onsdag, december 05, 2012

Barnen på frostmofjället

Dagens bedrift hittills: Att samtliga i familjen överlevde den långa, långa färden från hemmet till förskolan i snökaoset.

Jag vill tacka termobyxorna, tålamodet och min privata cheerleader för det. Utan dem hade det här inte gått att genomföra.

"Det här kommer att bli tufft, mamma. Men vi kan klara det! Jag kommer inte frysa ihjäl. Jag är stark. Jag kan dra Svante i pulkan. VI KAN KLARA DET! KOM IGEN!"

Nu ska vi bara ta oss hem i eftermiddag också.

Med tanke på hur mycket det snöar och blåser, samt vilket humör min privata cheerleader brukar ha framåt fyra, och pulkan bara rymmer ett barn, så vill jag passa på att tacka för den här tiden.

Slutet är nära.

5 kommentarer:

Fatima sa...

I hear you sistá! Själv drog/släpade jag vagnen med en missnöjd 1,5åring som fick snöblåst i ansiktet. Mitt andra barn bar jag i magen, vilket jag gjort i snart 9 månader. Pust säger jag bara. Bävar redan för att hämta i eftermiddag!

mormor Lena sa...

Jag hade mina funderingar i natt när jag inte kunde sova. Hur gör Lisa och Gustav med barnen i all denna snö?? Kommer de verkligen till dagis? Bra jobbat, och fantastiska av Rufus att peppa. That´s my boy!

Anonym sa...

Dags att investera i en dubbelpulka?

Annika sa...

Var är Gullspira undrar jag.
kan inte hon dra lite?
Jävla latmask till get...eller har hon redan strukit med?

Sandra sa...

En sån där härlig spark kanske vore en investering. Det hade vi när jag var liten. Den lär dock inte fungera så bra nu när jag bor i Skåne...