söndag, februari 12, 2012

Vegetarisk mat för barn

Jag skulle tycka det var intressant med ett inlägg angående bebisar och mat ur ett vegetariskt perspektiv. Hur tänker du? Fostrar du dina barn till vegetarianer eller är de allätare?
/Johanna

Å, det skriver jag gärna om! Våra barn äter än så länge bara vegetarisk mat. När de är tillräckligt gamla för att välja själva så småningom får de göra det. Jag vet inte när det blir. Än så länge har vi aldrig ens pratat med barnen om att vi är vegetarianer, och Rufus har aldrig frågat om det. Vi äter mat (som råkar vara vegetarisk), och så är det inte så mycket mer med det. Än. Vi får väl se hur det blir sen. När vi berättar för folk att kidsen är vegos brukar vi oftast få någon av följande reaktioner:

1. Men, jaha. Då har ni ju valt åt era barn vad de ska tycka, och pådyvlat dem en livshållning. Känns inte det jobbigt?

Svar: I grunden - Nej. Det gör ju alla. Bebisar är skitkassa på att bestämma själva, så föräldrarna är så illa tvugna att bestämma åt dem. När det gäller mat bestämmer många föräldrar att bebisarna ska äta kött och fisk och sådär. Andra bestämmer att bebisarna inte ska göra det. Vi bestämde "inte". Jag tycker däremot att det är lite, lite jobbigt att det där "intet" inte är norm. Våra barn kommer alltid att anses vara en smula udda när det gäller kosthållning. När alla andra barn käkar fiskpinnar på dagis, så äter våra barn något "speciellt". Jag gillar inte riktigt att vi valt åt dem att de ska vara speciella och krångliga, utan att de bett om det. Å andra sidan har ingen av dem ännu ifrågasatt det här det minsta. När de gör de, och ber om att få äta fiskpinnar som alla andra... Ja, då får vi väl diskutera det.

2. Men, jaha. Kan man ge barn vegetarisk mat? Får de inte proteinbrist? Svälter de inte ihjäl?

Svar: Ja, man kan ge barn vegetarisk mat. De får inte proteinbrist! Eller ja, det är klart att de kan få proteinbrist om man envisas med att ge dem kost där man bara tagit bort köttet och glömt ersätta det med något annat - men varför skulle man göra det? Bara potatis/pasta/ris + liten såsklick är ju lite trökigt att äta dag efter dag, kan jag tycka. Vi är rätt bra på att ersätta köttet med baljväxter/sojaprodukter/quorngrejer och sådär. Det enda ämnet jag är lite nervös över att de inte får i sig är järn. Därför dricker de köpevälling och äter köpegröt som är berikad med järn. Om våra barn var på väg att svälta ihjäl tror jag att vi skulle lägga märke till det.

3. Hur går det på dagis?

Svar: Asbra! Rufus mat är mycket godare än de andra barnens, säger personalen.

4. Är det inte svårt att komma på vad man ska laga?

Svar: Nä. Eller jo, det kan det så klart vara. Men inte svårare än vad det är för alla andra. Eller? Vi har ätit vegetariskt hemma varenda måltid i snart tio år nu. Jag tror inte vi har svårare att komma på vardagsmat än vad en random köttätare har - vi har våra favoriter som vi återkommer till, och ibland försöker vi förnya oss och hitta nya recept. Som alla, väl? Men det är lite svårt med festlig vegomat, kan jag tycka. Speciellt om man har råkat bjuda någon himla jobbig köttälskare på middag som "inte gillar konstig kaninmat". Då får man tänka till lite.

5. Finns det vegetarisk barnmat att köpa på burk?

Svar: Ja, men det är rätt klent utbud. Det finns några olika former av pasta med grönsaker. Svante älskar dem, och skulle inte ha något emot att äta dem till varje måltid. Men vi försöker laga en del mat till honom själva också. Så han ska få lite variation. Hans favorithemlagade mat är sötpotatis + gröna linser + mango. Jag vet, det låter kanske inte som en hit. Men vad kan jag säga? Han är en bebis. Bebisar gillar konstiga grejer.

31 kommentarer:

Therese sa...

Intressant inlägg! Vi äter i stort sett bara veggomat här hemma också (har dock inga barn än) och jag vill därför gärna se en "tio bästa veggorätterna enligt Lisa"-lista. Är alltid roligt med lite ny matinspiration tänker jag!

Charlotte sa...

Nu är jag ju inte vegetarian, och inte har jag barn, men i den underbara internetvärlden verkar man ju få tycka till i alla fall!

Och jag tycker att det verkar helt vettigt. Apropå de gnälliga köttätarna som klagar över vegomat så är det enligt min erfarenhet mest för att de aldrig provat "riktig" (god) vegetarisk mat.

Iktoro sa...

Jag tycker själv att det är knäppt att bli vegetarian, men du får ju faktiskt tycka vad du vill och vegetariansk mat är väldigt gott faktiskt.

Stella sa...

Jag har varit veg i typ 16 år nu och tycker ibland att det är knepigt att komma på nya grejer att äta, så snälla snälla skriv lite vad ni äter om dagarna! Min kille är köttälskare utan dess like, och visst nu har vi inga kids (än) men den dagen det är dags att börja utfodra småttingar, skulle jag vilka ha en hel lång radda grejer att äta. Så snälla, både du finaste och kloka Lisa, kan väl lista lite. Och alla andra vegosar också!

S.W sa...

Vår lilla Mumsa äter också vegetariskt, med undantag för fisk. Vi tänker likadant att när hon blir stor nog att förstå vad kött är så får hon själv välja. Det är vettigt tycker jag!

Lisa sa...

Intressant inlägg, och ja, såklart ska ni bestämma vad era ungar ska äta, vem skulle annars göra det som sagt?
Jag håller med Therese, jag skulle uppsatta mycket om du ville dela med dig av familjens favvorecept. Vi försöker äta vegomat två gånger i veckan, men jag är rätt usel på vegetariskt tyvärr..

Katinka sa...

Härligt! Vi är också vegetarianer hemma och det känns knappast som något konstigt alls, men det finns så många åsikter kring det här.

Anonym sa...

Hej!
Kan du inte blogga några av era favoriträtter, sprida lite inspiration till en köttätare med treårig onge, som gärna vidgar vyerna en smula.

Emanuel Almroth sa...

Jag tvivlar nästan på att det kan vara nyttigt för barn att bara äta vegetariskt, men visst, det kanske är så!

Mela sa...

Ecoviva har precis börjat med en vegetarisk matkasse (laktoovo), testade fena vecka - MYCKET bra! Fanns recept på Cashewbiffar som lätt funkar att finbjuda köttfantast på.

Sofia sa...

Mycket bra inlägg!

Jag tror i många fall (kanske de flesta) att vegetarianer får i sig en bättre kost än vad köttätare får.

Är själv vegetarian och när jag får frågor i stil med "är det inte jobbigt att laga vegetarisk mat varje dag" brukar jag svara att jag inte brukar tänka att "OJ OH NO nu ska jag laga vegetarisk mat ingen" utan "nu ska jag laga mat".

Ann sa...

Som många redan kommenterat vore det superkul med lite recept på både vardagsmat och gärna något festligare vegkost. Själv är jag köttätare (roligt att det känns så viktigt att poängtera om man är veg eller inte i kommentarerna) och har vuxit upp på "köttig" kost, så idéerna på vegetarisk mat kommer liksom inte lika spontant.

Och angående att bestämma åt sina barn, som du säger så bestämmer ju föräldrarna hur som. Det viktiga är ju att man äter allsidigt och näringsriktigt, oavsett om man är veg eller köttätare. Jag menar, bara för att man äter kött betyder inte det per automatik att man äter precis allt kroppen behöver. Min erfarenhet är att vegetarianer är extra noga (generellt) med kosten, på så sätt att de ser till att få i sig allt kroppen behöver. Jag tror de ifrågasättande kritiska rösterna mest handlar om ett ogillande gentemot de som bryter mot normen, det är ju lite jobbigt det där, när folk inte riktigt kan vara som "folk".

The Queen of fucking Everything sa...

Du är en sanslöst klok mor. Och rolig också. *vilket jag menar som just rolig som i skojig skrattframkallande. Inte rolig som i nedlåtande "du är rolig du". Äh. Du fattar."

Ewonne sa...

Åh, säger desamma som många andra: tipz mottages gärna! Jag är inte vego, men skulle gärna vilja äta (och mata barnen) med vegetariskt då och då.

pernilla sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Marika sa...

Jag tycker det låter 1000ggr nyttigare och frächare och något som jag hellre skulle ge mina kids än kött som faktiskt är rätt uselt producerat och inte alls så frächt. Fyllt med massa saker man inte alls vill att små människor ska tvingas äta. Tyvärr är jag själv köttätare nu för tiden, men tills det är barn tajm kanske jag har ändrat mig.

linda sa...

äter ni eller barnen b12-tillskott? för det finns ju pretty much bara i kött. lite i mjölk och ägg, men då måste man klämma bra många ägg ;)

britta bloggar sa...

intressant att läsa!

Lo sa...

Jag håller med alla dem som vill ta del av era favoriter! Min yngsta, 8 år i maj, är självvald vegetarian av etiska skäl sedan i onsdags! Vi är själva inte det, men äter gärna vegetariskt.

Anonym sa...

Du är min IDOL! Så himla bra. Jag har börjat införa vegitariska måndagar i smyg, största motståndaren är maken. Som andra har skrivit; Gärna något recept om du har på lager!! Och; att jag av ohejdad vana ger mina barn ovegitariskt är inte mer fel, jo kanske, än att dina får det du äter! Du är ett föredömme!

Vlad sa...

Alltså det där med att det är fel att man prackar på barnen sina värderingar kan jag bli så trött på att höra (det kommer ju ofta upp både när man nämner vegetarianism och genusmedveten uppfostran), är det inte i princip det som är uppfostran liksom?

Vår bebis som för övrigt är i ungefär samma ålder som Svante äter vegetariskt och mina föräldrar är SÅ oroliga och tjatar om att vi måste läsa på och så vidare, trots att jag berättat att vi varit i kontakt med dietisten på BVC för säkerhetsskull. Hemskt tröttsamt!

Oswald gillar allt som har potatis i princip, och ärtor. Hans favorit är potatismos med gröna linser, gröna ärtor och en ordentlig klick margarin. Och timjan, han äter allt som man häller timjan på! Vägrar han äta någon ny mat är det bara att krydda med lite timjan så äter han med god aptit, knäppa unge...

Anonym sa...

Hittade till din blogg av en slump, och blev glatt överraskad av att läsa ett inlägg om vegetarisk kost!

Vår familj är också vegetarianer, och jag önskar att det var vanligare att stöta på andra familjer som också är det. Då både jag och maken varit vegetarianer ända sedan tonåren har det varit självklart att även våra barn ska vara det. Dessvärre är det ju inte alltid en självklarhet för omgivningen.

Våra tre barn är 11, 8 och snart 2 år gamla, och de har alltid varit ensamma på förskola och skola om att äta vegetariskt. Här skulle det vara enkelt att påstå att barnen aldrig reflekterat över att de är vegetarianer. Och att de ska få välja själva när de är stora nog. Men så enkelt är det inte.

Det händer att mellanbarnet ifrågasätter. Hon vill inte alls vara vegetarian säger hon ibland, och vi lyssnar och förstår henne. Det är inte lätt att vara åtta år och hysa en ständig önskan om att aldrig sticka ut från mängden. Och vi förklarar, för att hon ska förstå varför vi gjort det här valet åt henne och hennes bröder. Och vi hoppas förstås att de ska bli starka i sitt utanförskap. Att de ska få uppleva att det inte bara är av ondo att vara annorlunda.

Vi har valt bort kött av etiska och moraliska skäl, och vi, precis som andra föräldrar, väljer det som vi tror är det bästa för våra barn.

Dessa obekväma beslut är en del av vår roll som föräldrar. Dottern får inte heller ha bikini, trots att alla andra flickor i klassen har det när de åker till badet varannan vecka. Och hon revolterar även mot detta beslut. Men vi tycker inte att bikini är lämpligt på en åttaåring, och vi tycker inte att kött är lämplig kost. Därför äter vår fina åttaåring quornfärs till sina fredagstacos efter att ha simmat i sin svarta baddräkt på badhuset. Så enkelt väljer vi att se på saken, även om det ena beslutet ofta uppfattas som mer provocerande än det andra.

/Anna

Malin C sa...

Jag lagar mat åt dagisbarn och högstadieelever som är vegetarianer(och tolv olika dietmaträtter till) och ja deras mat är väldans god.
Och vi är alltid noga med att se till att dom får rikligt med protein i varje lagad måltid=)

Anonym sa...

Det gläder mig att du kan tänka dig att bjuda "jobbiga köttälskare" på kött. Jag är just en sån jobbig köttälskare (fisk går oxå bra, tack) och jag blir ALDRIG bjuden på sån mat hos mina vegokompisar. Däremot MÅSTE jag fixa vegomat till dem. Det är orättvist och det som gör att jag tycker att de är de "jobbiga". Respect goes both ways - eller!?

/carina sa...

"Jag äter inte djur" förklarade min min 11-åring för sin förvånade moster häromsistens. Tillägget: "Men en saftig kotlett, säger jag minsann inte nej till!" gjorde henne inte mindre förvånad.

K sa...

Trött jag blir på kommentarer i stil med "jamen jag tror inte det är nyttigt för barn att äta kött". Tänker på när jag var liten och vägrade äta alla grönsaker utom... gurka. Att ha en bebis som glatt äter mango verkar nyttigare, faktiskt. Som att det blir lättare för honom att inte hata grönt senare i livet, typ.

Och nej, man dör inte av att skippa kött en måltid eller flera. Lovar. Att tycka att det är "orättvist" att man måste fixa vegetarisk mat till sina kompisar verkar också konstigt...

Men yej för dig, Lisa! Alltid kul med föräldrar som låter sina barn äta lite annorlunda. Inte bara fiskpinnar liksom.

Colombialiv sa...

Men bra inlägg! Nu blir nog mina barn tyvärr inte helvegetarianer från födseln, eftersom de har en köttätande pappa, men de får nog mer vegetariskt än de flesta colombianska barn som växer upp i ett land där en måltid utan kött inte är en riktig måltid.

Men jag fattar inte anonyms kommentar - Lisa har väl aldrig skrivit att hon bjuder sina köttätande vänner på kött, heller?

frida sa...

Hurra! Vad glad jag blir av att läsa detta. Vi har en bebis på g till sommaren. Båda vi föräldrar äter vegetariskt och vill att barnet också ska göra det, naturligtvis. Det man (vi!) är lite skraja för är väl just att dom inte ska få okej mat på förskola/skola, med det låter det ju inte som att vi behöver oroa oss för om man läser ditt inlägg eller kommentarerna.
En annan grej är också hur man bemöts på tex BVC när man berättar att barnen inte äter kött? Kan tänka mig att det är olika från person till person vilken inställning dom har till vegetarisk kost, men hur har det varit för er? Det vore ju käckt om barnmorskan kunde tipsa om barnet behöver ta något tillskott för att förhindra tex järnbrist. För vissa ämnen behöver ju barn mer än vuxna.
Tycker att vi är väldigt bra på att äta varierad o bra kost, men när folk utifrån ofta ifrågasätter blir man knäpp. Men nu känner jag mig plötsligt mer pepp på att fortsätta kampen om veggo-kost till småfolket (och stora folket)! Och vill gärna få mer tips o recept från dig här på bloggen. Tack!

Olga sa...

Jag är uppvuxen på vegetarisk mat liksom mina fyra syskon. Nu är det väldigt mycket lättare att vara vegetarian än för 30 år sedan. Min dotter och jag är veganer nu och jag kan gissa att det är ungefär lika konstigt som när vi var vegetarianer på 80- och 90-talet.

HejHejMonika sa...

Tror du på riktigt att dina barn kommer välja att äta kött efter att ha blivit itvingade vegetariskt hela sitt liv? Är det inte bättre att ge barnen varierande föda och sen så får dom bestämma vilken väg i livet dom ska gå? Det funkar inte så att barnen helt plötsligt en dag när dom fyller 7 eller 8 eller 9 eller vid vilken ålder dom nu blir medvetna börjar äta kött. Och dessutom försöka jobba emot evolutionen...Det är farliga saker. Det finns bevis för att kött var huvudingirdiens för hjärnans utveckling.

Anonym sa...

Gammal hederlig husmanskost är inte det inget fel på heller. Varför kan man inte blanda som man vill eller varför får vi som äter kött inte kalla oss vegan. Det kött jag äter och serveras i våran familj kommer från en gård i närheten med djur som går ute och äter. När jag äter ute så brukar jag äta vegomat eftersom det är godare. så det har med hur var och vad som serveras.