söndag, november 25, 2012

Titta! En snabelhund!

Himla ostrategiskt av Rufus att strax efter han lyckats övertala mig att åka till dinosauriemuseet igår yttra orden "jag mår lite illa, mamma. Jag kommer nog att kräkas snart." För som den kräksjukerädda människa jag nu en gång är drabbades jag givetvis av panik och isolerade oss redan innan han sagt sista meningen klart. So long utflykt! Hello inbillningsillamående!

Han blev mycket, mycket sur.

Speciellt eftersom hela illamåendeprylen visade sig vara falskt alarm/lördagsgodisrelaterat, och han aldrig blev det minsta sjuk.

Men, men! Vi åkte till museet idag istället. Det är verkligen ett himla bra ställe, Naturhistoriska. Man lär sig så många viktiga grejer. Till exempel: Att det finns elefantsälar. Elefantsäl = speciell sorts säl, där hanen blir ungefär lika stor som en elefant. Hur sjukt? Väldigt sjukt. Jag stod och stirrade på den i cirka en kvart och försökte smälta. (Fast nu när jag googlar märker jag att de också kallas för sjöelefanter, och då känner jag kanske att jag ändå visste att de fanns. Men så sjukt stora? Kan ändå inte smälta.) Tvåa på konstighetslistan kom hur som helst snabelhunden.

Tänker nu mycket på hur det skulle vara om man mötte en elefantsäl/snabelhund när man var ute och gick en helt vanlig dag.

Fatta förvånad man hade blivit.

4 kommentarer:

Veronica sa...

Hjortmössen då, sån hade jag velat klappa!

Lily sa...

Hur gammal bör man vara för att uppskata museet skulle du säga? Är 3.5 för litet? Jag vill ju inte att han ska bli rädd.

Lisa sa...

Lily - vi har varit där sedan han var 1,5 tror jag. Men bara på själva utställningarna (dinoskelett och uppstoppade djur), inte på någon Cosmonovafilm eller så, för det tror jag han fortfarande är för liten för (han är snart fyra nu). Tror inte din 3,5-åring blir rädd!

Bea sa...

Jag borde verkligen fara till Naturhistoriska muséet någon gång jag också! :-)