lördag, juni 30

En parentes, bara

(Det här med manikyr och pedikyr. JAG ÄLSKAR SKITEN! Alla som åker till USA måste komma ihåg det. Att det kostar nästan inget att få manikyr, och att det är helt sjukt värt att lägga lite tid på.)

Bye bye, Brooklyn


Det har sannerligen varit ett sant nöje att lära känna dig.

fredag, juni 29

Snart Sverige

Vi har börjat packa, för på lördag flyger vi hem.

Det känns lite vemodigt ändå.

Men på den ljusa sidan har vi att ni snart slipper bombarderas med New York-bilder! Jag har förstått att det är en del av er som längtar efter att det ska bli lite ordning och reda här inne. Mindre soliga amerikanska gatuvyer och lite mer hederlig svensk vardag.

Ni behöver inte vara nervösa. Snart är allt som vanligt, och jag tänker bombardera er med bilder från svensk landsbygd istället.

Mmm... svensk landsbygd.

Trots att jag fått rapporter om getinginvasion på övervåningen av vårt torp så tänker jag nog ändå kyssa marken framför den där slitna gamla torpdörren när vi sladdar in där senare i veckan.

Man kan få gilla flera ställen i världen, va?

Min topp fem (utan inbördes ordning) är i så fall: Vår lägenhet i Örnsberg. New York. Vårt torp som ligger utanför Vingåker. Paris. Och Säljeryd i Småland.

Bubblare: Berlin.

Av det drar jag slutsatsen att jag gillar rätt stora städer. Eller skog, där husen ligger längs med grusvägar.

torsdag, juni 28

Att sova middag i omgångar och gnälla konstant

Vi kompenserar så fint i den här familjen.

För att väga upp för gårdagens BÄSTA DAGSSCHEMA EVER eller hur jag nu uttryckte mig i min eufori i går kväll, har vi idag gjort: inget. Ingen orkar nåt. En gång för några timmar sedan försökte vi lämna lägenheten och gå till en park, men det var så jobbigt så vi vände och gick hem igen.

Att suga ut det bästa av de sista dagarna, pfft!

Överskattat.

Glimtar av en onsdag

Idag fyllde Gustav år, så vi firade med att ha den kanske bästa dagen på hela semestern. Så här gjorde vi det: Först delade vi ut presenter. Sedan åkte vi till East Village och tyckte det var ett sjukt trevligt område. Sedan hittade vi en asbra park där man kunde äta lunch, leka i klätterställning och gräva i sandlåda. Sedan köpte jag en klänning. Till. Och så gick vi genom Nolita, Noho och Soho till Washington Square. Där åt vi cupcakes. Det var kladdigt. Sedan slängde Rufus och Svante av sig kläderna och kastade sig i fontänen och badade i en halv evighet. Och sedan åkte vi via hemma till Williamsburg och åt middag på en uteservering, medan barnen sov i sina vagnar. Och nu är det är natt och då får man sova. Mmm... sova.

Antecknar ni?

Bra, för när ni åker till New York någon gång tycker jag ni ska kopiera ovanstående dagsschema och göra samma, på grund av BÄSTA DAGSSCHEMAT EVER!

Fast ni kan köpa en annan dricka till lunchen, för det där teet var egentligen inte så jättegott. Det hade mest snygg etikett.

Håll inte inne med något för all del

Herre du min skapare vad amerikaner säger vad de tycker hela tiden.

"Är inte den där killen för stor för vagn?"
"Vilket blont härligt hår!"
"Konstigt namn."
"Väldigt fin klänning!"
"Napp? Nej, det är bara för bebisar."
"De där barnen borde ha solhattar."
"Vad gullig han är."
"Det där är en tjejtröja. Är han inte kille?"

Etc, etc, etc.

Det är ovant.

Och lika delar kul, lika delar irriterande.

Förrutom det där med tjejtröjan, för det var bara irriterande. Ibland är jag glad att killen med tjejtröjan inte förstår engelska.

tisdag, juni 26

Glimtar av en måndag


Tack för alla kreativa förslag på grejer jag skulle kunna hitta på under min ensamma dag på stan! Gillade speciellt det som gick ut på att jag skulle föna håret på salong, men följde det underligt nog i alla fall inte. Det här gjorde jag istället: Åkte till Union Square. Kollade på choklad på Max Brenner. Vände och vred på böcker på Strand. Gick Broadway ner till Soho. Köpte en klänning på Anthroprologie. Kastade mig in under ett tak när himlen öppnade sig. Åt en brownie. Drack en kaffe. Funderade på att amputera min ena fot för att jag har ett myggbett under fotsulan som snart gör mig GA-LEN. Kastade mig in under ett nytt tak när himlen öppnade sig igen. Försökte åka upp i Rockefeller center och se på utsikt, men misslyckades pga stängt. Åkte upp i Empire State building istället. Såg jättelångt. Blev jättehungrig. Gick till Korea town och åt tofu. Åkte hem. Slut!

Man kan säga att det var en bra dag.

För det var det.

måndag, juni 25

Okej, snabbt nu!

Jag har dealat till mig en halvdag på eget bevåg igen, men kan inte för mitt liv bestämma mig för vad jag ska göra med den. Det är liksom sista chansen, känner jag. Ska jag åka upp i Empire State Building och kolla på utsikt? Gå på MoMa? Guggenheim? Strosa omkring och titta i butiker, igen? Göra manikyr, igen? Eller bara gå runt, runt och dricka kaffe på olika ställen och kolla på folk, igen?

Ingen vet. Förutom kanske ni.

Vad hade ni gjort, om ni hade haft en halv dag i New York på er, helt själva?

Glimtar av en söndag





Vår äldsta son är de Små Pryttlarnas Man, har vi upptäckt. Vi går in på enormt stor leksaksbutik - hans fastnar i en timme vid hyllan med de små, små uppvridningsbara plastleksakerna för två dollar. Vi går på naturhistoriska museet - han fastnar i en timme i shoppen vid hyllan med de små, små plastdinosaurierna. Vi går förbi en souvenirbutik med miniatyrfrihetsgudinnor i fönstret - han vrålar BACKA!, rusar in och börjar leka med små, små turistfällor.

Idag tog vi med honom till Chinatown.

Eh.

Förstår ni hur många små, små saker som finns i Chinatown?

Jag kan annars säga: DET FINNS JETEMÅNGA.

Tror eventuellt vi vänt och vridit på en ziljon små, små guldiga katter som vinkar idag. Och på lika många små, små drakar som sprutar eld. Och en hel del små, små fiskar som blinkar. Och minst tusen *infoga valfri liten, liten sak och upprepa sedan infogningen evighetsmånga gånger*.

Vi kom hem med en sådan där liten, liten glaskula fylld av vatten och snö, ni vet. När man vänder på den faller det små, små snöflingor över ett New York i miniatyr. Den är ful. Men den är liten! Och det är ju huvudsaken, verkar det som.

söndag, juni 24

Upp igen! Och så ner.

En ettårings kärlek till trappor.

Alltså!

Jag förstår att det är kul att lära sig något nytt, men ärligt talat. Är det verkligen rimligt att ha som största intresse i livet att oavbrutet krypa upp och ner och upp och ner och upp och ner och upp och ner för en trappa och aldrig tröttna?

Glimtar av en lördag





Coney Island - vilket bisarrt ställe egentligen. Strand och nöjesfält i ett. Idag var det dessutom Mermaid Parade, och en driljard människor utklädda till sjöjungfrus (och annat smått och gott) gick parad längs huvudgatan och spelade musik och hade sig. Det är nästan så jag tror att jag har hallucinerat fram hela alltet.

Anyhow, det är lite svalare nu, så idag tyckte alla att livet var kul igen. Känns fint.

Det var nästan det jag oroade mig för mest inför den här resan, att det skulle vara helvetesvarmt hela tiden. Det kan ju vara helvetesvarmt i New York, har jag förstått. Men det har varit lugnt hittills. Två dagar helvetesvarmt av 23 möjliga, det tycker jag är över förväntan.

lördag, juni 23

Lena Dunham for president


Ikväll ser jag de tre sista avsnitten på första säsongen av Girls, och JA! vad jag helt ohämmat instämmer i hyllningskören över denna tv-serie. Så. Väldigt. Bra.

Vet ni om Lena Dunham (26-åringen som skapat, skrivit, regisserat och spelar huvudrollen i serien) bor i New York på riktigt? Jag går nämligen omkring och håller utkik efter henne hela tiden, så att jag kan vara beredd och slänga mig ner på marken och kyssa hennes fötter om hon skulle råka gå förbi. Känner så här: GENI! Kvinnan är ett geni!

Känner också: Himla piggt av mig att jag hänger i Brooklyn den här månaden och går i Girls fotspår innan det typ ens finns några fotspår att gå i. HA! Vem kunde ana? Jag menar, inne på Manhattan har folk gått i Sex and the citys fotspår i åratal. Jag utgår från att det kommer bli ungefär samma grej här i girlshoodsen vilken dag som helst nu. Kanske borde leta upp Hannas och Marnies lägenhet i Williamsburg imorgon och rista in LISA WAS HERE på väggen, eller så?

Något måste man ju göra med sin lördag, menar jag.

Säkrat medborgarskapet


Jordgubbar på midsommarafton - check!
Grädde på midsommarafton - check!

Man får ju inte vara dum.

Dinosauriegodisar till frukost, någon?

Grej jag testat idag: Försökt göra en deal med min äldsta son angående lördagsgodis. Vi var nämligen på naturhistoriska idag, han och jag, och han hittade några SU-PER-HÄF-TIGA dinosauriegodisar som han kände att han inte kunde leva utan. Så vi kom överens om att vi skulle köpa godisarna, lägga dem i skåpet, och spara dem till imorgon. Till lördag.

Det var en bra deal, tyckte vi båda.

Då, på museet.

Nu är klockan 21.42, och Rufus sitter vid köksbordet och stirrar stint på dinosauriegodisarna med darrande underläpp. De senaste timmarna har han tänkt konstant på dessa godisar, pratat om dem, pratat med dem, tittat på dem, klappat på dem, försökt lukta på dem, lekt med dem, gömt dem, hittat dem, lyckats förhandla sig till att få öppna förpackningen och rada upp dem på köksbordet (!!!), stirrat på dem, försökt förhandla sig till att få smaka på dem, och slutligen - CHOCKEN - gråtit lite över dem.

Han har också försökt förklara för mig att det är imorgon idag. Samt hävdat att dinosauriegodisarna "INTE TRIVS RIKTIGT HÄR PÅ BORDET, MAMMA. DE VILL VARA I MIN MAGE."

Om han kommer att äta dinosauriegodisar i gryningen, innan frukost?

Oh, yes.

Om jag kommer att göra samma deal med honom jättemånga gånger till?

Vi får se lite.

fredag, juni 22

På förekommen anledning

Om man inte äter en enda sill, inte dricker en enda nubbe, inte smakar en enda jordgubbe och inte dansar kring en enda stång under midsommarafton - blir man automatiskt fråntagen sitt svenska medborgarskap då?

Glimtar av en torsdag




Det är verkligen varmt här nu. Alltså verkligen varmt. Så att man inte står ut när man är i solen. Åtminstone inte om man är där längre än två minuter. Så idag provade vi om det var bättre på stranden istället, och tog tunnelbanan till Brighton beach. Det var bättre, om man var i vattnet och badade. Men så fort man inte var det, var det vansinnesvarmt igen. Svante pallar det inte riktigt. Inte vi andra heller egentligen, men vi skriker i alla fall inte rakt ut när vi får nog. Imorgon satsar vi således på aktivitet inomhus, i luftkonditionering. Ni vet, då när ni ska springa runt en stång och sjunga små grodorna och så där.

Glad midsommar!

torsdag, juni 21

Sommaren då alla gjorde slut

Om jag just googlade "Johnny Depp Vanessa Paradis" för att läsa om deras separation? Svar: Ja.

Allvarligt, måste hela världen göra slut, helt plötsligt? (Hela världen = en massa bloggare + Johnny och Vanessa.) Det är för farao skitsorgligt!

Lisas läsdagbok: Svart stig

Det här har jag läst: Svart stig av Åsa Larsson

Och det är: Den tredje delen i Åsa Larssons deckarserie om Rebecka Martinsson. Ni tycker inte jag börjar bli tjatig, väl? Hoppas inte, för jag tänker läsa resterande delar också. I den här boken har Rebecka flyttat från Stockholm och bor permanent i Kiruna igen, och blir indragen i ett nytt mordfall. Den här gången är det Inna Wattrang som blivit dödad - en höjdare inom Kallis Mining, en sfär av gruvbolag som arbetar både i Kiruna och Uganda. Och det handlar mycket om just det - Kallis Mining, människorna bakom företaget, kapitalism, girighet, etc, etc, etc.

Det här gillar jag med boken: Okej, nu är jag tjatig. Men språket och personerna. Rebecka! Anna-Maria Mella! Sivving! Jag tycker också hela grejen med Kallis Mining och personporträtten av ledarna bakom det företaget (där stora delar av världen dras in i handlingen) är spännande på ett annat plan än handlingen i de förra böckerna (som aldrig lämnade Kiruna). Men mest gillar jag verkligen att läsa om de här personerna, jag skiter rätt mycket i vad det är för mord och så där, bara jag får läsa om Rebecka.

Det här gillar jag inte med boken: Det är rätt många trådar, många personer och många sidospår att hålla reda på. Och jag tror att det därmed är lägre tempo än i de förra delarna? Men det stör mig bara lite, jag gillar den över lag väldigt mycket ändå.

Glimtar av en tisdag






Det finns en hel del bra ställen för barn i den här stan, det finns det verkligen. Igår var vi på Moomah i Tribecca. Så sjukt trevligt ställe! Tänk lika delar schysst café (med goda bagels, gott kaffe, smoothies, frukt), lika delar schysst butik (pyssel, pussel, klistermärken, prints) och lika delar workshops (barnen får måla, bygga, skulptera och greja). Och så fanns det läshörna och leksaker och kritor som barnen kunde använda medan vi tog det lugnt. Det jag gillade mest var att det verkligen var schysst för vuxna också, det var liksom inget lekland med gräll plast och tusen skrikande barn, det var ett bra café, dit jag gärna hade gått även utan barn. Det bara råkade finnas en massa underhållning för kidsen också, så vi vuxna kunde dricka kaffe och surfa på gratis internet och slappa, medan barnen hade kul. Samtliga i sällskapet mycket nöjda med det upplägget.

onsdag, juni 20

Döingar

Det är mycket uppklarade mord i min vardag just nu. Har sett klart andra säsongen av The Killing - vet äntligen vem som mördade Rosie Larsen! Har läst klart Svart stig av Åsa Larsson - vet äntligen vem som mördade Inna Wittrang!

I övrigt är det trettiofem grader varmt, och nyss blev jag nästan en döing själv när jag fraktade mig själv och två barn hem från ett museum. Nu ligger vi under AC:n och flämtar och dricker saft. Hej på er!

tisdag, juni 19

Glimtar av en måndag






Detta var vad jag gjorde idag: Åkte till Soho. Köpte skor. Provade många kläder. Köpte några. Gick in på Dean & Deluca och tittade på fint godis och färgat socker. Funderade lite över vad man hade färgat socker till. Kom inte på något. Gick vidare. Drack kaffe. Tittade på folk. Gick in på en salong och manikyrerade mig. Gick till West Village. Åt en sallad med sparris och getost. Drack kaffe. Tittade på folk. Gick till Magnolia Bakery. Köpte cupcakes. Åkte hem. Åt upp cupcakesen. Bloggade om det. Slut.

Packåsna på vift

Det har hänt vid ett flertal tillfällen den här semestern att jag refererat till mig själv som "packåsnan". Det beror nog mest på att vi fraktar runt ett mindre cirkussällskap i stan hela himla tiden. Cirka varje morgon lämnar vi lägenheten vid niotiden, och kommer inte hem igen förrän till middagsdags, och cirka varje morgon tar vi med oss följande persedlar när vi går:

2 st barn av varierande vikt
1 st barnvagn
1 st bärsele
1 st tygpåse med melon, kex, russin, mackor, drickor och bananer
1 st tygpåse med blöjor och våtservetter och solkräm
1 st tygpåse med klädombyte för barn och kofta till mig
1 st tung kamera
1 st handväska med plånbok, solglajor, nycklar och telefoner
2 st solhattar
2 st paraplyer
2-3 st guideböcker
Lite annat varierande krafs

Stora delar av denna packning kan vi i bästa fall rulla framför oss. I sämsta fall (typ varje gång vi ska upp eller ner ur tunnelbanan eller när trottoarerna är jättetrasiga) får vi bära alltihop.

Jag vill att ni har ovanstående i åtanke när jag nu ska försöka beskriva hur det kändes att idag lämna allt ovanstående utom handväskan och kameran i Brooklyn, och äntra Manhattan på eget bevåg. Det kändes så här: UNTZ-UNTZ-UNTZ, FREEEDOM!!! Jamen, ni förstår. Jag behövde inte ens gå igenom emergency exiten i tunnelbanan och sätta igång larmet (som man måste göra om man vill ha igenom en barnvagn), jag kunde gå genom spärrarna som en normal person! Höll i lyckoruset över detta på att okynnesåka bort hela eftermiddagen på tunnelbanan, men lyckades till slut hindra mig och göra vettigare saker med min fritid. Till exempel: Få manikyr och pedikyr på salong för cirka inga pengar alls.

Hur det kändes? UNTZ-UNTZ-UNTZ, LYXEN!!!

Älskar denna dag lite mer än vad som är klädsamt, faktiskt.

Mvh
euforisk_80

måndag, juni 18

OkejRRRå

Minns ni killen som inte kunde säga R? Som döpte om sig själv till Jufus? Han kan säga R nu. Herre du min skapare, vad han kan säga R! Och som för att överkompensera för de förlorade åren har han nu helt slopat bokstaven D till förmån för ett helt hysteriskt rullande R.

"VaRRR äRRRu, mamma?"
"Va göRRRu, pappa?"
"Jag vill haRRRen, fattaRRRu väl!"

Den småländska modern bara: Vim äää du ägäntlijen baaan till, onge? Schäääp dig.

söndag, juni 17

Fyllekäk 2.0

Har ni någon gång funderat över hur det skulle vara om säg... konditorier hade nattöppet? Kan jag tala om för er. I förrgår kväll såg jag en kille som gick gatan fram genom West Village och åt från en hel prinsesstårta direkt ur kartongen.

Bra? Dåligt?

Ingen vet riktigt.

Tofurky


Hej alla matbutiker/matmänniskor i Sverige, kan ni börja importera/göra/fixa fram den här produkten och sälja till en billig penning lite överallt? Det skulle göra samtliga i min familj mycket glada. Dels på grund av tokroligt namn, och dels på grund av tokgott. Tofurky är rökt och kryddad tofu i tunna skivor, som man kan lägga på mackan. Lite som rökt kalkon, fast utan djur i. Tack på förhand!

Glimtar av en lördag



Idag har vi varit på Brooklyn Flea. Igen. Fast den här gången höll den hus i Fort Greene, och det var ännu varmare än förra gången. Kanske tusen grader i solen? Förmodligen tusen grader i solen. Jag köpte hur som helst en klänning, som jag är glad över, som ni ser. Går jag upp ett enda gram kommer knapparna i den visserligen att sprätta iväg över världen med blixtens hastighet, men så sjukt mycket som vi vandrar omkring den här månaden kan det rimligtvis inte komma att bli några problem. Fort Greene var trevligt! Där finns till exempel en sjusärdeles fin park med mycket skugga under många träd, och grönsaksmarknad vid ingången där man kan köpa körsbär. Eller ja, idag kunde man det i alla fall. Områden jag skulle kunna tänka mig att flytta till i Brooklyn så här långt: Williamsburg, Park Slope, Fort Greene. Eller kan jag tänka mig att bara flytta runt med Brooklyn Flea lite överallt, för det är ta mig tusan en antik/vintage/loppmarknad som heter duga, det.

lördag, juni 16

Glimtar av en fredag

Hela den här dagen har egentligen gått åt till att ladda inför fotboll, se fotboll och deppa efter fotboll, men nu talar vi inte mer om det, för jag blir på så dåligt humör. Vi har åkt karusell i Prospect Park också! Det var fint. Och igår kväll såg vi president Obama i West Village, när han åkte hem efter att ha varit på party hos Sarah Jessica Parker. Tänk om min lillasyster kändisspanaren hade varit med då! Hennes huvud hade väl exploderat av upphetsningen.

En dålig hårdag

- MAMMA, DITT HÅR ÄR JU ALLDELES SKRYNKLIGT. HAR DU DUSCHAT SNETT, ELLER?

fredag, juni 15

The Sausage

Tips från coachen: Döp inte er unge till Svante om ni vill curla fram någon slags amerikansk karriär för honom. Det är ett omöjligt namn i det här landet. OMÖJLIGT!

"What's your name, little cutie?"
"Svante."
"What?"
"SVA-NTE."
"WHAT?"

I eftermiddags diskuterade vi lite om vi inte hade något smeknamn för det arma barnet som vi kunde köra med istället när folk frågade. Men alltså, "korven"? Jag vet inte om det är bättre. Lika svårt att säga på svenska, och att översätta... nja.

"What's your name, little cutie?"
"Ah, his name is Svante, but never mind. You can call him The Sausage."

Eller för den delen: "Hot dog."

Jag vet inte.

Funkar? Funkar inte?

torsdag, juni 14

Joel och Per Åhlin

Vi har besök den här veckan, av våra kompisar Joel och Pauline. Det är roligt på många sätt. Bland annat är det roligt för att Rufus vägrar lära sig vad Pauline heter, och konsekvent kallar henne för Per Åhlin.

"Ska vi se om Joel och Per Åhlin har vaknat ännu?"
"Ska inte Joel och Per Åhlin äta med oss?"
"Nu ska jag gå upp och hoppa. I Joel och Per Åhlins säng."

Hehe.

Jag kommer inte tröttna på hela veckan.

Glimtar av en onsdag


Innan och efter sjukstugebesöket gick vi omkring i Chelsea, och på/i High line park idag. Lätt en av de bästa grejerna vi gjort hittills den här semestern. Dels pga coolt med en park som går ovanför mark (längs med ett gammalt tågspår) och dels pga shitloads med snygga gamla industribyggnader att titta på. Plus också för inga bilar, så att samtliga i sällskapet kunde härja fritt. Sedan fick jag äntligen äta en donut också. Man kan liksom inte vara i USA i en månad och låta bli, det har kungen sagt.

Het


Annan grej jag gjort idag: Satt sista handen vid en novell jag skrivit som ska ingå i den här snygga samlingen, som släpps på Gilla böcker i början av hösten. Het är en samling heta (erotiska) noveller för ungdomar/unga vuxna.

Kanske det svåraste jag skrivit i mitt jordeliv? Är ovan och rätt så obekväm med cirka allt som rör projektet: Till exempel det här med att det ska vara en novell. Och till exempel det här med att den ska vara het. Oh lord.

Men, men. Nu har jag i alla fall skickat in sista korrvändan, och  känner mig nöjd. Och - sjukt stolt. Mitt namn bland alla dessa genier till författare! På en bok som jag verkligen tror kan bli bra! På så många sätt!

Den släpps den 3 september, och ska man gå på bokmässan i Göteborg kan man höra några av författarna (inte jag, men väl Jenny Jägerfeld, Sara Olsson och Åsa Anderberg Strollo) prata om boken under ett miniseminarium på torsdagen, klockan 13.00.

Myggor kan väl inte ens boxas?

Idag har vi testat amerikansk sjukvård. Så här gjorde vi det: Svante fick så många myggbett i ansiktet att plötsligt svullnade upp som en boll, och till slut kunde han inte öppna ögat. Då blev vi nervösa. Så... ja. Vi letade upp en barnläkare med akutmottagning och betalade 1000 kronor för att en doktor skulle titta på honom och säga att det inte var någon fara, och ge honom medicin mot den allergiska reaktionen. Nu har svullnaden gått ner lite, och vi är inte så nervösa längre. Men förutom att vi (jag och barnets far, that is) är rätt kassa på att hantera när vi blir så där ängsliga över våra barns hälsotillstånd, så gick det oerhört smidigt ändå. Inga väntetider. Inga köer. Inget krångel, ens. (Förutom när jag sa vad barnet hette: "Svante Bjärbo". Då sa sköterskan: "WHAT?!? God bless you, child." Jag tror hon tyckte det var ett krångligt namn.) Det skulle vara den där tusenlappen då, som sved. Annars gick det under omständigheterna mycket bra.

Men, alltså. Ni skulle se honom. Folk som i vanliga fall brukar gulla med honom på tunnelbanan och skrika "Oh, hi blondie! You're so cute, oh you're such an angel!" har idag fastnat någonstans halvvägs när han vänt den svullna sidan till. "Oh, hi blondie! You're so cu...OH MY GOD, WHAT HAPPENED TO YOUR FACE???"

Han ser ut som om han gått värsta sortens boxningsmatch.

Och så har han bara slagits med en mygga.

tisdag, juni 12

Glimtar av det där stället vi bor på




En del av er har frågat hur vi bor när vi är i New York, och var vi hittade boendet. Så här: Vi hyr en lägenhet av ett par i Brooklyn, i ett område som heter Bedford Stuyvesant. Vi är möcket, möcket nöjda med det. Lägenheten ligger i ett brownstonehus, och vi hyr två av våningarna i huset. Det betyder två gigantiska sovrum på övervåningen, och hall, kök, allrum och badrum på nedervåningen. Plus att vi har uteplats! Den är lyxig. Åtminstone när man inte får myggbett.

Vi hittade lägenheten på airbnb.com, som är en asbra sajt om du letar boende för semestern (och då menar jag inte bara semestrar i New York, utan i hela världen) och inte vill bo på hotell. Där lägger privatpersoner ut sina boenden till uthyrning, du klickar i vart du vill åka och när, och söker sedan runt bland alternativen. Eftersom vi skulle ta med två barn var det rätt många alternativ som föll bort, för det är inte alla som vill hyra ut sina lägenheter till ettåriga tornados som kladdar runt med jordnötssmör på alla möbler och gastar klockan fem på morgonen. Konstigt nog. Och så ville vi gärna ha två sovrum, hyra en hel månad, och helst inte heller betala en miljard. Så vi fick leta en stund. Men nu är vi här, och det är sjukt trevligt! Och det är värt en hel del att boendet är sjukt trevligt, eftersom vi trots allt tillbringar rätt mycket kvällstid i lägenheten, när barnen sover. Hade vi åkt utan barn hade vi nog satsat mindre på schysst lägenhet och mer på schysst kvarter. Inte för att kvarteret där vi bor i nu är uselt eller otäckt eller så, men det händer liksom inte så mycket här mer än att folk bor. Det är inte restauranger och gatuliv och caféer och happenings här - det är mest hus.

Men husen, som sagt - möcket fina. Och hyresvärdarna, Edvin & Noah - möcket trevliga. De bor på våningen ovanför oss. Vi ser inte så mycket av dem, men om man undrar något så kan man gå och knacka på hos dem och fråga. Möcket praktiskt.

Två glada tummar upp för boendet, således! Har inte ens sett spår av en enda New York-råtta.