torsdag, januari 05, 2012

Alright universum, jag hör dig

I morse bestämde jag mig för att gå och träna på gymmet innan jobbet. För onormala hurtbullar, till exempel Blossom Tainton, kanske det inte är så revolutionerande. Men för en helt normal latmask, till exempel jag, är det anmärkningsvärt att ens tänka tanken.

Först ska man liksom ta sig ur sängen. (Utan att komma på tanken att man istället för att träna skulle kunna ägna den där timmen åt att sova. Nästan omöjligt, I tell you.)
Sedan ska man göra sig färdig. (Utan att få spel för att man inte hittar vattenflaskan och träningsskorna och hörlurarna. Nästan omöjligt, I tell you.)
Sedan ska man övertala sitt barn att det visst är okej att man går iväg. (MEN MAMMA! JAG ÄLSCHKAR JU DIG! DU SKA INNNNTE GÅ OCH TRÄNA! DET ÄR FALITT! JAG SA DU SKULDE INTE GÅ IVÄÄÄÄG! DU SKA ÄTA FRUSCHKOST!) (Nästan omöjligt, I tell you.)
Sedan ska man faktiskt gå också.

Idag kom jag mirakulöst nog så långt som till hissen. Rufus hade lugnat sig, drickaflaskan var fylld, träningsskorna var på plats. Världen väntade med spänning. Skulle hon faktiskt klara det? Det verkade ju så!

Så jag steg glatt in i hissen.
Dunkade mig mentalt i ryggen.
Tryckte peppat på hissknappen.
Gjorde v-tecknet och några upphopp.
Såg dörrarna långsamt börja stängas.
Log hurtfriskt mot min spegelbild.
Och DÅ!
Gick strömmen i hela området och allt blev becksvart.

Låt mig säga så här: Jag är MYCKET, MYCKET sur för att min träningsplan gick i stöpet. Men jag är ändå MYCKET MYCKET glad att den gick i stöpet innan hissdörren hade hunnit stängas helt. Nu lyckades jag i alla fall krångla mig ut ur hissen igen genom en liten glipa. Hade varit himla tråkigt att stå där inne i beckmörkret i flera timmar och jogga på stället. Kan jag tycka.

Man ska inte träna på gym på morgonen, va?

Verkar ju inte så i alla fall.

Och nej, jag gick givetvis inte ut och promenerade eller joggade istället, när jag ändå var ombytt. Herregud, vad tror ni om mig? Det var ju mörkt! Och kallt! Och fruktansvärt! Jag gick naturligtvis in i lägenheten igen, tände ljus och satte mig i soffan. Ja, men, vad kan jag säga? Universum hade ju talat.

11 kommentarer:

S sa...

Det kanske var din belöning (att du slapp) när du varit så duktig? :)

Anonym sa...

Universum försökte berätta att du skulle ha tagit trapporna istället, från första början alltså och inte ställt dig i hissen alls. Och om du tar trapporna för vana så skulle du på sikt med gott samvete kunna skippa gymmet helt. Kallas vardagsmortion! ;)

Anonym sa...

hm... vardagsmotion såklart, sorry!

Nina sa...

Vardagsmotion for the win!

Colombialiv sa...

Klart och tydligt tecken från universum, där.

David sa...

Haha! Värsta Hollywood-actionfilmen där på morgonen... Jag har själv prövat konceptet att träna sjukt tidigt på morgonen innan jobbet och vet hur svårt det är. Har dock hittills sluppit klämma mig ut ur en glipa i hissdörren. Universum kanske använder den metoden på mig med nästa gång :) Tack för en väldigt fin och rolig blogg! /David

Sofy sa...

Lisa, jag ordinerar mer läsning inne på uppochhoppa.se. Ja, just nu är det lagom inspirerande, typ till en promenad eller två!

Nova och lillebror sa...

Hahaha! Så bra. ;)

Therés sa...

Oj! Roligt om hissen gått igen! NOT! Är helt med dig vad gäller morgon träning. Sängen är alldeles FÖR skön.

S, sa...

Ännu värre om hissen börjat röra sig när du var mittemellan! Låter farligt ju... Och ett tecken om att träning på mornar är för blossomtaintonar.

Emma sa...

Ja men då är det ju bara att lyda... In i soffan igen bara! :)