lördag, mars 31

Jag skrattardede lite i början, men nu har jag vant mig

Det här att vårt stora barn skapat en egen form av imperfekt genom att lägga till ändelsen "dede" på alla presensord... måste man rätta honom? Jag tycker "rapardede" och "ramlardede" och "kissardede" och "pekardede" funkar fint.

Glimtar av en... vet inte, vecka?


Nä, det har inte ordnat upp sig ännu. Sedan jag upptäckte Camera + och Instagram har min vanliga kamera mest legat och dammat här på en hylla. Men, men. Jag har i alla fall roligt med mobilkameran. Alltid något.

fredag, mars 30

Och grejen hon har i mungipan är...

Fast en grej! Ni missade väl inte igår, när jag avslöjade på Rabén & Sjögrens blogg vad det är tjejen på mitt bokomslag har i munnen?

Här! Får ni äntligen svaret.

Godnatt då

Ledsen att jag är en sådan usel bloggare för tillfället, författarprat har den effekten på människan. True story. Studier visar att 12 författarföreläsningar på 3 dagar är exakt tillräckligt många för att en människas hjärna ska försättas i ett stadium av: ööööööh? Och om man på det adderar en tre timmar lång tågresa med två otåliga barn som vill bli underhållna prick varje sekund så förvandlas inte bara hjärnan utan hela människan till en Levande Död.

Jag vet, det är synd.

Men nu är vi i alla fall hemma igen, och det är helg.

#yej

onsdag, mars 28

Fyra författarprat senare

Åååå, vilka fina elever jag träffat idag då! Satt som små välartade ljus och lyssnade och ställde bra frågor och var trevliga. Jag brukar alltid fråga hur många i klasserna som läser böcker av egen fri vilja (utanför skolan). Det varierar väldigt hur många som räcker upp handen på den frågan. I vissa skolor/klasser är det noll. Men i dagens skola - många ivriga händer upp. Det blir alltid roligt då. Eller ja, det blir faktiskt oftast roligt oavsett, men det blir enklare om eleverna faktiskt gillar böcker. Vi klickar liksom lättare då.

Annan grej som förresten kommer upp på 100% av mina författarbesök: Zlatan. Är det bara jag, eller pratar alla elever om Zlatan med alla författare de träffar? Skulle inte förvåna mig om det är jag. Jag pratar om Zlatan rätt ofta har jag märkt.

Oh, well.

Nu är det natt.

Jag har sängen full av fluffiga hotellkuddar.

Hejdå!

tisdag, mars 27

Hej Göteborg!

Vi missade inte tåget, och vi hann packa. Det blir ju lätt så när båda (!!!) barnen i familjen bestämmer sig för att gå upp klockan FREAKING FYRA på morgonen. Fyra på morgonen just nu är ungefär som tre på morgonen nyss. Med sommartid och allt. Jag bara säger det, så ni ska förstå vidden av exakt hur mycket mina ögon svider för tillfället.

Jallafall, nu är vi framme i Göteborg. Här är det sommar! Det är fint. Jag är på hotell, och resten av familjen är på kollo hos farmorn och farfarn några kilometer bort. Ganska underligt egentligen, kan man tycka. Men så fick det bli. Jag ska ju jobba, och de ska ju bara... leva rövare, som vanligt. Och med tanke på graden av tröttma har jag inte direkt svårt att se fördelarna med den här dealen just nu. Chanserna för att jag ska sova som en sten utan ett enda barn som klättrar på mig i denna hotellsäng inatt = möcket, möcket stora. Och det är ju kanske bra när man ska upp i ottan och prata i en massa klasser.

Fast jag får inte sova än, riktigt. Dels på grund av att det bara är eftermiddag (doh!) och dels på grund av att jag ska gå på ett event och "presentera mig själv på fyra minuter" på en scen inför pedagoger och bibliotekarier. Man får hoppas att jag är någorlunda rolig, annars lär jag väl tappa koncentrationen och somna mitt i mina 4 minuter i rampljuset.

Hade just varit snyggt.

måndag, mars 26

Vilar mig i form

Hej hej, nu är det kvällen innan vi ska åka på tredagarsutflykt. Borde man packa då? Jag tänker att jag kanske borde det, men jag tyar inte resa mig från soffan, så då tänker jag att jag istället kan chansa på att det går så snabbt att rafsa ihop allt ett cirkussällskap kan tänkas behöva att jag hinner det i morgon bitti. Vi ska till Göteborg. Jag ska besöka en massa skolor och författarprata, och resten av familjen ska hänga hos Gustavs föräldrar. Det blir bra. Både utflykten och packningsplanerna. Herregud, jag tror jämt att packning är ett projekt som ska ta sjukt lång tid, men det tar ju typ bara fem minuter. Och så står jag där med min färdigpackade resväska och bara: "JAHAAA, det är tre daaagar tills vi ska åka, säger ni? Tråååkigt."

Det vore ju näst intill uppfriskande om jag blev lite stressad imorgon och höll på att komma försent eller så.

Knack, knack, ta i trä, etc.

HA! Kommer ju så sjukt mycket missa tåget nu.

Ska bli "spännande".

In med er dit!

Den här veckan gästbloggar jag hos Rabén & Sjögren. I deras blogg kommer jag under veckan bland annat att avslöja exakt hur mycket jag irriterar mig på huvudpersonen i "Allt jag säger är sant", om hur stor roll min egna mormor spelade för den här boken, och kanske lite om hur jag insåg att min redaktör är svag för offentligt tiggeri.

Men framförallt! Så kommer jag att avslöja sanningen. Vad ÄR det tjejen på omslaget har i mungipan?

Klicketi klicketi!

söndag, mars 25

Brooklyn, baby!


WOHOO! WOHOO! Nu har vi bokat, boende och flygbiljetter och fan och hans moster, och WOHOO! WOHOO!, vi tänker tamejtusan tillbringa hela juni i Brooklyn, New York. På riktigt.

Om jag inte dör innan dess av ren och skär entusiasm vill säga.

Den risken känns verkligen rätt stor för tillfället.

För: WOHOO! WOHOO!!!

Sitter ni inne på tips på bra grejer man kan göra i New York (med småbarn)? Saker vi bör tänka på? Grejer vi måste ha med oss? Ställen vi måste se? Cupcakes vi måste äta? Skor jag måste köpa? Var inte blyga för all del! Jag blir mkt, mkt glad om ni delar med er.

Vardagsmysterier vi minns

- MAMMA? LYSSNA NU NÄR JAG RÄKNAR TILL HUUGO.
- Ända till tjugo? Okej, jag lyssnar.
- ETT TVÅ TRE FYRA FEM SEX SJU ÅTTA NIO TIO ELVA TOLV TRETTON FJORTON FEMTON SEXTON ELVA TOLV TRETTON FJORTON FEMTON SEXTON ELVA TOLV TRETTON FJORTON FEMTON SEXTON ELVA TOLV TRETTON FJORTON FEMTON SEXTON ELVA TOLV... MEN!
*tittar sig förvånat omkring*
- DET ÄR SÅ KONSTIGT! JAG KOMMER JU ALDRIG TILL HUUGO!
*skakar förbryllat på huvudet*
- HUUGO, HALLÅ? VAR ÄR DU?

lördag, mars 24

Jaså, ni tycker att jag låter bitter?

Idag är det lilla barnet sjukt och det stora barnet rastlöst och jag är home alone med båda så jag tog fram symaskinen och tänkte att jag skulle sy lite. HAHAHAHA! Roligt tänkt av mig. Nu lyssnar vi på "The wheels on the bus" på youtube istället. Vi har nog gjort det i en timme nu. Det finns många versioner att lyssna igenom! Plus att några är så bra så man gärna vill lyssna på dem typ åtta, nio gånger. I rad.

Men det är vår ute!

Har jag hört.

Och det är ju kul.

För er.

fredag, mars 23

Jag vet att jag inte är ett barn, men...


Ursäkta mig, men kan någon bara ta och ge mig dessa ASSNYGGA melamintallrikar som Ingela P Arrhenius har gjort? Jag kan fixa själva picknicken. ÅKAJ?

Veckans vego: Sesamnuggets med limeyoghurt



Nuggets till folket! De här är gjorda på kikärtor och smakar rätt likt falafel och är ungefär världens lättaste att göra. Ät dem ihop med något gott som du tycker passar. Potatismos, kanske?

Det här behöver du:
1 burk konserverade kikärter
1 ägg
½ tsk spiskummin
½ tsk salt
1 tsk curry
1 dl ströbröd
½ dl sesamfrön
lite olja att steka i

Och till såsen:
Mezeyoghurt
Lite limesaft
Örtsalt

Så här gör du:

1. Skölj kikärterna och lägg i en bunke tillsammans med ägg, salt och kryddor.
2. Mixa till en jämn smet.
3. Rör i ströbröd.
4. Forma till platta bollar och vänd dem i sesamfrön.
5. Hetta upp oljan i en stekpanna och stek på medelhög värme så att de blir riktigt knapriga och goda.
6. Rör ihop yoghurt, limesaft och örtsalt till en sås.
7. Ät ihop med något gott.

torsdag, mars 22

Ingen dator på hela kvällen, vem ska ställa upp och ta den här smällen

Saker man tvingas göra som förälder för att underhålla sin svtplay-beroende treåring när fadern tagit med sig husets alla datorer och lämnat hemmet: Hitta på en raplåt om det datorlösa eländeslivet, och framföra den hoppandes i soffan.

Jodå!

Hade ni velat se, va?

En höjdpunkt i min karriär som människa, faktiskt.

Åka havremoppe är det nya svart

Hej, jag heter Lisa, och jag var hästtjej när jag var yngre.

- HEJ LISA!

Nu vill jag bli det igen.

What can I say?

Det är sådant som händer när man börjar närma sig medelåldern, har jag förstått. Man klipper lugg, börjar klä sig i bekväma kläder, unnar sig dyrt smink och tar upp sina gamla barndomsintressen igen.

Känner mig sjukt redo för all of the above.

Kan man bli hästtjej på gamle dar om man bor i Stockholm? Eller är det kört? Helst vill jag galoppera på en skogsstig och vråla FREEDOM och känna livet i mig, men betala hutlösa summor för att skritta runt runt i ett dammigt ridhus får väl också duga i värsta fall.

Tips, någon?

onsdag, mars 21

Grejer jag gjort ikväll

1. Träffat min kompis Eva.
2. Ätit tapas med min kompis Eva.
3. Konstaterat att tapas är min och Evas grej.
4. Skapat en tradition som går ut på att först repetera punkt 1 & 2 på ovanstående lista en gång i månaden, och sedan, när det är gjort, och tapasen är uppätna - runda av kvällen med punkt 3.

Känns som ett vinnande koncept, om ni frågar mig.

Men gullon!

Här skriver man ett inlägg om att blogga om sina barn och ett dygn senare bara BAAM! Tusen (okej 35) kloka och sansade kommentarer om hur ni tänker och tycker kring ämnet. Jag tror jag älskar er lite.

tisdag, mars 20

Om att blogga om sina barn

Okej, bloggen. Kan vi prata lite om det här med att "hänga ut sina barn på internet"? Att skriva om sina barn och publicera foton på dem, utan att de bett om det. Ni vet, allt det där. Jag får frågan ibland om hur jag tänker kring det där. Och egentligen vet jag inte om jag har något bra svar. Har ni?

Det finns rätt många situationer kring barnen som jag inte bloggar om. Det finns ohyggligt många foton jag inte publicerar. Jag har en gräns, baserad helt och hållet på magkänsla, och i 99% av fallen känner jag mig helt bekväm med den. Men jag vet också att jag är mer frikostig än många andra föräldrar med foton och berättelser och citat och vad det nu kan tänkas vara. Och det är klart att tanken slagit även mig lite då och då: Kommer mina kids att hata mig för det här när de blir äldre?

Så här är min generella inställning: Jag älskar internet, och känner mig väldigt oängslig inför hela fenomenet med att folk delar med sig och "lägger upp sitt privatliv till allmän beskådan" och att "vem som helst kan hitta allt möjlig information om en på nätet nu för tiden". Det oroar mig inte. Och - stäm mig om jag har fel - jag gissar att morgondagens tonåringar kommer att vara ännu mindre oroliga. Att de kommer att vara ännu mer vana vid internet än vad vi är, uppväxta med sociala medier, och ännu mindre bekymrade inför det faktum att det går att googla och hitta information om vem som helst på nätet. Kommer inte det att kännas helt naturligt för dem? Jag har liksom svårt att se framför mig hur någon av mina söner sitter om tolv år och bara "Å, gud, mitt liv är förstört. Min morsa skrev om mig på sin blogg. Det finns foton på mig på internet. WHAT TO DO?" Kommer inte "finnas på internet" vara så naturligt vid den tiden att problemet liksom... inte är något problem?

Och också: Handlar det inte väldigt mycket om hur och vad man skriver om barnen? Jag vill gärna tro att jag lyckas skriva om mina barn med kärlek och respekt i grunden, även om jag berättar om roliga/konstiga/jobbiga/pinsamma saker de sagt och gjort. Och att man kommer ganska långt med det.

Men.

Jag har märkt att jag tycker det här blir svårare ju äldre barnen blir. Det har hänt flera gånger på sistone att jag tvekat innan jag publicerat för att jag tyckt att jag gör mig rolig på Rufus bekostnad, och att jag kanske borde låta bli. Och det kan mycket väl hända att jag snart kommer på att det inte funkar, att jag får ändra min gräns, och tänka om. Kanske gör jag det redan imorgon. Kanske om tre år. Kanske aldrig. Man får se lite.

Utan att bråka och skrika och idiotförklara varandra (för FLASH: Alla får göra som de tycker känns bäst!) så undrar jag: Hur tänker ni?

Jag vill på riktigt gärna veta.

Please, speak up.

Vad har hon egentligen i mungipan?

Jag måste fråga: vad är det på framsidan, vid höger sida av Alicias mungipa? Jag förstår mig inte på det riktigt...! /Elin

Mycket bra fråga, Elin! Jag har också tänkt på det där. Tuggar hon på ett sugrör? En sådan där godisstång som man köper på stan på sommaren som typ har hallonöverdrag och rabarberfyllning? Eller är det hennes hår?

Jag lutar för tillfället åt "hår", men jag känner mig osäker.

måndag, mars 19

Hört i hallen

- HEJ, MAMMA! VÄLKOMMEN TILL BRÅKMAKARGATAN. JAG ÄR LOTTA. DU ÄR LOTTAS MAMMA. OCH HAN DÄR ÄR LOTTAS LILLA BEBIS SVANTE BJÄRBO!

Länge leve bokbloggarna

Idag är det recensionsdag på min bok. Jag fattar knappt själv hur det där fungerar med "släppdatum" och "recensionsdag" och "finns-i-butik-dag", men tanken är i alla fall att det inte får skrivas/göras några recensioner innan det här datumet. Men nu får det! Och därför har jag idag ägnat stor del av min energi åt att älska fenomenet "bokbloggar".

Mm... bokbloggar.

När alla andra medier (nåja, de flesta då) skär ner på bevakning av barn- och ungdomslitteratur bara öser bokbloggarna ur sig recension efter recension. Alltså, jag svär! Utan bokbloggar hade de allra flesta av det här landets ungdomsböcker legat bortglömda i ett hörn och gråtit för att ingen ser dem.

Är således mycket tacksam för bokbloggens existens. Och! Sjukt glad och lättad och lycklig för att det verkar finnas folk som har gillat att läsa min bok.

(Här skriver till exempel Enligt O, här skriver Barnboksprat, här skriver Sofies bokblogg, här skriver Bokcirkus, och här skriver Bokomaten.)

Godmorgon, klassen!

Påstående: Varje vardagsmorgon när undertecknad stiger av tunnelbanan i Hornstull för att gå till kontoret kommer jag på att jag glömt ta med mig någon slags lunch. Svär således en ramsa, och går mot Hemköp för att åtgärda. Strax innan dörrarna som leder in till Hemköp ligger dörrarna som leder in till Systembolaget. 100% av gångerna får jag styra om mig själv i sista sekund för att jag av misstag är på väg in på Systemet istället för på Hemköp.

Diskussionsfrågor:
Varför åker jag tunnelbana när det bara är tre stationer hem? Varför glömmer jag min lunch varenda dag? Och vad betyder det att jag står och rycker i Systembolagets dörrar varenda morgon runt åtta? Vad för slags "lunch" är det egentligen jag är ute efter?

Forma er i smågrupper och diskutera, så kör vi redovisning inför hela klassen framåt lunch sedan.

söndag, mars 18

Glimtar av en helg





Jag har kanske sagt det förut, men jag älskar detta hus mer än själva livet ibland. Ibland = till exempel den här helgen. Det fanns vårblommor i trädgården! Och knoppar på syrénen! Och älgbajs på åkern! Rycktes eventuellt med i entusiasmen kring det där sistnämnda av en till mig närstående treåring, men icke desto mindre: ÄLGBAJS PÅ ÅKERN! Man blir ju lycklig.

Skandal

Ni ser ju, så himla trött att jag inte ens orkade skriva blogginlägg på hela helgen. Tur att det är måndag imorgon så det blir någon himla ordning.

fredag, mars 16

Inte ens alla som sover redan

Ingen, alltså ingen på hela jorden är tröttare än vad jag är just nu.

Det var bara det.

Kom och köp, kom och köp!



Lilla julafton på kontoret - en hel kartong tygkassar har jag hämtat ut och packat upp och tittat kärleksfullt på. Vill du köpa en? Och kanske en bok med autograf i? Då tycker jag du ska klicka här, bestämma vad du vill ha och mejla mig. Så fixar jag!

torsdag, mars 15

Den där åldern

- MAMMA?
- Ja?
- JAG TYCKER VI SKA GÅ PÅ ETT BAJSMUSEUM NÅGON DAG. KAN VI GÖRA DET?
- Ett bajsmuseum?
- JA-AA! MED MASSOR AV BAJSKORVAR! SMÅ BAJSKORVAR. STORA BAJSKORVAR. OCH JÄTTESTORA BAJSKORVAR!!! OCH SÅ NÅGRA SMÅ, SMÅ, PYTTIGA BAJSKLUTTAR SOM LIGGER I ETT LITET, LITET HÖRN.
- Jaha, ett sånt.
- JA-AA! DET TYCKER JAG VORE KUL.

Lisas läsdagbok: Borta bäst

Detta har jag läst: Borta bäst, av Sara Kadefors

Och det är en:
Roman om den välklädda och propra medelålderskvinnan Sylvia, som av oklar anledning inte längre har något hem. Hon bor i sin bil i en skogsdunge nära Ikea, och varje morgon smyger hon in på varuhuset och fördriver dagen där genom att tjuväta i restaurangen, använda toaletterna och sova i smyg på sängavdelningen. Varför har det blivit så här? Vad är det Sylvia gjort som resulterat i att hon tvingats lämna sitt hem och sin familj?

Det här gillade jag med den: Att det tar nästan 2/3 av boken innan man (jag) fattar hur det hänger ihop, vad som hänt i Sylvias liv och varför hon är som hon är. Man får små, små pusselbitar hela tiden. Det är spännande. Och så tycker jag Sara Kadefors är väldigt bra på att skapa trovärdiga karaktärer, och att hon skriver på ett underhållande sätt.

Det här gillade jag inte med den: Det är något som skaver, jag vet inte riktigt vad. Även om jag läste den här boken med nöje, och absout skulle kunna rekommendera den, så är det något som stör mig. Framförallt är det nog det att jag har väldigt svårt för huvudpersonen Sylvia. Hon är ju så kall och oempatisk och fördomsfull! Jag förstår att det är meningen att man ska skratta åt henne (och åt mycket annat), men jag gör inte det, jag blir faktiskt mest trött.

Med flamingon och allt


FLASH! Kom just på att jag idag ser ut exakt som Fanny (huvudpersonens bästa kompis) gör i en scen i "Allt jag säger är sant".

"Hon har sitt blonda hår i en rufsig tofs och en röd flamingo dinglande i ena örat. Jeans, sneakers, plötsligt dåligt samvete som inte klär henne, och hennes randiga tröja är faktiskt rätt ful också, på ett intetsägande vis."

Only dubbelt så gammal dårå.

Undrar om jag skrev så för att jag ville göra Fanny lik mig, eller om jag klädde mig så här för att göra mig själv lik Fanny? Ingen vet. Men om ni läser boken och undrar om jag själv är en Fanny eller en Alicia så är svaret HAHAHAHA, jag kan inte TRO att ni behöver fråga, men Fanny. Givetvis är jag en Fanny.

onsdag, mars 14

Faktiskt ett högst troligt scenario

- DÄR ÄR DU, MAMMA. OCH DÄR ÄR PAPPA. OCH DEN DÄR POJKEN ÄR JAG. OCH DEN DÄR BEBISEN ÄR FANTE.

Det är läggdags och bokläsning och dags för det obligatoriska momentet "peka ut alla familjemedlemmarna på illustrationerna i boken".

- OCH PÅ DEN HÄR SIDAN VILL JAG VARA DEN DÄR LILLA POJKEN. OCH DU ÄR DEN DÄR MAMMAN. OCH PAPPA ÄR DEN DÄR GUBBEN. OCH FANTE...

*rynkar ögonbrynen*

- MEN!!! DET FINNS JU INGEN FANTE!!!

*skakar bekymrat på huvudet*
*tänker så det knakar*

- ÄH.

*ser lättad ut*

- DET GÖR INGET. FANTE ÄR NOG I ETT ANNAT RUM OCH ÄTER UPP MINA PUSSELBITAR, BARA.

Bloggen made me do it

Jag läste någonstans att unga människor skriver mer än någonsin nuförtiden. På internet. På bloggar och facebook och twitter och sådär. Och så läste jag att de unga upplevde att det här inte riktigt räknades som "en godkänd" form av skrivande. Av vuxna.

Och så blev jag väldigt trött.

För ja. Det ska väl sägas att jag är där och nosar själv ibland, vid den där vuxenåsikten. Inte så att jag tycker att det inte räknas att skriva på internet, GUD NEJ, jag tycker verkligen det räknas. Men om jag under pistolhot skulle tvingas välja vad jag är mest stolt över: Att jag skriver på en blogg eller att jag skriver på en bok - då skulle jag faktiskt välja boken. Så jag fattar ju grunden till den där åsikten. Men ändå. ÄNDÅ! Måste man hålla på och ranka? Och måste det ena nödvändigtvis utesluta det andra?

För mig är det nämligen glasklart att det där internetskrivandet som "inte riktigt räknas" är nyckeln. Till allt det andra. Och jag försöker inte säga att det är så för alla, men för mig hade det aldrig blivit något skrivande "som räknas" om jag inte också hade fått skriva på bloggen och facebook och twitter som "inte räknas". Det är liksom internetskrivandet som fixar min skrivlust. Hörde ni det, "vuxna"? Internet kan fixa skrivlust! CHOCKEN!

Så här, va: Jag sliter ganska ofta mitt hår när jag skriver böcker. Det är svårt. Jag kör fast. Jag tycker att jag suger. Jag vill markera all text och slänga den och aldrig mer närma mig en dator. Och det hade jag nog gjort också, om jag inte hade haft internet som fixade allt igen. Om jag inte hade haft en blogg där jag helt magiskt nog kan skriva utan att slita mitt hår och ha prestationsångest och känna en massa krav och där jag kan komma på att det är rätt kul att skriva igen.

Det hade alltså aldrig blivit några böcker utan blogg för mig.

Borde inte en sådan grej "räknas"? Jag tycker nog det, va.

Blir ta mig tusan kränkt både å bloggens och internets och unga människors vägnar när "vuxna" ska hålla på och dumma sig så här. Någon måtta får det faktiskt vara.

Mvh
/rasar_80

tisdag, mars 13

Känd från tv

OMG, OMG, OMG, idag var min bok tydligen på tv!!! Helt utan min vetskap. Den tar sig friheter, den lilla rackaren! Det var Magnus Utvik som pratade om den, när han recenserade kärleksböcker i Gomorron Sverige. Och förutom att han fantiserade ihop att huvudpersonen Alicia hade en missbrukarpappa som mår väldigt dåligt (Det har hon inte! Hon har en fullt fungerande läkarpappa som mår bra.) så sa han så fina saker att jag knappt vet vilket ben jag ska stå på. Så himla stort. PÅ TV!!!

Här kan man kolla om man vill.
Han babblar om min bok 10.30 in i klippet.

Veckans vego: Färsk tortellini med tomatsås


Jag vet, jag vet, det är inte rocket scinece direkt, det här. En apa kan ju komma på att det går att äta pasta med tomatsås. Men ändå! Det är gott, och kidsen (well, vårt kid) älskar det. Om han fick välja skulle vi äta det här alla dagar i veckan.

DET HÄR BEHÖVER DU
2 pkt färsk fylld pasta. (Jag gillar den med ricotta och basilikafyllning bäst.)
500 gram krossade tomater
1 lök
1 vitlöskklyfta
En skvätt tomatpuré
1 grönsaksbuljongtärning
En nypa socker
En skvätt vin
Kryddor, typ oregano, rosmarin, basilika eller vad du nu gillar (helst färska, men torkade funkar också).
En skvätt balsamvinäger
Eventuellt lite pesto eller något annat kul du hittar i kylskåpet
Salt & peppar

SÅ HÄR GÖR DU
1. Fräs hackad lök och vitlök i lite olja.
2. Slå över tomatkross.
3. Tillsätt tomatpuré, buljongtärning, socker, vin, balsamvinäger och den där klicken med pesto om du gillar pestosmak, och låt koka så länge du har tid med. Helst en timme eller mer, men 10 minuter funkar det med.
4. Tillsätt kryddor och koka några minuter till.
5. Koka pastan så som det står på paketet att du ska göra.
6. Smaka av såsen, peppra och salta om det behövs.
7. Ät.

Grejen med tomatsås tycker jag är att man kan pluppa i lite vad som helst som man gillar som man råkar ha hemma i kylskåpet. (Ni vet, på den där hyllan där man har en massa burkar. Där kan det stå pesto, till exempel. Eller chilipasta. Eller liknande. Visst?) Och en annan grej är att såsen blir godare ju längre den får koka. Och ÄNNU godare om man gör den på färska tomater. Som solmognat i min pappas växthus. Men, men. Man kanske inte ska överdriva.

måndag, mars 12

Kom och fira min bok!


Kolla, kul grej! Om du är mellan 13-20 år kan du få komma och fira "Allt jag säger är sant" på en sjukt mysig bokfika den 12 april. Du får bok, lyxigt fika, trevligt häng och chansen att få svar på varenda liten fråga du kan tänkas ha om boken. PLUS, så klart, TRÄFFA MIG OCH FÅ AUTOGRAF OM DU VILL!!!

Klicka på bilden här ovanför så blir den större, och så kan du läsa mer där.

Eftersom fikat ska bli en mysig och ganska liten sammankomst finns det bara några stycken platser. Anmäl ditt intresse till onekligenblogg@yahoo.se så fort som möjligt (senast torsdag 15/3), så lottar jag ut platserna bland er som anmäler sig. Det hela går av stapeln i Stockholm.

Anmäl dig!

Det blir fint, jag svär.

Ser med tillförsikt fram mot denna natt

Alltså.

Den senaste timmen i detta hem!

Rufus började klaga över "lite ont i örat" vid läggdags. Han "var nog huuuk". Det hela eskalerade sedan till våldsam gråt, som kröntes med en kaskadkräkning över halva soffan, som toppades av att däcket på barnvagnen som stod i hallen exploderade, så att Svante vaknade med ett vrål, samtidigt som vi höll på att sanera hemmet från kräk.

Gör film på det? Någon?

Jag svär, det fanns action så det räckte och blev över för ett helt långfilmsmanus.

Det såg ut som om han hette Mickel

På temat "Att blogga från tåg har blivit ett sätt att leva" skulle jag nu vilja bidra med följande lilla stycke information: Är på väg hem från Norrköping. Jag har varit där och haft en "inspirationshalvdag" för ett rum fyllt av bibliotekarier som ska hålla skrivarkurser för ungdomar. Jag hoppas de känner sig inspirerade! Själv känner jag mig trött.

Men!

Jag såg en livs levande räv från tåget innan.

MYCKET UPPSPELT!

Jag har aldrig sett en livs levande räv förut, tror jag. Förutom på Skansen. Den livs levande räven såg fluffig och röd ut, och låg och hade det gött på en kulle i vårsolen. Skulle jag också gjort om jag hade varit räv.

Mm... räv. Mm... vårsol.

Fina grejer, båda två.

söndag, mars 11

Om den här helgen

Å, du käre värld. Vad bra vi haft det! Vad mätta vi är! Jag vet inte om det finns något som heter kakbakis, men det borde i alla fall finnas, för kakbakis är just exakt vad jag är. All you can eat kak/tårtbuffé kan lätt ha den effekten på människan. Och med "människan" menar jag åtminstone "mig". Och, tror jag, övriga tre i mitt resesällskap. Rätt så himla bra på att trycka i oss goda grejer, allihop.

*skriver upp på meritlistan*

Plus att vi fick glida omkring i morgonrock och sitta vid poolkanten och läsa tidningen och sova länge och vända näsan mot solen och köra långsamt och okynnesstanna längs med vägen och ta en paus och när vi kom hem var lägenheten städad och stora barnet nyklippt och lilla barnet friskt.

Känns över lag som en helg som kommer gå till historien som helt okej. Och med "helt okej" menar jag "fantastisk".

fredag, mars 9

Jag vet, jag får det att låta som att det är ett spontant infall, och att det inte alls ligger månader av planering bakom

NÄE.

Om man skulle ta och ropa HELG!, gå och köpa sig några flaskor bubbel, vinka åt barnvakten och åka på ASLYXIG HERRGÅRDSWEEKEND med sin karl och sina bästa polare, kanske?

Känns som en oerhört pigg idé.

Jag gört.

Nästa tåg mot Norsborg befinner sig nu i... Kiruna

Drömde att jag glömde Svante i vagnen på tunnelbaneperrongen, och stod på tåget, såg hur dörrarna stängdes, kände hur tunnelbanan började rulla mot Aspudden, och då! Fick jag syn på Svante alldeles ensam och skrikandes där utanför. PANIKEN!!!

Tillbringade sedan resterande del av natten med att försöka ta mig tillbaka till Örnsberg (vi snackar alltså en station) medelst lokaltrafik för att rädda mitt övergivna barn på perrongen. Naturligtvis gjorde SL allt för att fucka upp. Det var vagnfel och olycksfall och löv på spåren och förseningar och arbete med citybanan (i Hägersten?!?) och WHAT HAVE YOU, det tog timmar att ta sig tillbaka.

Imponerande korkat att jag inte kom på tanken att kuta den knappa kilometern istället.

När jag till slut kom fram var det i alla fall en familj som hade tagit hand om Svante åt mig. Schysst gjort. De bara "Gud, ja, det där händer mig också hela tiden. Jag glömmer jämt mina barn på perrongen! Ingen fara. Vi har haft det så fint här. Trevlig helg!"

Eh, ja.

Vi tar lite kaffe på det, tror jag.

torsdag, mars 8

Skrivaren, eller "Krångligaste sabla maskinen known to man"

Idag är en bra dag. Till exempel har jag lyckats installera en skrivare och skriva ut inte mindre än två (2) utskrifter på den. Utan att den strulat. Eller pappret trasslat sig. Eller bläckpatronerna varit slut.

*plötsligt händer det*

Ska eventuellt fira detta oerhörda med champagne.

onsdag, mars 7

En liten mysig läggningsrutin vi kör med

Det är väldigt gulligt i början.

- GODNATT, MIN MAMMA!
- Godnatt, min Rufus.

- GODNATT, MIN MAMMA!
- Godnatt, min Rufus.

- GODNATT, MIN MAMMA!
- Godnatt, min Rufus.

Men ganska snabbt börjar det kännas lite... enehanda.

- GODNATT, MIN MAMMA!
- Godnatt, min Rufus.

- GODNATT, MIN MAMMA!
- Godnatt, min Rufus.

- GODNATT, MIN MAMMA!
- Jaja. Godnatt, min Rufus.

Så man försöker slingra sig ur.

- GODNATT, MIN MAMMA!
- Mm. Nu räcker det.

- GODNATT, MIN MAMMA!!!
- Mm.

- MEN GODNATT, MIN MAMMA!!!
- ...

Tyvärr får man väl konstatera att det inte är alltid man lyckas.

- MEN ÅÅÅ, JAG BLIR GALEN PÅ DIG. JAG SA GODNATT MIN MAMMA, FATTAR DU VÄL!!! DU SKA SÄGA GODNATT MIN RUFUS!!! ANNARS SLÄNGER JAG DIG I GOVLET.

Veckans vego: Ricottabiffar med couscous och jordärtskocksmos


Tjusiga biffar utan biff, va? De är rätt krämiga i konsistensen, men - jag svär - ändå lätta att steka utan att få psykbryt över stekpannan för att de inte håller ihop.

Du behöver:
TILL COUSCOUSEN:
Couscous för 4 pers
5 dl finhackade grönsaker, t ex morot, paprika, sockerärtor, broccoli och lök
1-2 hackade vitlöksklyftor

TILL BIFFARNA:
500 g ricottaost (finns på burk i ostdisken!)
0,5 dl riven parmesanost
3 msk vetemjöl + lite mer till paneringen
1 ägg, delat i gula och vita
0,5 dl gräslök eller persilja
lite paprikakrydda
lite svartpeppar
lite salt
och så olja att steka i

TILL JORDÄRTSKOCKSMOSET:
500 g jordärtskockor
en skvätt creme fraiche eller grädde
salt och peppar

Så här gör du:
1. Koka couscousen.
2. Skär grönsakerna.
3. Skala jordärtskockorna, dela dem i bitar och koka dem mjuka i vatten.
4. Häll av vattnet och mixa jordärtskockorna till puré tillsammans med en skvätt crème fraiche eller grädde. Smaka av med lite salt och peppar.
5. Blanda alla ingredienser till biffarna – utom äggvitan – i en skål.
6. Vispa vitan hårt och vänd ner i ricottasmeten.
7. Skölj händerna så att de är blöta och forma små biffar som vänds i mjöl innan de steks gyllenbruna i medelvarm panna, ett par minuter på varje sida.
8. Hetta upp olja i en wokpanna och snabbwoka grönsakerna tillsammans med vitlöken.
9. Blanda grönsakerna med couscousen.
10. Ät.

Lisas läsdagbok: The fault in our stars

Detta har jag läst: The fault in our stars, av John Green.

Och det är en: Ungdomsroman om Hazel Grace och Augustus Waters, som träffas i en stödgrupp för cancersjuka ungdomar. Hazel har obotlig cancer och vet att hon inte har speciellt lång tid kvar. När boken börjar är hon övertygad om att det finns massor hon aldrig kommer att hinna med. Bli kär, till exempel. Men... ja. Så träffar hon ju Augustus, dårå.

Det här gillade jag med den:
Gillade? Gillade? Det räcker ta mig farao inte som ord i det här sammanhanget. Jag älskade den här boken. Älskade! Till exempel avgudar jag karaktärerna - Hazel Grace är fantastisk. Augustus Waters är FAN-TAS-TISK. Och deras dialog. Och deras relation. Å! ÅÅÅ!!! Det är så respektfullt beskrivet på något sätt, det blir aldrig ens i närheten av "kolla här, här är två ungdomar som är kära för första gången, vad gulligt" ur ett vuxenperspektiv, det är bara fint och på allvar och så sjukt, sjukt bra bara. Det här kan vara en av de bästa böckerna jag någonsin läst, faktiskt.

Det här gillade jag inte med den: Nä, det finns inget jag inte gillade med den. Jag fick visserligen ta ett djupt andetag och stålsätta mig några gånger för att inte bryta ihop när jag läste. (Ungdomar som snart ska dö i cancer! Deras föräldrar som inte kan göra något! Bara se på!) Men faktiskt. Den var ändå inte lika tung som jag hade förväntat mig. Den är nästan lika rolig som den är sorglig, och balansen gör att man (jag) visserligen lipar som en stucken gris, men man (jag) är ändå helt varm och glad när man läst klart.

Den kommer att ges ut på svenska, vet jag! Men inte när eller hur.

tisdag, mars 6

Ety det stavas ity

Hade det på känn! Man kunde inte säga "ety". Man kunde bara säga "ity".

Som om det ser mindre sjukt ut.

Om olika sjuka grejer

Sådär, Sandviken tur och retur - check! Nu ska jag hem och använda Svante som element, ety han har feber. Kan man säga så? Ety? Ser sjukt ut. Men icke desto mindre har Svante i alla fall feber. I natt satt jag upp i sängen med honom flämtandes i mitt knä stora delar av natten. Han var mycket varm. Just den lilla detaljen har jag inget emot att upprepa, ety jag känner mig väldigt frusen just nu. Kan man säga så? Ety? Ser fortfarande sjukt ut. I övrigt får han givetvis gärna bli frisk fortare än blixten.

Lilla ynkliga korven.

Tisdagskväll i Sandviken

Hej hej, bloggen, nu åker jag tåg igen. Idag ska jag till Sandviken. Där ska jag prata inför en hop föräldrar om högläsning för småbarn. Det ska bli kul! Bland annat pga att jag ska läsa min favoritbilderbok (Jamen Benny) högt, och jag älskar att läsa min favoritbilderbok högt. Men också pga kul grej i största allmänhet. Högläsning = bra skit.

Annan bra skit = man kan sitta i t-shirt på vår balkong och äta lunch nu för tiden. FÖR DET ÄR VÅR!!!

Och att jag kommit på nyckeln till hur det nästan blir uthärdligt att jogga. Nyckeln = lyssna på gamla Pulp-hits under tiden.

Kom ihåg var ni hörde det först.

måndag, mars 5

I lekparken

- MAMMA! NU SKA JAG ÅKA RÖRET.
- Det ska jag med.
- HAHA!
*tittar tvivlande på sin ömma moder*
- DET KAN DU JU INTE.
- Kan jag inte?
- NEJ!
- Varför inte det?
- DU ÄR ALLDELES FÖR TJOCK! DU KAN FASTNA OCH SKADA DIG, FATTAR DU VÄL.

Omtänksam unge man har ändå. Jag menar, röret har ju bara en diameter på en dryg meter eller så.

lördag, mars 3

Lagom till 32-årsdagen närmar sig kommer hon på att CYKEL! Är en bra grej.

När jag gick upp i morse klockan 05.17 var min första tanke inte "öh-ööö-öh", som man skulle kunnat tro, utan "jag måste nog skaffa mig en cykel. Det är dags."

Oh, well.

Något ska man väl processa under natten, antar jag.

fredag, mars 2

Nu finns boken att köpa!

Gjordes nyss uppmärksam på det EXTREMT EXALTERANDE FAKTUM att min nya bok "Allt jag säger är sant" numera är leveransklar, släppt och finns att köpa åtminstone på nätet.
Till exempel hos Adlibris här eller hos Bokus här.

Du kommer att kunna hitta den i vanlig bokhandel också, men kanske inte förrän om några dagar.

Och vill du ha en signerad kopia av boken och/eller en fin tygkasse till så kan du köpa det av mig, här genom bloggen snartsnartsnart också. Återkommer om det.

Men enough om var du kan köpa boken, det var ju egentligen inte det jag skulle säga, jag skulle ju bara, jag vet inte... skrika: OUIIIII, OUIIII, OUIIII!!! DEN FINNS!!!

Så nu gör jag det.

OUIIIII, OUIIII, OUIIII!!! DEN FINNS!!!

Mvh
Mycketuppspelt_80

Vem kunde ana?

Dålig grej med att vara lite dum i huvudet: Jag går omkring och sörjer att jag aldrig mer ska få träffa mina barn, för att min föräldraledighet är slut. Tittar på Svante, pussar på hans bulliga kinder och tänker saker i stil med "Å, du lille körv! Det var fint att lära känna dig!" och är lite, lite gråtfärdig hela tiden.

Bra grej med att vara lite dum i huvudet:
Jag blir positivt överraskad varje dag när jag kommer hem och BARNEN FINNS KVAR!!! Alltså, de försvinner ju inte bara för att jag är på jobbet på dagarna!!! Jag får träffa dem ändå!!!

Pris ske lov, etc, etc, etc.

Om att kissa i frisörstolen

Det kom en kommentar angående inlägget om att man känner sig ful när man är hos frisören.

"Jag kissar alltid i frisörstolen. Jag får så stor näsa i deras spegel. Känns inte ok. Jag blir ledsen och sånt."

Oj, tänkte jag. OJ! Kissar i frisörst... jaha. Jaha. Det var ju... Det kanske är en bra hämnd?

Sedan läste jag igen.

Det stod inte "kissar".

Det stod "kisar".

Känns ju lite mer sansat, faktiskt.

På kontoret


Förutom det faktum att jag alltså slog huvudet i en av hyllorna igår och nu har en bula the size of Texas mitt på skallen så gillar jag verkligen mitt nya kontor. Har det himla fint. Trivs väldigt bra. Skrattar ganska mycket. Och ikväll ska alla som jobbar här gå och dricka öl och äta mat, för det är tradition. Alltså! Det är ju väldigt svårt att ogilla den typen av tradition, känner jag.

torsdag, mars 1

*sprudlar*

Hej!

Min blogginspiration just nu: -327 på en skala 1-10.

Och nyss slog jag huvudet i en hylla så det kom blod.

(Från huvudet. Ej från hyllan.)

Hej då!