måndag, november 12, 2012

Du käre värld, vad jag älskar november!

Om ganska många saker i min vardag har jag på sistone kommit på mig själv med att tänka: "Men gud ändå, ska det verkligen vara nödvändigt? Den här gången också? Går det inte att lösa på något annat sätt?"

Här är en liten lista på saker i urval jag undrar över:

- måste jag (verkligen?) gå upp när barnen vaknar? Och vara vaken?
- måste jag (verkligen?) göra något åt min morgonfrisyr?
- måste jag (verkligen?) ordna frukost? Och äta den?
- måste barnen (verkligen?) få grejer hela tiden, såsom rena blöjor, rena kläder etc?
- måste jag (verkligen?) tänka ut en middag? Och laga den?
samt
- måste jag (verkligen?) plocka undan från bordet och diska tallrikar och bestick mellan måltiderna?
Sisyfos hade ett mer omväxlande arbete, damn it.

Diskutera det här i smågrupper nu en stund, så kanske vi kan komma på en vettigare lösning ihop.

Det kan ju inte på något vis vara rimligt att det här.


8 kommentarer:

Emelie sa...

Åh, den enda jag har att diskutera med är min gnälliga bebis, som väckte mig 5.20, men jag tar gärna del av alla andras fanrastiska tips och lösningar!

Helena Bergendahl sa...

Kollektiv? Läste för hundra år sedan om en undersökning där forskarna hade delat upp all hushållsarbete mellan två i ett par, totalt exakt! Resultat: bägge kände sig utnyttjade. Det är helt enkelt för mycket att göra för två.

Katta Kvack sa...

Det första jag tänkte på när klockan ringde i morse var detta inlägg. MÅSTE JAG VERKLIGEN gå upp, få upp stora sonen, byta blöjor på lilla, se till att både får frukost, tjata på stora att gå iväg till skolan, torka upp allt grötkladd i köket... MÅSTE JAG VERKLIGEEEEEN? Tydligen måste jag det. Hrmph!

Hanna Lans sa...

Min son fyller snart nio år. Jag måste fortfarande ge honom mat, kläder, göra läxor etc. Men: Han har lärt sig koka kaffe till mig (halleluja!) och han går upp själv på morgonen. (Halleluja igen.) Jag tänker att när han är 12 eller så, så kan han nog laga mat till oss. Eller hur? Tills dess kommer jag vara ett vrak.

Anna sa...

Tonåringar säger jag bara. De klarar det mesta av det där!

En tröst kanske kan vara att vår 4-åring sedan en tid tar med sig sin tvååriga lillasyster upp på morgnarna på helgen och bygger en koja i vardagsrummet där de sedan ligger och tittar på film på ipaden, medan jag får sova vidare! Det vänder! Believe you me.

mor Lena sa...

Jag älskar på riktigt mörkret och myset i november. Har inget alls emot att åka hemifrån i mörker, komma hem i mörker. Men så är ju mina barn 28,30 och 32 år gamla också.

Fröken S sa...

Så sant. Jag lägger till en egen för mig själv: Måste jag verkligen göra allt det där jag tror att jag måste göra?

Imorse tog jag och sjuåringen sovmorgon, hon åt resterna av gårdagens restaurangbesök till frukost och jag glömde en massa saker hemma... så kan det också gå, resultatet blev att jag fick åka hem två vändor för att få med mig de viktigaste sakerna till skolan och jobbet...

Ninni, som ramlade inte från Fridhemsfruns blogg! sa...

Kollektiv!

Så har vi haft det med en annan familj ett tag, 4 föräldrar på 5 barn! Dvs när ett föräldrar par inte kunde få ihop tiden, lagade en förälder mat till alla.. en pappa ville spela innebandy och den andr alagade pannkakor medan mammorna jobbade... osv osv!