Lästips

Johanna skriver himla bra om förlossningsskador (apropå kvällens Uppdrag Granskning) här. Jag tycker verkligen att ni ska läsa. Okej?

Klicketi klicketi.

Bra där, Bollebygd

Ah, Bollebygd! Himla bra ställe. Eller ja, jag såg ju i och för sig bara skolan. Men den var bra! Eller ja, det vet jag i och för sig ingenting alls om. Men så här: De hade en skolbibliotekarie som hette Olle som jag är rätt säker på att eleverna älskar (yej!), ungdomarna var roliga, stämningen i korridoren kändes bra, och det vegetariska alternativet i skolmatsalen var fantastiskt. Hörde ni? FANTASTISKT!

Jag skulle kunna göra en kartläggning snart, över de vegetariska alternativen i skolmatsaler runt om i landet. Den skulle sällan innehålla ordet "fantastiskt", kan jag avslöja. Rätt ofta beror det visserligen på att jag glömt att förvarna i god tid om att jag är vego, och får hålla till godo med att plocka från "salladsbuffén". (Säg hej till lunch bestående av rivna morötter! Och knäckebröd!) Då skyller jag mig mest själv. Men lite beror det också på att det här med att äta NÅGOT annat än kött/fisk NÅGONSIN anses vara heeeelt utflippat i många av landets skolmatsaler.

Förutom i Bollebygd! Där serveras det vegetariska alternativet sida vid sida med det köttiga alternativet, och alla får välja fritt vad de vill äta. Ingen behöver förvarna. Eller leta upp någon himla specialfolielåda i något undanskymt hörn. Eller ens stå ut med den annars obligatoriska "men GUD vad du är jobbig, kan du please äta som folk"-blicken. Och den var god, vegomaten! Dessutom! PRIS SKE LOV!

Två glada tummar upp till Bollebygd, således.

Nu ska jag bara lyckas ta mig hem utan problem också, så kan vi klassa den här dagen som rakt igenom lyckad sedan. Hittills har jag hunnit till Skövde. Där var det kallt.

Hepp!

Borås by night

Jaha, här sitter jag på ett hotellrum i Borås och äter sallad ur en plastbytta och leker med internet. Himla fint, det!

Imorgon ska jag prata böcker och skrivande med fem niondeklasser i Bollebygd. Jag har aldrig varit i Bollebygd, men jag har hört att det finns en skidbacke där. Det kan man inte säga om alla orter, det kan man verkligen inte. Orten där jag kommer ifrån hade till exempel inte en skidbacke. Eller, ja. Det fanns en backe som hette Prästabacken, och i den backen fanns det en lift, som sällan/aldrig var igång, men skidor? Please. Man (läs:jag) åkte ändå bara pulka där.

Plus också till Bollebygd för festligt namn! Inte riktigt lika festligt som Knalleland som jag passerade med tåget, men ändå. Festligt.

Jag gillar verkligen de här resorna som jag får göra runt om i landet nu för tiden. Det är lite så här: Sitta helt själv på tåg. Mmm... sitta helt själv. Sova helt själv på hotell. Mmm... sova helt själv. Prata böcker och skrivande med tonåringar. Mmm... böcker och skrivande och tonåringar. Komma hem. Mmm... komma hem. Slut!

Kan leva med det, verkligen.

(Förutom när jag, som förra gången, råkar ringa hem för att kolla läget i laget och laget har fastnat i en bilkö och jag hör hur båda barnen gallskriker i baksätet och den ena har blivit åksjuk och kräkts på sig själv och den andra är dödshungrig och Gustav sitter där fram och kör och kan inte göra något - då kan jag inte leva med det. Då gråter jag i panik i en timme över att vara på annan ort. Vad fan jag nu skulle kunna ha gjort åt situationen genom att vara hemma. Trollat bort bilar med mitt magiska trollspö? Kanske.)

Nä, men om man skulle ta och se vad som går på teve, då?

Om du hör så himla bra, varför säger du då VA? hela himla tiden?

Överhört telefonsamtal på X2000 på väg ut ur Stockholm:

"Ja! Jag hör dig!"
PAUS
"Va?"
PAUS
"Ja! Jag hör dig, säger jag."
PAUS
"Va?"
PAUS
"Jodå. Jag hör!"
PAUS
"Va?"

Jag skulle kunna fortsätta ett tag till om det inte vore för att det är... hur ska jag säga det? Lite tjatigt! Och till mannen två säten framför skulle jag nu vilja påpeka följande: Nej, min vän. DU HÖR INTE ALLS!!! Och det gör man aldrig på väg ut/in i stan, för det är för många tunnlar här, så vänligen GE UPP!!! och ring tillbaka sen, m'kej?

Man blir ju galen.

/fortfarandelitetrött_80

Hur man vet att man sovit lite för lite

Man blir helt ORESONLIGT JÄVLA ASFÖRBANNAD!!! och svär och hytter med näven åt ytterdörren i porten. (Ja, ni läste rätt. Åt en dörr.) För att den gnisslar så mycket att bebisen vaknar så fort man passerar genom den. SÅ SJUKT DÅLIGT!!! Han skulle ju sova vidare! Och jag skulle ju få ligga i soffan och slumra!

Buhu, mitt liv är svårt.

Titta! Ett omslag!

Idag gjordes jag uppmärksam på att min nästa ungdomsroman ligger och visar upp sig på Adlibris fast det är flera månader kvar tills den släpps. (Knappt fyra, närmare bestämt. Den släpps i mitten av mars). Spontan känsla på det: Iiiiiii!

(Jag undrar om man vänjer sig? Hoppas inte.)

Det är Sara R Acedo som gjort omslaget, precis som på förra boken. När hon skickade skissen för några månader sedan dog jag nästan lite för att jag blev så lycklig. För, jamen, ser ni? DET ÄR JU SÅ SJUKT SNYGGT!!! Och det får jag säga utan att ens skrytskämmas det allra minsta, för så funkar det med omslag, ser ni. Himla skönt det.

Här kan ni klicka om ni vill läsa mer om vad boken handlar om.

Och vet du? Sen kom polisen! Och då blev det ÄNNU roligare!

Tänk er följande scenario: Intet ont anande barnfamilj har just varit på stranden i Spanien och lyckligt sprungit omkring i sanden och ätit miniglassar. (Se bildbevis i föregående inlägg.) Trötta och småhungriga går de mot bilen för att åka hem. Men! Redan när de ska öppna bildörrarna märker de att något är skumt. VAFFAN! Det ligger ju glas överallt här!!! Någon himla tjuv har slagit in bilrutan och snott grejer ur bilen!!!

Det blir genast dålig stämning.

Farmorn ringer upprört polisen och säger arga grejer på spanska. Farfarn svär en ramsa över förlorade ägodelar. Pappan letar febrilt i papperskorgar i närheten för att hitta eventuellt bortslängt stöldgods*. Mamman sitter uppgiven och suckar sammanbitet på trottoarkanten och försöker hålla båda barnen inom räckhåll. Vore just typiskt om de blev överkörda nu dessutom.

Inte så jättemånga i sällskapet tycker i det här läget att livet känns toppen.

Men det finns förstås alltid undantag.

- MAMMA?
- Ja?
- JAG TYCKER VI BEHÖVER MATSÄCK NU.
- Tycker du?
- JA. NÄR VI VÄNTAR PÅ POLISEN. DÅ VILL JA HA MATSÄCK.
- Okej, ska vi ta några kex?
- JA! JAG SKA HÄMTA KEXEN.
*dukar upp kexkalas på gatan*
- SÅ!
- Fint.
- SKA VI LÄSA BOK OCKSÅ? NÄR VI VÄNTAR PÅ POLISEN? DÅ VILL JA LÄSA BOK.
- Okej, det kan vi göra.
- JA! JAG SKA HÄMTA BOKAR.
*hämtar sin ryggsäck med böcker*
- SÅ!
*tittar sig glatt omkring bland glassplitter och dålig stämning*
- VILKEN MYSIG UTFLYKT VI HAR NU, MAMMA! JÄTTEMYSIG, FAKTISS!

*Vilket snart skulle visa sig vara ett mycket smart drag. I närmsta soptunna återfanns nämligen pappans pass (tacksamt, det) och pappans plånbok med alla kontokort och grejer i (också rätt smidigt). Jackan som pass och plånbok legat i, däremot. Borta! Frusna tjuvar i Spanien, eller?

Glimtar av en semester

Frustrationen när man inser att kamerabatterierna laddat ur på vägen till Spanien och man inte har med sig sin laddare: mycket, mycket stor. Men, men! En mobilkamera är ju också en kamera. Som det heter. Alicante i november var ungefär så här: växlande väder, men mest 20 grader och sol. Ganska trevligt, det.

Hem, ljuva hem

Hej, bloggen! Jag är hemma igen. Resan har varit bra. Men... ja. När vi kom hem gick jag raka vägen in på toaletten och kräktes, och nu ligger jag med frossa i sängen och tycker mycket, mycket synd om mig själv. Att komma hem ska vara en schlager, ju! Inte en himla kräksjuka. Två ynkliga tummar ner för dålig avslutning på semestern.

Men imorgon ska ni få se bilder från en strand!

Det blir ju roligt.

Det gäller att minnas sådant i ett sådant här läge.

Det blir väl mysigt, barn?

Hallå ja, hur har ni det? Vi har det fint. Det har visserligen regnat så mycket idag att man kunnat simma på gatorna, men skit i det, semester är ändå alltid semester. Nu ska vi packa ner två barn i varsin vagn och söva dem på vägen till en restaurang, och sedan ska de ligga där sött sovandes under hela trerättersmenyn.

Chanserna att det lyckas?
Sådär stora, känner jag.
Men man vet aldrig.

Snart går solen upp

Så, var är ni just nu, då? Jag är, helt vanligt bara, I LUFTEN!!! 11500 fot ovanför Jönköping just nu. För man kan freaking surfa ombord på flygplanet. När man flyger. Modernt!

Jag drog vinstlotten och tar hand om Svante as we speak. Han sover. Rufus... sover inte. Han sitter och puttar på sin trötta far med en bok och gastar LÄS! LÄS! LÄS! PRATA! PRATA! PRATA! Hehe.

Vi har varit vakna sedan 03.00 ungefär. Förvånansvärt att man ens lever, faktiskt. Men det gör vi. Och flyget går bra, verkar det som. Fint, det!

Uppe i varv, någon?

Om några timmar ska vi släpa med oss sömnrufsiga barn och resväskor och pass och biljetter ut till en taxi och åka mot Arlanda. Vi ska till Spanien i några dagar och hälsa på Gustavs föräldrar som hyr en lägenhet där i höst. Rufus är något så jävulskt peppad. Sedan jag berättade för honom för en timme sedan att vi skulle väcka honom mitt i natten för att åka mot flygplatsen har han legat inne i sin säng och sjungit sånger.

"MAMMA, KOM OCH VÄCK MIG! JA ÄR JEDAN VAKEN! JAG VILL ÅKA TAXI! MAMMA KOM OCH VÄCK MIG! VI SKA FLYGA FLYGLAN! TIIIIILL SPANIEN!"

Eh, ja.

Svårt att väcka någon som aldrig somnar, känner jag.

Kärt barn, etc.

Hade en stundvis hätskt diskussion på twitter igår om vad det där kladdet man ibland vaknar med i ögonvrån heter. För att sammanfatta det hela i diplomatisk ton kan man konstatera att det heter lite olika. Beroende på vem man frågar.

Liten lista över förslag jag fick in:
Gomorra
Eye-poop
Morgonmojs
Sömngubbar
Godmorgon
Skruffs
Ögonsnor
Sömn
Kladd
Ögonbajs
Morgongrus
Klegg
Gröschsel
Drömsudd

Himla komplicerat det här med språk ibland, alltså. Vad hände med att bara bestämma sig för ett ord (gomorra) och hålla fast vid det?

Bokunges nya kläder

Hörni! Barnboksbloggen Bokunge som jag är med och driver har fått ny kostym. Och jefligt mycket högre ambitioner än vi haft nyss. Och två nya bloggare! Den ena är "Säg ifrån om jag har sagt det här förut"-Johanna. Och den andra är "Milkbartoilet"-Johanna. Förstå vilka himla lyckade rekryteringar det är. Titta in!

Glimtar av en skrivhelg

Vykort utan bilder, säger jag? Så kan vi ju inte riktigt ha det. Och alltså, ser ni? Ser ni hur episkt det var? Sjukt episkt, det säger jag er. Kanske det mest episka jag varit med om.

Den uppmärksamme bloggläsaren kan i och för sig notera att det verkar skrivas väldigt lite här för att vara en skrivhelg. Men det tycker jag är att hänga upp sig på detaljer, faktiskt. Och vi skrev! Vi gjorde faktiskt det!

Fast mest tror jag eventuellt att vi åt.

Är episkt mätt fortfarande, faktiskt.

De andra som var med var förresten: Johanna Lindbäck, Simona Ahrnstedt, Pernilla Alm, Maria Friedner, Mia Markenroth Nordström, Susanne Boll och Sandra Gustafsson.

Vykort från en skrivhelg, del 3

Hej bloggen!

Sängen! Sängen var nåt så jävulskt episk.

MVH
sovitsomenstenpåfluffigkudde_80

Vykort från en skrivhelg, del 2

Hej bloggen!

Fyrarättersmiddagen (även vegoalternativet) var episk. Den också.

MVH
förattintetalaombubbelpoolen_80

Vykort från en skrivhelg

Hej bloggen!

Fikan var episk.

MVH
harinteskrivitsåmycketmenäsch_80

Ett halvår

För prick ett halvår sedan satt jag i en säng på BB och försökte förklara för en helt färsk unge hur man ammade. (Som om jag skulle veta något om det.) Nu vet han hur man gör. Nu vet han hur man gör när man rullar över golvet och suger på en majskrok och hoppar i en hoppgunga och sliter loss en tuss hår från sin moders ömma huvud också. Och igår upptäckte jag en första tand i hans nederkäke.

Lilla, fina, mjuka Svante.

Känner du någon som biter dig rätt i de där korvlåren någon dag så är det bara jag som snart gillar ihjäl dig.

Väger upp

Okej, förlåt. Till och med jag blev lite provocerad av allt det där helgplansskrytet. Men alltså, JAG TORKAR BEBISKRÄK PÅ GOLVET NU! Är vi kvitt?

Den episka helgpeppen

Onekligen vill härmed varna känsliga läsare för överentusiastiskt och odrägligt inlägg.

Peppen just nu, alltså! EPISK. För, alltså. Ser ni den lilla fikan på bilden ovan? Eh, ja. Bara en liten glimt från mina helgplaner som jag la in, helt vanligt. (Insert: mycket lycklig suck).

I helgen ska jag åka iväg på lyxweekend för att skriva bok på slott tillsammans med sju andra som också gillar att skriva böcker. Eller, ja. Det hette från början att vi skulle åka till ett slott i alla fall. Det blev i slutändan kanske inte exakt "ett slott", utan mer "sjukt pampig byggnad". Men ändå. ÄNDÅ! Hit ska vi.

Fattar ni! Man får afternoontea! Och champagne! Och fyrarätters middag i Prins Carls matsal! Och tillgång till spaavdelning! Och så får man skriva bok utan att någon står och skriker bredvid att HAN VILL HA VITA DATON, FAKTISS! Eller ens dreglar på en!

Hur man nu ska ha tid att skriva mitt i all lyx, det fattar jag inte riktigt. Jag menar, det ser ju ut att vara RÄTT SÅ MÅNGA kakor att trycka i sig på det där afternoontea-bordet. Kan ju ta en stund. Men jag kanske kan skriva en halvtimme eller så mellan fikat och middagen? Det borde gå. Om jag inte ska lägga mig i spaavdelningen och vila då, förstås. Vi får se.

Jallafall: PEPPEN!

Det var mest det.

Var så goda att bli avundsjuka.

Ja, man upptäcker det ibland om man SMAKAR PÅ MATEN förstår du

- JA VILL INNNTE ÄTA!!
*kastar kuddar*
- DE ÄCKLIT!
*sprutar tårar*
- PAGETTIN ÄCKLI!
*sparkar i golvet*
- SÖTTFÄSSÅSEN ÄCKLI!
*hulkar*
- MJÖLKEN ÄCKLI!
*springer fram till bordet i vredesmod*
*klättrar upp på stolen*
*tjuter*
*tar en tugga av misstag*
*tystnar*
- MMM.
*tar en tugga till*
- SMARRIT, JU!

Glimtar av en onsdag

Really, Svante? Är det där din allra bästa fotomin?

Kul att kunna göra er glada

Jaha. Nähä. Annars då? Själv drabbades jag just av plötslig papphammar-feeling, tappade ut cirka en miljard kaffebönor på köksgolvet, halkade på dem och slog huvudet i kylskåpet.

Var så goda för det hånskrattet.

Kom lockarna, nu går vi

Det är totally och utterly magiskt - de här filmstjärnelockarna satt till och med i över natten! Tänk om de är permanenta? Lite som när man var liten och vuxna sa att man inte skulle göra fula grimaser för att ansiktet kunde fastna i grimasläget. Kanske gäller den regeln även för hår och filmstjärnelockar? HOPPAS!!!

Ska hur som helst ut och rasta lockarna lite nu. Visa dem stan. Mata dem. Ge dem vin, rent av. Man måste liksom passa på när man har filmstjärnelockar.

Det har kungen sagt.

Vem försöker jag lura, förresten?

Eller vadå, "bakat tio-tolv miljoner pepparkakor"?
PLEASE.
Alla vet ju att köpepepparkakor är tio-tolv miljoner gånger godare.
Vad jag menade att skriva var naturligtvis "bakat en plåt tjocka, fula pepparkakshästar utan ben och en plåt pepparkaksgrisar som lika gärna skulle kunna vara pepparkaksgranar för Rufus skull och sedan köpt tio-tolv miljoner färdiga andra pepparkakor i affären."
Rätt ska vara rätt.

Bring it on

Bokat biljetter hem till jul - check!
Skrivit önskelistor till tomten - check!
Julpyntat överallt och hängt upp julstjärnor och druckit glögg och bakat en tio-tolv miljoner pepparka... nä.
Men jag är rätt sugen, faktiskt.
Det är första advent ganska snart, va?

Då kan jag glädja dig med att de är en tillfällighet

- MAMMA?
- Ja?
- VAD HAR DU GJORT, DÅ?
- Vad menar du?
- I DITT HÅR?
- Jaha! Du menar filmstjärnelockarna.
- VA SA DU?
- Filmstjärnelo... äh. Jag har gjort lockar i håret, bara. Fint, va?
- NÄ.
*skrattar galen-professor-skratt och pekar*
- DET SER JÄTTEKONSTIT UT, FAKTISS.

Att rensa kvitton. I FILMSTJÄRNELOCKAR!!!

Hej hej, här sitter jag framför datorn, helt vanligt, bara sådär.

I FILMSTJÄRNELOCKAR!!!

Och ja, alltså. Det bär emot att proppa hela bloggen full av bilder på mig själv helt plötsligt, men alltså, har ni sett, eller?

FILMSTJÄRNELOCKAR!!!

Jag och Svante har varit på fotografering idag, inför en grej som jag ska jobba med i vinter, och fått smink och hår lagt av proffs. Eller ja, Svante har de inte rört, han är fin som han är. Man torkar bort kräket han har på hakan, bara, så är han redo sedan. Men jag! Behövde visst en timmes fixande och droppar i ögonen pga "röda ögonvitor" och sådär. Men nu så.

FILMSTJÄRNELOCKAR!!!

Är lite exalterad, som den uppmärksamma läsaren kanske noterat. Liksom inte så van. Mitt hår brukar inte... vad ska jag säga? Vara så lockigt, direkt. Det brukar vara mer... spikrakt. Och illplatt. Men nu bara: *svänger lite på huvudet* *känner mig som om jag har peruk* *får syn på en filmstjärnelock i ögonvrån* *dör fnissdöden*

Ja, och så försöker jag jobba också, då. Skicka fakturor och rensa i kvittohögen.

I FILMSTJÄRNELOCKAR!!!

Är inte riktigt så fokuserad som jag skulle kunna vara, känner jag.

En gala senare...

Jag vann inte årets Mamabloggare, för det gjorde Spiderchick. Hurra för henne! Hon är rolig. Och jag var ju, som ni ser, glad ändå. Tack för att ni röstade in mig på galan! Ni är fina.

Mot Mamagalan

Nagellack - check! Uppsatt hår - check! Inklusive fancy tygblommepryl - check! Klänning - check! Smink - check! Skor i påse - check! Tog en halv dag att sminka över påsarna under ögonen, och fan vet om det blev särskilt snyggt, men skit i det nu, jag FÖRSÖKTE åtminstone.

Går på gala nu då.

Hörs!

Dagens boktips: Mats Kamp

Mats Jonsson är en sådan där som jobbar med böcker. (Självcentrerad parentes: Gör jag också). Som blev ihop med någon han gillade. (Blev jag också). Och de bosatte sig på Södermalm. (Gjorde vi också). Och fick så småningom ett barn. (Fick vi också.) Som förresten fick astma. (Fick vårt också.) Och sedan flyttade Mats och hans familj från Södermalm. (Gjorde jag och min familj också.) Och bosatte sig i en förort söder om söder istället. (Gjorde vi också.) Och under tiden var Mats Jonsson inte helt oväntat med om en massa och kände en massa. (Gjorde jag också.) Och sedan skrev/ritade han en seriebok om det som heter Mats Kamp. (Gjorde jag ocks... nä. Det gjorde jag inte. Men det är cirka det enda jag inte känner igen mig i i den här boken.)


Läste Mats Kamp ömsom fulgråtandes, ömsom skrattandes i ett svep på tåget häromdagen fast min tåggranne tittade helt konstigt på mig. Gillar den väldigt, väldigt mycket.

Det var mest det!

Home alone

Har just fraktat mig själv och två barn till stan, provat fyra klänningar medan barnen tittat på, köpt en av dem, köpt strumpbyxor, köpt nagellack, köpt hårfärg, köpt vin, köpt kalaspresent, åkt hem. Samtligt utan minsta missnöjt pip från någon av oss.

Delar de ut bragdmedaljer på den där galan också, eller? Vill ju inte verka skrytsam eller så, men känner att jag borde ligga JEFLIGT BRA TILL.

En stillsam fundering bara

Det här med att jag ska gå på gala (den där Mamagalan, ni vet? Som ni röstade in mig på?) på söndag och 1. Inte fattar hur uppklädda alla andra tänker vara och 2. Oavsett vilket inte har något att ha på mig. Vad tänker ni göra åt det? Va? Va? VA?

Va? Sjunger ni inte den på dagis?

"MAMMA?"
"Ja?"
"VA SJUNGER DU FÖR NÅT?"
"Jag sjunger väl in... Oj. Jag sjunger på en låt som heter Save tonight. Med Eagle Eye Cherry."
"VA SA DU?"
"Save tonight. Med Eagle Eye Cherry."
"JASÅ, DEN."
*himlar igenkännande med ögonen*
*rannsakar sig själv*
*rynkar pannan i djupa veck*
*suckar besviket*
"DEN KAN JAG INTE SÅ BJA, FAKTISS."

Men hej på dig lilla fredagkväll

Idag har jag trott att det varit lördag hela dagen, för Rufus har varit ledig från dagis och vi har varit på dockteater och hängt i aspuddsparken och ätit bullar och umgåtts med folk och the whole shebang, typisk lördagsfeeling på alltihop. Och så visar det sig att det bara är fredag! Och båda barnen sover redan! Och allt är undanplockat! Och jag är hemma själv! Och jag är inte ens speciellt sömnig!

Dessa oceaner av möjligheter jag har framför mig nu, alltså.

Om man skulle ta och göra något slags stordåd, kanske?

Zappar lite här då

Alrighty then, nu har jag pratat i en timme för vuxna också. Om läslust för ungdomar. På Borgholms bibliotek. Får jag ledigt nu? Bra! Fint! Vi säger så!

*kraschar i pensionatsängen*

De har TV här! Det har jag inte hemma. Man får titta på Carina Berg! Det får jag inte hemma. Och så får man äta nötter i sängen! Det får jag visserligen göra hemma också, men skit i det nu, nu fokuserar vi på lyxen i det här, m'kej? Annan grej man får: Sova hela natten utan att bli väckt av barn. Mmm... sova hela natten. Mmm... barn. Imorgon får jag åka hem! Det finns så många grejer med sådana här utflykter jag gillar. Bland annat när de tar slut.

Jag kan leva med det här

Så himla fin stad, det här! Varenda hus i hela Borgholm (well, varenda hus jag sett, då) är fint och gammalt och gjort av trä och har en fin glasveranda.

Plus: Det finns hav! Jag har förvisso knappt sett det, för det är så grått och ruggigt i luften att det där som pekades ut för mig som "havet" lika gärna hade kunnat vara en parkeringsplats utan att jag hade märkt någon skillnad. Men ändå. Ändå!

Skolbesöken idag har varit väldigt, väldigt roliga. Varenda högstadieelev i Borgholm (well, varenda högstadieelev jag träffat då) är fantastisk. Det enda jobbiga är när de frågar om "vad jag har för budskap med boken". Spontan reaktion på det: Eh, budskap? Måste man ha det? Lyckligtvis hade de svar på frågan åt mig också. Så nu vet jag! Vad jag har för budskap med boken! Himla lärorikt, det här, faktiskt.

Besök i Borgholm

Herregud, vad mörkt det är, har ni tänkt på det? Jag åker buss över Ölandsbron, på väg mot Borgholm. Det har typ sett ut som midnatt ute sen klockan fyra. Inte mycket man ser av landet när man är ute och reser, alltså. Men, men.

Jag ska träffa högstadieelever igen. Fem åttondeklasser där alla (ALLA!) har läst "Det är så logiskt alla fattar utom du". Som läsprojekt. Och bloggat om det under tiden. Lyxen i det! Kan inte få nog av att tjuvläsa bloggen och frossa i deras superengagerade utrop. "Johan måste berätta för Ester hur han känner!" "Varför pratar de inte bara ut om saken?" "Fattar inte Ester att Johan tycker det här är jobbigt?" Samt, den mycket vanligt förekommande frågan: "Vad hände sen?!?" Imorgon bitti ska jag dit och stå till svars. PEPPEN! Eventuellt den lyxigaste författargrej jag gjort, det här. Älskar pålästa, insnöade frågor! ÄLSKAR!

Hoppas jag fattar var jag ska kliva av bussen, bara. Och hittar stället där jag ska sova. Verkar skitmörkt att irra omkring vilse på Öland så här års.

Glimtar av en måndag

Det här med att Rufus har någon slags kortklippt sommarfrisyr gone wild på gång strax ovanför pannan och vägrar låta någon annan än mormor närma sig honom med saxen. Att jag bara hittade randiga knästrumpor i strumplådan i morse. Att pelargonerna som jag inte orkat ta in från balkongen inte sett så här knoppiga och friska ut på hela sommaren. Och att Svante bara sjunker allt djupare ner i majskroksträsket. Är det något vi bör prata om, eller?

Några saker bara

När jag blir kung ska helgerna vara skitmycket längre och det ska alltid finnas färska frallor och avokado på frukostbordet och ingen ska "egentligen behöva jobba några timmar" och solen ska lysa och tvätten ska vika sig själv och barnen ska vara pottränade och man ska inte somna ifrån sin bok i badkaret och folkhälsoinstitutet ska gå ut och rekommendera alla att äta ostbågar till middag.

Om denna dagen varit en bok

Så hade den eventuellt varit den här. Nu tänker jag se på tv i sängen.

Mössfester vi minns

Jaha, nu sitter jag här och är vaken och bloggar miss i nassen igen. Eller, ja. Efter midnatt. Det kanske egentligen inte kan kvala in som miss i nassen, men SOVA. Borde jag nog ändå göra nu.

Oh well.

Idag har jag åtminstone gjort något vettigt med kvällstimmarna, dvs gått på fest. Gått på fest! Stort. Det var tema "glasögon och hatt" på partajet. Bra grej med det temat: Jag kunde ha glasögon på mig utan att känna mig nerklädd, och således SE SKITBRA. Det var kul, som omväxling. Dålig grej med det temat: Jag låg lite kort på tjusiga hattar med flor som jag ville ha på mig, och fick dras med en rysk pälsmössa. På en hemmafest i varm lägenhet. Så. Väldigt. Svettigt.

Oh well.

Nu är mössan i alla fall av, jag har skickat hem min snälla moster som varit barnvakt, och ska sova tio timmar i kvarten tills Svante vaknar i ottan och tycker att vi ska gå upp så han kan drämma en plastdinosaurie upprepade gånger i huvudet på mig. Kanske lika bra jag lämnar mössan här, när jag tänker på det. Jag känner att den har potential. Varm som en ugn, förvisso. Men rätt bra som skydd mot en T-Rex på krigsstigen.

Hur tycker ni att det gick?

23.45 - ska snart borsta tänderna. Måste bara...

/trögfattad_80

Öppet brev till mig själv

Lisa.

Lisa, Lisa, Lisa.

Så, du tycker alltså inte att du känner dig på topp, riktigt? Du tycker att du är trött, gnällig, och ganska ful? Lite ledsen, even? Då ska jag förklara en grej för dig. Väldigt grundläggande tänker jag förklara det, så du hänger med.

Beredd?

Fint.

Du fick barn för snart ett halvår sedan. Ända sedan dag ett har detta barn vaknat och velat äta lite då och då under natten. Och! (Här kommer den knepiga delen. Koncentrera dig nu.) Eftersom det är du som förser barnet med mat betyder det att du måste vakna också. JAG VEEET! Så himla tråkigt. (Men herregud, skrik inte på mig, jag bara säger.)

I alla fall.

Efter natten blir det morgon. Och det inträffar kanske inte exakt när du vill att det ska inträffa (klockan elva), utan runt 05.30 eller så, när ovan nämnda barn vaknar och tycker att han sovit klart. Då börjar han nämligen sprattla och skratta och leva rövare så till den milda grad att även barn nummer två vaknar. Och då vaknar du med. JAG VEEEET! Så himla tråkigt. (Men herregud, skrik inte på mig, jag bara säger.)

I alla fall.

Efter morgonen blir det dag.

Efter dagen blir det kväll.

Och nu! (ATTENTION!) Är vi slutligen framme vid den springande punkten i detta resonemang: På kvällen är det smart att gå och lägga sig. I rimlig tid. Och alltså inte sitta uppe och läsa bloggar eller se på tv eller spela wordfeud eller skriva bok eller herregud, prata med andra vuxna tills klockan är tusen. JAG VEEEET! Så himla tråkigt. (Men herregud, skrik inte på mig, jag bara säger.)

Du kan ju prova det någon kväll, kanske?

Bara som experiment?

Så får vi se sedan om det verkligen är ditt liv det är fel på, eller om det bara är du som är... well, jag vet inte hur jag ska säga det här riktigt. Lite dum i huvudet?

Bra.

Fint.

Duktig.

Kaffe?

Hur gör ni för att hålla spänningen uppe i era liv?

Dålig grej med att glömma kaffebryggaren på när man går till dagis på morgonen:
Duh! Lägenheten kan börja brinna.

Bra grej med att glömma kaffebryggaren på när man går till dagis på morgonen:
Det finns färdig påtår när man kommer hem igen. (Om hemmet står kvar, det vill säga.)

En klassisk lose/win.

Mitt liv som guldfisk

Jaha. Här har jag gått omkring hela halva livet och suckat föraktfullt åt alla världens disträa människor. "MEN GUD!" har jag tänkt. "Det är ju bara att KOMMA IHÅG grejerna! Hur svårt kan det rimligtvis vara?" Och så har jag demonstrativt låtit bli att skriva kom ihåg-listor och pekat menande på mitt huvud och bara: "Behövs inte med det här snillet, ser du! KOMMER IHÅG GREJER ÄNDÅ. Kanske du borde prova någon gång?"

Eh, ja.

Saker och ting har ändrats lite kring den punkten på sistone, kan man säga.

Jag tänker nu pedagogiskt illustrera detta med en rad exempel hämtade från verkligheten.

Exempel 1.
- Lisa, kan du ta in mina nyimpregnerade skor från balkongen om någon timme?
- Visst.
Ett dygn senare:
- Men! Du glömde ju ta in skorna.
- Skor? Vilka skor?

Exempel 2.
- Lisa, svara gärna på det här mejlet så snart du kan.
- Visst.
Fyra dygn senare:
- Men! Du har ju inte svarat på mitt mejl.
- Mejl? Vilket mejl?

Exempel 3.
- Lisa, matar du barnen?
- Visst.
Tre dygn senare:
- Men! Du har ju inte gett barnen någon mat!
- Barn? Vilka barn?

På ett ungefär.

Undrar nu lite försynt: VAR ÄR MIN HJÄRNA? Har ni sett den? Jag är helt säker på att jag hade den här för inte så himla längesedan, men kan nu inte för mitt liv hitta den. TRÖTTMAN! Har väl säkert "städat undan" den vid något tillfälle (läs: lagt i kaoslåda) och glömt var jag lagt den. Så himla typiskt mitt nya jag.

*hör vad ni tänker*

- Men, Lisa. Du kan väl leta i en kaoslåda efter den då.
- Visst.
Fem dygn senare:
- Hur blev det? Hittade du din hjärna i kaoslådan?
- Kaoslåda? Vilken kaoslåda?

Skjut mig.

Gå en skrivarkurs?

Den 3-4 december håller jag och Johanna Lindbäck en skrivarkurs för dig som skriver och är sugen på att gå rolig helgkurs och grotta ner dig i skrivgrejer.

Läs allt om kursen här!

Man kan gå en eller två dagar, det är olika upplägg på de olika dagarna.

Vi har 10 platser.

Maten blev till berg

Hej, hej, läget med er då?

Här har vi just gått in i den så kallade majskrokseran. Den går i korthet ut på att det lilla barnet blivit besatt av majskrokar, men är rätt kass på att äta dem ordentligt. Och eftersom hans föräldrar i sin tur är minst lika kassa på att städa undan kladdet med en gång, ligger det numera ett härligt lager av en gång kladdiga, halvsmälta majskrokar som nu stelnat och blivit till BERG över de flesta öppna ytor i lägenheten. Och över barnet. Kanske speciellt över barnet, faktiskt. Majskrokseran innebär också att vissa i hushållet kallar ovan nämnda majskroksjunkie för Svante Majskrok och andra kallar honom FANTE BAJSKROK. Så roligt har vi det!

Ser med tillförsikt fram emot gröteran, som torde infalla vilken dag som helst den också. Den går ut på att man lägger ett eller flera lager gröt ovanpå de stelnade majskrokarna och låter gröten bli till BERG ovanpå BERGET.

Kommer således snart ha bergskedjor inomhus.

Senaste inom heminredning i Hägersten, hoppas jag?