torsdag, september 20, 2012

Önskerubrik: Att studsa till

"Mamma, jag blir galen på dig! Akta dig så jag inte smackar till dig på näsan så det kommer blod."

Jag studsar nästan dagligen till vid någonting som Rufus säger. Ofta för att jag inte förstår var han får orden ifrån (Vem har lärt honom "migration"? "Aktivitet"? "Muskler?" Inte jag, tror jag.) Ännu oftare för att det han säger är roligt, och då och då för att jag blir rätt upprörd också. Idag hotade han mig med stryk.

"Vem pratar så där?" undrade jag.
"Alfons Åberg."

Andra saker min son snappat upp från Alfons Åberg (som jag vill poängtera att jag älskar): "Killar leker inte med tjejer!" "Jag kan inte sova. Jag är törstig!" samt "Var sak på sin plats! Ordning och reda."

"Men kommer du inte ihåg hur Alfons kände sig sedan då, när han hade smackat till lillkillen så det kom blod?"
"Jo. Han var rädd. Det fanns ett odjur under sängen. Och Alfons trodde att lillkillen hade blivit död. Men sen hade han inte det! Han mådde bra! Och då åt dom godis."

Eh, ja.

Han kom i alla fall till slut fram till att man inte fick smacka till någon. Eller sparka, eller slå, eller dra i håret, eller bita.

"Som Svante, mamma. Så får man inte göra. Du måste säga stopp till honom."

Studsar också dagligen till för att han är så stor, numera, Rufus.

Man kan ju för bövelen resonera med honom?

Det är helt och hållet mindblowing.

3 kommentarer:

Colombialiv sa...

ALLTSÅ! Det där med att kunna resonera ser jag så himla mycket fram emot.

Ulrica sa...

Haha :-). Ja, det är likadant här, jag blir förvånad över att sonen på 3,5 år vet och kan så mycket. När vi körde förbi en liten damm så sa han, "där ligger dammen" och den efter en stund "du trodde inte jag kunde säga det va?" Nä det trodde jag inte. Vi har inte så många dammar runt omkring oss, och jag har nog aldrig pratat med honom om dammar. Fast kanske i någon bok. En liten sak, men stor ändå.

Anonym sa...

Lisa, kan du inte skriva något om senaste Alfons-boken? Den fick mig att studsa till...
//Elin