onsdag, oktober 17

Lisas läsdagbok: Alltings början

Detta har jag läst: Alltings början, av Karolina Ramqvist.

Och det är en: Jamen, kan man säga generationsroman, eller? Jag märker att jag knappt vet själv vad det betyder, fick wikipedia det för att vara säker på att jag inte gör bort mig, men tror jag menar det? Utom att här handlar det inte om en ung man (som wikipedia säger att det brukar göra i generationsromaner), utan om en ung kvinna. Saga, som delvis är baserad på Karolina Ramqvist själv, växer upp i Stockholm på 90-talet. Med en radikalfeministisk mamma i bakgrunden, i klubblivet, bland kändisar, som tonåring, som ung kvinna bland massor av män. Det här är hennes historia.

Det här gillar jag med boken: Feministmamman! Referenserna till alla de kvinnliga klassikerna som Saga läser och tar intryck av! Stockholmsskildringen! Alla miljoner 90-talsreferenser! Hela "ung vuxen vacklar efter identitet"-grejen! Sagas besatthet kring Victor Schantz, mannen hon älskar som inte bryr sig ett skit om henne, som "ringer efter henne som man ringer efter pizza" på nätterna! Å, jag älskar att hon är så kluven kring det där. Att hon tycker att hon borde stå över allt sånt där, men ändå dras till honom som en magnet, och skäms som en hund för det.

Eh, ja.

I själva verket tror jag att jag gillar allt med den här boken. I alla fall på idéplanet.

Det här gillar jag inte med boken: Att den - trots tusen och en saker som jag gillar på idéplanet, se ovan - ändå faktiskt för mig är en läsupplevelse som inte direkt känns. Jag fattar det inte? Det retar mig till döds, för jag vill/borde/trodde verkligen att jag skulle älska den här boken. Men alltså... nej. Jag blir varken upprörd eller glad eller ledsen eller lycklig eller något alls när jag läser, och jag får aldrig något grepp om Saga.

Jag gillar att läsa den, men jag älskar den faktiskt inte.

Det förvånar mig oerhört.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Men TACK! Exakt så känner jag med inför den, men har inte riktigt kunnat formulera det. Alla har höjt den till skyarna men ingen av huvudpersonerna blir liksom synlig för mig.
/jenny

Magica de Hex sa...

Håller med, den känns helt enkelt konstruerad. Slutade läsa efter en tredjedel. Kan ju också bero på att jag är "fel" generation ...

S. sa...

Vi diskuterade det där med ytan i vår bokcirkel. Jag kände väl lite likadant först men sen tänkte vi att den där ytan kanske bara är ett uttryck för att saker bara händer, och att hon flyter med, som det kan vara när man är ung.

Jag gillade (såklart) 90-talsgrejen men hade kanske hoppats på fler riktiga referenser.