söndag, juni 24, 2012

Upp igen! Och så ner.

En ettårings kärlek till trappor.

Alltså!

Jag förstår att det är kul att lära sig något nytt, men ärligt talat. Är det verkligen rimligt att ha som största intresse i livet att oavbrutet krypa upp och ner och upp och ner och upp och ner och upp och ner för en trappa och aldrig tröttna?

3 kommentarer:

Kristin sa...

Åh, jag längtar dit! Här har jag en tiomånaders som älskar att klättra uppför trappor men inte lärt sig klättra ned än...

Colombialiv sa...

Lite roar små...

Anonym sa...

Ja, det är det när man är 1 år och har precis lärt sig det :)