lördag, september 22, 2012

Kära dagbok!

Idag har jag varit i Knutby. Jag hade väldigt, väldigt svårt att vara i Knutby utan att hela tiden tänka på Knutby, pastorn, Kristi Brud och allt det där. Men, men. Det var trevligt ändå, för jag hälsade på min polare Ylva och tittade på hennes nya 1. Bebis och 2. Hus. Båda var fina. Nu ska jag sova. Hej!

7 kommentarer:

Mee sa...

Hehe mina föräldrar har landställe där och jag var i flera år livrädd att jag skulle srpinga på Kristi Brud på Ica. Huva!

Caroline sa...

Hehe.. Så tänkte jag ochså när jag var där dom första gångerna. Min pojkvän är uppvuxen där och hans föräldrar bor kvar :)

Michaela sa...

Hej Lisa!

Jag kan förstå att det är det första man tänker på när man hör namnet Knutby. Men om alla slutar vara så nedrans fördomsfulla, så skulle de se att Knutby är en vanlig liten landsbygdsort, som trotsallt är ett bra ställe att växa upp på.

Jag är born (nästan) and raised in Knutby. Flyttade dit med min familj -91 och flyttade hemifrån (till Uppsala) -04. Jag bodde alltså där under alla de tragiska händelser som utspelades och vi bodde knappt 700meter ifrån där allt utspelade sig. Jag vaknade en morgon av att min pappa kom och sa att något har hänt hos grannarna, någon har blivit skjuten.



Och så till Häxjakten som vi kan kalla det... Efter mordet och mordförsöket (som jag helt och fullt tror helt iscensattes av TVÅ personer, Helge Fossmo och Sara Svensson)så utsattes församlingsmedlemmarna av sådana fruktansvärda påhopp... De blev nedspottade på ICA av trångsynta byinvånare, de anklagades för diverse hemska saker (och det var ju såklart lättare för många att döma, när de redan var under lupp).

MEN folk missade att detta var människor i sorg, människor (helt vanliga människor faktiskt) som drabbats av något fruktansvärt som bara bara händer på film, människor som inte fick sörja ifred ständigt övervakade av media (barnen vågade inte vara ute och leka, för att fotografer låg gömda i buskarna).

Jag är inte med i församlingen, då jag inte delar deras tro på Gud. Men min mamma och min familj var en av några få utomstående byinvånare som räckte ut en stöttande hand efter detta tragiska. Jag träffade Åsa i pastorsvillan där mordet skedde och de höll på att renovera, visst var det lite kusligt att stå på stället där hennes syster blivit kallblodigt mördad, men man kunde se församlingens gemenskap, hur de ställde upp för varandra i sorg. En egenskap som många grupper saknas...

Och galningar, finns inom alla församlingar och religioner... det finns det fakta på... tänker inte nämna någon specifik för jag är inte så fördomsfull av mig...

Summa summarum
Jag har haft församlingsmedlemmar som lärare, lägerledare och vänner under min uppväxt och jag har INGET ont att säga om någon av dem! De är fantastiska människor och väldigt kärleksfulla (i my opinion) men såklart finns det andra som har en annan uppfattning, vilket jag förstår och respekterar.

MEN jag kan inte förstå hur vuxna människor kan sitta och säga att de är rädda för att springa på Åsa Waldau (i tidningarna kallad Kristi Brud) på ICA... (syftar till en av kommentarerna)VAD SKULLE HON KUNNA GÖRA DIG!?!? VAD ÄR DU RÄDD FÖR?? Get a grip of yourself och sluta vara så nedrans fördomsfull!

Lisa sa...

Hej Michaela!

Jag hör dig och förstår precis vad du menar.

Jag tyckte Knutby verkade fint. (Om än lite regnigt).

Det enda jag menade var att som utomstående (utan någon annan relation till Knutby än det jag läst i tidningen) har jag svårt att passera Knutby-skylten utan att tänka på just det jag läst i tidningen. Precis som jag förknippar Vagnhärad med husras, Gottröra med flygnödlandnig och Hörby med Helénmordet.

Men jag fattar verkligen din poäng.

Mee sa...

Ja du Michaela, jag tycker helt enkelt hon är en fruktansvärt obehaglig person men nog tror jag du fattar att jag inte menade livrädd bokstavligt. Eller? Du vet hur folk säger att de är livrädda för spindlar eller clowner?

Vad gäller fördomar mot Knutby så har min familj haft landställe i Knutby sen 1969 och jag misstänker att du och jag har som barn antagligen firat midsommar runt samma midsommarstång som du. Det som hände har inte ändrat min syn eller känslor för Knutby. Vi har haft ytligt bekanta i församlingen och jag är fullt införstådd med att de flesta av dem är finfina människor precis som alla andra.

Min kommentar gällde en enda person som jag tyckder är obehaglig och att jag tycker det får du helt enkelt leva med!

Michaela sa...

Svar till Lisa: det var väl kanske inte ditt inlägg i första hand som jag blev irriterad över... Men jag förstår somsagt att det är det man tänker på... Vi knutbybor har gått vidare (de flesta av oss) och vi hoppas väl att resten av världen också ska göra det... Typ glömma och förlåta?!

Svar till Mee: Anledningen till att jag reagerade som jag gjorde är att jag avskyr fördomar...och jag tolkade din kommentar som väldigt fördomsfull...

Tänk om du var Åsa Waldau, hur skulle du känna om någon som du aldrig träffat skrev så om dig? Hon har inte valt detta, hon har blivit "känd" (eller ökänd eller vad man ska kalla det) mot sin vilja... Jag tycker bara att det är så orättvist att döma någon efter vad man enbart läst i tidningen... Jag vet inte ens om jag tycker att man kan bilda sig en uppfattning om nägon genom något man läst i media, då det är så opersonligt som det bara kan bli...

Jag överlever nog allt att du tycker som du tycker, men jag tycker bara att det är jäkligt synd att folk (i allmänhet) låter fördomarna styra!

Mee sa...

Michaela,
ja, det är tråkigt när folk baserar sina uppfattningar om andra på vad som står i media då det som skrivs ofta styrs av det berömda "drevet". Men utgår du nu ifrån att det är det jag gjort?

Om du verkligen vill veta föreslår jag att du begär ut och läser förundersökningsprotkollet, det är från vittnesmålen av vänner och bekanta jag fått min obehagskänsla.Och ja, vittnesförhör med polis är för mig en godtagbar källa då det vanligtvis bara är kriminella som tenderar att ljuga då.

Med hänsyn till hur Åsa i vissa sammanhang har utmålat sig själv utgår jag ifrån att hon förstår att en del kommer uppfatta henne som obehaglig, faktiskt.

Nu slutar jag lägga beslag på Lisas kommentarsfält, du har klartgjort din inställning och jag tror jag har förklarat att jag inte har några fördomar mot Knutby eller invånarna där (jag har som sagt en nära koppling) samt vart min (personliga) uppfattning om en enstaka person kommer ifrån, det handlar inte om Aftonbladets sensationsjournalistik.

Väl mött!