onsdag, februari 29

Vad är det för plufsigt ägg där i spegeln?

Hej bloggen! Idag har Twitter och jag pratat om det här med att gå till frisören. Eller, ja. Jag har pratat. Twitter har mest hållt med. Det här är vad vi tyckt: MAN SER ALDRIG SÅ FUL UT SOM I FRISÖRSTOLEN!!!

Liten lista över saker som syns extra tydligt när man är hos frisören:
1. Påsar under ögonen
2. Dålig hy
3. Dubbelhaka/hakor
4. Ful utväxt av gammal hårfärg i håret

Och bubblare: Begynnande mustasch (på kvinnor, reds. anm.)

Och det värsta! Det värsta är att frisören alltid är helt übersöt och piffad och fin och fantastisk och jättefin i håret medan man själv sitter där som en dränkt hund med platta hårtestar all over the place och sportar en himla grå... särk över axlarna, och försöker undvika att titta på sin egen spegelbild pga BLIR SJÄLVMORDSBENÄGEN AV ÅSYNEN.

Uh.

Det är farao inte värdigt.

Fast det är onekligen trevligt efteråt när man klippt luggen och ser världen igen.

Det är det faktiskt.

Så.


Nu kan jag börja jobba på allvar. Trätollorna är på plats på det turkosa brädgolvet.

tisdag, februari 28

The fault in our stars

Alltså, boken jag läser just nu ("The fault in our stars" av John Green), den är så himla, himla bra. Men ÅÅÅ! Jag kommer gråta så mycket snart, jag känner det på mig. JETEJOBBIGT.

*dricker resorb i förebyggande syfte*

Måste. Köpa. Cirkelskärare.

Alltså, jag vet inte hur ni känner, men ända sedan jag läste (okej, mest DREGLADE ÖVER BILDERNA) det här inlägget på Mokkasin har jag känt att mitt liv inte är komplett utan en cirkelskärare. MÅSTE HA EN!!! Jag tror "girlanger" skulle kunna bli min nästa hobby, faktiskt.

Vad ni ska göra med den här informationen?

Vet ej.

Skriva ut och laminera?

Veckans vego: Sparrisrisotto med grönt


Jag skulle ljuga om jag sa att jag glatt ställde mig och svängde ihop en risotto efter dagis med två hungriga barn i hasorna, om jag inte hade en jefligt bra dag. Det är ändå en rätt som kräver sin beskärda del av tid och rörande. Men gott är det ju sannerligen! Vi brukar göra risotto med svamp, med rödbetor eller med gröna grejer. Det här är den med gröna grejer. De gröna grejerna är fiffiga på så sätt att man kan byta ut dem lite hur som helst mot andra gröna grejer man gillar.

Du behöver:
4 dl arborioris eller avorioris
4 schalottenlökar
3 dl vitt vin
1 liter grönsaksbuljong (ungefär)
1 vitlöksklyfta
1 knippe sparris
1 stor näve haricot verts
1 stor näve bladspenat
1 liten näve färsk persilja
1 vanlig näve sockerärtor
1 dryg deciliter riven parmesan (eller 2 om du älskar parmesan)
1 klick smör
lite olja

Så här gör du:
1. Hacka schalottenlök och vitlök och fräs dem tillsammans med riset i en gryta. Riset ska bli glansigt och nästan genomskinligt.
2. Häll på vinet och rör tills det kokat in.
3. Häll på lite (kanske 1 dl) buljong och rör tills det kokat in.
4. Fortsätt sedan så - häll på lite buljong, rör, häll på lite buljong, rör, häll på lite buljong, rör. Det tar en halvtimme drygt innan riset börjar bli klart. Du får provsmaka dig fram!
5. Skär under tiden upp sparris, haricot verts och sockerärtor i typ 3 cm långa bitar och hacka persiljan.
6. När du gissar att riset har några minuter kvar till perfekt konsistens öser du ner allt grönt i risotton. Fortsätt röra.
7. Dra av risotton från värmen. Ös ner den rivna parmesanen och en klick smör. Peppra lite. Och kanske salta, om du tycker att det behövs? Rör runt, och låt stå i någon minut.
8. Pynta med peppar, lite till parmesan och lite persilja på toppen.
9. Servera gärna med tomat eller så.
10. Ät.

Som den uppmärksamma bloggläsaren märker kan man använda ordet "röra" som ledord när man lagar risotto. Man kan välja lite om man vill se det som enbart jobbigt, eller om man vill se det som bra vardagsträning.

Det här blir risotto till fyra personer.

Med vänlig hälsning "Mätt"

En nackdel med att ha infört veckans vego på bloggen och ungefär samtidigt ha fått för sig att alla recepten ska illustreras med ett fint foto, taget i dagsljus: Man måste ställa sig och laga freaking risotto till sig själv mitt på blanka tisdagsförmiddagen.

En fördel med att ha infört veckans vego på bloggen och ungefär samtidigt ha fått för sig att alla recepten ska illustreras med ett fint foto, taget i dagsljus: Man får äta nylagad lyxrisotto till lunch mitt på blanka tisdagsförmiddagen.

En så kallad lose-win.

måndag, februari 27

Jobba med mig?

Imorgon är det min sista föräldraledighetsdag, och sedan ska jag jobba heltid i mitt företag. Det är nytt, det där med "heltid i mitt företag". Det har jag aldrig testat förut. Kanske går det, kanske går det inte. Man får se lite. Men jag tänker: Det kan ju i alla fall aldrig skada att vara öppen med att jag GÄRNA TAR EMOT UPPDRAG i framtiden. Hörde ni det? JAG TAR GÄRNA EMOT UPPDRAG!

För ja, jag ska ju skriva böcker, har jag tänkt. Men jag har varken lust eller råd att bara skriva böcker hela dagarna. Jag gör gärna annat också.

Här är en liten lista över exempel på uppdrag jag gärna tar på mig:

SKOLBESÖK - Jag åker gärna till skolor och pratar med elever om hur det är att vara författare och hur det går till när jag skriver böcker.

FÖRELÄSNINGAR - Jag håller hemskt gärna föreläsningar/workshops utanför skolans värld också. Det ligger väl närmast till hands att tänka sig att jag skulle föreläsa om böcker/läsning/skrivande, men jag är inte den som är den. Jag gillar att prata blogg och sociala medier också, till exempel!

FRILANSUPPDRAG SOM SKRIBENT - Reportage, intervjuer, krönikor, recensioner, copytext, what have you. Jag skriver gärna.

LEKTÖRSLÄSNING - Jag läser gärna manus och kommer med konstruktiv kritik.

HÅLLA SKRIVARKURSER - Å, hålla skrivarkurser! Det är ju sjukt roligt. Både för vuxna och för barn och ungdomar.

Men känn er inte låsta vid den här listan, för all del. Jag tycker också det är roligt att fotografera, göra fina grejer i indesign, knåpa ihop boktrailers, skriva säljtexter och baksidestexter till böcker, och slå in fina paket. Och boktipsa! Och blogga! Och twittra!

Jag är utbildad till journalist och har jobbat som reporter på tidning, redaktör på bokklubb och redaktör på bokförlag. Och så har jag skrivit böcker för barn och ungdomar också.

Jag föreslår att ni mejlar mig på lisa[snabela]flitigalisa.net om ni vill anlita mig eller föreslå något festligt samarbete.

Fridens liljor!

söndag, februari 26

Instagramveckan


Under veckan som gick fotograferade jag bland annat vårskor och vårsol och smulor. Tänkte att ni kanske ville veta.

Första dejten

Idag har jag gjort det. Träffat min första bloggkärlek Peppe från Livet och Helsingfors i verkliga livet för första gången. Det kändes lite nervöst. Jag menar, jag har följt hennes blogg i sex år, och betraktat henne som en bästis ungefär lika länge. Tänk om det skulle visa sig att hon var ett freak? Eller ännu värre - en sådan där internetbekantskap som man tror är en person som man kan lita på, men som i själva verket visar sig vara en äldre man med mycket onda avsikter när man väl träffas. Sådana har man ju hört om, menar jag.

Därför kan jag nu både glad och lättad meddela att dejten gick bra. Min internetbästis är inget freak! Jag tror inte ens hon har några onda avsikter! Hon är smart och rolig och bra, i verkliga livet också. Plus att hon har tjusig kappa.

Känns fint.

lördag, februari 25

...

Bara så ni vet så tänker jag äta glass och maränger i sängen nu, och se på sjukhusserier och kanske gråta lite. Vill gärna att Lexie Grey ska bli ihop med McSteamy igen snart. Samt att Christina och Owen ska bestämma sig för vad de vill. Tyar inte med deras himla velande.

Om det här med syskonkärlek

Ojämvikten i mina barns förhållande till varandra just nu, alltså. Den ena (gissa vilken) hasar som en trofast hund i hälarna på den andra varje vaken stund och idoldyrkar sin storebror med helt outsinlig energi. Den andra... Oh, well.

- Å, NEJ. HÖR DU, MAMMA?
*infoga hasande ljud från andra änden av lägenheten*
- Vadå?
- FANTE KOMMER!!! DU MÅSTE STOPPA HOMOM!!!

Det är som en fars, komplett med smällande i dörrar och allt. Rufus tar sina precious leksaker/pussel/grejer i händerna och rusar in i ett rum. Svante hasar glatt efter. Rufus tar sina precious leksaker/pussel/grejer och rusar vidare till något annat rum. Svante hasar frustrerat efter. Rufus tar sina precious leksaker/pussel/grejer i händerna och klättrar i desperation upp på ett bord. Svante hasar ilsket dit och lägger sig nedanför, ligghoppar på stället och vrålar.

- Han vill bara vara med dig, Rufus.
- MEN HAN FÖRSTÖÖÖÖR!!! HAN FÖRSTÖR ALLT!!! DU MÅSTE TA BORT HOMOM!!!

Och ändå, också: Så himla fin mot den lille hasande korven, och så sjukt stolt så fort någon utomstående är i närheten. Varenda morgon vid dagislämningen berättar han som om det vore en världssensation att:

- DET HÄR ÄR MIN LILLEBROR. HAN HETER FANTE. VILL NI TITTA PÅ HOMOM?

Och den lille hasande korven bara: *skrattar ihjäl sig av lycka*.

Det är verkligen en rätt cool grej, det här med syskon.

På ett ofta ganska högljutt sätt, förvisso.

Men ändå.

fredag, februari 24

Glimtar av en fredag




I en liten vecka till är jag föräldraledig på halvtid, men sedan är det slut. Då är det heltidsjobb för mig och heltidshemma för Gustav som gäller. Känner mig nostalgisk i förtid. Tycker liksom vi har haft det rätt bra på våra hemmadagar, jag och Svante. Gjort inget mest hela tiden, och ibland sovit middag. Man kommer rätt långt på det upplägget, faktiskt.

torsdag, februari 23

Allt jag säger är sant - trailern



Ibland händer det att jag får idéer. Det kan till exempel vara idéer i stil med: "Om jag skulle ta och köpa mig ett äpple?". Det kan också vara idéer i stil med: "Om jag skulle ta och klippa ihop en boktrailer till min bok, lite snabbt?" Och det är ju kul! Med idéer. Bara det att vissa av dem ibland visar sig vara ganska tidsödande och jobbiga när jag väl sätter igång och genomför dem. För att jag faktiskt egentligen inte direkt vet vad jag pysslar med. Alls. (Och då syftar jag inte i första hand på det här med att köpa äpplen.)

MEN!

Nu finns det i alla fall till slut en hemmasnickrad boktrailer till boken.

Känns fint, det.

Vad som hände sen?

"Oj! Lyckades du koka kaffe på eget bevåg? Utan att någon visade hur du skulle göra? Fast vi har en sådan här läskig espressokokare? Vad DUKTIG du verkar vara! På grejer."

JOMENVISST, SER NI!

/sjuktstolt_80

Lite kaffe på det, va?

Idag bestämde Svante att det var morgon och dags att gå upp klockan 04.20, tjofaderittan lambo. Bra sak med det: Man kommer väldigt tidigt till jobbet. Dålig sak med det: Man orkar typ ändå inte jobba.

En lite klurig grej är också att mina nya kontorskompisar inte kommit ännu, och att jag inte riktigt vet hur kafferutinerna är här. Har vi gemensamt kaffe? INGEN VET! Eftersom jag precis passerat gränsen till desperat tänker jag emellertid skjuta från höften och chansa på att 1: Det är okej att jag använder de malda kaffebönorna jag just rotade fram ur ett skåp, och 2. Den där läskiga espressokokaren på diskbänken inte tänker sprängas när jag försöker använda den.

Stay tuned.

onsdag, februari 22

Lisas läsdagbok: Ja till Liv!

Detta har jag läst: Ja till Liv! av Liv Strömquist.

Och det är en: ABC-bok? Nä, men formen är en ABC-bok, med en serie för varje bokstav i alfabetet. På K hittar man en serie om Kulturtanter, på N en om Nördar, på R en om Robert Gustafsson och på B en om barn.

Det här gillade jag med den:
Allt? ALLT! Liv Strömquist är ju så genial att jag bara vill slänga mig på marken framför henne och kyssa hennes fötter. Och då gillar jag inte ens att läsa serier. Men alltså! Hon är ju så skönt elak, sjukligt pricksäker, och hon drar sig inte för att älta saker vi ältat förr - men framförallt är hon ju så vansinnigt rolig. Jag skrattade så jag grät, liksom kved, när jag läste en del av serierna i den här boken. Om jag fick byta hjärna med en person i världen så skulle jag välja Liv Strömquist.

Det här gillade jag inte med den: Att den tog slut.

Färdig bok!






Nä, jag har inte vant mig riktigt än. Det är fortfarande en sjukt häftig känsla. Den blev klar! Det står mitt namn på den! DEN FINNS!

"Allt jag säger är sant" släpps i mitten av mars, borde gå att få tag på från och med 12:e eller så. Här kan du läsa mer om vad den handlar om.

Annars har mest det här hänt idag

MIN BOK HAR KOMMIT FRÅN TRYCKERIET!!!!

Ni ska få se den snart när jag kan slita mig från att sitta och titta stolt på den och klappa på det fina omslaget och istället lyckas koncentrera mig på att fotografera den.

Från ett kontor till ett annat

Tre vändor med tunnelbanan bärandes på satans tunga blå ikeakassar senare: Nu har jag flyttat ut mitt kontor från Palatset och flyttat in mitt kontor i Hornstull. Har mkt mkt ont i axlarna. Himla tungt att jobba med böcker, faktiskt. I alla fall när man måste flytta dem.

tisdag, februari 21

Etiketter schmetiketter

Det kom ett önskemål om etiketter på inläggen, och lydig som jag är började jag genast etikettera bakåt i tiden. Alltså på alla inlägg jag har skrivit. De senaste sex åren. Det... kommer ju att ta sin lilla tid innan jag är klar, kan jag avslöja. Om jag någonsin blir det. Jag menar, det är ju nästan 4000 inlägg vi snackar om, som jag ska gå in på manuellt för att lägga till en etikett.

*vill dö*

Varför tyckte jag att etiketter var för töntar när jag började blogga? VARFÖÖÖR?

Nåja. Från och med NU tänker jag i alla fall lägga till etiketter när jag skriver inlägg. Så kan ni hitta lite enklare här om ni skulle vilja leta upp gamla inlägg eller så i fortsättningen. Bättre än inget, väl?

Ni hittar etiketterna i etikettsmolnet som nu ligger i högerspalten.

Veckans vego: Teriyakitofu med sockerärtor


Herregud, jag blir helt nervös av att ni faktiskt lagar recepten (okej, receptet) jag lägger upp här. Men i alla fall. Det här är gott (speciellt om man gillar ingefära) och går snabbt som farao att laga.

Du behöver:
Ett paket hård naturell tofu
1 dryg dl teriyakisås (man kan göra egen, men det orkar inte jag, så jag köper färdig)
En skvätt japansk soya
1 bit färsk ingefära (så stor så att det blir åtminstone en dryg matsked när du rivit den)
Sockerärtor
Äggnudlar

Så här gör du:
1. Blanda ihop teriyakisås, soya och riven färsk ingefära i en bunke. Späd ut med lite (0,5 dl) vatten.
2. Tärna tofun och lägg ner den i marinaden. Låt den stå där ett tag och dra åt sig smak. Två timmar om du är en sådan där människa med god framförhållning som kommer ihåg att lägga saker i marinad långt innan du lagar resten av maten. Tio minuter om du inte är det.
3. Koka äggnudlar.
4. Ta upp tofun ur teriyakimarinaden - men spara marinaden!
5. Stek tofu och sockerärtor i lite olja.
6. Häll i nudlarna i stekpannan och ös på marinaden, blanda runt.
7. Ät upp.

Det här receptet räcker till 4 personer, men om ni är sjukt hungriga är ett paket tofu på fyra i snålaste laget.

Spikat datum för nästa skrivarkurs

Nu har äntligen alla detaljer fallit på plats, och datumet för min och Johanna Lindbäcks nästa skrivarkurs är spikat. Den blir den 21-22 april i Stockholm!

Kursen riktar sig till dig som är över 18 år, och redan skriver en hel del. Du behöver naturligtvis inte ha ett färdigt manus i byrålådan redan, men vi vill att du kommit en bit på väg i skrivandet redan.

Läs allt om kursen här! Där står också hur du anmäler dig. Och tipz! Det finns bara 10 platser, så skynda, skynda!

måndag, februari 20

Lisas läsdagbok: Blodsbarn

Detta har jag läst: Blodsbarn, av Tim Bowler.

Och det är en: Ungdomsbok om Will, som vaknar upp efter en olycka och har tappat minnet. Vem är han? Varför verkar han se saker som ingen annan ser? Och vad är det för obehagligt som hänt i staden där han bor, som bara han verkar förnimma? Ni vet, deckarstuk inkl övernaturligt inkl minnesförlust = spänningsroman.

Det här gillade jag med den:
Den var rätt spännande, tycker jag. På ett sådant där "jag vill gärna läsa vidare och se hur det går"-sätt. Jag ville, på riktigt, verkligen veta vad det var som hade hänt i den där himla stan.

Det här gillade jag inte med den: Det mesta andra? Framförallt det sabla TJATET från Will om att han kände sig missförstådd, att ingen trodde på honom. Han bara: "Buhu, ni tror mig inte! Ni tänker att jag bara hittar på! Ni tvivlar på mina intentioner! Buhu, buhu, ni tycker jag är jobbig!" Jag bara: Ja-aa. Det tycker jag verkligen. Sedan var upplösningen på hela mysteriet rätt tafflig också.


De vita t-shirtarna och jag

Jag vet inte hur det är med er, men jag har ett livslångt missbruk av billiga t-shirtar i rätt kass kvalitet bakom mig. I synnerhet vita t-shirtar. Jag kan liksom inte förmå mig att betala en massa pengar för en vit t-shirt, när det finns så himla billiga på kedjorna. Jag menar, 49 spänn! Det är ju jättemycket billigare än, säg... flera hundra spänn. JÄTTEMYCKET!

Men så idag slog det mig plötsligt att det kanske är ovan nämnda resonemang som gör att de vita t-shirtarna jag har i min byrålåda aldrig riktigt lyckas leva upp till min sinnebild av hur en vit t-shirt bör se ut. Ni vet - snygg. Vit. Fin till jeans. Som på film. Mina vita t-shirtar är ju bara... sunkiga. Kan dessa två grejer möjligen ha ett samband?

Kändes som en milstolpe i livet att ens tänka tanken.

På darrande ben gick jag således in - förvisso på en kedja, men i alla fall en lite mer exklusiv kedja - och skulle handla mitt livs första lite dyrare vita t-shirt idag. Kände mig sjukt mogen. Hittade en. Provade. Tittade på prislappen. Dånade. Fyra hundra kronor för en vit t-shirt? FYRA HUNDRA?!? Tog ett djupt andetag. Stålsatte mig. Tänkte: "Du är snart 32 år. Det är okej. Det är dags. Because you're worth it, etc, etc, etc." Gick mot kassan.

Och kassörskan bara: "Hoppsan! Det står ju fel på prislappen här. Den här kostar inte alls så här mycket, jag drar av två hundra."

VAD FAN! Jag skulle ju betala ett överpris för en vit t-shirt! Passera en milstolpe i livet! Satsa på kvalitet! DET VAR JU DAGS!!!

Känner mig snuvad.

Känner mig också: Rik. Har sparat två hundra spänn, ju!

Det är drygt fyra sunkiga t-shirtar det, om man ska vara exakt.

Det kanske är precis vad jag behöver?

Det är en känsla jag har, att det står och faller med inneskorna


Är på diffust dåligt humör. Tror ni det skulle hjälpa om jag köpte ett par fina träskor med kurbitsmönster på som jag kan ha som inneskor på mitt nya kontor? Jag tror det skulle kännas härligt, men jag kan ju ha fel.

söndag, februari 19

Glimtar av en vecka




En rolig sak med att ha upptäckt Camera + och Instagram i iPhonen är att jag lätt kan ta bilder under dagen, och gör det också. En tråkig sak med att ha upptäckt Camera + och Instagram i iPhonen är att jag helt glömt bort att jag äger en annan kamera, och därmed slutat ta bilder med den. Men, men. Det kanske är en fas. Snart kanske jag hittar balans.

Den uppmärksamme bloggläsaren kan i alla fall notera att jag under veckan som gått har pussat på en nyvaken bebis, läst pixiböcker om djur, sett en halv häst gå förbi i aspuddsparken, stiftat bekantskap med ett turkost brädgolv, byggt ett torn av pannkakkor, samt väntat på tunnelbanan i Liljeholmen.

Kändes viktigt att ni fick veta.

För Linda (och alla er andra)

Okej, okej, okej, okej, jag tar bort den där himla ordverifikationsgrejen för kommentarerna. Men då vill jag farao inte veta av något spam i fortsättningen heller, okej?

Bra.

UPPDATERING: Eh... tog ju cirka 1 minut innan jag fått den första spamkommentaren (i ett annat inlägg). Vi får nog se det här som ett prov ändå. Enjoy it while it lasts.

lördag, februari 18

Livspusslet made me do it

Oroar mig emellertid lite över att min hjärna tydligen är så inställd på att lösa praktiska/logistiska vardagsproblem att min spontana reaktion när polarna vars barn jag passar berättade att de skulle på fest i Hägersten (där jag bor) var: "Jaha. Men då är det ju egentligen bättre att jag går på den där festen, och ni passar era barn. Så blir det inte så mycket åkande fram och tillbaka."

Lustig stämning det hade blivit på den privata hemmafesten om mina polare nappat på det förslaget, kan jag känna.

"Hej, hej alla jättenära gamla vänner runt soffbordet som känner varandra superbra men som jag aldrig har träffat. Jag heter Lisa och jag bor här i närheten. Jag har bytt med Karin och Eric, som egentligen skulle kommit på den här festen. Fattar ni? Så vi skulle slippa åka så mycket kollektivtrafik och sådär, ni vet. Himla praktiskt. Tycker ni inte? OCH KOLLA! Jag tog med vin! *untz, untz, untz* Kan jag ställa det i kylen?"

Rapport från en soffhörna

Hej, jag är barnvakt. Det vill säga - sitter i främmande (nåja) soffa och dricker kaffe och äter semla och lyssnar till ljudet av främmande (nåja) barn som sover. Det finns chips också om jag skulle bli sugen. Och läsk. Och glass. Och jag har med mig en dator full av tv-serier att titta på om jag skulle tröttna på att lyssna på sovljud. Det är, för att sammanfatta det hela, ett rätt bra jobb, det här. Och med "jobb" menar jag "lyxliv".

HÄJ PÅ ER!

Saker vi roar oss med på tunnelbanan

- MAMMA! JAG SER NÅN MED JÄÄÄÄTTESTORA TÄNDER SOM SITTER DÄR BORTA! SKA VI GÅ OCH TITTA PÅ HOMOM?

fredag, februari 17

Om att jag gärna lektörsläser ditt manus

Hej bloggen och *förlåt för tjat* och eventuellt också *varning för skryt* - ni vet att jag numera hemskt gärna blir anlitad som lektör, va? Om du har skrivit ett manus (barnbok, ungdomsbok, vuxenbok, what have you) och känner att du skulle behöva en utomstående persons ögon på det manuset och få respons på vad du skulle kunna förbättra... då kan du få det av mig! Och med "få" menar jag "köpa den tjänsten".

Här kan du läsa mer!
Eller kan man mejla mig och fråga.

Hittills verkar det som att alla personer som skickat in sitt manus till mig för lektörsläsning har blivit nöjda och känt att de fått valuta för pengarna. Det ganska självgoda påståendet grundar jag på bland annat på a) att samtliga sagt det upprepade gånger, och b) det här blogginlägget och det här blogginlägget.

Så!

Slut på tjat och skryt och reklam för idag.

Hej på er!

You had me at turkost

En annan grej jag ska göra idag: Skriva kontrakt på ny kontorslokal. I Hornstull. Det är ett litet ställe med 6 frilansplatser där det sitter några journalister, en illustratör, en redaktör, en filmare, och snart jag. Min spontana känsla inför det här är: BRA. Jag menar, lokalen har turkost (!!!) brädgolv. What could possibly go wrong i en lokal med turkost brädgolv, undrar jag. Just det, INGET.

Vad jag gör just nu

*käkar vitpepparkorn*
*spritar händerna*
*mår ganska bra*
*kanske klarar mig*
*HOPPAS!!!*

torsdag, februari 16

Vad kul! Det också!

Näe, alltså. Jag ger inte många kronor för den här familjens immunförsvar just nu. Efter feber, förkylning, halsont och öronont i en vecka kom Gustav hem igår och yttrade de förbjudna orden: "Jag mår väldigt illa..."

FOR THE LOVE OF GOD!!!

Hittills är det bara Gustav som däckat, men kräksjuka brukar ju som bekant vara rätt generös. Han kan säkert tänka sig att dela med sig lite så småningom. Ska bli kul! Jetekul!

*känner livet i mig*

Nä, men om man skulle sätta sig HATA FEBRUARI väldigt intensivt i ett hörn någonstans i lägenheten, kanske? Samt bada sig själv i handsprit? Gnälla lite?

Jag verkar ju kunna det, menar jag.

Alltid något.

tisdag, februari 14

Veckans vego: Pasta med broccolipesto och stekt halloumi



Hemmagjord pesto gjord på broccoli - himla bra grej! Speciellt om man är så sabla trött på vanlig pesto att man vägrar äta det. (Och det är man ju.) Då kan man testa den här istället. Och så kan man steka halloumiost till och - tadaa! - så har man en hel vardagsrätt på bordet. Med asmycket nyttigheter i, från både broccoli och nötter.

Till peston behöver du:
1 broccolihuvud (Går säkert bra med lite fryst broccoli också.)
1-2 deciliter nötter (Det brukar väl vara pinjenötter i pesto, men eftersom alla nötter är goda, så jag brukar blanda lite hej vilt. Valnötter är gott! Och cashewnötter! )
Riven parmesanost (ta förslagsvis mycket om du gillar parmesan, och lite om du inte gör det. Jag brukar ta en deciliter.)
1 vitlöksklyfta (Eller fler, om du älskar vitlök)
Olivolja
Salt
Peppar
Kanske citron?

Till den stekta halloumin behöver du:
*trumvirvel*
Halloumi

Till pastan behöver du:
*trumvirvel*
Pasta

Så här gör du:

1. Rosta nötterna i en stekpanna.
2. Koka broccolin mjuk.
3. Mixa nötterna och broccolin med en stavmixer eller så. Riv ner en vitlöksklyfta, den rivna parmesanosten och krydda med salt och peppar. Tillsätt så mycket olivolja att peston får bra konsistens.
4. Koka pasta.
5. Tärna halloumiosten och stek dem gyllene i olja.
6. Blanda pasta med pesto, lägg på halloumibitar, riv lite parmesan över och droppa över lite citron om du är en citronperson.
7. Ät.

Det här receptet räcker till pesto för 4 personer.

På Instagram


Det vore ju dumt att lämna någon del av internet i fred, känner jag. Så nu finns jag på Instagram också! Och postar bilder från vardagen. Jag heter, påhittigt nog, "onekligen" där också. Vad heter ni?

Inte min mest kvicktänkta dag det här

Har nu försökt komma på något att blogga om i en kvart.
Här är resultatet:

"Är jävulskt sugen på kaffe."

Klipp ut och spara det här inlägget nu, så ni kommer ihåg detta LIVSVIKTIGA SPÖRSMÅL, m'kej?

måndag, februari 13

En annan grej jag tänker på ibland

Över lag: Sjukdom. Känns inte det väldigt töntigt, ändå?

Jag känner mig för tillfället både bitter och besviken över att min kropp är inne i någon slags klen fas och bara öser på med feber och snor och halsont och öronont och ögoninflammation i olika omgångar som om det inte fanns någon morgondag. Jag vill vara frisk! Och joddla fram i nya vårskor på gator och torg!

Och jag vet, jag veeeet att det är lyxproblem, och att det finns långt mycket värre saker man kan drabbas av och att jag borde vara tacksam över att min kropp ändå fungerar hyfsat och att jag har två friska barn, en snäll man och mat på bordet och tak över huvudet och matchade strumpor och yada, yada, yada, jag vet det.

Känner ändå: FÖR HELVIDDE, kroppen.
Skärp dig.

Bara en grej jag tänker på ibland

Ögoninflammation.
Inte den sexigaste av sjukdomar, det.

Mvh
halvblind_80

Veckans vego coming up

Men hörni, inte visste jag att ni var så sugna på att få lite vegoinspiration i era liv, FESTLIGT! Inför nu "Veckans vego" på bloggen och bloggar ut ett recept i veckan ett tag. Blir kul!

söndag, februari 12

Vegetarisk mat för barn

Jag skulle tycka det var intressant med ett inlägg angående bebisar och mat ur ett vegetariskt perspektiv. Hur tänker du? Fostrar du dina barn till vegetarianer eller är de allätare?
/Johanna

Å, det skriver jag gärna om! Våra barn äter än så länge bara vegetarisk mat. När de är tillräckligt gamla för att välja själva så småningom får de göra det. Jag vet inte när det blir. Än så länge har vi aldrig ens pratat med barnen om att vi är vegetarianer, och Rufus har aldrig frågat om det. Vi äter mat (som råkar vara vegetarisk), och så är det inte så mycket mer med det. Än. Vi får väl se hur det blir sen. När vi berättar för folk att kidsen är vegos brukar vi oftast få någon av följande reaktioner:

1. Men, jaha. Då har ni ju valt åt era barn vad de ska tycka, och pådyvlat dem en livshållning. Känns inte det jobbigt?

Svar: I grunden - Nej. Det gör ju alla. Bebisar är skitkassa på att bestämma själva, så föräldrarna är så illa tvugna att bestämma åt dem. När det gäller mat bestämmer många föräldrar att bebisarna ska äta kött och fisk och sådär. Andra bestämmer att bebisarna inte ska göra det. Vi bestämde "inte". Jag tycker däremot att det är lite, lite jobbigt att det där "intet" inte är norm. Våra barn kommer alltid att anses vara en smula udda när det gäller kosthållning. När alla andra barn käkar fiskpinnar på dagis, så äter våra barn något "speciellt". Jag gillar inte riktigt att vi valt åt dem att de ska vara speciella och krångliga, utan att de bett om det. Å andra sidan har ingen av dem ännu ifrågasatt det här det minsta. När de gör de, och ber om att få äta fiskpinnar som alla andra... Ja, då får vi väl diskutera det.

2. Men, jaha. Kan man ge barn vegetarisk mat? Får de inte proteinbrist? Svälter de inte ihjäl?

Svar: Ja, man kan ge barn vegetarisk mat. De får inte proteinbrist! Eller ja, det är klart att de kan få proteinbrist om man envisas med att ge dem kost där man bara tagit bort köttet och glömt ersätta det med något annat - men varför skulle man göra det? Bara potatis/pasta/ris + liten såsklick är ju lite trökigt att äta dag efter dag, kan jag tycka. Vi är rätt bra på att ersätta köttet med baljväxter/sojaprodukter/quorngrejer och sådär. Det enda ämnet jag är lite nervös över att de inte får i sig är järn. Därför dricker de köpevälling och äter köpegröt som är berikad med järn. Om våra barn var på väg att svälta ihjäl tror jag att vi skulle lägga märke till det.

3. Hur går det på dagis?

Svar: Asbra! Rufus mat är mycket godare än de andra barnens, säger personalen.

4. Är det inte svårt att komma på vad man ska laga?

Svar: Nä. Eller jo, det kan det så klart vara. Men inte svårare än vad det är för alla andra. Eller? Vi har ätit vegetariskt hemma varenda måltid i snart tio år nu. Jag tror inte vi har svårare att komma på vardagsmat än vad en random köttätare har - vi har våra favoriter som vi återkommer till, och ibland försöker vi förnya oss och hitta nya recept. Som alla, väl? Men det är lite svårt med festlig vegomat, kan jag tycka. Speciellt om man har råkat bjuda någon himla jobbig köttälskare på middag som "inte gillar konstig kaninmat". Då får man tänka till lite.

5. Finns det vegetarisk barnmat att köpa på burk?

Svar: Ja, men det är rätt klent utbud. Det finns några olika former av pasta med grönsaker. Svante älskar dem, och skulle inte ha något emot att äta dem till varje måltid. Men vi försöker laga en del mat till honom själva också. Så han ska få lite variation. Hans favorithemlagade mat är sötpotatis + gröna linser + mango. Jag vet, det låter kanske inte som en hit. Men vad kan jag säga? Han är en bebis. Bebisar gillar konstiga grejer.

lördag, februari 11

You're like... the definition of "cool"

Tänkte lägga in mysigt/harmoniskt filmklipp som kompensation för en... jag vet inte? Arg och bitter ton som eventuellt förpestat lördagsstämningen här inne lite det senaste dygnet. Kom så klart att tänka på "My favourite things" från Sound of music.

Men när jag tittar på klippet nu så uppstår istället ett trängande behov av att ventilera följande: När jag var liten och man hyrde en moviebox i tre dygn och fick tre vhsfilmer på köpet, och varje syskon i syskonskaran fick välja en film? Då valde jag alltid, alltså varje gång, "Sound of music". Jag går fortfarande ofta och nynnar på låtarna. Min favorit är "Do, re, mi" pga svängig. Eller "I am 16 going on 17" pga fin scen i lusthus. Plus att jag lipade lite nu när jag såg filmklippet och Maria kom tillbaka och sjöng fint och barnen blev helt happy happy.

Så.

PHEW!

Känns fint att vi äntligen pratat om det här.

Vad gör ni, annars?

/Tufftjej_80

Glimtar av en lördag




Du har en lägenhet. Du har en jefligt gnällig kvinna i 32-årsåldern. Du har en jefligt gnällig bebis i 9-månadersåldern. Du har en Mycket Bestämd Ung Man i 3-årsåldern. Som också är ganska gnällig. Och du har i runda slängar... tolv timmar att fylla, helst med lite annat än bråk. Och det ska vara inomhus! För ingen av de tre gnällspikarna i lägenheten vill gå ut.

Inte så himla konstigt att det slutar med "ETT LÅNGT, LÅNGT HAV MED FISKAR OCH BLÄCKFISKAR OCH HAJAR. SOM ÄTER MAMMOR!!! OCH PARAPLYER. SÅ DET KOMMER BLOOOOOOD!"

Smeknamn vi minns

- MAMMA!
- Ja?
- NU ÄR JAG LITE SUR PÅ DIG.
- Jaså.
- JA-AA! JAG TÄNKER ATT DU HETER TYRANNOSAURUS REX-BAJSKORV. HEEELA DAN SKA JAG SÄGA DET.

Jahaaaa. Är det därföööör!

Newsflash! Det talas en del om att kvinnor kan bli "lite stingsliga" när de är gravida eller har PMS. Men det talas inte lika mycket om att de också kan bli "lite stingsliga" av att sluta amma. Men! Det kan de. Och med "lite stingslig" menar jag "mordisk".

Förra gången hade jag ingen aning om varför jag plötsligt kände mig så ledsen/arg/besviken/förbannad och ville dräpa alla i min omgivning under den vecka eller två som det tar för kroppen att fatta att man inte är mjölkko längre. Kom som en trevlig överraskning, det.

Den här gången hade jag en aning. Men icke desto mindre: VANSINNIG!!! PÅ ALLT!!!

Ryktet säger naturligtvis att det är "heeeelt normaaaalt" och "en fas".

Spontan reaktion på det: Thank god! Samtliga i den här familjen tackar å det hjärtligaste för den lilla detaljen.

Puss och gull!
/asförbannad

torsdag, februari 9

Och honom trodde jag att jag kände

Tystnaden som uppstår när ens lillebror ringer och säger: "Hej, du, min kompis har erbjudit mig att ta över en tjej igen. Så jag undrar om jag får låna er bil? Och om den har takräcke?"

Eh...

Ja?

Eller...

VA?

Och lättnaden som infaller när man inser att man hört fel. Att han inte sa tjej. Att han sa säng.

"För den är 1,20 bred, så jag lär ju inte få in den i bagaget. Får surra fast den på taket, tänker jag."

Om ni ursäktar mig nu så ska jag bara gå och bränna mina fula amningsbehåar PÅ BÅL!! en stund

Idag tycker jag att vi alla enas i en liten spontan dans för att fira det faktum att jag tydligen inte behöver amma bebis på nätterna något mer. Tänk vad en liten utflykt till Falun kan göra! Vem kunde ana? Jag menar, jag har sovit på annan ort utan den där bebisen förut, och då har han glatt klunkat mat från flaska på nätterna. Men, men! Alla kan vi tydligen ändra oss. När Gustav tog fram flaskan i förrgår natt tittade Svante på honom som om han hade tappat förståndet, stämde upp i ett gallskrik och tänkte sannolikt grejer i stil med: "Flaska?!? Jag?!? Jag känner mig både ledsen och besviken av att du föreslår något så imbecillt. Förbannad, rent av. VANSINNIG!" Sedan levde han rövare i en halvtimme eller så, och sedan somnade han om. Och sov resten av natten utan mat. Utan mat!!!

*gör snorkeldansmoves*
*skakar lite rumpa*

Känns som en stor grej, det här.
Som ni kanske märker.

*svänger lite höfter*
*slänger runt med håret*

För även om jag inte haft så hemskt mycket emot att amma den här gången (tyckte det var mycket värre förra gången), så känns det ändå väldigt, väldigt skönt att det är över nu. Av hundra olika anledningar, men mest för att Svante blir så mycket mindre bunden till just mig plötsligt. Nu äter han mat/gröt/mellanmål på dagarna, som vem som helst ge honom. Och ingenting på nätterna. Ingenting på nätterna!!!

*går ner i spagat och sträcker händerna i luften*
*JAZZHANDS!*

onsdag, februari 8

Lisas läsdagbok: Ingenbarnsland

Detta har jag läst: Ingenbarnsland, av Eija Hetekivi Olsson

Och det är en: Till stora delar självbiografisk och tämligen arg debutroman om Miiras uppväxt som invandrare (eller ja, hon är född i Sverige, men föräldrarna är finska, så Miira sätts i "finnballeklassen" i skolan och har status ungefär i nivå med en soppåse) i betongförorten Gårdsten i Göteborg på 80-talet.

Det här gillade jag med den:
Att den ger en sådan som jag (med en i jämförelse helt problemfri medelklassuppväxt i ett tryggt villaområde) en rejäl dos perspektiv. Och så gillar jag att den är så arg, att den så tydligt påminner om att Sverige är ett klassamhälle, och att språket känns nytt, fyllt av påhittade nya ord och dialekt. Och Miira! Henne gillar jag. Hon tar ingen skit, hon.

Det här gillade jag inte med den: Nja, alltså. Jag gillade den väldigt mycket. Men den är ju rätt tung och brutal, och utan tydlig handling - man följer Miira under ett par år, och det händer givetvis en massa saker under de åren, men det är ju inte läsning i stil med "Å, gud, spännande, hur ska det gå med den här konflikten, bäst jag bläddrar till nästa sida och tar mig framåt till upplösningen på slutet". Är det negativt? Ja, om man som jag är farligt nära den där tönten som tröttnat lite på att läsa och egentligen vill ha enkel underhållningslitteratur. Men förutom det: En väldigt bra bok. Typiskt Augustprismaterial.

Ynk ynk eller Det är okej om ni tycker lite synd om mig nu

Och min töntiga kropp bara: "Vadfalls! Ligger du helt avslappnat och zappar bland tevekanaler och ser på Glee-repriser mitt på dagen på ett hotellrum? Går absolut inte för sig."

Har nu ont i precis hela kroppen och ligger med yllekofta på mig under täcket (hemma igen) och räknar febergrader.

Störtlöjligt.

tisdag, februari 7

Och med "glömt" menar jag "lämnat medvetet"

Det här med att jag just nu är på ett hotellrum i Falun och har "glömt" datorn hemma så att jag inte kan jobba, utan "måste" ligga på sängen och läsa bok och zappa bland tv-kanalerna i två timmar nu tills jag blir bjuden på middag sedan: WIHAA!!!

Ibland är jag lite av ett geni.

måndag, februari 6

De Färska Vårrullarnas År

Har förresten (efter att ha blivit bjuden på lyxlunch i Hökarängen) just bestämt mig för att 2012 är De Färska Vårrullarnas År. Så sjukt gott. Så SJUKT gott. Du lyda Lisas råd och flytta hop leta upp och trycka i dig massor av denna där, m'kej?

Reglerna för året är så här:
1. Man ska äta skitmånga färska vårrullar.
2. Om det är koriander i dem - vilket det förhoppningsvis är - så ska man inte säga "uäh, det smakar ju diskmedel", man ska säga "mm... koriander. Bästa kryddan!" för annars har man fel, och då blir man diskvalificerad.
3. Man får bestämma lite själv om man vill köpa vårrullarna på restaurang eller göra dem hemma. (Men det går alltså att göra dem hemma, jag har sett det med egna ögon. Jag vet, det låter som science fiction, men det är sant.)

Slut på regler.

Vi säger så, hej.

Två saker jag uppskattar med min bebis


1. Han har alltid så fin frisyr.
2. Han ser jämt så smart ut.

söndag, februari 5

Just nu var det värt det

Det här med att vi bestämt oss för att spara all städning, all sortering, all återvinning, allt fix, all storhandling och typ all tvätt till söndagarna? Känns som en himla bra idé alla andra dagar i veckan, det. Men GU-UU-UD!!! Vad drygt det är att det aldrig. tar. slut. när man väl är framme vid söndagen.

Det går åt så många trötta suckar, va. De går inte ens att räkna.

Men!

Nu är det fint.
Allting är rent.
Blommorna är vattnade.
Middagarna planerade.
Kylskåpet är fullt.
Barnen sövda.
Håret färgat.
Och jag har typ TUSEN avsnitt tv-serier redo på dattan och nya lakan i sängen.

*älskar livet*

HÄJ!

lördag, februari 4

Titta, hon fuskar!

Den extremt uppmärksamma bloggläsaren kommer snart att lägga märke till att jag tagit bort Jonathan Safran Foers Äta djur från "LÄSER JUST NU" i högerspalten utan att skriva ett inlägg om den som jag gör om alla utlästa böcker. "Vadfalls!" kommer den extremt uppmärksamma bloggläsaren att tänka då. "Har hon glömt? Har hon fuskat? VEM KAN JAG STÄMMA?!?"

Den bittra sanningen är att jag inte läst ut den, men tagit bort den ändå. För att jag tänkte förpassa den till "läser lite då och då vid sidan av den andra boken jag håller på med just nu" istället. Det visade sig nämligen att en reportagebok på engelska inte var vad min bräckliga läslust behövde just nu. Det visade sig att min bräckliga läslust krävde skönlitteratur. Och vem är jag att säga emot? En bräcklig läslust är en bräcklig läslust. Den muckar man inte med i onödan.

Jag skriver om den dära djurboken när jag läst klart den sen, okej?

Så kan ni väl ligga lågt med stämningsansökningarna så länge.

Glimtar av en lördag




En del tuggar på semlor. Andra på träbitar. Man är lite olika, så. Hepp!

15 kilo treåring har ingenting att komma med i jämförelse

Det är inte varje dag jag i triumf vrålar något om att "YES! Jag väger mest!!!". Det är det inte. Men i snowracerbacken! Ni skulle höra.

/sjuktsnabb_80

fredag, februari 3

Kontorsplats, någon?

Jaha, ja.

Det verkar visst som om jag behöver hyra en (ny) kontorsplats från och med 1 mars. Blir således väldigt tacksam för tips om det är någon av er som vet något bra ställe i Stockholm som skulle kunna tänka sig att hyra ut några kvadratmeter till en jefligt trevlig och rolig författare/frilansskribent (SOM IBLAND TAR MED SIG SEMLOR TILL SINA RUMSKOMPISAR!!!).

Sist skrev jag att jag ville att jag ville att min kontorsplats skulle vara A. Snygg (gärna vita brädgolv och högt till tak och det ska aldrig vara stökigt på mitt skrivbord heller). B. Central (omgiven av shitloads med roliga butiker och lunchhak och kaffehak). C. Fylld med smarta, snygga, snälla, och inspirerande vuxna människor (som egentligen inte jobbar så mycket, utan mest pratar med mig.) och D. Typ gratis.

Den drömmen lever fortfarande, men jag kan också tänka mig mer... låt oss säga rimliga alternativ.

Mejla mig om du vet något?

(onekligenblogg@yahoo.se)

Så blir jag möcket, möcket glad.

torsdag, februari 2

"Det är så mysigt att ha dem hos sig i sängen."


Klicka på bilden så blir den större. Igenkänningsfaktor? Pretty himla hög, faktiskt.

onsdag, februari 1

Nästa: Sävsjö

Hej, hej, idag ska jag på författarbesök på en skola i Sävsjö, så jag åker tåg. Det är fint. Hittills har jag sett:

8 st rådjur.
3 st män på längdskidor.
4 st hus jag hade kunnat tänka mig att bo i om de inte hade legat så sabla nära järnvägen.(Varför är det alltid så med hus man ser från tåg?!?)
543 fina åkrar med gnistrande snö. (OBS! Ej exakt antal. Men typ.)
1 st tjej som åt en bulle i Mjölby.

Annan grej jag gjort: Glömt böckerna jag skrivit (och tänkt läsa högt ur) hemma. Funderar nu på om jag 1. Ska recitera styckena fritt ur minnet, pga kan dem utantill efter att ha läst dem högt en miljard gånger eller 2. Ha manuset i datorn som fusklapp, pga bara freaks som kan recitera texter fritt ur minnet. Tror datorn pga bra om jag får blackout pga nervös pga storsamling med tonåringar som lyssnar.

Så! Slut på inlägg pga har redan använt förkortningen pga brottsligt många gånger.

Hejdå!