onsdag, januari 11, 2012

Just nu till Biggest loser

Det här med att jag inte kan se något, alltså NÅGOT, på teve utan att lipa lite. Eller äh, stryk "lite", förresten. Vi kan väl kalla det fulgråta, eftersom det är ungefär det jag gör.

Är det något vi behöver prata om, eller?

8 kommentarer:

moster Åsa sa...

det är lugnt,Lisa,vi kan kalla det ett släktdrag,va?

Ulrika sa...

Nej nej. Vi gräver ner det tillsammans med överkonsumtionen av matlagningsprogram. Eller jaha. Det var kanske bara jag ja... Då släpper vi det med då.

Ulrika sa...

Nej nej. Vi gräver ner det tillsammans med överkonsumtionen av matlagningsprogram. Eller jaha. Det var kanske bara jag ja... Då släpper vi det med då.

lisakristin sa...

Det värsta är när barnkanalen helt plötsligt, utan förvarning, börjar visa Barn på sjukhus. Man hade ju kunnat tro att barnkanalen var safe, men nej.

Dalkullan sa...

Eller när barnkanalerna får en och gråta av just ett barnprogram. Vi pratar inte om det.

Linda sa...

Vi behöver heller inte prata om när man gråter en skvätt till Criminal Minds! :os

superSHEro sa...

hehe nej det är nog lugnt! :) Ibalnd fulgråter man åt allt. Ibland inte. Så är det bara. Helt utan vidare förklaring. Vi är tjejer. Så. Förklaring nog.

Ann Margret sa...

Det värsta är prisutdelningar! När de kliver upp överst på pallen och man får höra nationalsången och se flaggan och tårarna glittrar i vinnarens ögonfransar ... Och det behöver inte ens vara en svensk som vinner. Barnafödslar, dop och bröllop är också väldigt näsdukskrävande. Eller när Thomas Tranströmer tog emot Nobelpriset ...