fredag, december 30

Min lillasyster

Grejer min syster är: Förtvivlat rolig. (Jag vet det, för ibland när hon skickar sms till mig skrattar jag så det kommer snorbubblor ur näsan på mig.) Verkligen väldigt snäll. (Sådär PÅ RIKTIGT snäll, som folk nästan bara är på film, sån är hon i verkligheten.) Göllig. (När hon var liten hade hon velourkläder och frisyr som såg ut som en svamp. Mitt hjärta bara: SNÖRP! Nu har hon inte så mycket velour längre, men hon är göllig ändå.) Bra på att fixa efterrätt. (Alla andra bara: "Guuuud, vad mätt jag ääääär, jag får inte ner en biiiiit till!" Maja bara: "Vad blir det för effe?" Och sedan styr hon upp den sjunkande skutan med järnhand.)

Grejer min syster har: Bra smak. (Eller okej, inte farao vet jag om den är så bra egentligen. Men hon tycker samma som jag om ungefär allt, och det tycker jag är fiffigt.) Brädgolv i sin lägenhet. (Ingen kommentar.) En skitfin bebis. (Som kan sitta! Kan inte min.) Ja, och så en storasyster som i det närmaste avgudar marken hon går på, då. Märktes det?

Grejer min syster gör: FYLLER ÅR! I en hel halvtimme till.

Säg grattis till lillmesen, vetja!

Det skulle hon gilla.

Min mammas dotter

Sak jag nyss hörde mig själv säga: "Kan inte du ta med dig barnen ut några timmar imorgon så jag får vara hemma själv och städa?"

Städa, WTF? Inte ligga i soffan och läsa eller sova eller äta praliner, då?

Jag låter som min fina mamma.

torsdag, december 29

Mmm... hemma


Sitter i min soffa. Allt är uppackat. Barnen sover. I rätt sängar. Tvättmaskinen jobbar. Gustav är iväg och roar sig. Och det är bara jag och datorn och hemma och lösgodis och ingen som vill prata med mig.

LORDI, LORD, graden av nöjdhet just nu, SÅ SJUKT HÖG! För, alltså. Gudarna ska veta att jag älskar att vara hemma hos min familj och bada badtunna och dricka vin och prata hål i huvudet på mina föräldrar och syskon och spela spel och äta god mat and all that jazz. Men det här! Det här är ju också rätt så himla okej efter en dryg veckas familjehäng.

*gör Sir Väs-ljud och borrar ner mig bland soffkuddarna*

Men vänta i 17-18 år sådär! Så kanske.

- NÄE, FANTE! INTE DEN!
*norpar åt sig morfars tomma snusdosa och gömmer den*
- DU ÄR FAKTISS LITE FÖR LITEN FÖR FNUS.

Det är två timmar sedan

Problem med den här "stanna inte bilen så länge barnen inte bryter ihop"-strategin, dock: Jag har varit kissnödig sedan strax söder om Jönköping.

Himla synd, det.

Nästan i Norrköping

Rullar genom ett jefligt blåsigt Sverige mot hemmet med två sovande barn bredvid mig och en privatchaufför i framsätet. Eller, ja. Privatchaufför och privatchaufför. Gustav kör. Vi brukar byta halvvägs, men så länge barnen sover stannar inte denna bil i onödan. Det fattar ju alla. Hence: Gustav kör. Jag bloggar. Hehe.

Annars, då?

tisdag, december 27

Tyst nu och sov

Denna julen, alltså. Min mamma har sövt så många barn i olika vagnar vid det här laget att barnvagnarna typ kört upp nya spår, nej, diken, på grusvägen här. Så fort ett barn sovit klart är det något annat som blir trött och kläs på och läggs i vagn och rullas iväg. Mamma har i stort sett ytterkläderna på sig dygnet runt. Slår vad om att den lilla byns övriga invånare sitter bakom sina gardiner i husen runt omkring och HÅNSKRATTAR åt det eviga rullandet. Men, men. Mamma "tycker det är skönt". Och jag "klagar inte".

Skrattar lite, gör jag däremot.

Speciellt när hon mitt emellan två barnvagnsrundor på fullaste allvar sticker in huvudet i köket och meddelar att: "Jag söver Johan nu också, då. Så ni vet." Och Johan (som är av två vuxna svärsöner i huset) förvånat tittar upp från sin öl och bara: "Men ååå, jag är ju inte ens trött! Kan du inte ta Sigge (6 månader, reds. anm.) istället?"

måndag, december 26

Julen 2011

Bar barn och väskor.
Åkte lite tåg.
Kom fram på minuten enligt tidtabell.
Blev möcke möcke förvånad.
Högg en gran.
Rimmade på paket.
Klädde en gran.
Åt sjukt mycket mat.
Blev möcke möcke mätt.
Fick sovmorgon.
Förlåt, SOVMORGNAR.
Mmm... sovmorgnar!
Väntade på tomten.
Blev möcke möcke otålig.
Sov framför Kalle Anka.
Drack kaffe i mugg från Gudrun Sjödén.
Och sen kom han!
TOMTEN!
Fick paket.
Blev möcke möcke glad.
Drack lite vin.
Spelade spel.
Vann multipla gånger.
Blev möcke möcke kaxig.
Somnade och vaknade och somnade och vaknade.
Fick liten livskris på grund av ville vara i fred.
Avhjälpte liten livskris genom att stänga in mig i ett rum med en bok.
Åt söta grejer tills jag mådde illa.
Hade gölliga barn.
Kände mig möcke möcke lugn.

Nu ska vi se program om Peter Forsberg på teve och sannolikt lipa lite, för det är sådant vi gör i min familj, lipar åt sportrelaterade grejer i allmänhet och sådana som har med Peter Forsberg att göra i synnerhet. Är möcke möcke peppad.

Puss på er!

lördag, december 24

Glimtar av en julafton




HO, HO, HO! God jul, alla snälla. Och alla andra också för den delen.

fredag, december 23

Glimtar av en torsdag




- Rufus?
- JA?
- Nu vill mormor klippa dig.
- NÄE!
- Jo, och vet du? Du får ha nappen och datorn medan hon klipper dig. Och när du är klar sedan följer morfar med dig ut i pannrummet och hämtar en glass.
- JA!
*tänker över erbjudandet*
- DET BLIR BRA. NAPPEN OCH VITA DATON OCH GLASS. FAST JAG TYCKER DET ÄR ONÖDIGT ATT KLIPPA MIG.

torsdag, december 22

Mmm... avokado.

Det här med att ligga kvar i sängen och slumra hela morgonen och höra hur barnen leker lyckligt i resten av huset. Kanske det bästa jag vet? Eventuellt.

Men nu ska jag i alla fall gå upp och äta avokado. Ända sedan jag var tre äpplen hög och pappa insåg att vi hade en gemensam kärlek i avokado har han gjort det till en vana att köpa upp hela södra sveriges lager av den där frukten/grönsaken/nöten/whatever varje gång inför att jag ska komma hem. Skämtar inte! Jag skulle kunna livnära mig på enbart avokado fram till nyår och ändå inte gå hungrig. Så många finns det. Ungefär.

Var så god för info.

MVH
/bortskämdochuppassad_80

Lucka 22

Psst! Idag är jag intervjuad hos bokbloggaren Lilla O. Här!

onsdag, december 21

Hallå Småland, hur är läget?

Fick med mig barn, packning OCH mig själv på tåget utan problem och rullar in på grusvägen hem-hemma as we speak.

Känner så här: JUL!!!!

Bästa som finns.

tisdag, december 20

Lagen eller pappan, lagen eller pappan, lagen eller pappan? En av dem är väldigt dum i alla fall.

- NEEEJ, PAPPA! STOPP I LAGENS DUMMA NAMN! JAG SA DU SKULDE INTE GÖRA SÅ!

Pling!

Klockan är 22.58 och nu tar jag officiellt jullov.

Spontan känsla på det: WITTAWII!

måndag, december 19

Okänd välgörare, I love you


Känslan när man kommer till kontoret helt gråtfärdig av tröttma och den nyklippta luggen ligger klistrad mot pannan fylld av snöblandat regn och allt är grått och fult och kaffet är bara ljummet och man hittar ett kuvert med skumtomtar i från en okänd välgörare på skrivbordet: ÄLSK!

(Vem vare? Vem vare som skicka?)

Så himla snällt.

söndag, december 18

Ska jag berätta mer?

Om jag räknade skitnoga hur många gånger den förkylda bebisen vaknade i natt?
Jahadå.

Om jag kom upp i 17 gånger innan det var morgon?
Oh yes.

Om jag är väldigt, väldigt trött?
Skojaru.

Om jag inser att det här inte är det minsta intressant för er att läsa om och att jag borde hålla snattran och gå och sova istället?
Tydligen inte.

Glimtar av en söndag




Förutom att umgås med svärföräldrar och gå på 30-årsfest och glömma kameran hela himla tiden har vi varit på julmys hemma hos våra polare den här helgen också. Vissa tillbringade första halvan av detta julmys med att proppa i sig socker i olika form, och andra halvan med att studsa upp och ner och "bygga springbanor" lite överallt. Andra byggde en pepparkakskarusell med pimpade elefanter. Man är lite olika så.

Hej blogggen! Nu har gästerna åkt.

Tydligt det här att sociala medier blir mindre och mindre sociala ju mer social man (jag) är i övriga livet. Och nu är det snart jul också. Stackars lilla blogg! Den kommer väl ligga där under granen och hulka helt bortglömd, säkert.

torsdag, december 15

Det gör vi! Mycket praktiskt.

- MAMMA!
- Ja?
- PENGARNA ÄR FLUT.
- Jag vet.
- DÅ FÅR VI GÅ OCH KÖPA NYA PENGAR. KOMMER DU?

Vem kunde ana det i lördags?

Hehe. Minns ni hur jag köpte julgran på nätet för att jag inte fattade hur jag skulle palla att köpa en på stan och släpa hela vägen hem?

De har börjat sälja julgranar på stan nu.

Bland annat säljs det granar cirka två (2) meter från vår port.

Kanske hade jag pallat ändå?

Kanske.

onsdag, december 14

Homeland

... med Claire Danes, som går på SVT nu.

Möcket, möcket bra serie, det.

MVH
Besattmedfyrkantigaögon_80

Böcker till din bebis?


Minns ni filmstjärnelockarna? Nu är de ute i offentligheten!

Eller ja, de är ute i den här foldern. Som kanske dimper ner i en brevlåda nära dig en vacker dag om du råkar ha en bebis.

Då tycker jag du ska säga hej! Till lockarna. Det har de förtjänat, faktiskt.

Babyboken är ett nytt projekt jag jobbar med. Det går i korthet ut på att du ligger i soffan och äter praliner och pillar dig i naveln, medan jag (plus resten av redaktionen) väljer ut de allra bästa och finaste småbarnsböckerna som din bebis alldeles säkert vill ha i sitt första lilla bibliotek. (Och när jag säger "bästa" och "finaste" så menar jag det. Inga himla fula skräpböcker och onödiga prylar och sånt tjafs.) Sedan skickar vi böckerna till dig, en gång i månaden, utan att du behöver göra ett dyft. Och när du känner dig klar med din samling säger du STOPP! Och hoppar av. No strings attached. Enkelt, va? Kostar mellan 80-200 kronor + porto/månaden.

Klicka här om du vill läsa mer, börja samla eller se fler lockar!

(Och ja, jag får betalt för att jobba med det här projektet, men nej, det ingår inte i dealen att jag måste blogga om det. Det gör jag för att det känns kul att blogga om grejer jag gör.)

Det var bättre förr

Speaking of skirvbord med cirka 300 something something på. Minns som av en händelse den här tiden förra året. När jag hade cirka 300 skumtomtar vid sidan av datorn.

En lycklig tid i livet, det.

Själv har jag en dator och lite pennor och en kaffekopp. Alla är vi olika.


Underlig och rätt så skrämmande grej som finns på mina skrivbordsgrannars bord i min nya kontorslokal: Cirka 300 clownnäsor.

Helt vanligt.

tisdag, december 13

Bara som ett tips, alltså

Du bara: Men ååå, vad ska jag köpa i julklapp till min typ 50-60 år gamla pappa, svärmor, kompis eller faster nu igen, då? Jo, du. Det kan jag ödmjukt och blygsamt tala om för dig! Den här boken tycker jag förslagsvis skulle sitta som en smäck.

Eventuellt är jag väl liiite partisk, men skit i det nu. Det här ÄR faktiskt en perfekt presentbok till någon som är uppväxt på 50-talet och vill återse sina gamla favoritbilderböcker och bli lite härligt nostalgisk.

Eller, ja.

Det är en perfekt presentbok till rätt många andra också, faktiskt. Typ alla som gillar retrosnygga grejer i 50-talsstil, och har läst en bilderbok någon gång.

Man kan provbläddra lite i boken här.

Och vill man ha autograf och hälsning från, säg... författaren? Då mejlar man till mig så får man det.

PÖSS!

Familjeutstyrslar vi minns

- Rufus! Idag är det lucia. Då kommer vi och hälsar på dig på dagis och fikar och lyssnar när ni sjunger sånger.
- JAAAA!!!
- Om du vill får du ha din tomtedräkt på dig då också.
- NÄ.
- Vill du inte det?
- NÄ. DU SKA HA TOMTEDJÄKTEN! OCH PAPPA OCKSÅ. OCH JAG SKA VA PRINSESSA OCH HA KRONA OCH DET LÅNGA LÅNGA REPET PÅ MAGEN OCH STÅLMANNENTRÖJAN. OCH FANTE SKA BAJA HA SINA MOKKASINER.

måndag, december 12

Glimtar av en måndag




Ni ser ju! Genuint och mysigt så det skriker om det. Pepparkaka, någon?

söndag, december 11

Beställa julgran på nätet, eller: Vart är världen på väg?

Häromdagen läste jag i tidningen att allt fler stockholmare beställer sin julmat från en cateringfirma, och sin julgran på nätet och att stressforskare slog larm och tänkte vojne, vojne, det är inte ett bra tecken, det där, dagens storstadsmänniskor är för stressade, HERREGUD, beställa julgran på nätet!

Då nickade jag och höll med.

Fy, ja.

Beställa julgran. På nätet?

Please.

Den ska man ju gå ut i skogen i friska luften och hugga själv, helt genuint och mysigt!

Sedan började jag tänka lite på var jag själv skulle få tag i en gran till lägenheten. Och hur jag skulle få hem den hit när jag väl hittat ett ställe som sålde, med två barn i ena handen och en gran i den andra. Och låt mig säga så här, va. Det var ju inte som att bilden som poppade upp för mitt inre när jag föreställde mig det spektaklet var så himla genuin och mysig, direkt. Det var den faktiskt inte. Den involverade liksom ingen fin skogspromenad i gnistrande snö. Inget romantiskt velande i stil med "Vi tar den här granen!" "Nej! Den där borta ser lite finare ut!" Inga trevliga yxhugg. Ingen varm choklad. Inga rosiga kinder. (Eller jo, förresten, rosiga kinder skulle jag nog lyckas åstadkomma. Men de skulle inte vara av den trevliga sorten.) Den involverade mest massa skitjobbiga grejer faktiskt. Slask och skrikande barn och mjölksyra i armarna och svordomar. Kändes ju sådär, faktiskt.

Så sedan gjorde jag det.

Beställde en gran.

nätet.

Nu har vi en fin julgran i vardagsrummet, och jag ligger och tindrar genuint och mysigt med ögonen mot den och dricker glögg. Det tog mindre än ett dygn från det att jag beställde den tills den stod på plats, rak och fin i julgransfoten, lagom hög, utan ett enda sammanbrott från någon i familjen. Utan att ens någon i familjen rest sig från soffan, faktiskt. Och det var billigare än om jag hade gått ner och köpt en själv på stan.

Himla bra grej ändå, det där internet!

Det får man ju verkligen ge det.

Egentid schmegentid

Dealade till mig en helgeftermiddag helt utan familjerelaterade plikter så jag kunde få göra vad jag ville. Ta det lugnt. Vara i fred. Pilla mig i naveln. Odla en hobby. Ni vet.

Vad jag gjorde?

Sprang på stan som en skållad råtta tillsammans med resten av Stockholm och letade julklappar.

Sån är jag!

Lite dum i huvudet.

lördag, december 10

Om det här med ungdomsböcker

Jag fick en kommentar från Blenda som hade gått och funderat över ungdomsböcker, och tänkte försöka mig på att svara. Så som jag tycker och tror.
"Hur resonerar man på förlagen om att en bok riktas till ungdomar eller vuxna? Skriver författare med en målgrupp i huvudet så att säga, eller skriver man bara sin historia och så bestämmer förlaget om det är en vuxen- eller ungdomsbok? Jag undrar om det är "finare" att skriva tex vuxenböcker (som jag misstänker). Jag har läst ungdomsböcker där jag inte förstår varför man riktat in sig på "bara" ungdomar. Det har varit berättelser och språk som är nog så komplexa och handlar om väldigt svåra saker ibland."
Det finns en (1) grej som jag tycker på riktigt skiljer en ungdomsbok från en vuxenbok. Och det är att ungdomsboken handlar om ungdomar. Det finns så klart undantag, för det finns det ju alltid, men de är rätt sällsynta. En ungdomsbok kretsar nästan alltid kring ungdomar och deras liv. Det gör sällan en vuxenbok, och gör de det har de i alla fall nästan alltid ett vuxet perspektiv (vuxen som ser tillbaka på sin ungdom, till exempel). Men när det gäller språk, uppbyggnad, svårighetsgrad - allt det andra - så tycker jag egentligen inte att det skiljer sig så väldigt mycket. En del ungdomsböcker är enkla, raka historier, med enkelt språk. Andra ungdomsböcker är berättartekniskt avancerade, med krångligare språk och svåra ämnen. Precis som det finns enkla och svåra vuxenböcker. Man måste inte skriva på ett visst sätt bara för att man vänder sig till ungdomar.

Fast en grej har ungdomsboksförfattare verkligen hajat! Och det är att man inte kan slösa bort 50 sidor i början av en bok på en tråkig miljöbeskrivning, för då tappar väldigt många läsare intresset. Det har vuxenförfattare inte greppat riktigt. De har en del att lära där, tycker jag.

Anledningen till att man klassificerar böckerna och säger "Det här är en ungdomsbok" och "Det här är en vuxenbok" är främst för att man vill förenkla för läsaren när den ska hitta boken. I teorin tycker jag det hade varit fantastiskt om man hade kunnat slopa åldersindelningarna på alla typer av böcker, för de utesluter ju så många. Hur många tonåringar vill läsa en bok som det står "från 9 år" på? Hur många vuxna slänger ens en blick åt ungdomsbokhyllan? Inte så många. Men samtidigt förstår jag ju att det där inte funkar i praktiken. Någon slags indelning måste väl göras, och väldigt många blir ju faktiskt hjälpta av den där åldersstämpeln när de står i bokhandeln och ska "köpa present till en 13-åring". Praktiskt då ju, om det finns en hylla som det står "passar från 13 år" på.

Jag tror många författare tänker sig en målgrupp redan när de skriver (jag själv gör det, till exempel). Men jag tror lika många bara skriver sin historia, och så kommer målgruppen på köpet. Råkar det vara en berättelse om ungdomar, med ungdomsperspektiv - ja, då kallas boken sannolikt för en ungdomsbok när den lanseras. Är det en bok om vuxna med vuxenperspektiv, så blir det en vuxenbok. Och ibland funkar inte de där riktlinjerna alls. Då tvingas nog förlagen och författaren att välja, trots att de själva tycker att boken passar både ungdomar och vuxna. För vill man marknadsföra en bok underlättar det ju att ha en målgrupp att marknadsföra den mot. "Alla" är liksom en alldeles för stor grupp.

Och ja! Rent allmänt så anses det finare att skriva för vuxna än för ungdomar. Den slutsatsen har jag dragit av att jag cirka en miljon gånger fått frågan "Har du planer på att skriva något för vuxna, någon gång?" eller rent av "När ska du skriva en riktig bok?" Jag tror inte en vuxenboksförfattare får den typen av frågor.

Det finns massor av ungdomsböcker som vuxna läsare skulle älska om de bara hittade dem, det tror jag verkligen på fullaste allvar. Om jag vore vuxen och ville testa att läsa en ungdomsbok skulle jag till exempel satsa på Hungerspelen, av Suzanne Collings (lika spännande som Stieg Larsson, minst) eller Majas morsas kompis sambo, av Katarina Kieri (som en slags short cuts i gymnasiemiljö, med personporträtt att dö för) eller Här ligger jag och blöder av Jenny Jägerfeldt (för att den är så förbannat bra, mest).

Japp! Det var det!

Var så god för aslång utläggning.

Kunde tydligen inte hjälpas.

fredag, december 9

Det är detaljerna som gör det

Så här på fredagskvällen bjuder (kostar gratis!) Onekligen på följande lilla livsvisdom: Ta inte emot er med hakan om ni ramlar på kullersten. M'kej? Säg efter mig nu allihop: Inte. Hakan. Mot. Kullersten.

Min mamma har just tillbringat ett dygn på akuten.

- Rufus, vet du vad som har hänt med mormor?
- NEJ.
- Hon har ramlat och slagit sig jättemycket i ansiktet och fått åka till sjukhus. Men nu är hon hemma igen. Det blir bra snart.
- HAR HON PLÅSTER?
- Jag tror det.
- ÄR DET GJÄVSKOPOR PÅ DET?
- Nja, det tvivlar jag på. De har nog inte grävskopeplåster på sjukhuset. Hon har nog bara ett vanligt plåster, utan något på.
- STACKARS MORMOR. STACKARS, STACKARS MORMOR.

Gud, ja. Ett litet grävskopeplåster på den förskjutna käken och sydda såren och hjärnskakningen och alla tusen blåa svullnader hade ju gjort hela skillnaden! Fattar ju alla.

torsdag, december 8

Barnbokstävling


Just nu kan man tävla om vinterns i särklass lyxigaste barnbokspaket på Bokunge. Just saying.

Plötsligt händer det

Jag kan inte komma på någonting att blogga om.

Och då talar ni ändå med kvinnan som tycker att det är fullt rimligt att blogga om dammsugning och potatisskalning och såna grejer.

VAD SKA VI GÖRA ÅT DET HÄR, VA?

Känner mig naken, rädd, exposed.

tisdag, december 6

Nu har jag ont i ryggen, men det var det värt

Det här med att vi beställt en ny soffklädsel för att vår ljusa soffa blivit lite... låt oss diplomatiskt säga mindre ljus med åren, och jag inte kan kontrollera mig när den kommer med posten, utan otåligt slänger soffan upp och ner, monterar isär den, tar av den gamla klädseln, kränger på den nya, monterar ihop soffan igen och slänger tillbaka den där den ska stå. Själv. Fast soffan väger nästan 100 kg (OBS! Ej skämt!).

Kan vi sätta någon slags diagnos på det?

Förutom the obvious: Sinnessjukt stark.

Apropå absolut inget

Koncept jag gillar: När matbutiker har en sådan där lyxsalladsdisk med typ sparris och små fina tomater och mozarella och marinerad svamp och goda bönor och avokado, och så får man peka och göra sin egen sallad och sedan betalar man för den i kg-pris, och man bara "du kan ta lite mer sparris, faktiskt. Nej, ännu mer. ÄNNU MER!!" tills man skäms.

Blir himla gott.

Var så god för info.

Alrighty then

- MAMMA?
- Ja?
- JAG VILL INNNNTE KISSA PÅ POLETTEN. INTE NÅN GÅNG. JAG VILL BAJA HA BLÖJA. BAJA, BAJA, BAJA BLÖJA. INNNNTE POLETTEN.
- Jaså?
- JA. OCH VET DU? JAG VILL HA NAPPAR OCKSÅ. NU VILL JAG HA DOM. EN, TVÅ, TJE, FYJA! MÅNGA NAPPAR VILL JAG HA.
- Det vet jag.
- OCH DET ÄJ KUL ATT SLÅSS OCKSÅ!

måndag, december 5

Och som om inte det vore nog med undanplockning

Men WTF, nu tycker mannen jag lever med att vi ska tillbringa resten av kvällen med att namna barnkläder också. Finns det ingen hejd? Namna barnkläder är cirka det TRÅKIGASTE som finns att göra i livet. Jag skämtar inte. För varje liten lapp man sätter fast dör man lite inuti.

Försökte komma undan med 1. "Men namna är ju din grej!" och 2. "Men jag känner inte att jag vill prioritera att namna kläder just nu!"

Väldigt dåliga argument, tydligen.

Så nu sitter jag här och *sätter fast namnlappar snett i protest* och *beter mig moget*.

Vad gör ni?

Dammråttornas högborg

Å! Graden av tillfredsställelse när vi plockat undan så mycket i den KRIGSHÄRD som är vårt hem att man ser golvet igen = mkt, mkt hög. Nu finns det åtminstone en teoretisk möjlighet att vi hinner dammsuga upp lagret med grus/brödbitar/skräp som ligger över hela lägenheten imorgon, innan det blir stökigt igen. SOM JAG HAR LÄNGTAT! Vi har typ en kvart på oss på morgonkvisten, efter klockan har slagit okej dammsugningstid och innan barnen vaknat till liv tillräckligt för att sprida ut alla hemmets saker på golvet igen. Det kan gå om vi står beredda med dammsugaren i högsta hugg. Det kan det verkligen.

MVH
laddadsomtusan_80

söndag, december 4

Så där ja

Nä. Man vill ju inte att ens julälskande mor ska klippa blodsbanden till en. Det vill man ju helst inte.

Nu har jag således letat upp adventsljusstaken, pimpat den med mossa, planterat hyacinter, bakat lussekatter samt hängt upp stjärnor i fönstrena. Och storhandlat (inkl. glögg och köpepepparkakor)!

Får jag sova nu, mamma?

Andra advent

Och frågan man ställer sig är ju: När ska jag hinna/orka leta upp adventsljusstaken och pimpa den, egentligen? Framåt våren, eller?

lördag, december 3

Hört från vardagsrummet

- NU SKA DU FÅ HÖRA, FANTE. DU BEHÖVER INTE VAJA LESSEN. DET HÄR BLI SPÄNNANDE! DU TJOJ KANSKE JAG SKA SE PÅ DINOSAURIETÅGET? DET SKA JAG INTE! JAG SKA SE PÅ ELIAS ÄVENTYR! LYSSNAR DU, FANTISH? NU BÖRJAR DET SNART.

Det går farao knappt att förstå att vi snackar om samma storebror som använde sin napp som knogjärn mot sin lillebrors panna för några månader sedan.

Ursäktar ni mig om jag går och bölar lite av lättnad och göllegöll här, eller?

Alltså...

... det här med att våra barn somnar som två lydiga stenar i barnvagnen om vi lägger dem där runt halv åtta på kvällen, och fortsätter sova som två lydiga stenar om vi tar vagnen med på restaurang?

ÄLSK PÅ DET!!!

Har nu testat tre gånger de senaste veckorna och det har fungerat utan anmärkning samtliga gånger.

Mmm... restaurang.

Himla bra grej, det.

All set


Den här helgen håller jag och Johanna Lindbäck skrivkurs ihop för tolv personer. Jag har, som ni ser, sett till att få med mig det allra viktigaste till kursdeltagarna. Ska nog gå fint, det här!

fredag, december 2

Alla de bästa jullåtarna


För något år sedan satte jag ihop en låtlista på Spotify med hjälp av tips från er. Med de allra bästa jullåtarna. Den håller än, tycker jag! Klicka här och lyssna du också.

Stackars Steve!

Beverly Hills, alltså. Glad att jag kunde hitta något som engagerade er, hörni. Snart uppe i 400 röster! Det har (givetvis) länge stått klart att Dylan kommer att sopa banan med övriga inblandade när det kommer till läckerhet. Och att Steve inte direkt är så poppis. Stackarn! Två röster. Två. Det är inte ens 1%, även om datorn är snäll och tycks avrunda procenten i Steves fall uppåt.

Tur för honom att det är insidan som räknas.

Eller nåt.

Vem var snyggast i Bevvan?

Det kom en kommentar på föregående inlägg där jag avslöjar att jag eventuellt *host host* någon gång i min ungdoms dagar råkade *host host* fotografera teven när jag såg på Bevvan. För att Dylan var så himla läcker. Och att det blev lite tyst kring bordet i samma sekund som jag berättade det.
"Det var nog just det här med att Dylan inte var snygg. Hade du fotograferat Brandon hade de nog förstått.
/Hanna"
Angående det vill jag kärleksfullt sätta ner foten och säga så här: Nej! Nej, nej, nej, nej. Brandon snyggare än Dylan? PLEASE, Hanna. Låt mig nu vetenskapligt bevisa för dig att jag har rätt vem av killarna i den där gruppen som verkligen var hetast, genom att göra en statistisk undersökning bland mina bloggläsare. Så kan vi sova lugnt, sedan.



Vilken kille var egentligen snyggast i Beverly Hills 90210?

Kan alla fellow Beverly Hills-anhängare vara snälla och träda fram och lägga en röst här nu, så att vi får det här utrett? Tack på förhand!

/teamdylan

torsdag, december 1

Va? Gjorde inte alla det?

Ni vet när ni är på ett julmingel på ett bokförlag och sitter runt ett bord med en massa människor och småpratar om teveserier ni såg när ni var typ tolv, och ni plötsligt säger att ni fotograferade teven när Dylan McKey var i bild på Beverly Hills när det begav sig. För att han var så snygg.

Ni vet, då?

Himla märklig tystnad det blir, tycker ni inte?

På plats i ett palats

Vet ni, vet ni, vet ni? Idag har jag flyttat in på min hyrda kontorsplats på Palatset på Riddarholmen. Hade det inte varit för att jag är fullt upptagen med att implodera av all pepp kring detta faktum så hade jag kanske bloggat om hur FREAKING FANTASTISKT!!! det är här. Alltså, ni fattar inte. Det är så himla fint! Och bra! Och coolt! Och trevligt! Och det finns en presentshop! Där man vill köpa allt! Och på helgerna kommer det shitloads av barn och ungdomar hit och får göra helt fantastiska grejer på våningarna under mitt kontor!

Lord knows om jag någonsin kommer få något vettigt gjort här eller om jag bara kommer att gå omkring och le fånigt över att få vara i det här huset hur mycket jag vill, men det där med jobb känns ju rätt oväsentligt just nu, det gör det ju verkligen.

Fokus just nu: Sitta och stirra lyckligt på mitt nya nyckelband med nyckelbricka i.

Mmm... nyckelband. Mmm... nyckelbricka.

He-rr-e-gu-uu-ud, så fint.

Glimtar av en lucköppning





Kolla! Igår kväll när jag kom hem hade Gustav gjort om vår arkivbyrå till en adventskalender. Det skulle ligga paket i lådorna, ett för varje dag ända fram till julafton, sa han. Förstår ni? Paket! I varje låda! Jag kände spontant för att göra vågen i vardagsrummet. Sedan talade Gustav om att den inte bara var till Rufus, adventskalendern. Utan även till den andra personen i hushållet som ligger på ungefär samma uppspeltsnivå när det gäller presenter. Det vill säga: Paket! Till mig!

Ibland kommer man ju ihåg lite extra mycket varför man är ihop med sin kille.

P.S Nej, ni behöver inte oroa er inte för Svante. Han får ju tugga på presentpappret. Det bästa han vet i livet.