tisdag, januari 31

Vem vill komma på fika?

Ni vet när man fått för sig att baka semlor och de båda plåtarna med bullar är färdiggräddade och ligger och svalnar på ugnsgallret i köket och man står bredvid och tittar på dem och bara: "Jaha. Det här kommer att bli 24 färdiga semlor så småningom. Som jag, vadå? Ska äta upp? Typ själv?"

Tycker på något vis att det känns lite skrämmande.

24 semlor är ändå a whole lot of semlor.

Och hela grejen med att "ta med dem till jobbet och bjuda" är ju fin och allt, men ärligt. Den har ju lite förlorat sin poäng sedan jag blev egenföretagare, faktiskt.

När lär de sig kramas som folk?

Det här med att min yngsta son konsekvent grabbar tag med sina båda nävar i mitt nackhår, sliter mitt ansikte mot sig med övervåld, gnuggar sin öppna mun mot mina kinder och biter i vad helst han får tag i (näsa, öra, kind, what have you) varje, VARJE! gång jag lyfter upp honom... Det kommer mycket snart att göra mig 1. Skallig, och 2. Gråtfärdig.

DET GÖR ONT, SVANTE!!! TROTS ATT DU FÖRSÖKER SKRATTA BORT DET!!!

Mvh
/levande_bitring_80

måndag, januari 30

Vad ska tandläkarn säga?

- Rufus?
- JA?
- Hur länge har du egentligen tänkt ha napp?
- TILL JAG FYLLER FJORTOM.

Psst!


Man kan tävla om ett paket med skitmånga skitbra böcker till ett litet barn på Babyboken.se nu. Just saying.

Topp 5 sträckkollarserier

Hej Lisa! Du verkar snäll och så, och framförallt verkar du och jag dela intresset att sträckkolla på serier. Jag undrar om man får önska sig en sak? Om man får det så önskar jag mig en topp-lista med dina bästa sträckkollarserier. Du kunde skriva om det och så kunde folk kunna kommentera och fylla på men sina bästa serietips och sen skulle jag kunna stanna i sängen och titta resten av livet! /Kajsa

Och, guess what, Kajsa? Man får önska sig något! Här är min laminerade topplista på tv-serier jag blivit som besatt av, och sträckkollat på.

Om man gör en snabb analys av den här listan kan man konstatera att jag gillar spännande serier med komplicerade brott/intriger som liksom nystas upp efter hand, med många oväntade vändningar och cliffhangers i typ varje avsnitt. ELLER! Kärlek i sjukhusmiljö.

Andra serier jag sett och verkligen gillat, men inte riktigt blivit besatt av: Glee, House, Scrubs, O.C, The event, Bones, Medium, Cityakuten, Dexter, 24, The mentalist.

Andra serier jag försökt se, men inte direkt fastnat för: Desperate Housewives, Sex and the city, True blood, Mad men.

Så.

Hur ser era listor ut? Topp 5 sträckkollarserier. Av kalibern "för helvidde, ge mig ett nytt avsnitt, innan jag sliter mitt hår av otålighet". Shoot!

Tjuvtitt: Svantes rum





Det är inte stort, men det är färgglatt. Och det finns en 3D-uggla på väggen! Bara en sådan sak.

söndag, januari 29

Hej bloggen!

Jag har visst inte tid med dig riktigt, för jag har reclaimat mitt sovrum, och kan se på tv-serier i sängen OCH upptäckt ny serie (Damages. MÖCKET BRA!) som jag nu måste knarka i mig så många avsnitt som möjligt av innan ögonlocken faller ihop om några timmar.

Så.

Vi säger så, tycker jag.

HÄJ!

lördag, januari 28

Reclaim the bedroom

Idag är dagen då Svante får ett eget rum. Det vill säga: Vi lyfter bort spjälsängen från vårt sovrum och ställer den i hans istället. Flytten tar typ tjugo sekunder att genomföra, men den innebär att jag får tillbaka mitt sängbord. Och möjligheten att läsa med lampan tänd på kvällarna! Och se på film på projektorväggen! INKLUSIVE LJUD!!! Känner för att Braveheartvråla lite när jag tänker på det.

Han kommer att sova i vår säng på nätterna som vanligt, gissar jag, för det är lite så han jobbar, den här bebisen. Men de där timmarna från det att han somnar i sin spjälsäng första gången på kvällen, tills han vaknar och vill klänga omkring på mig några timmar senare: FREEDOM!

Var så god för info.

Glimtar av en gurklös dag



Som ni tydligt ser: Inte en enda gurka så långt ögonen når. Och! Vi ersatte det förlorade grönsaksintaget med annan grönsak, nämligen majs. Kändes himla smart, faktiskt.

fredag, januari 27

Den gurklösa dagen - så går det

Bortsett från ett mycket kritiskt ögonblick vid frukosten (där låg ostmackan. Där låg gurkan. Där låg kniven. Hör ni hajen-musiken?) där jag i sista sekund lyckades få mig själv att tänka utanför boxen och haffa en paprika istället för Den Förbjudna Grönsaken har den gurklösa dagen hittills gått bra.

För jag menar, ni undrade väl?

torsdag, januari 26

Kommer vi att klara en hel dag utan gurka? Ingen vet.

Treåringen i familjen har förresten också en värdelös vecka. Varenda liten händelse i vardagen ("Maten är klar." "Nu är det läggdags." "Här är din napp." "Klockan är sju.") orsakar sammanbrott av sällan skådat slag. (JAG BEHÖVER INNNTE MAT! JAG VILL INNNTE SOVA! DET ÄR FEEEL NAPP! KLOCKAN ÄR INNNNTE HU!). Vid middagsbordet innan satt han och skrek rakt ut i en kvart, ett härligt litet medley av DUMMA MAMMA och DUMMA PAPPA och DUMMA GURKA och DUMMA BORD och gudvetallt. Och dagislämningarna helt plötsligt. THE HORROR! Så himla ledsen och arg och förtvivlad och, jag vet inte, kränkt? För att vi överger honom? När jag frågade honom vad som var fel innan idag tittade han uppgivet på mig och sa helt sonika att "ALLT ÄR NEJ".

Vad kan jag säga?

Exakt min åsikt.

Imorgon får han stanna hemma. Vi ska "SITTA I SOFFAN MED TÄCKET OCH ALLA NAPPAR OCH SE PÅ STORA MAHINER PÅ VITA DATON. HEEEELA TIDEN! OCH INNNTE GÅ UT. OCH INNNTE GÅ TILL DAGIS. OCH INNNTE ÄTA GURKA!"

Speciellt det där sista tycker jag är en fantastiskt bra dagsplan.

Ser med spänning fram emot hur det ska gå.

En hel dag.

Utan gurka!

Galet.

Blir emellertid väldigt uppspelt...

...när jag twittrar till Marit Bergman. Och hon svarar!!! Helt snällt!!! Jag älskar ju Marit Bergman!!! Och nu har vi nästan pratat med varandra!!!

Coolt.

MVH
snart_32

Och så är jag rätt gnällig också

Hej hej!

Den här veckan är jag dålig på allt jag gör. ALLT! (Inklusive typ: ta på mig strumporna.) Och så har jag ful frisyr och bråkiga barn och trist attityd och smutsigt hem och dåligt samvete och fula kläder och inga pengar.

Plus att mina vinterskor läcker som såll.

Hej då!

onsdag, januari 25

Gammalt djungelordspråk

"Har man inget vettigare för sig kan man alltid bildgoogla boxervalpar."

tisdag, januari 24

Bloggen, do your thing!

Ni vet, killar med stickade tröjor? Som kanske är i 20-årsåldern och har lite rufsigt hår och har gått estetisk linje på gymnasiet och läser böcker på fritiden och hänger mycket på kafé på dagarna och typ gillar film och spelar gitarr eller målar lite? Ni vet, sådana killar?

Jag behöver foton på dem.

Jag försöker göra ett bildspel/trailer till min kommande bok, och har letat igenom hela min freaking fotohistorik utan att hitta några bra koftkillebilder, och hur det är möjligt att jag inte har några sådana övergår mitt förstånd, för HADE JAG INGEN KAMERA, ELLER?!?

Och jag vill inte köpa bilder genom bildbyrå pga fattig, och jag vill inte sno bilder på internet pga snäll, så jag testar den här vägen: du kanske har ett foto som du kan tänka dig att låna ut till mig?

Behöver inte vara regelrätt porträtt, behöver inte vara framifrån ens, behöver inte vara modernt, behöver inte vara i färg, behöver inte vara speciellt snyggt, behöver bara vara en bild på en kille som ser ut som om han gillar stickade tröjor, i vilken miljö som helst, m'kej?

Vore fantastiskt snällt.

Lite om Palatset, då.


Ni är några stycken som undrat vad jag tycker om att Palatset gått i konkurs, eftersom jag hyr kontorsplats där. Och det är ju enkelt. Jag tycker så här: UÄÄÄHHHH!!! Inte för att just jag hyr kontorsplats där (det är ju förvisso trist att kanske bli av med den platsen, för den är fin och bra på alla sätt, men det är ju ändå en liten fjuttgrej i det stora hela) utan för att Palatset var ett sådant fantastiskt, magiskt, överjordiskt fint och häftigt ställe för barn och ungdomar (inklusive ett verkligt barnperspektiv som verkligen inte är så vanligt), och jag tycker att det är så urbota sorgligt att det inte funkade, att det inte kan få finnas en magiskt kulturpalats för unga.

Det har skrivits en hel del om Palatset på sistone, för er som vill veta mer. Både positivt och negativt. Här skriver till exempel Sanna Lundell om inträdespriset (120 kr/person), som säkert sållade bort en hel del besökare från Palatset. Här ger Andreas Palmaer svar på tal och undrar varför just barnkultur förväntas vara gratis, när en biljett till Dramaten kan kosta det dubbla utan att någon protesterar. Och här förklarar grundarna bakom Palatset själva varför det blev som det blev.

Om jag förstått saken rätt finns det fortfarande en chans att någon annan aktör träder in och driver Palatset vidare. Jag hoppas verkligen att det blir så, så att många fler barn får chansen att kuta omkring i den fantastiska miljön och göra film, spela musik, teatersminka sig, spela in radio, göra tv, trycka t-shirts, läsa böcker, skriva tidning, skapa konstiga manicker i verkstäder, se på film, träffa författare och konstnärer och musiker och cirkusartister och gud vet allt, det hoppas jag verkligen.

Var det ungefär det ni undrade?

Miraklet i Örnsberg, del 2

Jag gjorde det! Jag fakking gjorde det!

Morgontränade.

Sprang och lyfte skrot och hade mig, trots att klockan var ingenting. Ingenting, I tell you!

Kommer nu sannolikt inte att kunna jobba på hela dagen pga ÄR I CHOCK, men det får det väl kanske vara värt pga KOMMER BLI SUPERSTARK! OCH SUPERSNABB! Vilken sekund som helst nu kommer konditionen bara PLING! slå i taket, och musklerna svälla till perfekt storlek, övrigt sladder elimineras, och jag kommer att se ut som Kate i Lost.

*väntar med tillförsikt*

Kanske borde fira med årets första semla, eller?

måndag, januari 23

Lisas läsdagbok: Erebos

Detta har jag läst: Erebos, av Ursula Poznanski.

Och det är en: Ungdomsbok om ett jefligt fängslande datorspel, som gör stora delar av Londons ungdomar helt besatta.

Det här gillade jag med den: Den var sjukt spännande! Alltså, på riktigt. Vem kunde ana att jag skulle bli helt fast i en bok om ett datorspel? Inte jag i alla fall. Fick typ tvinga mig själv att börja läsa (bokcirkelsböcker har den effekten på människan ibland) men likt ungdomarna i boken blev besatta av Erebos, blev jag besatt (light) av boken. Ville verkligen veta hur det skulle gå.

Det här gillade jag inte med den: Den rätt taffliga översättningen, det ännu taffligare slutet, och den ganska intetsägande huvudpersonen. Eller vad tusan, egentligen var nog alla karaktärer i boken rätt intetsägande. Men ändå - sjukt spännande bok! Det kommer man ju rätt så långt på.

söndag, januari 22

Man kan ju inte veta säkert förrän man provat. Men man kan ana.

- Nu åker jag och handlar. Vi ses om en stund, Rufus!
- NEJ! JAG VILL FÖLJA MED DIG!
- Jaha, men jag tror faktiskt inte att du orkar det, förstår du. Jag ska handla jättemycket, och klockan är ganska mycket, och jag tror att du kommer att tycka att det är tråkigt och jobbigt. Det är bättre att du är hemma.
- NEJ! JAG TYCKER DET ÄR ROLIGT! JAG ÄR INTE TRÖTT. JAG ÄR JÄTTESTARK. OCH JÄTTESNABB! JAG SKA LÄLPA DIG ATT HANDLA, MAMMA.
- Mhm.
- JAG SKA FÖLJA MED DIG.
- Mhm.
- DET SKA JAG.
- Vill du verkligen det?
- JA.
- Är du säker på att du orkar då?
- JA!

Trettio minuter senare, med ungefär 80% av inköpslistan kvar:

När han bara var ett litet skrutt


För prick tre år sedan. Sju timmar gammal, och jag hade fortfarande inte somnat, trots att jag inte sovit på nästan två dygn. Jag minns att mina ben skakade i flera timmar efter att han föddes, och att jag la på mig filt efter filt. "Fryser du?" frågade barnmorskan, men jag tror mest att jag var chockad. "Hur tycker du själv att förlossningen gick?" frågade hon också, och det kunde jag inte svara på, jag vet inte om jag kan det nu ens, tre år senare. Fast så här: Hade någon nämnt "sugklocka" under Svantes förlossning drygt två år senare så hade jag fått panik.

Vad små de är när de är helt nya.

Man slutar liksom aldrig förundras över det.

"Tycker du han känns som en Rufus, då?" sa jag till Gustav och han sa "ja-aa", och sedan var det så det var, vi hade en Rufus, for life, och han skulle bo hos oss.

Jag blir, som ni märker, fortfarande helt blödig när jag tänker på storheten i det.

Hittills idag

Känt bitterhet och besvikelse över att världscupstävlingarna börjar så himla sent på dagen jämt. Tio. Elva. Pffft! Tycker 06.00 hade varit lagom.

lördag, januari 21

Som ljuv musik i mina öron

En lite intressant inredningsdetalj vi testade under kalaset, förresten: Badkaret fyllt av smutsig disk. LÄCKERT! Igår blev det en vattenläcka någonstans i området här, och vattnet stängdes av. Himla spännande, när man förbereder kalas för 25 personer. Man bara: Men, alltså, var ska folk kissa? Hur gör vi allt kaffe? Och var gömmer vi disken?

En halvtimme innan gästerna kom slogs vattnet på igen.

Ljudet av rinnande vatten låter rätt trevligt, faktiskt.

Tänkt på det?

Glimtar av en treårsdag





Idag fyller ett av Sveriges absolut bästa barn tre år, så vi har fik..., förlåt, firat. Om vi är trötta nu? Ganska så. Om vi är sugna på något sött? Inte så jätte.

torsdag, januari 19

Boende i New York? Någon?

Yo, bloggvärlden! Ni som kan och vet allt. Sitter ni inne på ett trevligt boende i Brooklyn också, eller? Som vi kan få bo i under maj i år?

Ni förstår, vi går omkring här och drömmer om att åka till New York i en månad i vår. Hela (skötsamma och fantastiskt trevliga) familjen. (Eller, egentligen. Vi kan åka i höst också, för den delen. Vi är egentligen inte så himla kinkiga. Men helst maj!) Och ska man göra det behöver man ju onekligen någonstans att bo. Right?

Vi kan tänka oss att byta boende. (Vår Stockholmsfemma + asfint torp på svenska landsbygden mot lya i New York.) Eller hyra. Eller å, låna! Låna går också bra.

Tips? Råd? Kontakter att testa? Något vi borde veta?

Hit me with it! Förslagsvis på mejl: onekligenblogg@yahoo.se

Så blir jag så tacksam att jag nästan går av på mitten.

Till tryck


Jamen, sådär ja! Nu har jag på riktigt lämnat "Allt jag säger är sant" åt sitt öde för sista gången. Nu ska boken tryckas. Och sedan ska jag få den färdig i min hand. Med pärmar och allt. Utan minsta hemskt korrfel*. WITTAWII! Det kommer att bli en glädjens fest, det.

*Yeah, right. Som om det någonsin händer.

Med vänlig hälsning "kluven_80"

Och den inre krisen som drabbar en när man precis publicerat ett inlägg som berör läsk och små barn, och dessutom avslöjar det faktum att jag lät det lilla barnet smaka på läsken, guuud, SOCKERCHOCKEN, OANSVARIGHETEN, vad ska ni tänka om mig, etc, etc, etc.

Och den inre krisen som drabbar en när man precis avslöjat att man fått en inre kris över att man låtit sitt barn smakaläsk, guuud, PRÄKTIGHETEN, TÖNTIGHETEN, vad ska ni tänka om mig etc, etc, etc.

Saker som inte är lika

Det här med att det lilla vegobarnet jag närt vid min barm tror att "läsk" heter "fläsk". Det är ju ändå en källa till humor, tycker jag.

"DRICKER DU FLÄSK, MAMMA?"

Eh, nej.
Det gör jag inte så ofta.

"JO, DET GÖR DU. FÅR JAG SMAKA? JAG TJOJ KANSKE JAG GILLAR FLÄSK OCKSÅ, FAKTISS."

*tar en försiktig klunk*

"OJ. DET GANSKA STARKT ATT DRICKA FLÄSK! OCH LITE GOTT."

onsdag, januari 18

Strö lite strössel på mig är du vänlig

Alltså, mängden strössel överallt i mitt kök just nu! Rätt så himla enorm, faktiskt. Man kan (om man är på sitt snällaste humör) säga att jag "dekorerat köksgolvet". Blev "ganska fint". Om man inte är på sitt snällaste humör kan man istället säga att "det ser ut som att helvetet brutit loss i köket" och att jag "eventuellt borde få lite stryk om jag inte städar upp".

Man kan välja linje där lite.

Själv ligger jag i soffan och känner mig odrägligt nöjd. Själva bakverken där strösslet egentligen borde ha hamnat - cakepops till Rufus kalas - blev nämligen så sjukt gulliga att jag typ vill gifta mig med mig själv och ha cakepopsen som brudtärnor. Eller ja, om man bildgooglar cakepops och jämför resultaten som kommer upp där med mina bakverk så kanske jag egentligen borde slopa det där med bröllop och förpassa mina cakepops till soporna. Men vem i hela världen skulle få för sig att bildgoogla cakepops? Just det, ingen. I'm safe. Ni kan kalla mig cakepoplisa från och med nu om ni vill. Det går bra.

Och ja, just det! Kom nu inte här och be om att få se bild på underverken, för det förstår ni väl att ni kommer att få vad det lider, vare sig ni vill eller inte? Herregud, man bakar inte cakepops i flera timmar utan att se till att dokumentera dem ordentligt. Tro mig.

Lisas läsdagbok: Min kamp 1

Detta har jag läst: Min kamp 1, av Karl Ove Knausgård.

Och det är en: Självbiografisk romansvit i sex tjocka delar, varav det här är den första delen.

Det här gillade jag med den:
Tusen grejer, men allra mest: Att den känns så brutalt ärlig. Man är ju för farao inne i huvudet på karln! Och han försöker inte försköna någonting (inbillar jag mig), det är helt befriande. Kommer på mig själv med att vilja veta mer hela tiden, inte alls så som några av er varnade för, att jag skulle tröttna på navelskåderiet.

Det här gillade jag inte med den: Att texten ibland blir otroligt kompakt, det är sida upp och sida ner med detaljrika miljöbeskrivningar (jag hatar ju miljöbeskrivningar!) och tankar och svåra resonemang som jag inte mäktar med, och ibland orkar jag inte hålla koncentrationen uppe, utan märker att jag skummar texten efter att den ska få fart igen. Samtidigt hade jag inte velat vara utan de där delarna heller, tror jag. Även om jag bara skumläser dem.

Han som fyller 3 på lördag har talat. Rätta er, världen.

- ÄR DET LÖRDAG IDAG?
- Nej, idag är det onsdag.
- NÄHÄ, DU!!!
- Joho, du.
- NEEEEJ!!! DET ÄR LÖRDAG IDAG.
- Nej, idag är det onsdag. Sedan blir det torsdag, och sedan fredag och sedan är det lördag. Så är det bara. Det är inget man kan bestämma över.
- NEEEEJ SA JAG, MAMMA!!! JAG KAN BESTÄMMA DET, FAKTISS. DET ÄR LÖRDAG PÅ FREDAG!!!

tisdag, januari 17

Var det där mitt längsta inlägg genom tiderna?

*väger isf upp*

Svar, svar, här var det svar!

Hur ser ditt kök ut?
Svar: Det ser ut som ett vitt, nybyggt, vanligt hyresrättslägenhetskök med halvöppen planlösning mot vardagsrummet. Just nu utan disk! Det händer inte så ofta.
Hur blir man så där mysigt cool eller coolt mysig som du verkar vara?
Svar: Man övar fem minuter varje morgon och fem minuter varje kväll. Och så är man noga med att äta sin potatis!

Vilka jobb har du haft?

Svar: Jag har städat flygplan/flygplats. Jobbat på gruppboende. Och på äldreboende. Och som personlig assistent. Och på gym!!! Och så har jag jobbat i bokhandel. Till exempel på Pocket shop. Älskar Pocket shop!!! Och så har jag jobbat som journalist på Smålandsposten och Kamratposten. Varit redaktör på Barnens Bokklubb och på bokförlag. Och så har jag frilansat som skribent. Och nu måste man väl säga att jag jobbar som författare? Ja, det måste man nog faktiskt.

Hur många år skiljer det mellan kidsen?
Svar: Det skiljer 2 år och 4 månader.

Hur var det att gå från ett barn till två barn?
Svar: För mig var det en relativt okomplicerad process, ändå. Lite fler (cirka 1 st) att ta hand om, bara, men annars rätt lugnt. Tycker det var MYCKET jobbigare/mer omvälvande/större omställning att få första barnet än andra. Känner mig inte så tvåbarnschockad! Bara lite barnchockad i största allmänhet.

Vilken är din absoluta favoritplats?

Svar: Jag gillar verkligen min säng. Alltså, verkligen.


Vem var du när du var ung (typ efter-gymnasiet-ung)?

Svar: Jag var ungefär samma, fast jag lyssnade mer på musik, pysslade en del och skrev oftare handskrivna brev. Och så bodde jag ju i Paris! Det gör jag alldeles för sällan nu. Men annars så - ungefär samma lika. Fast jag funderade väldigt mycket på vad jag skulle bli när jag blev stor. Det gör jag faktiskt inte så ofta längre.

Är du bra på att laga mat?
Svar: Ganska.

Vilket är ditt bästa recept?

Svar: Den mest uppskattade rätten jag kan är parmesanfyllda portabellosvampar. Då proppar man portabellosvampar fulla med en gegga gjord på smör, parmesan, vitlök och peppar. Och så ställer man in dem i ugnen i en kvart. Blir sjukt gott. Jag svär.

Tänker du verkligen lika mkt på vita trägolv som förr?
Svar:
Nej. Men kanske en gång i veckan?

Vilka är dina favoritserier?
Svar: Greys anatomy! Och typ alla andra som utspelar sig på sjukhus. Är också/har också varit i det närmaste besatt över Lost, Prison break, Homeland och The Killing.

Ja, varför gör du det? Sover med gosedjur i sängen?
Svar: Lite på grund av URGULLIG!!! Och resten på grund av gammal vana och "ergonomiska" skäl. Har man sovit med en gosedjurshund uppallad på ett speciellt sätt under huvudet i 32 år hittills, så har man.

Vilken bok och låt skulle du ha velat skriva?
Svar: Harry Potter (på grund av SKITRIK!!!) och någon av Jakob Hellmans låtar (på grund av GENIALA!!!)

Hur kom det sig att Rufus fick heta Rufus och Svante fick heta Svante?
Svar: Det var de enda två killnamnen som Gustav och jag gillade båda två när vi diskuterade namn.

Och vad heter dom i mellannamn om dom har några?

Svar: Rufus heter Arvid och Olle också, och Svante heter Ragnar och Edvin.

Vad är det bästa med att skriva ungdomsböcker?
Svar: Det bästa med ungdomsböcker är att de handlar om ungdomar. Det är en mycket tacksam/rolig/spännande tid att skriva om!

Vilken ungdomsbok, bortsett dina egna, kan du rekommendera en ointresserad snart 16-årig tjej?

Svar: Hungerspelen, av Suzanne Collins. Blir hon inte fast i den och besatt av att läsa vidare är det tyvärr kört.


Varför blir man som man blir?

Svar: 42. Eller: Huuuuur ska jag veta det?

Hur går det med tränandet?
Svar: Förtvivlat dåligt!

Hur kändes det att publicera din första bok?
Svar: Förtvivlat bra! Jag höll på riktigt på att dö lite av lycka när jag tog upp boken ur kartongen och såg mitt namn på framsidan av pärmarna.

Är det My, my, my Sharona (som är din favoritscen i Reality Bites)?
Svar: Ja, den är ju lätt en av de bästa scenerna i alla fall.


Hur länge har du skrivit?

Svar: Sedan alltid.

Har du blivit vän med Knausgård än?
Svar: Ja, vi är polare! Jag har bara femtio sidor kvar, och jag gillar den.

Vad handlar nästa bokprojekt om?
Svar: Jag har... fem böcker som jag planerar att börja skriva på/precis har börjat skriva på just nu. De handlar om väldigt olika saker, och det är ju en himla tur det, för annars hade jag fått skriva in mig själv på hispan på grund av FÖRVIRRAD!!! väldigt snart.

Baserat endast på utseendet, vem skulle du rösta på i Finlands kommande presidentval?
Svar: Jag tycker att den här kvinnan ser rätt sympatisk ut. Är hon det?


Hur mycket fick du tjata på olika förlag för att få Det är så logiskt, alla fattar utom du antagen?
Svar: Jag tjatade inte alls! Jag fick ett mail från en förläggare på Rabén och Sjögren som hade läst min blogg och undrade om jag inte kunde tänka mig att skriva en ungdomsbok, dog av smicker, skrev halva boken, skickade in den halvan till henne och fick ett kontrakt. Det är så sjukt lyxigt att jag nästan skäms över det.

Vilken segergest gjorde du när boken blev antagen?

Svar: Min vanliga! Det vill säga satte mig i soffan och stirrade chockerat ut i luften och sa shit vad sjukt, shit vad sjukt, shit vad sjukt jättemånga gånger på rad. Funkar i många olika sammanhang! Jag gjorde till exempel samma när jag fick reda på att jag var gravid.

Kan du inte ge lite smarta skrivtips till oss "wannabe-Lisa-författare"?

Svar: Jo, det kan jag! Om du kommer på min skrivkurs eller bokar in mig på ett författarbesök. Eller förlåt, det där var drygt. Jag kan ge mitt bästa tips for free: Läs in dig på den typen av bok du vill skriva. Läs och läs och läs och läs och läs! Okej?

Är det den scenen när Ethan plötsligt blir allvarlig, och säger hur mycket han älskar Winona (som är din favoritscen i Reality Bites)? You break my heart again and again but I love you.
Svar: Nä. Fast den älskar jag också. Men inte lika mycket som den här och dansklippet här ovanför.

Hoppas vi kan uppföra oss

Det är en stor dag idag, people! Kanske ni inte visste, men det gör inget, för nu talar jag ju om det för er. Anledningen till uppståndelsen är att Rufus ska på sitt livs första efter-dagis-playdate hos en dagispolare. Fattar ni? Han ska leka. Med en kompis. Det kommer nästan tårar när jag tänker på det, gud vad stor han blivit, etc, etc, etc. För säkerhets skull ska jag och Svante följa med också. Svante ska leka med bebisen i familjen, och jag ska le... förlåt, umgås med mamman i familjen.

Känns mycket, mycket spännande! Bland annat för att jag aldrig varit i en villa i Mälarhöjden förut. Tror ni de har hela huset fyllt av fina brädgolv? Kanske, va? Förmodligen, rent av?

*djupandas lugnande och påminner mig själv om att jag älskar vår hyreslägenhet, samt att det inte är speciellt klädsamt med avundsjuka*

Vi får se lite hur det går det här, känner jag.

Hörs sen!

måndag, januari 16

Frågestund, här var det frågestund!

Sådär. Nu är datorn tillbaka. Och den funkar! Rufus blev så lycklig att han skrek rakt ut på tunnelbanan när han såg den i min väska. JA!!! VITA DATON! SER DU, MAMMA, VITA DATON!!! Som om jag haft Jesus Kristus himself där under vagnen.

Tråkigt nog har jag ändå inget att blogga om, verkar det som.

Kan ni inte fråga mig något?

Om vilken scen i Reality Bites som är min favoritscen, varför jag sover med gosedjur fastän jag är över 30, hur många gånger jag snutit mig hittills idag eller om jag fortfarande tänker dagligen på fina brädgolv? Eller så.

Så svarar jag.

UPPDATERING: Ni är roliga, ni! Men nu får det vara slut på frågestunden! Svaren kommer innan natten faller, lovar och svär.

söndag, januari 15

Men det är lugnt. Jag ska hämta ut den imorgon igen.

Hej bloggen!

Det här med att min dator är inlämnad på service. Det går ut ganska mycket över dig, det.

Mvh
Hatarattbloggafråntelefonen_80

fredag, januari 13

Bilderboksretro 60-tal






Titta här då! Jag har varit på förlaget och hämtat ett förhandsexemplar av "Bilderboksretro 60-tal" som släpps om två veckor. Kändes ju lite som att få en påse godis i händerna mitt i snöslasket. Och det gillar man ju!

Det här är den andra bilderboksretroboken i en serie om fyra som jag varit med och gjort. Den om 50-talet finns redan, senare i vår släpps en om 70-talets bilderböcker, och framåt hösten en om 80-talets. Förlaget säger: Fina böcker för alla som gillar retro, gillar bilderböcker, eller vill bli nostalgiska. Och det säger ju förlaget rätt i! Här kan ni läsa mer om ni vill. Och här kan ni bläddra och tjuvläsa lite!

Och det kommer att kännas skönt

Vad jag gör idag: Läser manuset till "Allt jag säger är sant" för allra sista gången i löspappersform och stryker och rättar och pillar och granskar och suckar, för gud vad trött jag är på texten nu, jag vill bara skjuta iväg hela högen med papper över bordet och aldrig mer se åt den igen.

Nästa vecka skickas boken till tryck.

Har sagt A, säger B

Okej.

Känns ju lite underligt att skriva ett inlägg från akuten, försvinna från bloggen i över ett dygn, och sedan aldrig nämna det igen. Så. Falsk krupp! Var det Svante fick. Han mår bättre nu. Men det är läskigt det där med andning! I synnerhet när den inte verkar funka som den ska. När den lille, lille korven hänger på ens axel och kippar efter luft och låter som en katastrof i luftvägarna. Då är man (jag) inte så tuff. Om ni undrade.

Men! Nästa gång (utgår kallt från att det här är en återkommande grej) provar vi att sitta på balkongen i kylig nattluft/bära omkring/palla upp/stå i ångan i duschen med honom innan vi går till akuten. (Säger jag nu i dagsljus, med en unge som andas någorlunda normalt.) Det verkar ju kunna funka, det också.

Ni är snälla som ger tips!

Det vet ni, va?

torsdag, januari 12

I en sal på lasarettet

Jaha, hej! Man trodde kanske att man skulle sovit vid det här laget. Det trodde man kanske. Men gör man det? Icke! Sitter istället och dricker te på barnakuten med Svante. Eller ja, han dricker kanske inte te, om vi ska vara noga. Han har mest astma, eller falsk krupp eller vad det nu är som låter som ett rådjur i luftvägarna på honom. Men jag! Dricker te.

Det är sju barn före oss i kön. Beräknad väntetid: Cirka fem timmar. Nyss kräktes ett barn lite längre bort i väntrummet. Kul! JETEKUL!

Men, men. Svante mår i alla fall mycket bättre nu än när vi kom in. Han har somnat och andas nästan lugnt igen. Känner så här: Medicin = bra skit. Snälla sjuksköterskor och läkare = också bra skit. Tv-programmet som visas i väntrummet = inte lika bra skit. Inte på långa vägar, faktiskt.

Hej på er!

onsdag, januari 11

Just nu till Biggest loser

Det här med att jag inte kan se något, alltså NÅGOT, på teve utan att lipa lite. Eller äh, stryk "lite", förresten. Vi kan väl kalla det fulgråta, eftersom det är ungefär det jag gör.

Är det något vi behöver prata om, eller?

tisdag, januari 10

Problemet löst! Alla glada!


Tog den dumma, dumma laptopen under armen och lämnade in den på service. Servicekillen sa att jag hade varit väldigt tålmodig som inte fått ett totalt bryt på datorn tidigare. Han var beredd att sula den genom fönstret efter tre minuters felsökning.

Passade också på att spontanköpa* en ny stationär dator till kontoret "när jag ändå var i datorbutiken".

Är nu mkt, mkt lycklig igen.

Det svänger snabbt, så!

Livet.

Var så goda för info.

*Okej, "spontant" och "spontant". Jag hade väl umgåtts med tanken
en stund innan jag gick in i butiken. Är inte helt vild. Kommer från Småland, räknar mina pengar noga, är min pappas dotter, etc, etc, etc. Men det kändes impulsivt. Köpa dator! Bara sådär! HER-RE-GU-UD, vart är världen på väg.

En sekund från sammanbrottets rand

Tänk er att ni har ett jobb som är väldigt knutet till en dator. Och att musplattan på denna dator just gått sönder, så att pilen far över skärmen som om den hade eget liv. Ni vet, klickar lite här, klickar lite där, öppnar några nya fönster, stänger några andra, skickar några mejl, tvångsavslutar lite program, hoppar hit, hoppar dit, sjunger en trudelutt. Helt utan att ni kan kontrollera den. HE-LA TI-DEN. Som om det vore dolda kameran och någon satt och fjärrstyrde datorn och fnissade bakom en skärm för att jävlas.

Så har jag det på jobbet idag!

Om jag snart skriker mitt vansinnigaste vrål av frustration och slänger datorn från sjunde våningen och mig själv strax därefter?

Möjligen, faktiskt.

måndag, januari 9

Så går en dag ifrån vårt liv och kommer aldrig åter

Men gud, kan jag göra/tänka/uppleva något som är värt att blogga om eller?

Gjort idag: Skrapat bort intorkad bebisgröt från möbler och golv. Fantiserat om att bo i en helkaklad lägenhet, med golvbrunnar utplacerade på strategiska ställen så att man bara kan ta in en högtryckstvätt och spola rent vid behov. Nyst fem tusen gånger. Snytit mig ungefär lika många. Tvingats sitta en timme som "Annika" i ett Pippitält och lyssna på när "Pippi" orerade om ett himla livsfarligt lejon som tydligen härjade utanför tältet och var ute efter "Herr Nilsson". Himla trist och trång miljö, de där Pippitälten, faktiskt. Tänkt på det? "Annika" och "Herr Nilsson" blev båda mkt, mkt rastlösa till slut. Men lejonet var obevekligt. Och "Pippi" är som bekant starkast i världen. Så där satt vi.

Förresten har "Herr Nilsson" lärt sig åla över golvet skitsnabbt. Så fort man tittar bort ålar han iväg till något hemligt hörn och börjar tugga på en sladd. Man kan säga att "Herr Nilsson" nog skulle må bra av att "Annika" (eller, för den delen, "Tommy") tog sig samman och barnsäkrade den här lägenheten lite.

Men känner "Annika" (eller, för den delen, "Tommy") sig peppade på att göra det?

Inte så jätte, faktiskt.

HEJDÅ!

söndag, januari 8

Rapport från en gnällspik

Vi var lite småkrassliga redan innan vi åkte till ett ouppvärmt sommarhus över helgen.
Vi kan väl säga så här, va? Det har inte blivit bättre.
Tillsammans står nu den här lilla ynkliga familjen för norra europas största produktion av snor och gnäll. Förutom de femton minuter av ren och skär lycka vi upplevde när Hellner kom ikapp, åkte förbi och drog ifrån Northug (MOAHAHAHA!) i den avslutande etappen av tour de ski har den här söndagen således lämnat en hel del i övrigt att önska.

Hörs en annan dag?

lördag, januari 7

Glimtar av en trettondagshelg





PRIS SKE LOV! Torpet stod kvar, den här vintern också. Det var kallt, så vi ägnade oss åt att elda, matcha varandras tjocktröjor, och åt att låta Iguanadon och Parasaurolophus mötas i en duell i vardagsrummet. Iguanadon vann. Och så var det med den saken.

Hej och nej

På förekommen anledning: Vi har inte dött av koloxidförgiftning eller syrebrist. Eller andra eldrelaterade grejer. Vi har inte dött alls! Vi ser på tour de ski och äter mazariner.

Puss!

fredag, januari 6

När får man börja sova?

This just in: Det finns INGET i världen som är så sövande som ljudet från eld i öppen spis eller kakelugn. INGET! Vi är på torpet och eldar som om det inte fanns någon morgondag, (man får ju lätt lite eldningslust när det är noll (0) grader varmt i huset när man kommer hit) och GU-UU-UD vad sömnig jag är! Det är löjligt.

Har velat gå och lägga mig sedan klockan sju, men inte vågat säga något. Vill ju inte verka tråkig, eller så, ni vet.

Nu tänker jag att nio, nio kanske är en laglig tid att lägga sig på?

Snela, säg ja.

/trött_80

Respons på ditt manus?

Psst! Har du skrivit en bok (barnbok, ungdomsbok, vuxenbok, what have you) och känner att du skulle vilja att någon utomstående läste manuset och tyckte till och kom med konstruktiv kritik på hur du skulle kunna förbättra det?

Då kanske du vill läsa mer här.

torsdag, januari 5

Lisas läsdagbok: Istället för att bara skrika

Detta har jag läst: Istället för att bara skrika, av Elin Nilsson.

Och det är en: Ungdomsroman av en debutant.

Det här gillade jag med den:
Väldigt mycket! Speciellt den humoristiska tonen. Och så gillar jag att det är en ungdomsroman om relationer OCH om ett spännande brott. Det brukar vara antingen eller.

Det här gillade jag inte med den: Äh, jag gillade det mesta med den. Men den har insprängda delar där en vuxen kvinna berättar ur sitt perspektiv, och de delarna tycker jag inte är lika bra som resten. Och så vet jag inte riktigt om jag köper hela brottsförloppet egentligen, det är rätt osannolikt. Men det stör egentligen inte så himla mycket på det stora hela.

(Märker ni vilket tempo? Jag bara: "Å, om jag kanske skulle börja läsa igen?" och SWOSH, fem sekunder senare, bara: "Tadaa! Första boken utläst!" Är möcke, möcke nöjd.)

Alright universum, jag hör dig

I morse bestämde jag mig för att gå och träna på gymmet innan jobbet. För onormala hurtbullar, till exempel Blossom Tainton, kanske det inte är så revolutionerande. Men för en helt normal latmask, till exempel jag, är det anmärkningsvärt att ens tänka tanken.

Först ska man liksom ta sig ur sängen. (Utan att komma på tanken att man istället för att träna skulle kunna ägna den där timmen åt att sova. Nästan omöjligt, I tell you.)
Sedan ska man göra sig färdig. (Utan att få spel för att man inte hittar vattenflaskan och träningsskorna och hörlurarna. Nästan omöjligt, I tell you.)
Sedan ska man övertala sitt barn att det visst är okej att man går iväg. (MEN MAMMA! JAG ÄLSCHKAR JU DIG! DU SKA INNNNTE GÅ OCH TRÄNA! DET ÄR FALITT! JAG SA DU SKULDE INTE GÅ IVÄÄÄÄG! DU SKA ÄTA FRUSCHKOST!) (Nästan omöjligt, I tell you.)
Sedan ska man faktiskt gå också.

Idag kom jag mirakulöst nog så långt som till hissen. Rufus hade lugnat sig, drickaflaskan var fylld, träningsskorna var på plats. Världen väntade med spänning. Skulle hon faktiskt klara det? Det verkade ju så!

Så jag steg glatt in i hissen.
Dunkade mig mentalt i ryggen.
Tryckte peppat på hissknappen.
Gjorde v-tecknet och några upphopp.
Såg dörrarna långsamt börja stängas.
Log hurtfriskt mot min spegelbild.
Och DÅ!
Gick strömmen i hela området och allt blev becksvart.

Låt mig säga så här: Jag är MYCKET, MYCKET sur för att min träningsplan gick i stöpet. Men jag är ändå MYCKET MYCKET glad att den gick i stöpet innan hissdörren hade hunnit stängas helt. Nu lyckades jag i alla fall krångla mig ut ur hissen igen genom en liten glipa. Hade varit himla tråkigt att stå där inne i beckmörkret i flera timmar och jogga på stället. Kan jag tycka.

Man ska inte träna på gym på morgonen, va?

Verkar ju inte så i alla fall.

Och nej, jag gick givetvis inte ut och promenerade eller joggade istället, när jag ändå var ombytt. Herregud, vad tror ni om mig? Det var ju mörkt! Och kallt! Och fruktansvärt! Jag gick naturligtvis in i lägenheten igen, tände ljus och satte mig i soffan. Ja, men, vad kan jag säga? Universum hade ju talat.

onsdag, januari 4

Jag kan läsa, jag är inte rädd

Jag vet hur det hände, när det hände och varför (nämligen när jag fick barn och blev trött och fick slut på tid), men det ursäktar ingenting. Jag nöjesläser nästan ingenting längre, förutom bloggar och bilderböcker för kidsen. Och det är inte okej. INNNTEEE OOOOKEEEEJ, hör jag det? Det verkar ju rent urbota korkat att sluta med något man älskar så mycket.

2012 ska bli året när jag börjar läsa igen, om det så ska bli det sista jag gör.

15 minuter om dagen, minst.

Kan ju inte vara så sabla svårt att få till, tänker jag.

Jag lägger till "läser just nu" i högerspalten här på bloggen och visar bild på boken jag håller på med där som en slags piska. Om den aldrig någonsin byts kan ni väl skälla lite på mig, m'kej?

Öppet brev till chefen

Hej chefen!

Det här med att du missat se till så att det finns kakor eller godis eller en freaking frukt eller VAD SOM HELST MED SOCKER I på kontoret där jag ska sitta och läsa korrektur hela dagen, vad är tanken med det? Va? VA?

Det har varit jul! Jag är van vid ett konstant sockerrus!

Tycker du är mycket, mycket snål.

Och med "du" menar jag förvisso "jag", men sluta märka ord är du snäll.

Jag är inte på humör.

tisdag, januari 3

Ska han dansa lite samtidigt också, kanske?

Tröttheten som uppstår när Rufus ägnat all sin energi och övertalningsförmåga för att få till ett gemensamt skumbad med sin far och bror INNAN middagen, och Gustav till slut gett med sig, tappat upp vattnet, klätt av samtliga badinblandade alla kläder och satt middagslagningen på paus och just ska stiga ner i vattnet när Rufus tar ton igen.

- VI SKA INTE BADA NU.
- Va?
- INNNNTE BADA!!!
- Men, Rufus. Du ville ju b...
- JAG SA JAG VILLDE INTE BADA MER! DU SKA LAGA MAT!
- Men vi är ju nakna! Allihop!
- GÅ UT I KÖKET, PAPPA!!! LAGA MAAAT!!!

Den tröttheten.

måndag, januari 2

Året som gick


I januari var det så mycket snö vid vårt torp att man bara såg toppen av Rufus huvud om man ställde honom i en snödriva. Det vet jag, för att jag testade. Resten av tiden packade vi mest flyttkartonger. Till slut hade vi över hundra stycken. HUNDRA! Himla tur för mig att jag var på tjocken så jag slapp lyfta dem.

Och i februari flyttade vi! Till Örnsberg. Det första jag gjorde var att inreda matplatsen så att jag kunde fota den och skryta om den på bloggen och få alla att tro att jag var överjordiskt snabb på att komma i ordning efter en flytt. Himla smart, känner jag. Man vill ju gärna verka snabb.

I mars satt vi på den där matplatsen och pimplade smoothies för fulla muggar. Och så försökte jag skriva färdigt en ungdomsroman också. Det gick väl i ärlighetens namn inte så jättebra.

Och ALERT! ALERT! ALERT! I april var jag JETETJOCK. Lite för att jag snart skulle få en bebis, och lite för att jag bakade sjukt mycket kakor som jag sedan åt upp. Cirka 90% av min tankeverksamhet gick åt till att vara nöjd över att det var sol på vår nya balkong. Det var JETESOLIGT där. På riktigt.

Och sedan, i maj, föddes han! Svante Bjärbo, världens skrynkligaste bebis. Du käre värld så lyckligt! När vi kom hem från BB talade Rufus om för sin lillebror att han hette Fante, och att han tyvärr var lite för liten för att åka rutchkana ännu. Och, ja. Vad ska man säga? Han hade ju en poäng.

I juni blommade det pioner freaking överallt. Det var fint. Och så blev jag moster för första gången också. Det var om möjligt ännu finare.

Och så blev det juli. lämnade vi stan och hängde på lite olika slags landsbygder i sju veckor i streck. Och så fick vi ett våffeljärn! Det var stort. I och med det kom våfflor att bli en mycket central del i vår sommarkosthållning. Visste ni att man får äta våfflor med sylt och grädde på till lunch om man vill? Det får man!

Sedan blev det augusti, och då begravde vi min mormor och grät så tårarna sprutade. Och så skrev jag faktiskt färdigt min bok också. Det var rätt duktigt, tycker jag. Om ni läser den kommer ni kanske att tro att den handlar om min mormor. Det gör den också, lite grann.

I september gick det upp för Rufus att det finns något i världen som heter godis. Det visade sig snabbt att han gillade det! Själv gillade jag mest att han fällde in sitt underbett och slutade svartsjukeattackera sin lillebror i parti och minut. Och, alltså. Jag vet ju inte detta säkert, men jag tror Svante uppskattade det rätt mycket också.

OCH KOLLA HÄR! I oktober slängde jag tydligen upp Svante i luften. Men ni behöver inte oroa er. Jag fångade honom sedan igen. Och så började jag jobba halvtid igen. Det var roligt.

Sedan blev det november, och då åkte vi till Spanien. Där talade alla spanska! Det hade vi mycket roligt åt. Speciellt i efterhand när Rufus tvingade oss att låtsasprata spanska på kvällarna.

Och så till sist, december. Då flyttade jag in på min hyrda kontorsplats i Palatset på Riddarholmen, och hängde upp fina vykort vid mitt skrivbord och fick skumtomtar av en okänd välgörare. Och innan man fattade nåt så blev det jul och nyår och gudvetallt och SWOSCH så var hela 2011 slut och det var 2012. Man bara: Jahaja.

Det blir nog bra det här med ska ni se. Tror ni inte?

Glimtar av en måndag



Jo, du, Gustav? Du vet den där bokhyllan som satt på väggen här när vi flyttade in, som jag irriterat mig så mycket på? Svante och jag fick visst feeling och skruvade ner den. Så, eh. Det ligger lite böcker överallt nu! Himla mysigt. Och, eh. De som skruvade upp hyllan när det begav sig verkar ha haft en rätt dålig dag. Himla otur.

*åker och köper tapet*
*och kanske lite lugnande medel*