måndag, oktober 31

Kesolåten


Förlåt fina kesotjejer, men.

*skrattar så jag gråter*

söndag, oktober 30

Antingen eller.

- MAMMA, DET KLIAR LITE HÄR PÅ JYGGEN.
- Gör det?
- KANSE DET ÄR EN MYGGA SOM BITIT MIG?
- Kanske det.
- ELLER EN LITEN BÄVER.

lördag, oktober 29

Fast det är å andra sidan inte "sitta i soffan och panikskrika" heller.

Kan vi prata lite om det här med att jag går och lägger mig och somnar i ren panik varje gång jag freakar ur för att jag har för mycket att göra?

Det är inte så värst tidseffektivt.

Om ni undrade.

fredag, oktober 28

Låt bölfesten börja

Insåg just att jag har två (2) osedda avsnitt av Greys Anatomy på lager. Började nästan gråta lite av ren och skär lycka vid upptäckten. Undrar nu: Är det någon vits att torka bort lyckotårarna innan jag börjar kolla, eller kommer jag ändå bara fortsätta bölandet?

Eller, äh.

Dum fråga, förresten.

Räknar iskallt med att vara gravt uttorkad och snyggt svullen om sisådär 80 minuter.

Hej på er!

Glimtar av en fredag





Jag tror inte jag ätit en sådan där polkagrisstång sedan högstadiet, när vår klass sålde dem för att tjäna pengar till skolresan. De är minst lika kladdiga som jag minns dem, faktiskt. Om inte kladdigare.

torsdag, oktober 27

Mitt hem och min, eh... trädgård

Alltså, hemma. SÅ HIMLA BRA STÄLLE! Jag vill typ springa runt och klappa hetsigt på grejer för att det känns så väldigt skönt att vara här igen. Och krama på alla andra som bor här. Och också: amma! DU KÄRE VÄRLD, VAD JAG VILL AMMA! Inte alla andra som bor här (iiuuuu!), men den minsta. Så himla mycket trevligare ändå att låta en verklig bebis sköta det där jobbet än en himla bröstpump. Nu när jobbet ändå måste skötas, menar jag.

Varsågod för den infon.

Pöss!

Tyst med mig

FÄÄÄRDIG!

Tolv högstadieförfattarprat senare har jag ingen röst kvar. Men vem bryr sig? Med tanke på hur SABLA trött jag är på att lyssna på mitt eget malande är det rätt skönt att jag plötsligt håller tyst.

Nu ska jag åka tåg och spela wordfeud och sedan ska jag springa i slow motion i solnedgången mot den lyckliga återföreningen med resten av familjen.

Hörs!

onsdag, oktober 26

Vad sa du, sa du? Inte alls skitrik? Konstigt.

Åtta av tolv skolklasser, check! Jag börjar veta på ett ungefär nu. Hur jag "kom på att jag ville bli författare" och "exakt hur skitrik jag blivit på att skriva böcker". Tänker för säkerhets skull upprepa infon fyra gånger till imorgon, så jag VERKLIGEN fattar. Repetition är nyckeln till all inlärning, etc, etc, etc. Snart kan jag allt om mig som ett rinnande vatten!

tisdag, oktober 25

Göteborgare, träd fram!

GODMORGON, GODMORGON, HÖR FÅGLAR SJUNGA GLATT, GODMORG... ja. Ni fattar.

Jag är på väg till Göteborg! Gick upp så sju-hu-hu-ukt tidigt i morse att det nästan borde varit olagligt, och ÄNDÅ var tunnelbanan fylld av vakna människor när jag åkte mot tåget. Som såg ut som om de gjorde sådant här varje dag. (Gick upp, alltså. Sju-hu-hu-ukt tidigt.) Förbluffande! Får de medalj lite då och då, eller? Borde de få.

Jag ska prata böcker i tolv skolklasser de närmsta tre dagarna. TOLV! Kommer vilja kräkas på min egen förträffliga person sedan och aldrig någonsin mer höra talas om "hur jag kom på att jag ville bli författare" och sådant tjafs. Men förutom det - kul. Jag gillar de här skolpraten.

Liiite mer kluven till att lämna den lille, lille kotletten hemma. Inte direkt för hans skull, han käkar flaskmat och skrattar åt sin storebror och hänger med sin far och har det fint. Men jag! Har ju tydligen gått och blivit lite smått beroende av bebis mitt uppe i allt. Jag menar, vem ska kräkas på mig nu? Och slita tussar från mitt hår? Och sitta i mitt knä och dunka mina bestick i huvudet på mig när jag försöker äta? Någon i Göteborgstrakten får se till att ta ansvar här, känner jag. Jag vet inte hur det annars ska gå riktigt.

måndag, oktober 24

En annan grej jag tänker på ibland


Alltså, HE-RR-EE-GU-UD, vad jag älskar Saltå Kvarns förpackningar!!!

Så himla snygga. Man vill ju bara okynnesköpa bönor och mjöl och konstiga gryn och allt vad det nu är så fort man ser dem och inreda sitt hem med de tomma kartongerna/burkarna sedan, och liksom bygga kojor bland all finhet.

Bara en grej jag tänker på ibland

Alltså, HE-RR-EE-GU-UD, vad jag älskar mina avkommor!!!

Så himla bra barn, det där.

Ny skrivarblogg!

Hörni, visst har jag sagt att jag ska försöka skriva en ungdomsbok ihop med författaren Johanna Lindbäck nu? Det ska jag. Vi har träffats och planerat hela (nåja, stora delar av) handlingen och nu ska jag "bara" skriva första kapitlet, sedan är vi igång. MYCKET EXCITING!

Men förutom det!

Som en extra bonus i det projektet har vi också startat en blogg om skrivandet. Den bloggen hittar ni här. Klicka nu, så får ni veta: 1. Allt om arbetsnamnet på boken, 2. Allt om skrivarkursen (som vi också tänker anordna) och 3. Allt om höstens hetaste författaroutfit.

Se så! Klicketi klicketi.

söndag, oktober 23

Glimtar av en vecka




Det har varit så många små barn här (det vill säga: tre) på sistone att man knappt kunnat sätta ner foten i lägenheten utan att riskera att trampa på något av dem. Men nu har min syster åkt hem med sin bebis, och allt är som vanligt igen. Rufus har till exempel matat Svante med löv. ("JAG HITTADE ETT LÖV PÅ GOVLET. HAN VILDE ÄTA DET.") Jag har till exempel (försökt) mata Rufus med mat. ("NEJ, DET ÄR INTE MAT, MAMMA. DET ÄR BAJS.") Och Gustav har till exempel matat mig med Japan Mix. All is well.

Effektivt sätt att vakna

Ni vet skräcken som håller på att ta död på en när surroundsystemet plötsligt går igång mitt i natten, och domedagsljuden från Apocalypse Now som råkar sitta i dvd-spelaren fyller rummet på maxvolym?

Jag gillar inte den, riktigt.

fredag, oktober 21

Hur förklarar man (jag) det här nu då?

Liten lista över personer min yngsta son tydligen är "jättelik":

1. Peter Haber
2. Täppas Fogelberg
3. Jonas Frizell (som är en av Gustavs kompisar)

Jodå!

torsdag, oktober 20

Men russin är gott, hördu. Du gillar ju russin! Visst? Va? Inte?

- MAMMA, TITTA! MINA FINGRAR ÄR JANDIGA.
- Ja, det är för att du har badat så länge. Du har fått russinfingrar.
- VA SA DU?
- Du har fått russinfingrar.

- paus för sammanbrott -

- JA VILL INTE HA JUSSIN PÅ FINGRARNA! *plaskar runt i vredesmod* JAG VILL HA MINA VANLIGA JUFUSFINGRAR! *sprutar tårar* TA BORT JUSSINEN! *håller uppfordrande fram händerna* TA BOOOOORT DOM!

Eh, ja.

Himla lätt det.

Historien upprepar sig

- Maja! Har vi gjort något idag som är värt att blogga om, eller?
- Nä. Det enda vi gjort är att äta grejer, köpa grejer och tjata om grejer.
- Ja, men nej, det funkar inte. Det har jag liksom bloggat om förut.

tisdag, oktober 18

Tack, älskling!

Min syster Maja och hennes bebis Sigge är här och hälsar på, och därmed är Rufus glad som en speleman. Han fullkomligt strösslar komplimanger omkring sig.

- FANTE ÄR SÖTAST. OCH SIGGE ÄR JOLIGAST. OCH JUFUS ÄR BÄST. OCH MAJA ÄR OCKSÅ BÄST. OCH MAMMA... MAMMA ÄR BAJA GAMMAL.

Halvtid hemma halvtid borta

Två veckor in i dealen jobba varannan dag/vara föräldraledig varannan dag tänker jag nu ystert utropa: Jag ÄLSKAR den här uppdelningen! ÄLSKAR!

Ena dagen jobbar man och det är kul nästan hela dagen men på kvällen är man jättetrött och tänker "å, tänk om jag bara fick vara hemma med baaaarn istället, vad fint det vore." Och nästa dag är man hemma med barn och det är kul nästan hela dagen men på kvällen är man jättetrött och tänker "å, tänk om jag bara fick joooobba, vad fint det vore" och så håller man på så och är således nöjd nästan jämt. MYCKET PRAKTISKT.

Än så länge jobbar jag oftast hemifrån och stänger in mig i arbetsrummet och låtsas att jag inte hör resten av familjen när de lever rövare i resten av lägenheten. Det fungerar förvånansvärt bra. När Svante blir hungrig tar jag paus och ammar, annars (om han är ute på äventyr eller jag är helt sjukt busy) äter han från flaska. I övrigt lägger jag mig helst inte i vad som händer i lägenheten, och lägenheten lägger sig inte i vad jag gör på jobbet. Det är lite av ett mirakel att det där fungerar, känner jag, men än så länge gör det faktiskt det. Rufus brukar sticka in huvudet ibland och fråga om jag jobbat färdigt, men chockerande nog accepterar han om jag säger nej, och stänger dörren igen.

- insert superförvånad smiley -

Sjukt nöjd att både Gustav och jag har jobb som är kompatibla med den här uppdelningen, för den passar oss perfekt. Och om någon månad flyttar jag mitt jobb från hemmer till frilanskontor, och då blir det ännu lyxigare. Kollegor! Lunchdejter! Komma hemifrån! Åka tunnelbana i rusningstr... oh, well. Man kan väl kanske inte få allt.

Tiotusenkronorsfrågan

Den ständiga beslutsångesten: Ska man lägga sig bredvid den sovande bebisen och sova en timme själv, eller ska man ägna den lyxiga timmen av tystnad och lugn åt de sextusenfemhundratre andra grejerna man också vill/borde göra?

Extremt svårt val.

Varje dag.

söndag, oktober 16

Glimtar av en bebisvernissage





Ser festligt ut, n'est-ce pas? Det var det också. Godast tror jag nog att snitten av brieost som var doppad i honung och rullad i rostad nöt/frökross var. (Tack för tipset, Ida!) Om ni frågar mig. Om ni frågar ni Rufus, däremot, så tyckte han browniesarna. Vi räknade med att folk skulle orka med högst två sådana var, med tanke på hur sinnessjukt mäktiga de små liven är. Rufus åt fem. Och sedan ville han ha mer. Honom har jag lärt upp fint!

Vi sålde inte Svante heller, förresten. Det högsta budet landade på 2000 spänn. Två tusen! Vi hade behövt åtminstone en kamel eller sju som tillskott till den dealen för att överväga försäljning.

Snart, hoppas jag

Å, herreguuu, vad den här lilla människan är trött nu. Så himla hög festlighetsgrad på denna helg! Igår: Bloggfest. Idag: Bebisvernissage. Har druckit så mycket bubbel och ätit så många snittar det senaste dygnet att det snudd på borde vara olagligt.

NÄR FÅR MAN SE PÅ TV-SERIER I SÄNGEN EGENTLIGEN?

Stora lilla bloggalan


Jaha, här sitter jag mitt i natten och har tiara på huvudet. Bara sådär! Så kan det gå när man har varit på rolig bloggfest och träffat bloggare man läst i en halv evighet PÅ RIKTIGT för första gången. Mmm... kul. Mycket kul! Tiaran fick jag som pris för att min blogg blev framröstad som vinnare i kategorin "skildra vardagen". Är nu: Glad. Trött. Stolt. Och sugen på rostmackor. Inte nödvändigtvis i den ordningen.

Tack Inte skyldig och Den där Jenny för finaste festen.

torsdag, oktober 13

Och det smakade bra, förstår jag

- Rufus.

uppgiven suck


- Kan du snälla komma och sätta dig vid bordet och äta lite nu?
- NÄ! JAG SKA TA MED MIN MAT.
- Ska du ta tallr... varför då? Vart ska du gå med den hade du tänkt?
- TILL POALETTEN.
- Men va...
- JAG SKA POLA NER MIN MAT I POALETTEN. HEJDÅ!

Jag är för härlig

Självhatet som uppstår när man miss i nassen får för sig att man akut måste uppgradera sin iPhone och trycker JA! JA! FORTSÄTT! JA! GODKÄNN! JA! i dialogruta efter dialogruta och till slut får sin himla iPhone uppgraderad och startar om och sedan bara: Men, eh. VAR ÄR ALLA MINA BILDER?!? OCH ALLA MINA APPAR?!? OCH ALLA MINA KONTAKTER?!? och inser att alla de där dialogrutorna faktiskt för en gångs skull fyllde en funktion.

*fantiserar om att trycka trubbig kniv i hjärtat på mig själv och vrida om*

Blir så himla, himla trött.

Varför kan jag inte bara vakna upp en dag och vara en sådan där människa som säkerhetskopierar, sparar på smarta ställen, och gör backuper? Eller för den delen - tänker efter lite före? Eller, å! Jag vet! En sådan som faktiskt LÄSER INSTRUKTIONERNA SOM BLINKAR PÅ SKÄRMEN?!?

Ni får ursäkta mig lite idag tror jag, har inte tid.

Har fullt upp med att dunka huvudet i varenda vägg jag ser.

onsdag, oktober 12

Baka baka liten kaka

Hej!

Idag tar jag min roll som feeder för hela min bekantskapskrets på väldigt stort allvar, känner jag. Bakar inför en stundande bebisvernissage* i helgen och har i vanlig ordning bestämt mig för att först och främst fokusera väldigt mycket på efterrättssnittar. Just nu: små, små brownies. Jag gjorde samma inför Rufus vernissage när det begav sig. Rätt mäktiga, vill jag minnas. (Är typ fortfarande mätt, dryga 2 år senare.) Tror ni det kan bero på de helt absurda mängderna goda grejer de innehåller? Eller är det helt normaaalt att hälla i 800 gram (I kid you not) kvalitetschoklad i grejer man bakar? Jag undrar jag.

Jallafall, jag bakar. Det var typ det jag ville säga. Antecknar ni? Bra, plita ner det här också då: Ska även snart göra små, små pavlovatårtbottnar. Alltså minismå, som snittar. Tror ni det går? Tror jag.

Hej då.

*Bebisvernissage - visa upp bebis, säga KUL ATT DU FINNS!, äta snittar, dricka bubbel. Sådana grejer. Vi brukar göra det istället för dop. Och med "brukar" menar jag att det här är andra gången.

tisdag, oktober 11

De är så söta när de sover

Nöjdhetskänslorna som sprider sig i kroppen när man som ensam vuxen hemma lyckats söva båda barnen i rätt sängar och kan bänka sig framför fotbollen istället: Enorma. Får lust att springa omkring i lägenheten med händerna över huvudet och vråla självgod hejaramsa om att jag är den bästa babywhisperern som världen någonsin skådat.

Men ni behöver inte oroa er.

Jag gör det givetvis inte.

De skulle ju kunna vakna av oljudet.

Att jobba hemifrån

Det här med att jag inte stigit ur mina pyjamasbyxor ännu idag... vi stryker ett streck över det nu, va? Liksom inte värt att fästa någon vikt vid så här dags, tycker jag.

Ödmjukheten slår till, del 237

- MAMMA?
- Mmm.
- KOMME DU IHÅG VI VA PÅ CIRKUS?
- Nej, det har vi väl aldrig varit?
- JO-O.
- Har du varit på cirkus?
- JA-A. HÄLV.
- Helt själv? Det var värst. Vad gjorde vi andra då?
- NI VA HEMMA. DU OCH PAPPA OCH FANTE. OCH GJÄT OCH GJÄT OCH GJÄT.
- Grät vi?
- JA-A. FÖJ NI SAKADE MIG SÅ MYCKE, SÅ MYCKE.

måndag, oktober 10

Att prata om sin bok

Vad oväntat svårt det ändå är, det där med att prata om sin nyskrivna bok. Folk bara, helt snällt och intresserat: Vad handlar den om, din nästa ungdomsroman? Och man svarar något panikartat och stressat i stil med: Vad den handlar om, undrar du? Gud, alltså, svår fråga! Jag vet inte riktigt. Den handlar väl om... ja. Den handlar nog om... ja. Den handlar kanske om en ungdom? Typ. Och så händer det lite grejer också. Eller? Jag vet inte riktigt. Men annars då? Fint väder idag. Och bilen går bra, eller?

Har alldeles nyss haft hela vardagsrummet fyllt av filmmänniskor och kameror (eller okej, det var 3 st filmmänniskor och 1 st kamera då, om man ska vara noga) som filmat mig när jag suttit i en stol och berättat om Allt jag säger är sant som ska ges ut i vår. Pratet ska klippas ihop till en boktrailer sedan.

Rätt knivigt, faktiskt. Att veta så här precis när man skrivit färdigt och nästan ingen annan har läst och man inte lärt sig prata om boken ännu. Att välja ut vad man ska säga. Och säga det så det låter bra. Och liksom vara sin egen kick-ass-bra baksidestext, på beställning. Knivigt, fast kul.

Lägger eventuellt upp resultatet här sedan om jag inte dör av skäms.

söndag, oktober 9

Det lutar just nu åt något slags mellanting

Ooooookej.

Imorgon kommer det folk med filmkamera hit och ska spela in en videosnutt där jag sitter och pratar belevat om min nya bok samtidigt som jag ser snygg ut.

Så himla svårt att veta hur man ska prioritera i det här läget.

Gå och lägga sig för att slippa se ut som ett trött as?
Stanna uppe för att komma på vad jag ska säga?

Bio med barnet

- MAMMA?
- Ja.
- KOMMER DU IHÅG VI VAR PÅ BIO?
- Jo, det minns jag tydligt. Eftersom det var igår.
- MMM, DET? DET VA VÄLDIT JOLIT.

Och det var det faktiskt. Stina Wirséns Vem-böcker gör sig verkligen väldigt bra på vita duken. Också. Får ni (med barn i 2-4-årsåldern) chansen: Gå och se! Väldit jolit.

Självgod? Jag? Nu förstår jag inte hur du menar riktigt.

Hade det inte varit för att min kompis gav mig skit häromdagen för att jag skriver om mitt nyinköpta gymkort med "extremt illa dold stolthet" så hade jag nu kunnat blogga lite om det faktum att jag just sprungit mitt livs första femkilometersrunda utan att gå ett enda steg och sedan lyft tuffa tyngder i gymmet som om det inte fanns någon morgondag, samtidigt som jag lyssnade på nedladdad dokumentär och blev värsta allmänbildad till råga på allt.

Men nu kan jag alltså inte blogga om det.

Så himla trist när det blir så.

fredag, oktober 7

Och så kom posten!


Hehe.

*stryker lydigt i manuset*

Tandläkarhumor

Jaha, så ni har nyss vaknat ni? Kul för er. Jättekul! Själv har jag varit uppe i TIMMAR och både hunnit med att transportera mig själv tvärs över stan, samt att gå till tandläkarn. Där har jag betalat en förmögenhet för att få en ny tid på måndag så att jag kan gå dit då också och betala en förmögenhet till. Men! Det ingick i alla fall en slurk vatten att skölja munnen med, eftersom "det är fredag och allt". Vänligt.

Men men.

Nu får man i alla fall äta frukost på lokal.

Det har kungen sagt.

torsdag, oktober 6

Eller bara otur när jag tänkte

Alltså. När jag bestämde mig för att boka in en tandläkartid på en fredagmorgon klockan 07.00 i freaking andra änden av stan? Hade jag en extremt dålig dag, då eller?

Som att vispa iväg en fluga ungefär

Eh, ja. Så jag råkade kanske kroka i ett av hjulen på syskonvagnen i gammal tant plus rullator idag i affären. Och eh, ja. Eftersom Rufus hyser en viss skepsis (läs: är rätt rädd) för riktigt gamla människor kanske han blixtsnabbt drog upp benen så långt upp i vagnen han kunde och vände sig om mot mig med desperation i ögonen. Och sedan sa han eventuellt:

- MAMMA! DU MÅSSE TA BORT FOLKET!
- Sch, Rufus.
- MEN MAMMA!
- Ta det lugnt.
- MEN TA BORT DEN LILLA TANTEN, MAMMA! TA BORT HOMOM! TA BOOOORT LILLA TAAAAANTEN! DEN ÄR LÄÄÄSKIIIG!

Eh, ja.

Små, små gamla tanter hör ofta väldigt, väldigt dåligt va?

Och ändå är tallriken fortfarande märkligt orörd

- Hördu, Rufus. Hur går det egentligen med din frukost? Har du ätit något alls?
- JA-A. DEN ÄR UNDEBAJ! JAG BAJA ÄTEJ OCH ÄTEJ OCH ÄTEJ.

Startskottet som var en champagnekork

Gammalt djungelordspråk: När man börjar ett nytt projekt med att korka upp champagne en helt vanlig onsdag, då vet man att resten av jobbet också har rätt stor rolighetspotential. Fattar ju alla. Visst?

Igår var jag hemma hos Johanna Lindbäck, som också skriver ungdomsböcker, och påbörjade planeringen av den bok som vi ska försöka börja skriva ihop nu, snart. Vi känner inte varandra så himla jättebra egentligen, och vi har aldrig skrivit skönlitterär text ihop med någon förut heller, men äsch. Man kan väl testa? Det kan ju inte mer än gå åt skogen.

Planeringen gick i alla fall mycket bra. Vi tyckte samma om allt. Himla smidigt, det!

onsdag, oktober 5

Låt redigeringen börja

Alright. Nu öppnar jag det tjocka kuvertet där manuset till min nästa ungdomsbok (Allt jag säger är sant) ligger och är fullklottrat med rödpenna i marginalerna. (Nä, okej. Fullklottrat med blyerts då om man ska vara petnoga. Men det är ändå lite rödpenna över känslan.) Nu ska jag gå igenom vad redaktören tycker och se om jag tycker samma, och sedan ska jag föra in alla ändringar (som jag inte vill protestera mot) i worddokumentet och skicka tillbaka för nästa vända.

Jag skulle ljuga om jag sa att det inte var det minsta lilla jobbigt att se hur ord har blivit överstrukna och omflyttade och markerade i texten i det här läget. Och jag skulle ljuga om jag sa att min första instinktiva reaktion på kommentaren "du måste rensa bland engelska ord och bloggspråk, det blir helt outhärdligt att läsa i längre löpande text" inte alls var: MEH! DU KAN VA OUTHÄRDLIG! GE MIG CHOKLAD!

Men mest tycker jag verkligen att det här är bra/kul.
Och att texten blir mycket bättre. Bra, det!

(Och förresten har jag fått se omslaget! Då dog jag lite. På ett bra sätt. SÅ HIMLA SNYGGT! Får nog inte visa ännu, så ni får föreställa er. Tänk: snyggt och coolt. Så är ni hemma på ett ungefär.)

tisdag, oktober 4

Glimtar av en tisdag





Så himla bra dag, det här faktiskt. Först fick Svante smaka mat, eller förlåt, mos, för typ första gången. Och det var ju kul. Sedan läste vi tidningen lite. Också kul. Och när vi gick till dagis såg vi fina båtar i solsken! Kanske inte så kul just, men trevligt ändå. Det får man säga. Och sen - wait for it - kom TOMTESTÅLMANNEN på besök och bjöd på gamla popcorn som han hittat i sängen! Jag fick ett. Det var gott. Ni fattar ju.

All denna tid, vad ska jag göra av den?

Igår var jag och träffade Linn. Det resulterade bland annat i att jag skrattade så att jag hade mascara på kinden när jag kom hem, samt att jag nu har börjat använda mig av google reader för att få snabb koll på alla miljarder bloggar jag följer och slippa sitta och klicka runt på chans för att se om någon uppdaterat. Känns ju piggt av mig att komma på det typ fem år efter jag började följa en miljard bloggar. Och med "komma på" menar jag "göra som Linn säger". Väntar nu med spänning på att fylla de två extra timmarna tid som jag kommer att ha varje kväll med någon ny, festlig hobby. Det kanske kommer att bli: Vika tvätt. Eller googla efter ny soffgrupp. Eller sova?

Förstår att ni känner spänningen.

Och vinnarna är...


Fia Filur
Annika, Bokplantan
Emma K (du som gillade Else-Marie och småpapporna)
Motvalls
Malin Madestam

Grattis till er, ni vann i tävlingen! Om ni mejlar mig era postadresser på onekligenblogg@yahoo.se så kommer Bilderboksretro 50-tal på posten.

Den betyder mycket för mig

- Rufus, kom nu, så byter vi blöja.
- MEN NEJ, MAMMA.
*suckar*
- DET HÄR ÄR JU MIN FAVORITBLÖJA.

måndag, oktober 3

Första jobbdagen

Well hello, arbetslivet, how you doin?

Hittills den här jobbdagen har jag tränat på arbetstid, kokat kaffe och nu också obviously bloggat. (Märkte ni där hur jag extremt smidigt fick in det faktum att jag VARIT OCH TRÄNAT PÅ MORGONEN? Känner mig ganska nöjd med det om ni undrar. Både själva tränandet och det smidiga omnämnandet i förbifarten.) Nu är det emellertid slut på lyxen. Nu ska jag jobba åtta timmar i minuten hela dagen, japp, japp, så ska det bli, untz, untz, tio upphopp på det, hej på er!

söndag, oktober 2

Portföljen fram, nu ska här jobbas

Imorgon börjar jag jobba halvtid. Iiii! Funderar på att ta fram kavaj som jag kan ta på mig när jag går de tio metrarna från soffan till hemmakontoret. Samt packa portfölj och fixa passerkort och ge mig själv ett häfte rikskuponger just for the fun of it. Är mycket peppad! Kommer bli fint.

Och förresten! Ni som undrade: Hela dagar. Vi tänkte dela upp veckan så att en av oss jobbar två dagar, den andra tre. Båda lediga på helgen. Och jag ska bara jobba på hemmakontoret i två månader, för även jag fattar ju att det kommer att bli... så där lätt att sitta där och jobba när det samtidigt vistas barn i lägenheten. I december flyttar jag till en hyrd kontorsplats här. Och peppen inför det, gott folk. EN-OOOO-RM.

Glimtar av en helg



Alltså, denna helg, va. Vi har varit med några kompisar på torpet och suttit ute i linne och ätit lunch i solen och tyckt att det var lite "för varmt nästan ju." I oktober. OKTOBER! Man fattar ju ingenting. Men man klagar inte.