar för några år sedan gjorde vår kompis Eric färskpotatismos med citron och dill i åt oss. Sedan dess har jag gillat den där Eric lite extra mycket. Så sjukt gott! Vi brukar äta kokta primöööörer till, typ rödbetor, sparris och morot. Det är somrigt. Och gott. Sa jag gott? Det är gott också.

Det här behöver du till fyra personer:
12-20 färskpotatisar, lite beroende på hur stora de är.
1 kruka/knippe dill
1 citron
1 rödlök
3 dl fet turkisk yougurt
2 msk olivolja
salt
peppar

Och så då förslagsvis:

1 knippe sparris
12-15 färska små rödbetor
Några späda små nyskördade morötter
En klick smör

Så här gör du:
1. Skrubba först rödbetorna och sätt dem på spisen, för de tar längst tid att koka.
2. Skrubba potatisen och koka den mjuk.
3. Hacka under tiden rödlök och dill.
4. När potatisen är nästan klar - koka sparris och morötter.
5. Mosa den färdigkokta potatisen, och rör ned rödlök, dill, turkisk yougurt och saften från en citron i potatisen. Blanda i olivolja. Salta och peppra.
6. Lägg en klick smör på grönsakerna.
7. Ät!

Glimtar av en torsdag

Det är ganska få människor här, om man jämför med New York. Närmare bestämt sex stycken. Vi, och så Gustavs föräldrar. Jag uppskattar det ganska mycket. OCH PIONERNA BLOMMAR FORTFARANDE!!! Dog lilla lyckodöden när jag kom hit och upptäckte det igår. Naturen just nu: Fem plus av fem möjliga. Allt är så fint och blommande att man vill lipa lite. Och med "man" menar jag som vanligt "jag".

onsdag, juli 4

Struthiomimus! Det är mitt slutgiltiga svar. Struthiomimus!

Det här med att börja morgonen med att bli uppläxad av sin treåring, alltså. Jag vet inte.

- MAMMA? VET DU VAD DET HÄR ÄR FÖR DINOSAURIE?
*trycker upp en plastdinosaur i ansiktet på mig*
- Nja. En... Oviraptor?
- AMEHÅÅÅ! DET SER DU VÄL ATT DET INTE ÄR EN OVIRAPTOR! SKÄRP DIG NU. DU FÅR FAKTISKT FÖRSÖKA SÄGA RÄTT I ALLA FALL. VI FÖRSÖKER IGEN.
*trycker in dinosaurien i ögat på mig*
- SER DU NU?
- Jo, jag ser.
- OKEJ. SÄG RÄTT DÅ DEN HÄR GÅNGEN.

New York med småbarn

Vad jag uppenbarligen gör när jag borde sova: Skriver en aslång guideliknande grej  om hur det funkade för oss att åka till New York med små barn. Innan jag glömmer hur det var.  Kanske kan någon ha nytta av den? Hoppas det!
Vart vi åkte: Från Stockholm till New York

Så länge var vi borta: En månad (juni)

Så gamla var våra barn under resan: Rufus var 3,5 år och Svante var 1 år.

Så bodde vi under semestern: Vi hyrde en lägenhet i Brooklyn, via airbnb. Skitbra ställe att hitta boende på till semestern om man inte vill bo på hotell! Tycker också att det var rätt skönt att bo i ett lugnt område i Brooklyn istället för inne på Manhattan just med tanke på barnen.

Vad jag oroade mig för innan vi åkte: Den rätt långa flygresan med två rätt små barn.

Så här gick det med det: Flygresorna (en på dagtid när barnen var vakna större delen av de åtta timmarna och en på kvällstid när barnen sov större delen av de åtta timmarna) gick faktiskt oförskämt bra. Vi hade rätt mycket underhållning (pixiböcker, ipad, musik, klistermärkespyssel) och rätt mycket goda grejer (russin, vindruvor, kex) med oss. Samt överraskningar (paket med liten pryl) som vi plockade fram vid kris. Det funkade! De var hyfsat nöjda, hyfsat tysta, och hyfsat stilla under större delen av tiden. Och vi vuxna var trötta som as när vi kom fram för att vi varit så spexiga hela tiden, men vi överlevde. Det var faktiskt värre att genomlida alla köer på flygplatserna, än att genomlida själva flygningen.

Barnvagn i New York: Ja, det går givetvis att ha barnvagn i New York, men det är farao inte speciellt praktiskt. I alla fall inte om man tänker åka tunnelbana. Det finns varken hiss eller rulltrappor på de flesta tunnelbanestationer, så man får bära vagn upp och ner för en ziljard trappor. Vi tog med en lätt paraplyvagn, och det var nog tur. Det var tillräckligt tungt att släpa den.
Praktisk barngrej jag saknade när vi var borta: Ettåringens höga barnstol. Svante har suttit och balanserat på en kudde och knappt nått med ögonen över bordskanten i en månad och kladdat runt med maten utan att se vad han ätit. MINA NERVER! Fattar inte varför vi inte bara köpte en billig barnstol någon av de första dagarna. Nu hade vi med oss en sack n' seat att fästa på befintlig stol, och de är förvisso väldigt bra, men den funkade inte riktigt på de stolar som fanns att tillgå där vi bodde.

Den här barngrejen är svår att hitta i New York: Barnmat på burk (det finns fruktmos, men inte mat), och välling.

Däremot fanns det: Blöjor med extra allt. Till exempel hade de olika modeller (och färg/mönster) för tjejer och killar. Plus att blöjorna var parfymerade. Som doftljus, ungefär. Om det kan vi säga så här: Jag gillar svenska blöjor bättre. Men det var inga problem att få tag i blöjor när man behövde.

Den bästa barngrejen vi tog med oss: Bärselen (en Manduca) till ettåringen. Vi bar honom på ryggen flera timmar varje dag, och det fungerade fint för samtliga inblandade. Vi hade aldrig pallat att ha två vagnar att släpa upp och ner i trappor istället. Bärselen var också asbra att ha på flyget, när man behövde gå runt, runt och söva barnet. Han sov i bärselen på Gustavs mage nästan hela hemresan.

Bra barnställen vi besökte: Brooklyn Childrens Museum. Moomah. Museum of Natural History. Prospect Park Zoo. Och så gillade barnen verkligen när vi åkte till Coney Island och badade. Missa inte heller High Line Park som är en cool park byggd på gammal järnvägsräls ovan mark i Chelsea. Där kan barnen springa själva, utan att man behöver vara nervös för trafik.
Brooklyn Childrens Museum - bästa barnstället there is. Passar bebisen såväl som åttaåringen.
Så sov våra barn när vi var borta: Treåringen sov i eget rum i egen säng. Och ettåringen sov i den tältliknande resesängen som vi hade med oss, i vårt sovrum. Den resesängen var bra för att den är extremt lätt (2 kilo) och tar liten plats i packningen. Och också för att den hade myggnät, och det fanns gott om myggor som letade sig in i lägenheten så fort vi hade dörrar eller fönster öppna.

Manhattan med kids: Jamen, det funkar! Visst, det är trångt som farao att gå genom vissa kvarter med barnvagn bland alla människor. Och nä, jag tror inte barnen tycker att det är så roligt i längden att sitta i en vagn/bärsele och trängas bland folk och "insupa atmosfär" dag ut och dag in. Men jag tycker det finns tillräckligt många andningshål för att det ska funka. Just när man känner att "Nej, nu MÅSTE vi låta barnen krypa omkring/springa lite" så kommer man till en lekplats med vattenlek och festliga klätterställningar. Eller en park med en barnbokshylla utställd. Eller en karusell. Eller hela Central Park, där man kan springa HUR långt som helst utan en enda bil i sikte. Och man måste kanske inte vara i de folktätaste delarna av Manhattan varje sekund av sin semester? Det är rätt fint att hänga i olika parker och äta glass också, jag svär.
Det är inte alla lekplatser som har fräcka kikare. Men en del! Och det finns lekplatser lite här och var.

New York-bornas inställning till barn: De verkar gilla dem! Alla är väldigt snälla och vänliga och gulliga mot barnen, och småpratar med dem hela tiden. Men om man tänker gå på restaurang på kvällen och vill ta med sig två barnvagnar så kan det vara idé att fråga om det är okej/finns plats först. Det är inte alla ställen som vill ta emot ett helt cirkussällskap med barn och vagnar och fan och hans moster, faktiskt.

Om värmen: Det är varmt i sommaren på New York. Jag är rätt säker på att vi hade tur, och råkade vistas där en juni som var ovanligt sval. Ändå tyckte vi att det var på gränsen till outhärdligt varmt en del dagar. Skulle vi åka dit med barnen igen skulle jag nog satsa på att åka i april/maj. Och definitivt undvika juli/augusti.

Om jetlag: Vad kan jag säga? Det tog en vecka för våra barn att helt ställa om när vi kom fram, och jag tror det kommer ta lika lång tid att ställa tillbaka oss nu när vi kommit hem. Det är ju lite krångligt förstås. Men det får det väl vara värt?

Så mycket kostar det: Flyget kostar ungefär 4000-5000 kronor per person, tur och retur. Barn under 2 år flyger (nästan) gratis. Barn över 2 år betalar fullt pris. Jag tror vi betalade 15000 kronor för hela familjens flygbiljetter. Boendet kostar så klart helt sjukt olika beroende på hur och var man bor. Det går att sortera på pris på airbnb. Vi betalade 21000 kronor för vår lägenhet, för hela månaden. Och levnadskostanden, well. Man sparar ju in en del om man bor i lägenhet och har tillgång till kök, så man slipper äta all mat på restaurang. Mat (från matbutik) kostar ungefär lika mycket som i Sverige. Mat på restaurang är lite billigare än i Sverige. Tunnelbanan kostar 2 dollar/resa, barn åker gratis. Och alla tjänster (lämna in din tvätt, få dina naglar manikyrerade etc, etc, etc) är jättebilliga. Men det finns tusen saker att göra, och tusen saker att köpa, så ja. Det går åt en hel del pengar.

Övrigt tipz: Ha alltid badkläder och handduk med på stan. Plötsligt, när man minst anar det, kommer man till en fontän som barnen kan bada i, eller en lekplats där det finns vattenspridare. Och det blir lätt så dålig stämning om man måste säga nej för att man glömt ta med ombyte. 
Det finns flera stränder som går att nå rätt enkelt med tunnelbanan. Det är ju en bra grej om det är varmt ute.



Har jag glömt något ni vill veta? Fråga gärna i kommentarerna, så fyller jag på. Och lägg gärna till egna tips om ni har fler!

tisdag, juli 3

Gissar: Som en mört

Hur pigg och balanserad är man när man börjar gråta för att det ligger några brödsmulor under bordet, där ettåringen ätit bröd?

Och framförallt, hur dum i huvet?

Det är ju inte som om barnet i fråga är känt för något vidare bordsskick. Idag hittade jag ris i örongången på honom efter middagen.

04.02 and counting

Om Rufus och jag sover ännu?

Nä.

Vi leker med dockor och äter mackor och ser på dinosaurieklipp på youtube och åtminstone hälften av oss (det vill säga jag) börjar lite smått fundera på om det inte vore enklast att bara avliva mig. Rakt av. För om tre timmar ska jag förmodligen gå upp med det lilla barnet, som är liiiite snabbare på att fatta det här med tidsomställningar än det stora. Och sen ska jag ta hand om båda barnen själv hela dagen utan att slänga vare sig dem eller mig själv från balkongen.

Eh.

Ja.

Om ni föreställer er en människa med enormt tålamod, som bara låter alla konflikter rinna av henne som vattendroppar, och står lugn som urberget i mitten med barnen runt omkring sig och bara *ler milt* och *är god*  och *klokt konsekvent i sin barnuppfostran* prick hela dagen? Om ni gör det?

Då har ni frammanat den exakta bilden av hur jag inte kommer att vara imorgon.

Huka er, Örnsberg.

måndag, juli 2

Ställa om sig? Pfft! För mesar.

Ikväll somnade båda barnen i ganska hyfsad Sverigetid, och Gustav skickade glatt iväg ett sms till mig som var på stan att "allt nog var på väg att bli normalt igen nu" och tänkte att jetlaggen var över.

Jorå!

Nu är klockan 23.28, båda barnen är vakna igen och frågar efter "fruskot" och "vill leka lite".

Oh the joy.

söndag, juli 1

Att komma hem

Jetlag. Lite som att vara sjukt bakfull, utan att ha varit full. YEJ!

Men vi är hemma! Och resan gick som en dans! Nu går vi omkring här och gäspar och älskar vårt hem och det goda, goda dricksvattnet som kommer ur kranen. Vi hörs när vi gjort det en stund till. Okej? Okej.