söndag, januari 22, 2012

När han bara var ett litet skrutt


För prick tre år sedan. Sju timmar gammal, och jag hade fortfarande inte somnat, trots att jag inte sovit på nästan två dygn. Jag minns att mina ben skakade i flera timmar efter att han föddes, och att jag la på mig filt efter filt. "Fryser du?" frågade barnmorskan, men jag tror mest att jag var chockad. "Hur tycker du själv att förlossningen gick?" frågade hon också, och det kunde jag inte svara på, jag vet inte om jag kan det nu ens, tre år senare. Fast så här: Hade någon nämnt "sugklocka" under Svantes förlossning drygt två år senare så hade jag fått panik.

Vad små de är när de är helt nya.

Man slutar liksom aldrig förundras över det.

"Tycker du han känns som en Rufus, då?" sa jag till Gustav och han sa "ja-aa", och sedan var det så det var, vi hade en Rufus, for life, och han skulle bo hos oss.

Jag blir, som ni märker, fortfarande helt blödig när jag tänker på storheten i det.

9 kommentarer:

kicki sa...

visst är dom livets underverk...

Anna sa...

Åh jag kommer ihåg när du la upp första bilden på Rufus, jag var höggravid med mitt första barn och grät hur mycket som helst av den bilden och det du skrev under! Tre år, det gick snabbt!!

Maria sa...

Med varje liten fin unge är det ju sådär magiskt. Jag gråter massor när jag ser förlossningar på tv i de där programmen som handlar om barnmorskor och deras arbete.

jos sa...

Så fint! Tårarna börjar alltid rinna på mig med när jag tittar på nyföddbilderna och tänker tillbaka hur himla magiskt det var. Och är att få ha sina fantastiska ungar i sitt liv.

Ingerun sa...

Livets största under.

mormor Lena sa...

Det ögonblicket när du ringde mitt i natten glömmer jag ALDRIG!! Och den fina bilden på bloggen var underbar. Världens bästa Rufus.

Sara sa...

Fint är det! Grattis till Rufus och er som fått ha honom i tre år!

Malin C sa...

Man slutar aldrig att blöda för sina små=)

Sara sa...

Det är verkligen häfigt och samtidigt en konstig känsla hur snabbt man faktiskt glömmer bort hur liten en alldeles nyfödd människa är. Träffade en kollegas lilla tös förra veckan, bara 11 veckor gammal. En pytteliten plutt jämfört med min 15-månaders. Kändes ofattbart att min gosse vuxit så mycket på bara ett år, och att hennes flicka ska hinna göra detsamma.