torsdag, juni 28

Håll inte inne med något för all del

Herre du min skapare vad amerikaner säger vad de tycker hela tiden.

"Är inte den där killen för stor för vagn?"
"Vilket blont härligt hår!"
"Konstigt namn."
"Väldigt fin klänning!"
"Napp? Nej, det är bara för bebisar."
"De där barnen borde ha solhattar."
"Vad gullig han är."
"Det där är en tjejtröja. Är han inte kille?"

Etc, etc, etc.

Det är ovant.

Och lika delar kul, lika delar irriterande.

Förrutom det där med tjejtröjan, för det var bara irriterande. Ibland är jag glad att killen med tjejtröjan inte förstår engelska.

9 kommentarer:

Jojjo sa...

Men åh, inskränktheten! Och amerikaner måste man ju nästan bara hatälska, de är oftast så otroligt stereotypa!

Anna S sa...

På Good luck Mollys blogg berättade Malin hon att hennes barn får gå på lektioner i skolan med andra utländska barn i NY uppförande; Att man rusar ut i gatan just vid ett magiskt blinkande innan trafikljuset visar grönt,det är bara turister som står kvar. Att de ska utropa; vacker hatt till någon på gatan osv.

Essa sa...

Jag funderar ibland på när man blir för stor för vagn. Jag menar, om man vet att man ska ranta runt en hel dag på stan, och gå en tre, fem, sju, tolv kilometer, kan man då begära att en tvåtreellerfyraåring ska orka med det? Eller gör man fel som vill ranta runt så mycket på stan?

Bibliotekariejenny sa...

Men herregud. Sådär vågar ju svenskar bara vara på internet! ;)

Johanna i Berlin sa...

Sjukt irri med tjejtröjekommentaren! Här i Berlin fick min son höra att han såg som en liten gris när han var inne i sin rosa period. Det var det ingen som sa till de lika rosa flickorna.

Sabina sa...

Men åh... Att de var sådär hade jag ingen aning om! Ja, vad ska man säga? Blir liksom så paff varenda gång jag märker att allt inte är som hemma... :P Det skulle ju de facto kunna innebära att jag borde röra på mig lite mer i världen... ;)

Ewa sa...

Det är ganska trevligt att folk pratar med varandra tycker jag, men det kan vara fruktansvärt störande om man inte har lust att prata med folk om sin bebis, sina kläder eller vad fan som helst. Oftast har jag ingen lust att prata särskilt mycket om jag ska vara ärlig. Men man vänjer sig. Häromdagen tackade en dam mig för att jag inte körde barnvagnen över ett brunnslock av metall för att jag kunde ha "elektrifierat" hela ungen. Det var förvånande på många sätt. Både att man kan bli "elektrifierad" (jag kommer fan inte på vad det heter på svenska) och att hon tackade mig (barnets mamma) som om jag gjorde henne en tjänst...??

Ja, och nu är jag ju inte i Amerikat utan i Toronto, men Kanada är ju nästan samma sak.

Colombialiv sa...

Låter ungefär som Colombia. Jag vet till exempel inte hur många gånger om dagen jag får höra att min bebis har så himla fina ögon (för att de är blå). Inga kommentarer hittills om "tjejkläder" trots varierande färger, däremot den värsta av alla, att min son "förbättrar rasen" (för att han är vitare och blondare och blåögdare än genomsnittscolombianen). Av random folk sådär typ i hissen.

Åsa sa...

"Oh, my GOD he's picking his nose!" fick vi. Vad jag borde ha sagt: Yes, he's three....
:)