lördag, december 15, 2012

Påhittig och härlig my ass

Igår var jag en så himla påhittig och härlig förälder. Pysslade och ritade och lekte och hade mig. Plus! Åkte in till stan och gick på bio med båda barnen. Bara sådär. Och alla var glada och vi sprang i slow motion mot varandra i solnedgången och sa snälla saker till varann och hade det förträffligt.

Alltså har jag ägnat den här dagen åt att kompensera för allt det där och varit exakt tvärtom.

MAN VILL JU INTE ATT HÄRLIGHETEN SKA GÅ ÖVERSTYR, LIKSOM.

Hur kan det vara så, att tålamodet ena dagen räcker flera varv runt jorden och tillbaka, och nästa dag bara: ett gnäll och POFF!  *hjärnan självantänder*?

Himla opraktiskt ändå. Det blir ju jättetråkig stämning.

3 kommentarer:

Linda sa...

Åh Lisa...du är helt underbar! Hjärnan självantänder ska definitivt bli mitt nya uttryck! ;o) Det är dock väldigt skönt att läsa att andra har det likadant. Att inte alla andra är supermorsor som orkar jämt, varje dag. Jag vet att det naturligtvis är så här för man kan inte orka hela tiden men som sagt stämningen blir ju inte så lysande direkt men tack ändå för att du delar med dig! :o)

Cilla sa...

Bio med båda barnen - på riktigt? Vad finns det för korta, bra filmer för 1,5-åringar?

Lisa sa...

Cilla - I KNOW! Erkänn ambitiöst! Vi såg "Lilla Anna och Långa farbrorn". Den var 47 minuter lång. 1,5-åringen tyckte den var rolig i cirka halva den tiden. Sedan tyckte han det var festligare att gunga på stolen, ta av och på sina skor, kasta popcorn och hoppa i mitt knä. Så nä, filmen passar helt klart bättre för 3,4-åringar. Men det funkade hyfsat! Tror "Liten skär och alla små brokiga" är ännu bättre för pluttar?